Att ge konstruktiv kritik.. spåra den musikaliska idén..

[egghuvud]

Att, som du (Egghuvud) kallar det, stapla toner utan idé är för mig att låta penseln löpa fritt på duken. Allt hänger på hur bra "konstnär" man är. Det kan bli minst lika bra/dåligt som att göra en låt med en grundidé. Det ena utesluter inte det andra - om man är för rigid i sin syn så är det, åtminstone för mig, alldeles för begränsande.
Ha det
Gurano

Fast då kommer vi automatiskt till nästa problem. Vad gör en god konstnär? Enligt mitt sätt att se det, med risk för att upprepa mig, så måste man ha ganska goda erfarenheter och tekniskt kunnande för att kunna bli en bra konstnär. Det räcker varken med fantastiska visioner eller med feeling. Erfarenheter gör att det blir svårare att inte relatera till det man gjort. Titta på dadaismen t e x . De försökte göra antikonst, men en del av de grejorna de gjorde blev faktiskt rätt så bra. Så följde de en idé också.
Ett annat exempel är Shönberg som av vissa kritiseras för att bara vara flummig och just "stapla" toner. Killen var ju faktiskt otroligt bildad och undervisade i komposition , bla till John Cage osv osv.

Jag vet inte om tavelmålning är den bästa liknelsen till det jag tror Egghuvud menar med musikaliska idéer. Jag tycker litteratur är lättare. Tänk en bok med en handling som löper från början till mål, inte nödvändigtvis linjärt, men ändå med ett definierat slut som inte lämnar några trådar öppna. Till det jämför vi något av James Joyce... Visst finns det de som tycker att den typen av litteratur är läsvärd och helt underbar, men de flesta läsare vill ha struktur. Så tror jag det är med lyssnare också.

Jo jag gillar Joyce, men faktum kvarstår att han arbetade med att motarbeta en tradition, d v s en klar och tydlig idé om vad han ville göra. Den drömska scenen i Odyssevs är ett välplanerat och välregisserat litterärt experiment. Strukturen kommer väl av vad vi är vana vid att höra och reltaera till. Och om igen som med konstmusik så tror jag att man har mycket större behållning och faktiskt fattar vad det handlar om om man faktiskt förstår genren. Inte för att då påstå att jag gör det. Mycket av det går faktiskt över min horisont.
Sedan handlar det ju om kontexten också. "Istället för musik förvirring" (för övrigt en bra låt av Bob Hund) skrev en kritiker om stravinskijs Våroffer. Folk slogs och bar sig åt när den hade urpremiär. Idag är det svårt att fatta vad folk bråkade om. 

Visst är det så och därmed är det många gånger en idé med i skapandet och inte som jag lite halvflummigt utryckte det "musiken skapar sig själv". När man tänker efter lite mer så är det nästan alltid någon liten tanke med i processen. Kan vara allt från en idé om en rytm till en reaktion på vad man tidigare har gjort. Något som tvingar en att leta lite nya vägar. T.ex. andra instrument, harmonier/skalor osv.

Jo jag håller med dig. Jag tror att det är svårt att inte ha en idé när man gör saker. Frågan är bara hur medveten och skickligt gjord den är.

[Dividend]

Intressant nonsens som skrivs.


Det finns en betraktare och det finns en skapare/konstnär.


Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.

[DåligtGehör]

Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.

Det låter mer kretierier på den bäste reklamnissen. Den störte konstnären blir då (inom musiken) t.ex Benny Andersson?

[Dividend]

Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.

Det låter mer kretierier på den bäste reklamnissen. Den störte konstnären blir då (inom musiken) t.ex Benny Andersson?

vet du vad delmängd betyder?

[DåligtGehör]

Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.

Det låter mer kretierier på den bäste reklamnissen. Den störte konstnären blir då (inom musiken) t.ex Benny Andersson?

vet du vad delmängd betyder?

Förstör inte det roliga.

[Dividend]

Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.

Det låter mer kretierier på den bäste reklamnissen. Den störte konstnären blir då (inom musiken) t.ex Benny Andersson?

vet du vad delmängd betyder?

Förstör inte det roliga.

