Kul
Jag har faktiskt en riktig historia runt det temat.
På Gärdesfestivalen 1971 var det andra gången jag rökte på (preskriberat nu) och jag kunde ju inte sova allt var så häftigt vi hade hört band från tre scener hela kvällen och de ditresta knuttarna som tänkte bråka parkade sina hojar och sjönk ner i publikhavet i stället. Vid 4 på natten traskade jag bort till Kaknästornet och träffade en securitasvakt som frågade mig eller halvt konstaterade att vi hade nåt Partaj på gång där borta

Jo det hade vi ju.
Jag strosade tillaka mot tälten och fann på en dimmig äng ett piano som bara stod där. Eko slog sig ner och började lira efter typ 20 minuter kollar jag upp och upptäcker att det runt pianot står en trettio-fyrtio personer och diggar till pianoliret i dimman klockan 5 på morgonen. Helt otroligt....
Nästa dag var jag eller rättare sagt min rygg på första sidan på Svenska Dagbladet med en jättebild jag hade en militär rock i kaki med ett stort blaffigt peacemärke som tjejen sytt dit.
Ja det var tider det
