Att ge konstruktiv kritik.. spåra den musikaliska idén..

[egghuvud]

Hej alla eders dryghuvud här. Jag började svamla en massa när jag skulle kommentera en låtidé av Gurano och insåg att diskussionen nog inte hörde hemma i hans tråd. (förlåt Gurano för att jag kapade den med en massa osammanhängande svammel) Men tankarna som väcktes gjorde att jag istället vill fundera mer öppet med er.
Jag har vid flera tillfälle haft en lite dryg attityd tilll de på kontrollrummet som skapar mer symfonisk/orkestrerad musik. Jag tycker det är svårt att kommentera låtar där jag inte hittar den musikaliska idén eller där det blir mycket improviserat.
Jag får inga tankar i huvudet utan tycker ungefär: "Ja det var ju vackert staplade toner" eller: "det låter ju naturtroget" alternativt: "det låter ju som att det är lite midiplugg". Det känns som att det blir ganska meningslösa kommentarer.

Så här kommer ett par påstående och jag är mycket intresserad av vad ni tycker. Är jag bara fördomsfull eller?

1. Det är mycket lättare att spåra och kommentera den musikaliska idén i en pop eller rocklåt.
Förmodligen för att jag är så förtrogen med formen och kan det musikaliska språket. Klassisk musik är svårare att lyssna på "kräver mer av mig"

2. Orkesterpluggar är förföriska. För det räcker att man spelar några toner så låter det fett. Därför är det lätt att tro att man faktiskt gjort något som är bra fast det egentligen bara är vackra ljud.

3. Att kunna göra t e x bra stråkarrangemang kräver att man kan en del musikteori. Man kan naturligtvis fuska lite och de flesta moderna pluggar spelar ju inte, som gamla GM midiinstrument-hela registret utan de toner som finns tillgängliga är de som finns på keyboardet. T e x så kan en violin inte spela toner som ligger utanför dess register  g – ca a4.
Någon med tränat öra eller gedigen kunskap hör ändå direkt att det är en amatör som gjort det.
Det här kan vara svårt ibland för många av oss hemmapulare är väl inte så skolade i musik.(eller är jag fördomsfull)  Jag kan t e x inte noter.

4. Det tar mycket längre tid att göra symfonisk musik än t e x popmusik. Egentligen mest på grund av att det är så många fler komponenter att handskas med. Formen är t e x mycket mindre bunden än i en traditionell poplåt.

5. En dåligt gjord symfonisk låt låter ändå bättre än en dåligt gjord poplåt. (se ovan orkesterpluggens förföriska charm)

Okej slå mig, sparka mig, håll med mig, upplys mig eller tyck att jag är en idiot. 

[Gurano]

Ja jag får väl bli först ut eftersom det var mitt inlägg som (i princip) startade denna tråd.

1. Håller med, pop/rock hörs dagligen i radion så referensramarna är bredare hos en bredare allmänhet
2. Förföriskt eller inte så handlar all musik om vackra toner. Här spelar det ingen roll vilken genre det är tycker jag
3. Att göra bra musik oavsett genre kräver bra musiker - så även klassiskt och konstmusik likväl som rock. Jag tror att ett tränat öra oxå hör att det är en amatör som gjort vissa poplåtar
4. man kan inte klocka en produktion oavsett genre.
5. Håller inte med. En dålig låt är en dålig låt.

Mina synpunkter lite kort, till att börja med

Ha det gott
Gurano

[Gurano]

Tja igen
Tänkte även tillägga en sak. Du skriver att du har svårt att kommentera låtar där du inte hittar den musikaliska idén eller där det blir mycket improviserat. Kanske så säger det mer om dig än om musikteori?

Ha det Gurano

[MrPhil]

Okej slå mig, sparka mig, håll med mig, upplys mig eller tyck att jag är en idiot. 

Okej utan att ha läst vad andra redan skrivit så kommer rösterna från den portugisiska juryn:

1. Ja, för dig. Precis som det är mycket lättare för nån inbiten lyssnare av klassisk musik att göra detsamma med klassisk musik istället för pop/rock.
Det handlar helt enkelt om vad man är van att lyssna på eller höra. Viss klassisk musik kräver väldigt mycket, annan desto mindre - likaså med pop/rock. Det man är van vid hanterar man lättare helt enkelt.