Nämen allvarligt, du har ju rätt på så sätt att det är en dikotomi mellan "bra" som i "det som säljer bäst", och "bra" som i "nåt högre syfte/mål".

Det är det högre syftets/målets karakteristiska jag är intresserad av.

[Gurano]

Diskussionen blir allt mer intressant
Tycker som DåligtGehör när han skriver "När man tänker efter lite mer så är det nästan alltid någon liten tanke med i processen". Med ett sådant förhållningssätt finns det således en idé när man även staplar toner

Det blir alltså inte en diskussion om att skapa med eller utan en idé. Frågan handlar i så fall bara om vad som är en bra/dålig idé. För att svara egghuvud vad som gör en bra konstnär blir svaret i så fall publiken: är man omtyckt är det bra annars dåligt. Det är i paritet med Dividends inlägg "Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla)".

En mycket driven/duktig konstnär eller musiker, med de allra bästa ideer, är inget värd om ingen uppskattar det. Krass verklighet! Sen kan man alltid sitta å dividera om vem som har den bästa idén, enligt mig

Det är helt ok att ha högre mål än att bara bli omtyckt.

Gurano

[egghuvud]

För att svara egghuvud vad som gör en bra konstnär blir svaret i så fall publiken: är man omtyckt är det bra annars dåligt.

Fast nu blir det ju lite som DG sade att t e x Lillbabs är stor konst. Mjaee jag vet att du inte menar så, men vad "folk gillar" tror jag inte är ett bra exempel på vad som är bra konst. Iallfall inte för alla. Ta Mozart t e x hyfsat överreklamerad enligt mig (fast Don Giovanni är djäkligt bra) men efter filmen såldes plötsligt Mozart i parti och minut.
Nu låter jag som värsta kultursnobben, men det är jag inte. Jag tycker bara att viss sorts konst musik litteratur osv skall det vara lite jobb att ta till sig. Lite tuggmostånd och kamp för att verkligen föstå något tycker jag är en del av livets värde. 

[DåligtGehör]

Sen är det tiden som är med och spökar. En del konstärer fick inget särskilt erkännande under sin livstid eller under sin mer verksamma period. Var deras verk inte bra då? Eller blev det bara bra när de fick erkännandet?

[egghuvud]

Försökte att illustrera mitt resonemang med två små snuttar musik här: http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=16717.0

Fast sedan vet jag inte om det blev så representativt.   
Den ena låten är bara staplade toner utan så mycket eftertanke och den andra något som jag verkligen jobbat med fast staplade toner. Är det svårt att höra vilken som har en idé och vilken som bara är toner? 

[DåligtGehör]

Ja men är det rättvist att göra så?

Men ok då. Det andra exemplet var ju bara en massa toner staplade huller om buller till ingen nytta. Men det första var ett fint och vad jag förstår väl genomarbetat stycke med tanke och stringens. Här hör man verkligen vilken skillnad det blir när man tar det lugnt och tänker igenom saker först.



Jag skojade/ljög/var dum när jag sa att jag föredrog stycke 1. Det gör jag inte, verkligen inte vill jag nu ångerfullt understryka. (Man kan dock oftast lita på mig)

[egghuvud]

Ja men är det rättvist att göra så?

Men ok då. Det andra exemplet var ju bara en massa toner staplade huller om buller till ingen nytta. Men det första var ett fint och vad jag förstår väl genomarbetat stycke med tanke och stringens. Här hör man verkligen vilken skillnad det blir när man tar det lugnt och tänker igenom saker först.

nä okej det var inte rättvist jag försökte visa en poäng, men det kanske var lite klumpigt 

[Gurano]

Hej igen
Egghuvud: Ditt exempel på 2 låtar där en har, enligt dig, bara staplade toner och den andra då ska ha en idé funkar inte så bra tycker jag. Det styrker enligt mitt sätt att se det mina argument ang idé kontra staplade toner. Dåligt gehör tyckte att ditt första stycke var bättre än ditt andra medan jag faktiskt tyckte tvärtom, det var mer intressant. Vad ger det till diskussionen om att staplade toner är dåligt? Som jag ser det så ger det vid handen att musik, oavsett intentioner hos skaparen, måste vaskas hos betraktaren/lyssnaren - på så sätt är det bedömaren som alltid avgör vad som "subjektivt" är bra. Att konstnärer uppskattas långt senare efter döden innebär bara att ett paradigmskifte skett och att det just för tillfället uppskattas. Bra och dåligt är alltså relativa företeelser!

