Jag vet att jag nästan inte har någon talan då jag inte hörs men finns ändå och har några tankar.
Jag tycker om... t.ex. Keith Jarrett, men jag skulle verkligen inte vilja ha en festival med "jarrett-låtar". Visst en viss tid så vill man härma, men nu förtiden så vill inte jag det. Jag är influerad bl.a. av Jarrett men försöker mer att hitta min egen röst och skyr numera idéer som ligger alltför nära vad någon annan har gjort. Visst man hamnar där ändå, det kan inte hjälpas. Men att frivilligt lägga energi på att låta som beatles, kinks, metheny, pink floyd känns ju urtråkigt att tänka sig (samt att lyssna på).
Jovisst det kan vara lärorikt att blicka tillbaka och något kan evetluellt födas jo ja absolut, men kan inte festivaler vara mer konstruktiva och öppna vad det gäller sound och tolkningar av tema. Jag menar att vissa teman lockar fram det mer än andra. Vissa teman tycker jag är mer triviala underhållningsåtervändsgrände r typ vad man kan se på tv. Sedan finns det andra som faktiskt skulle kunna bli mycket mer än en festival.
Jag tänker på temat barnvisor. Det vräks ut allsköns rock, pop, schlager osv men hur mycket tid och engagemang läggs det på att skapa nya bra barnvisor (som inte är smurfhits)? Jag vet inte. Jag har själv aldrig gjort någon eller engagerat mig, men jag var glad som förälder för de bra som fanns. Vissa är ju "mer" än barnvisor. Helt enkelt bra kompositioner, bra låtar.
Att verkligen försöka att seriöst göra bra barnvisor såväl text som musik. Inget trams, inget halvdant. Låt det ta lite extra tid. Hellre samarbete om man inte får till alla bitar än att många låtar kommer in. Det skulle om det blir riktigt bra t.o.m. kunna bli en slags KR:s barnskiva för goda ändamål (om det blir riktigt bra).
ps. Kanske t.o.m. jag skulle försöka hänga på...fast det är mindre viktigt.