2. Där tror jag du har en klar poäng. Bra ljud låter öht mer imponerande än dåliga ljud. Stapla samma toner på varann med ett enkelt piano och när orkesterns pampiga magi försvinner så är bara en musikalisk idé kvar som kanske inte håller. Med det sagt så delar jag inte uppfattningen att "en bra låt ska kunna spelas med akustisk gitarr och fortfarande vara lika bra" eller vad de brukar säga.

3. Ja, om man vill få det att låta verkligt. Och kunskap om de enskilda instrumenten. Men det gäller ju inte bara orkesterpluggar. Programmera trummor i en poplåt kräver samma insikt. Kanske är det så att det man redan kan och lärt sig tar man för självklart?

4. "Traditionell" klassisk musik finns också, så det kan nog vara rätt så bundet det också. Popmusik kan vara icke-traditionell. Men överlag har du nog rätt även om jag tror att det hänger mer på vad man är van vid - återigen.

5. Det tror jag beror på vem som lyssnar. Kanske är din kapacitet på en högre nivå än du tror om du just kommer fram till synpunkter som "Ja det var ju vackert staplade toner" eller: "det låter ju naturtroget" alternativt: "det låter ju som att det är lite midiplugg".
Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.

[jonnerstone]

Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.

Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren  . Nä skojade bara!  Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta 

[egghuvud]

Tja igen
Tänkte även tillägga en sak. Du skriver att du har svårt att kommentera låtar där du inte hittar den musikaliska idén eller där det blir mycket improviserat. Kanske så säger det mer om dig än om musikteori?

Ha det Gurano

Fullt möjligt men vad är en låt utan en musikalisk idé? Om igen staplade toner. Möjligen vackert staplade toner men ändå.  

[egghuvud]

Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.

Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren  . Nä skojade bara!  Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta 

Jag ser fram emot den. Jag brukar ju gnälla på honom också, även om jag stundtals tycker att han är ett geni. 

[egghuvud]

Okej slå mig, sparka mig, håll med mig, upplys mig eller tyck att jag är en idiot. 

Okej utan att ha läst vad andra redan skrivit så kommer rösterna från den portugisiska juryn:

1. Ja, för dig. Precis som det är mycket lättare för nån inbiten lyssnare av klassisk musik att göra detsamma med klassisk musik istället för pop/rock.
Det handlar helt enkelt om vad man är van att lyssna på eller höra. Viss klassisk musik kräver väldigt mycket, annan desto mindre - likaså med pop/rock. Det man är van vid hanterar man lättare helt enkelt.

2. Där tror jag du har en klar poäng. Bra ljud låter öht mer imponerande än dåliga ljud. Stapla samma toner på varann med ett enkelt piano och när orkesterns pampiga magi försvinner så är bara en musikalisk idé kvar som kanske inte håller. Med det sagt så delar jag inte uppfattningen att "en bra låt ska kunna spelas med akustisk gitarr och fortfarande vara lika bra" eller vad de brukar säga.

3. Ja, om man vill få det att låta verkligt. Och kunskap om de enskilda instrumenten. Men det gäller ju inte bara orkesterpluggar. Programmera trummor i en poplåt kräver samma insikt. Kanske är det så att det man redan kan och lärt sig tar man för självklart?

4. "Traditionell" klassisk musik finns också, så det kan nog vara rätt så bundet det också. Popmusik kan vara icke-traditionell. Men överlag har du nog rätt även om jag tror att det hänger mer på vad man är van vid - återigen.

5. Det tror jag beror på vem som lyssnar. Kanske är din kapacitet på en högre nivå än du tror om du just kommer fram till synpunkter som "Ja det var ju vackert staplade toner" eller: "det låter ju naturtroget" alternativt: "det låter ju som att det är lite midiplugg".
Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.

Jo du har helt klart en hel del poänger i det du säger. Jag har lyssnat och lyssnar mycket på klassisk musik, men jag översköljs inte av det på samma sätt som med pop och rockmusik. Den genre som jag nog har svårast att sätta mig in i är konstmusik. Där gäller helt andra regler som jag har svår att associera till.
och visst är det väl så att klumpigt gjorda trummor kan dra ner betyget. Lite hemmablind är jag nog.   

[Gurano]

Egghuvud: du skriver "Fullt möjligt men vad är en låt utan en musikalisk idé? Om igen staplade toner. Möjligen vackert staplade toner men ändå."