Man kan som sagt vara jäv...gt duktig tekniskt med goda ideer, men det är inget värt i sammanhang där andra lyssnar om ingen uppskattar det.

Ha det gott
Gurano

[Dividend]

(08:28:03) Gurano: jag kan ju bara stapla toner
(08:28:06) Dividend: lol
(08:28:33) Gurano: det är skillnad på att stapla och att STAPLA
(08:28:56) Dividend: ja det ena är gemener och det andra versaler
(08:29:13) Gurano: HEHE staplar man toner på en gitarrhals är det ok - men inte i en dator
(08:30:05) Dividend: ja, det är idiotiskt , eller på papper med penna som mozart gjorde
(08:30:37) Gurano: så är det - skillnad på att stapla och stapla. Konstigt perspektiv tycker jag
(08:31:18) Dividend: synsättet är korkat ja
(08:31:36) Dividend: skall vi lägga in detta i tråden


Bara jag och gurano skriver musik på samma sätt som mozart gjorde   (Fast det är vanligt enligt min erfarenhet på mer klassiskt orienterade forum på nätet, som Composers forum)

[Fidden]

Handlar inte den här tråden bara om att folk har olika smak? Fattar nog inte grejen riktigt. Man föredrar helt enkelt olika former av struktur. De flesta vill ha en väldefinierad och logisk struktur som de känner igen, medan andra kan tycka det är fint med nån ny struktur som inte liknar nåt annat och verkar ologisk (eller följer en annan logik).

Hur man ska bemöta något som inte faller en i smaken är förstås en intressant fråga, då det lätt blir ett försök att styra verket åt "sitt" håll om man försöker ge lite konstruktiv kritik. Men vad annat kan man göra? Det är väl bara att namedroppa lite i sin signatur för att förtydliga vilka referensramar man har. Eller låta bli att kommentera.

[Gurano]

Nja - både ja och nej. Ursprunget till tråden är Egghuvuds tankar om att musik byggd på staplade principer inte kan bedömas och att all bra musik måste ha en idé. Ursprunget till allt finns i ett av mina trådar där Egghuvud och jag började diskutera olika förhållningsätt.

Men sen vet man ju aldrig vart en tråd drar. En trådbörjan är aldrig detsamma som slutprodukten. Lite som att stapla toner eller som att låta penseln löpa över duken

Det är det som är kul

Gurano

[egghuvud]

Handlar inte den här tråden bara om att folk har olika smak? Fattar nog inte grejen riktigt. Man föredrar helt enkelt olika former av struktur. De flesta vill ha en väldefinierad och logisk struktur som de känner igen, medan andra kan tycka det är fint med nån ny struktur som inte liknar nåt annat och verkar ologisk (eller följer en annan logik).

Hur man ska bemöta något som inte faller en i smaken är förstås en intressant fråga, då det lätt blir ett försök att styra verket åt "sitt" håll om man försöker ge lite konstruktiv kritik. Men vad annat kan man göra? Det är väl bara att namedroppa lite i sin signatur för att förtydliga vilka referensramar man har. Eller låta bli att kommentera.

Usch nej jag hoppas verkligen inte att den bara handlar om namedropping (fast det är kalrt att jag nog gjort mig skyldig till lite sådant ) eller om vad som är bra och inte bra.
Diskussionen kretsar nog mer kring hur man skapar musik. Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör eller om det bara går att fritt improvisera fram musik.
Den handlar väl också om hur man skall bedöma musik, vilket tenderar att vara ett av mina specialintressen, med tanke på hur många trådar jag egetnligen gjort på samma tema.
Vilka kriterier använder man för att bedöma musiken här.

