Tja!
Jag har egentligen inget emot ett skitigt ljud jag heller (jag spelar själv oftast skitigt), men om man ska göra en Hendrix så jämförs det således med densamma. Det är mycket sällan jag hör en cover som är bättre eller intressantare än hans original - i så fall lyssnar jag hellre på originalet. På ett sätt tycker jag att covers är tämligen "Boring" (det finns undantag-men få).
Det skulle vara roligare, tycker jag, att lyssna på en egenkomponerad blues av Håkan
Ha det gott
Gurano
Helt rätt. Att spela in covers av Hendrix låtar är egentligen helt meningslöst eftersom hans versioner är en miljard ggr bättre än allt. Fast live funkar den här låten bra på två vis, dels så gör den att jag slappnar av och spelar låtarna efteråt bättre. Jag läste att den funkade lika för Jimi, han liksom nollställde skallen med den och kunde spela bättre efteråt.
Sen är det ju tyvärr så stordelen i publiken tycker låten är mycket bättre om man säger att det är Hendrix Red House och man börjar med det typiska gitarrintrot. Spelar man en annan blues med liknande tempo och hitarrspel tycker somliga att det är ointressant. Med somlig publik är det tyvärr så korkat ställt att de bara kan ta till sig en sån här blues om man först säger "Nu kommer Jim Hendrix"!
Det brukar gå bra att lura en del med vad som helst; här kommer det en låt med Yngvie Malmsten, sen spelar man nåt man skrivit själv. Och ändå blir Yngvie-fanet också lycklig.
Edit: Lyssna hellre på min egen Blues of fall, som finns nånstans här med.
« Senast ändrad: 08.05.2009, 11:45:28 by Håkan Nilsson »
Varför ska man älska den man ändå aldrig får?
Karin Boye (eller?)