Rätt taffligt spelat måste jag nog tycka. Visst charmigt.
Många band från den tiden använde sig inte sällan av studiomusiker som styrde upp det hela, t.ex Herman and the Hermits.
Sen gillar jag inte den amerikanska dialekten hos sångaren när själva låtidén känns så engelsk från 60-talet.
Det finns bra intentioner, tex sångstämmorna, melodin, kompguran å så - men ska det funka måste grejorna sitta mer tight.
(Inte ens Tages spelade så taskigt - ja, kanske i början "Sleep little girl" är väl på gränsen?)