[Rattlesnake]

Om jag lägger ut musik för lyssning, och lyssnare tycker att musiken låter som jag har slumpvis satt ihop tonerna, så har lyssnaren rätt. Även om jag har funderat i flera år efter hur melodin skall vara så är en uppfattning alltid riktig. Det spelar ingen roll hur kompositionen är gjord, det är resultatet som räknas. Och resultatet är hur mottagaren uppfattar musiken.

Om jag vill att min musik skall uppfattas som genomtänkt och planerad får jag ta åt mig kritiken och göra på ett annat sätt. Att få kritik är en ynnest - hur skall man annars kunna utvecklas om bara ryggdunkarna låter sig höras? (Man behöver uppmuntran också, inget fel i det  ) Så låt inte bli att kommentera bara för att inte allt faller en i smaken.

[Dividend]

+1

[Gurano]

Rattlesnake - du e klok du!

präxis vad jag sagt i ett antal inlägg - men du satte huvet på spiken

Ha det gott
Gurano

[ChromaWoods]

Här kommer en liknelse till, för att förstärka min hävd att ett musikaliskt verk inte nödvändigtvis måste ha en uttänkt idé: Tavelmotiv.


Det finns en sjujäkla massa konst som jag inte fattar. Men, det gör inget. Det finns tavlor som jag tycker är ascoola, men jag fattar inte vad de vill säga. Som de min morbror målar. De är abstrakta och märkliga, men så himla häftiga! Varenda en av de motiven har säkert en idé som de är uppbyggda kring, men de behövde inte haft det för att jag skulle uppskatta dem och vilja ha dem. EDIT: Jag insåg just nu att mitt resonemang faller lite... för, fanns det ingen idé så hade nog inte de motiven målats öht...

Jag brukade själv skissa abstrakta motiv med mina blyertspennor. Och folk sa "åh, vad coolt", vilket skänkte mig en känsla av att det jag gjorde var bra och uppskattat. Utan att jag hade en idé med mina motiv.



Och dessutom. Egghuvud säger "Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör" - "Måste". För vem? Varför? Om det finns ett måste så innebär ju det att alla ofelbart kräver att det ska vara så? Måsten känns för mig väldigt främmande i en estetiskt kreativ värld.

Jag kanske inte heller fattar tråden riktigt. Måste broccoli vara äckligt?

[Dividend]

Jag brukade själv skissa abstrakta motiv med mina blyertspennor. Och folk sa "åh, vad coolt", vilket skänkte mig en känsla av att det jag gjorde var bra och uppskattat. Utan att jag hade en idé med mina motiv.

Och dessutom. Egghuvud säger "Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör" - "Måste". För vem? Varför? Om det finns ett måste så innebär ju det att alla ofelbart kräver att det ska vara så? Måsten känns för mig väldigt främmande i en estetiskt kreativ värld.

Du har helt rätt.. Gillar också abstrakt konst, både att titta på och göra själv utan att veta målet eller slutresultatet. SOm skulptören som SER saker medans stenflisor hackas bort

Chroma, vad tycker du om följande teckning? Från 2005 (Egget får gärna blunda

[Fidden]

Gillar bilden! Den påminner ganska mycket om din musik, men eftersom jag inte har lika mycket referensramar som ligger och (för)stör i bildkonstvärlden så gillar jag bilden bättre. Hoppas det är ok

(Ibland önskar jag att man kunde vara ett tomt blad inom musik igen. Det hade varit så mycket mer intressant då)

[Dividend]

Gillar bilden! Den påminner ganska mycket om din musik, men eftersom jag inte har lika mycket referensramar som ligger och (för)stör i bildkonstvärlden så gillar jag bilden bättre. Hoppas det är ok

(Ibland önskar jag att man kunde vara ett tomt blad inom musik igen. Det hade varit så mycket mer intressant då)

Förstår vad du menar. ATtans tur att jag kom ur countryträsket när jag var liten fick jag lyssna på skiten hela tiden

[egghuvud]

Och dessutom. Egghuvud säger "Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör" - "Måste". För vem? Varför? Om det finns ett måste så innebär ju det att alla ofelbart kräver att det ska vara så? Måsten känns för mig väldigt främmande i en estetiskt kreativ värld.