Vad är en musikalisk idé? När vet du den musikaliska idén i en poplåt som presenteras här på forumet? mer än att du kan associera till den?

[MrPhil]

Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren  . Nä skojade bara!  Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta 

Jag vet att han gör det. Mina öron delar inte riktigt dinas upplevelse, vilket han vet

[egghuvud]

Egghuvud: du skriver "Fullt möjligt men vad är en låt utan en musikalisk idé? Om igen staplade toner. Möjligen vackert staplade toner men ändå."

Vad är en musikalisk idé? När vet du den musikaliska idén i en poplåt som presenteras här på forumet? mer än att du kan associera till den?

Hmm nu blev det jobbigt. Nu måste jag ju formulera mig på ett vettigt och förståeligt sätt. Jag återkommer 

[freddy]

Jag försöker förstå vad detta bottnar i. Alltså visst, du har helt klart en poäng med att "instrumentet" låter bra från start. Många syntljud låter bra mycket fetare än ett piano också liksom. Farlig väg att gå. Loopar borde räknas som fusk med

Sen tycker jag kanske inte att man ska jämföra all musik med konstmusik bara för att det råkar handla om samplingar med samma instrument. Det finns rum för enkla popiga orkesterarr med, se bara till filmmusik osv. Det behöver inte alltid vara intrikat stämföring och massa teori bakom, tycker jag då.

Slutligen måste jag bara säga att jag tycker det är kul faktiskt, att folk som inte egentligen kan spela ett instrument alls, men ändå lyckas styra upp en orkester i någon form. Även om det inte mäter sig med mozarts jobb. Vem vet vad som skapas när dessa människor leker sig fram i outforskad mark

  

[Rattlesnake]

Ahh,
kul ämne!

1. Det är mycket lättare att spåra och kommentera den musikaliska idén i en pop eller rocklåt.

Håller definitivt med. Ungefär samma sak som att det är lättare att läsa deckare än lyrik. Sedan finns det naturligtvis olika uppfattningar vad som är mest konstnärligt.

2. Orkesterpluggar är förföriska. För det räcker att man spelar några toner så låter det fett. 

Håller med vad gäller filmmusikpluggar såsom EWQLSO. De låter egentligen inte som en symfoniorkester utan mycket maffigare. En enda hornstöt eller ett timpanislag kan låta fantastiskt bra, "out-of-the box"

3. Att kunna göra t e x bra stråkarrangemang kräver att man kan en del musikteori.

Troligen har du tyvärr rätt här, det finns inga genvägar. Övning och inlyssning ger viss färdighet, men det är svårt att nå högre nivåer då det är svårt att med endast örat avgöra hur orkestring görs.

4. Det tar mycket längre tid att göra symfonisk musik än t e x popmusik.

Nej, det tror jag inte. För mig gör det definitivt det, men inte för den som kan sitt jobb...

5. En dåligt gjord symfonisk låt låter ändå bättre än en dåligt gjord poplåt. 

Ja, för en inbiten poplyssnare. En som i huvudsak bara lyssnar på klassiskt tycker nog att all popmusik låter lika illa.

[Rattlesnake]

Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.

+1

[egghuvud]

Tja igen
Tänkte även tillägga en sak. Du skriver att du har svårt att kommentera låtar där du inte hittar den musikaliska idén eller där det blir mycket improviserat. Kanske så säger det mer om dig än om musikteori?

Ha det Gurano

Okej för att tydligare definiera vad jag menar med den musikaliska idén. Så här tänker jag. För mig är musikskapande både ett hantverk och ett konstnärligt uttryck.
Om jag t e x vill göra en låt som är i en speciell genre så måste jag hitta de ”markörer” som gör att lyssnaren känner igen vad det är för slags låt. Visst vissa kan häva att musik inte skall följa regler, men så tänker inte jag. Det går t e x att göra hårdrock med dragspel men resultatet blir oftast bara ett slags skämt eller metaskämt kring genren som sådan.

