Det blev en lång post. Hoppas ni orkar läsa den.
Idol är nog det tydligast kommersiella konceptet som garanterat genererar succéer.
Människor får tävla och visa upp sig och de har chansen att få sin dröm(att bli en rik & känd popstjärna) uppfylld. Artisterna tävlar mot varandra, blir kändisar i TV och skvallermedia. Pengarna strömmar in till TV-bolagen och när någon väl vunnit så har skivbolagen en av folket på förhand utsedd idol som de redan har en klar skiva till att bara lägga sång på och sedan när den släpps så har de ett par singelettor, en albumetta, affischer till salu, musikvideor och hela fadderullan och allting rullar på. Säkrare segersuccée kan man nog knappt skapa.
Varför går miljonerna som gigantproducenterna och de stora artisterna drar in till dem själva och inte till att starta t.ex. välskötta fritids-replokalsgårdar, som förvisso antagligen inte går runt, men som kan generera talanger/kultur/vettigt hangout o.s.v.?
Pengar och åter pengar.
MTV, kommersiell radio, underhållning, glamour, kändisskap, självförverkligande och superstjärnhollywoodhysteri. Allt är ju av media skapade grejer som går hand i hand och det säljer, säljer ruggigt bra.
Underhållnings-TV har gått upp och "seriös" TV har gått ner.
Kvällstidningarna går bra och morgontidningarna går det sämre för.
Visst är det kommersialismen, kapitalismen och vinstintressena och reklamen som har skapat trenderna och ändrat om i folks huvuden.
En av ett jättebolag ihopsatt succéeartist, med allt vad koncept och stil innebär, är nog det mest kommersiella man kan hitta. Då är det för ett rent vinstsyfte artisten har skapats, enligt bestämda normer.
Dessutom så är det himla fördelaktigt för skivbolagen att själva kunna "skapa artister" som säljer, då får de ju själva möjlighet att forma marknaden och i allra högsta grad påverka vad människor vill ha, det är enklare att göra uppföljare på succéer om man redan har brutit mark och lett in folk på nya spår.
Skvallermedia hänger ivrigt på trenden eftersom de får nya stjärnor att skvallra om och reklamgrundad radio får nya låtar som de vet att folk vill lyssna på och trivs med. Alla tjänar på det, alla tjänar på alla!
Det är snyggt, det är dansvänligt, det är lagom glammigt, det går att läsa om det i tidningarna och se om det på TV, det är mys-beatigt, det är lagom gångbara texter och det låter fint och bra.
Klart att "den stora massan" öppnar dörrarna och låter det komma in i sina skivspelare och i sin vardag!
Motsatsen till kommersiell måste väl vara att helt och hållet göra sin egen grej bara för att man vill göra det och för att man brinner för att skapa det man vill skapa?
När det gäller musik får man dock för all del inte glömma folkliga intresset för... ja, hmm, folklig(vad nu det är) musik. Som andra redan skrivit, det är människorna som i slutändan avgör vad de vill köpa(även om mycket som köps är påprackat folk genom reklam m.m.)
Och man får heller inte glömma alla de artister som på förhand är ett vinnande koncept.
Ta en titt på vilka album som sålt guld/platina 2006:
http://www.ifpi.se/getfile.aspx?id=51För er som inte orkar läsa eller kolla, det är en salig röra... här är ett urplock(utan rankning eller sorterade på något sätt) av släppta album eller en singlar som som sålt guld eller bättre under 2006:
Lunds studentsångare - Sköna Maj
Rod Stewart - The Great American Songbook Vol. 2 & 3
Absolute Music 51
Astrid Lindgrens Favoriter
Madonna - Confessions On A Dancefloor
Nanne - 20 år med Nanne
Blandade Artister - Fotbollsfest med GB Glace
Melodifestivalen
Carola - Från Nu Till Evighet
Björn Skifs - Andra Decennier
James Blunt - Back To Bedlam
Idol - Idol 2006
Kent - The Hjärta & Smärta
Paris Hilton - Stars Are Blind
Vikingarna - Bästa
Sebastian - Sebastian
Lordi - The Arockalypse
Winnerbäcks samlingsalbum
Robyn - Robyn
Nelly Furtado - Maneater
Ledins - Vi är på gång VM 2006
Basshunter - Boten Anna/Basshunter
o.s.v.
Nu är albumförsäljningen inte helt representativ för vad som drar in pengar i musikbranschen, det finns massor med pengar i andra mediaformer också(reklamintäkter, TV, radio), men det är en vettig riktlinje.
De flesta av skivorna i albumlistan kan man nog klassa som kommersiella, eller tja, de har i alla fall sålt bra. Även om alla inte tilltalar majoriteten av befolkningen har de ändå tillräckligt stor och/eller etablerad lyssnarkrets för att sälja bra. Pengar är pengar!
Hellpig skrev om långsiktiga investeringar. För att återgå till albumlistan(pdf:en) som jag länkade till innan. Det finns ett gäng etablerade artister/samlingar i princip är "säkra" att satsa på om man vill släppa ett album/singel. Etablerade köpare is the shit, helt enkelt...
Kolla igenom senaste årens svenska skivförsäljning(
http://www.ifpi.se/goldplatinum.aspx)och ni hittar garanterat flera av dessa artister/samlingar bland topplistorna:
Ledin, diverse dansband, Kent, Bo Kaspers, Absolute hits/music/dance/kidz, Beatles, Jöback, Gessle, Winnerbäck, Carola, mer eller mindre jätteskrämmande samlingskivor(gaaah!) o.s.v.
Ni kan säkert räkna upp en del till själva.
Men, som bland annat Tbruce skrev om... Bolag slumpar(till viss del!) ut artister och provar ny mark för att hoppas att det säljer och det påminner mig om något som någon skrev på gamla studioforum:
"De måste helt enkelt göra det, ingen skivbolagsdirektör vill riskera att missa nästa Gessle..." (på tal om Gessle, nytt album och ny jätteturné i sommar, kvällstidningarna kommer skriva sig varma och jag sätter en hundring på att det blir årets mest sålda skiva, sätter någon emot?)
"Jag måste bli något annars är jag ingenting värd"-hysterin har blivit alldeles för hypad senaste åren.
Unga blir inpräntade att man på något sätt måste förverkliga sig genom att bli känd, uppnå stjärnstatus och "bli något".
Framgång. Status. Pengar.
Därmed blir kommersialismen(framgången, pengarna och kändisskapet) nästan i sig en stil.
Hit-musik skall skapas, framgång skall skördas och det som är värt något är att kunna glänsa sig i förstasidor och gå på kändisfester.
Tack och lov tänker inte alla likadant, men människor formas, ta bara en runda på stan eller slå på radion...
Hade ingen tryckts undan av kommersialismen och vinstintressen hade det varit okej, men nu är det ju som med allt annat pengarna som styr och alla får verkligen inte lika mycket plats och alla får inte samma chans, för det finns inte pengar i all sorts musik. Viss musik får till och med folk att byta radio/TV-kanal, och då är det inte, för att behålla lyssnare, av intresse att spela den musiken över huvud taget i de allmänna medierna.
Resultatet blir förstås att medieutbudet smalnar av och det stora ges mer plats och det lilla får allt mindre plats.