Jag kanske inte heller fattar tråden riktigt. Måste broccoli vara äckligt?

Okej jag kanske skulle definierat att det naturligtvis är min ståndpunkt att det "måste finnas en idé" Det är ju inte nödvändigtvis så att alla delar min uppfattning. Idélöst brukar för mig betyda dåligt, men visst, ibland kan det naturligtvis vara bra ändå.

Flera av er har sagt att ni inte riktigt fattar var vi är på väg och tråden for iväg åt en massa olika håll som det brukar vara med en lång filosofisk diskussion.  
För att återvända till grundfrågan så handlade det om svårigheten att kommentera musik som jag har svårt att spåra den musikaliska idén i. Det är som tidigare sagt kanske vackert staplat, men jag hör inte intentionen eller idén med det. Resonemanget har sedanhandlat om detta. Måste det finnas en idé och måste den vara begriplig?
Sedan kan vi diskutera bra eller dåligt men det är en annan femma.
Vi kan diskutera om mina referensramar är snäva eller om jag helt enkelt inte förstår mig på verket som sådant. - visst så kanske det är.  
Jag försöker ändå fortsätta mitt resonemang. Om jag som konstnär presenterar en tavla med en prick i mitten så försöker jag ju kommunicera något till min omvärld. I detta finns en idé.
Sedan kan folk tycka olika om pricken. Att den är dålig, respektive att den är bra att den är meningslös eller att den provocerar och ifrågasätter vad konst är för något eller att det inte säger mig något alls. Om jag vill ha folks kritik på det jag gör, så kommunicerar jag samtidigt med dem. Jag vill väl förmedla något eller ha referenser till om materialet fungerar eller liknande. Men om jag inte har någon tanke med det jag gör vad spelar det då för roll om folk tycker det är "bra" eller "dåligt"?  eller går jag runt i cirklar?  

[egghuvud]

Om jag lägger ut musik för lyssning, och lyssnare tycker att musiken låter som jag har slumpvis satt ihop tonerna, så har lyssnaren rätt. Även om jag har funderat i flera år efter hur melodin skall vara så är en uppfattning alltid riktig. Det spelar ingen roll hur kompositionen är gjord, det är resultatet som räknas. Och resultatet är hur mottagaren uppfattar musiken.

Om jag vill att min musik skall uppfattas som genomtänkt och planerad får jag ta åt mig kritiken och göra på ett annat sätt. Att få kritik är en ynnest - hur skall man annars kunna utvecklas om bara ryggdunkarna låter sig höras? (Man behöver uppmuntran också, inget fel i det  ) Så låt inte bli att kommentera bara för att inte allt faller en i smaken.

Jodå det håller jag med om. Alternativet är väl förstås att jag inte fattar vad kompositören förmedlar. T e x kan det vara svårt för mig att kritisera musik som jag totalt saknar referensramar till.
Jag hörde en skiva med pygmé-musik för många år sedan. Det var tre killar från en pygmestam som skrek atonlat med ganska små röster. Det har aldrig riktigt lämnat mig fast jag inte någonsin har hört talas om samma genre själv. Det var fräckt, men fullständigt ohörbart, fast ändå tilltalande.

[egghuvud]

Jag brukade själv skissa abstrakta motiv med mina blyertspennor. Och folk sa "åh, vad coolt", vilket skänkte mig en känsla av att det jag gjorde var bra och uppskattat. Utan att jag hade en idé med mina motiv.

Och dessutom. Egghuvud säger "Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör" - "Måste". För vem? Varför? Om det finns ett måste så innebär ju det att alla ofelbart kräver att det ska vara så? Måsten känns för mig väldigt främmande i en estetiskt kreativ värld.

