Visst, Eko, burleskt! Kom och se den Huvudlösa Damen! Alltså nån slags varitémusik. Men det ska va klass på den, bra melodi. Kommer också att tänka på han som skrev musiken till Fellinis filmer, Nina Rota.
Rent allmänt kan jag tycka att det finns vägar: 1. musiken uttrycker texten, eller texten uttrycker musiken, beroende på i vilken ände man börjar. Eller 2: musiken speglar inte texten, skapar distans, kanske rentav motarbetar - just för att skapa en ny dimension - allt är inte som det tycks vara - t.ex "jag känner mig så lycklig" spelat i moll.
Sen finns det text/melodi globalt sett men också i detaljnivå att ta hänsyn till. En glad text kan gå i dur men ha inslag av moll i den glada texten just för att skapa spänning.
Tempot har ju också stor betydelse, som Lyxvarianten påpekar. Men också här kan man skapa intressanta perspektiv. T.ex en aggresiv text i balladtempo kan ge känsla av resignation - om det är det man är ute efter.