Du har helt rätt.. Gillar också abstrakt konst, både att titta på och göra själv utan att veta målet eller slutresultatet. SOm skulptören som SER saker medans stenflisor hackas bort

Chroma, vad tycker du om följande teckning? Från 2005 (Egget får gärna blunda

Nej för fan jag tittar. Nu får ni inte tro att jag inte gillar abstrakt konst alls. Jag sade ju innan att jag t e x är rätt så förtjust i Jason Pollock.  (för att namedroppa lite  )
Abstrakt konst är väl i högsta grad en intellektuell konstruktion från första början. Det handlade inte alls om att bara måla på en tavla utan om att ifrågasätta estetik och värdet av färg komposition och liknande
(http://sv.wikipedia.org/wiki/Abstrakt_konst)
Ibland tror jag att folk sätter likhetstecken mellan abstrakt konst och kladdande och för mig är det två helt olika saker. 

[freddy]

Dividend, bilden påminner mig om vad jag brukar kludda på ibland när jag sitter i telefonköer Du vet, man börjar med ett mönster, fyller i och bygger vidare. Fast din är snyggare och har ett 2D/3D-koncept som gör den mycket ballare med.

I övrigt så har jag inte följt er debatt här mot slutet i tråden, får läsa igenom ett par sidor

Hojjt!

[egghuvud]

Hej igen
Egghuvud: Ditt exempel på 2 låtar där en har, enligt dig, bara staplade toner och den andra då ska ha en idé funkar inte så bra tycker jag. Det styrker enligt mitt sätt att se det mina argument ang idé kontra staplade toner. Dåligt gehör tyckte att ditt första stycke var bättre än ditt andra medan jag faktiskt tyckte tvärtom, det var mer intressant. Vad ger det till diskussionen om att staplade toner är dåligt? Som jag ser det så ger det vid handen att musik, oavsett intentioner hos skaparen, måste vaskas hos betraktaren/lyssnaren - på så sätt är det bedömaren som alltid avgör vad som "subjektivt" är bra. Att konstnärer uppskattas långt senare efter döden innebär bara att ett paradigmskifte skett och att det just för tillfället uppskattas. Bra och dåligt är alltså relativa företeelser!

Man kan som sagt vara jäv...gt duktig tekniskt med goda ideer, men det är inget värt i sammanhang där andra lyssnar om ingen uppskattar det.

Ha det gott
Gurano

Najee tanken var väl att det skulle ganska lätt gå att höra vilken låt som jag skrivit på fem sekunder och vilken som det verkligen ligger tankeverksamhet bakom, fast båda består  (till en början) till synes av tonstaplande. Men det kanske inte var det bästa exemplet. 

[ChromaWoods]

Chroma, vad tycker du om följande teckning? Från 2005 (Egget får gärna blunda

Jag gillar den! Det är ett sånt motiv som man kan sitta och titta länge på, utan att man egentligen vet varför. Jag vill se en bergskedja i den.

Ibland tror jag att folk sätter likhetstecken mellan abstrakt konst och kladdande och för mig är det två helt olika saker

Jag håller med dig.

[DåligtGehör]

Hm...

När jag lyssnar på instrumental musik - texter drar en ofta så starkt in i något mer eller mindre färdigfärgat - är det sällan så att jag tycker mig se en bäck, höra vinden, uppleva rött eller blått, se ett fältslag osv. Kanske jag snuddar vid något sådant, men min lyssning är inte grundad i att behöva översätta musiken i tydliga begrepp. Åtminstone inte fasta. På så sätt är jag heller inte bekymmrad över om den som skapade verket hade en idé som jag kan begripa eller inte.

Ändå kan vissa saker upplevas, som Egg beskriver, som om någon har rätt planlöst staplat toner. Det kan vara rätt vackert och harmoniskt helt ok, men ändå på något sätt utan en "verklig" intention.

Jag för ett tag sedan på en jazzkonsert som var rätt usel. Det var inga amatörer som spelade om än inte rikskända. Alla grepp inom stilen var där mer eller mindre. Byggstenar användes osv. Men inga vägar byggdes, inga stigar upptäcktes, inga samtal tog fart. Alla intentioner på något sätt dog så fort de hade presenterats som i ett samtal där man redan i samma stund man sagt en mening känner hur den kommer att hänga fritt och kanske få ett oengagerad halvsvar. Man funderar redan på vad man i ledan istället skall säga härnäst. Man kommer inte på något man vill säga. Säger något. Spelar något.

Sedan finns den glade bagaren herr Nöjd. Som bakar kakor hela dagen. De är inte särkilt goda men han bakar obekymrat på ändå.

I båda fallen saknas bl.a kommunikation. Nöjd är glad om han får baka och inte särkilt intresserad av hur omvärlden tar emot hans bakverk. I jazzkonserten vet i fan vad det var som saknades, men inte var det ett sampel mellan musikerna som fungerade och inte fanns det någon energi.

Jag tänker tillbaka på en annan konsert på en s.k. jamkväll på Nefertiti. En för mig då okänd svensk saxofonist spelade och sedan jammade med andra. När han spelade solo så bara forsade idéer ur honom. Det tog aldrig slut. Där den en frasen slutade tog den andra vid och antingen kramade musten ur den befintliga idéen eller drog vidare mot andra områden. När musik fungerar så vare sig den är skriven eller improviserad så lider den inte någon brist på idéer.

För mig är nog de bärande "idéerna" i musik en blandning och sammansmältning av energi, tystnad, avsteg och möte.

[Harmonica mike]

Följt denna tråd med intresse och länge tänkt dryfta mina funderingar.

Först och främst är Rattlets synpunkt bra och överens stämmer med min.

När jag skriver låtar så är det gitarr och munspel som gäller.Jag behärskar munspel bra och kan improvisera i vilken riktning jag vill.Lirar jag gura till så brukar det komma fram små ide´r mellan varven som är användbara.I början av min låtskrivar "karriär",så klickade jag alltid in basgångar och stråk,trummor osv då jag saknade keyboard  för att "färdig" ställa alstret.
Låtar som:

"Voice of an angel"
"It´s okay"
"Do you know me"
"New York Central Park" - grund ide´n till "Learn your lesson" som Wernborg utvecklade till ett mästerverk,är alla klickade noter/toner.Dessa  låtar är avsedda som exempel,det finns fler från de första åren..

Systemet med att skriva/spela in sin musik med noter/mus är väldigt tidsödande och kräver ett ohyggligt tålamod.
Men det fina i kråksången är att man faktiskt kan få ut det man hör i huvudet.För det är väl ändå där musiken uppstår?
Sen är inte alla begåvade med Segovias gitarrekvillibreringsteknik(jäddra långt ord det där),utan får använda andra hjälpmedel för att få ut ide´n ur huvudet.Givetvis är kunskapen om hur ett ackord fungerar och en låts sammansättning över en tänkt tidslinje en grundläggande del för att alstret skall "bli nåt".

Om man utvecklar resonemanget om vad man hör i huvudet och kan sätta det på pränt med sitt instrument,så finns det förbannelser och svårigheter att övervinna även med det.Som exempel kan jag nämna att jag tog ut ett munspelssolo,ett solo som jag anser vara i världsklass och helt rätt för låten.Infogade och skickade alstret som var ett beställnings jobb.Tiil svar fick jag att sångaren i det bandet tyckte att det "tog över",ändå låg inte mitt lir på dennes fraser.Han/hon kände sig alltså mindervärdig,min tolkning dock - men någon annan slutsats kunde jag inte dra.Om jag hade varit lite sämre på att lira så kanske mitt bidrag platsat och jag hade varit/blivit världsberömd - som tes då: Trådskaparens funderingar i ämnet musikaliska ide´r kontra konstruktiv kritik.Givetvis har munspelssolot inte nåt att göra med egget som person,men det utgår jag ifrån att ni förstår.

Vidare så fick jag alltid kritik på mina första alster för att mina basgångar var "midiska" i soundet,trummorna stela och utan liv.Jag kunde inte ett jota om trumprogrammering.Än mindre om att programmera basgångar,jag gick på det jag hörde i huvudet.Men jag är den envisa typen så jag köpte mig en bas och tränade upp mina färdigheter.
Fördelen med det,är att man kan testa olika ide´r snabbt istf det tidsödande klickandet.
Keyboardet öppnade samma förutsättningar,men vette fanken om jag skriver bättre låtar för att jag har lärt mig(nåja utvecklat)mina färdigheter på några instrument till?
Sen byggde jag några övertonsflöjter vilka ni säkert hört,och lirade det jag hörde i huvudet efter lite träning.Bättre låtar av det,inte ett jota men kanske roligare att lyssna på..?

Kontentan av resonemanget:

Musiken sitter mellan öronen och måste ut ur huvudet oavsett vad man har för förutsättningar eller instrument/mus klickning.Det är skaparglädjen som är det centrala.En visa som ses som banal för en ekvillibrist kan vara det vackraste som finns för någon annan som lirar som en Gud eller inte lirar alls.Sinnestämning,tråkigheter av livet,glädje - allt ryms i lyssnarens öra och är specifikt för den personen vid lyssningstillfället.Gillar man inte alstret eller kompositörens sätt att förvalta det han/hon hört i sitt huvud,kan man alltid erbjuda sina tjänster med en liten gura snutt eller ett snyggare piano,sång,munspel,trummor etc..Om man nu tycker att det är det som saknas för att göra alstret "bättre",men då är det fråga om det egna tyckandet och inte kompositörens.
Det finns inga rätt eller fel i själva skapandet,bara begränsningar i att uttrycka teori i praktik.Det är kunskap som skiljer oss åt samt olika genre tillhörighet.Huvudskaen är att man har kul,sen om nån annan gillar det man hört i sitt huvud och lyckats pränta ned det via instrument eller klick - bingo!

Jag kan inga noter,allt jag gör baserar sig på gehör.Däremot så förstår jag vad som bygger ett ackord och hur man kan färga dom med omvändningar och alla andra krusiduller.
En annan aspekt som jag märkt i de egna alstren,när kunskapen ökar så ökar också svårighets graden att få till låtarna.Jag vill göra det svårare än det är,förmodligen en skada av mina nyvunna instrumentala färdigheter.Och i mitt fall så blir det hämmande för den musikaliska skaparprocessen.Smolk i bägaren alltså,tänk enkelt,skriv låten,spela in första ide´n,sen utveckla..
Måste pränta in det i skallen..

mvh
Micael

[DåligtGehör]

En annan aspekt som jag märkt i de egna alstren,när kunskapen ökar så ökar också svårighets graden att få till låtarna.Jag vill göra det svårare än det är,förmodligen en skada av mina nyvunna instrumentala färdigheter.Och i mitt fall så blir det hämmande för den musikaliska skaparprocessen.Smolk i bägaren alltså,tänk enkelt,skriv låten,spela in första ide´n,sen utveckla..
Måste pränta in det i skallen..

Det tror jag man måste acceptera när man utvecklas. Det tar lite tid att integrera och värdera det nyvunna Lite tid innan man kan välja rätt mellan att vräka en räka och vara tyst som en lite visthusmus. 

[DåligtGehör]

Ja jo... det ligger alltså alltid i betraktarens öra?

Ja jo, ja på sätt och vis är det oundvikligen så eftersom det är dennes öra och inte mitt eller ditt. Om man lägger ut något för världen så har man inte kontroll över hur det uppfattas eller värderas osv.

Och visst de flesta vill inte leva helt isolerade med sin verksamhet (undatag finns, får ut "det" på andra sätt osv.). Det är roligare om andra tar del av det man skapar och tycker om det. Man är mer eller mindre fången i sin längtan efter gillande.

Men men, kan inte detta lätt leda till att man anpassar sig för mycket, gör avkall på sin särart? Väljer redan upptrampade säkra vägar. Om ens konst inte har något värde alls innan mottagaren satt sitt godkännande? Något jag iofs inte tycker stämmer. Man kan vara mottagare/lyssnare av sina egna verk. Njuta av dem liksom av skaparprocessen. Ja vet, den gamla tråkiga onani-invändningan kan naturligtvis dras fram, men den är så tråkig så det låter vi bli. Det finns även en möjlig publik, en framtida publik. Jag skulle t.o.m vilja säga att det kan vara ok att välja att inte presentera något alls istället för att anpassa sig till något som inte känns särskilt bra är att föredra - åtminstone konstnärligt.

[Dividend]

"Konstnärer är fåfänga" /Nietzsche