För att kunna göra bra musik så måste jag ha en viss hantverksskicklighet. D v s jag måste förstå de musikaliska markörerna och koderna för den typen av musik. Det handlar inte bara om intellektuella färdigheter utan naturligtvis också om något slags feeling.

edit: fel citat

Förutom hantverket så bör det ju finnas något slags skapande också. Där kan vi diskutera hur länge som helst vad vi anser vara skapande. För vissa är det att göra dansbandslåtar och för andra att göra avancerade orkesterarrangemang.  Skapande för mig är alltid förenat med ett slags kommunikation. Utan konstnärens vilja att kommunicera eller förmedla så blir verket ointressant. Som onani eller något. Man gör det, det är trevligt, men slutresultatet är inte mycket att hänga i julgranen.

Om det inte finns en tanke som går att förmedla så lämnar det mig med en känsla av meningslöshet eller fattighet. Samma sak gäller för hur jag betraktar konst. Om det inte finns en idé som konstnären vill förmedla så blir det dålig konst.

Sedan kan det ju naturligtvis vara så att jag inte fattar vad du försöker förmedla. Vem bär ansvaret? Konst ligger i betraktarens öga sägs det ju, men jag tycker nog att konstnärer också har ett ansvar för vad de förmedlar.
Ja lite så ungefär.
Det måste finnas en idé en ambition en vilja att förmedla något. Varför postar vi annars låtar för varandra? 

[egghuvud]

Jag försöker förstå vad detta bottnar i. Alltså visst, du har helt klart en poäng med att "instrumentet" låter bra från start. Många syntljud låter bra mycket fetare än ett piano också liksom. Farlig väg att gå. Loopar borde räknas som fusk med  

Njaee det bottnar väl egentligen i en lång tids funderingar kring musik från min sida.... därav kanske det inte blir så glasklart 

Sen tycker jag kanske inte att man ska jämföra all musik med konstmusik bara för att det råkar handla om samplingar med samma instrument. Det finns rum för enkla popiga orkesterarr med, se bara till filmmusik osv. Det behöver inte alltid vara intrikat stämföring och massa teori bakom, tycker jag då.

Det tycker nog inte jag heller egentligen. Men jag tror att det faktiskt kan tillföra mycket. Det är som det slitna gamla exemplet om att "min treåring kan måla som picasso". Visst men jag skulle vilja se honom göra Guernica. Det är stor skillnad på att ha en kunskap och välja att inte använda den och att inte ha kunskapen, om du fattar hur jag menar.

Slutligen måste jag bara säga att jag tycker det är kul faktiskt, att folk som inte egentligen kan spela ett instrument alls, men ändå lyckas styra upp en orkester i någon form. Även om det inte mäter sig med mozarts jobb. Vem vet vad som skapas när dessa människor leker sig fram i outforskad mark

Naturligtvis håller jag med dig. Men om jag ser på mig själv så tycker jag att jag har utvecklats mycket som låtskrivare de senaste femton åren. KUnskap och teori gör ju det möjligt för mig att söka fler värdar, sedan skall  man inte föringa spontanitet och improvisation. 
Vet inte om det blev klarare hur jag menar ellerl om jag baar tuggar på. :
eggs)

[Gurano]

Hej igen
För dig (Egghuvud) verkar bra musik bara gå ut på igenkänning/markörer - det är då det bara kan bli bra. Ibland så KAN det vara så för mig oxå men lika ofta är musik, liksom konst i övrigt, intressant om jag inget hajjar. Det är då det blir spännande - Gränser ändras. För mig är det tråkigt att höra tex en blueslåt enmasse även om det är gjort av skitduktiga musiker som kan sätta sina riff.

Tänk om man skulle säga till tex Da vinci eller Elvis eller Chopin att sådär kan man inte göra för det har inte gjorts tidigare - ja då hade vi sluppit bra musik och konst.

Hur ofta känner du till en konstnärs (musiker är oxå konstnärer) tanke eller ambition med en produkt? Jag har en massa låtar här hemma där jag inte känner till meningen med dess förmedlingen. Jag som lyssnare skapar denna meningsfullhet genom att antingen uppskatta eller inte.

Gurano

[freddy]

Det tycker nog inte jag heller egentligen. Men jag tror att det faktiskt kan tillföra mycket. Det är som det slitna gamla exemplet om att "min treåring kan måla som picasso". Visst men jag skulle vilja se honom göra Guernica. Det är stor skillnad på att ha en kunskap och välja att inte använda den och att inte ha kunskapen, om du fattar hur jag menar.

Ja, jag förstår helt klart hur du menar. Men tycker du att man ska betrakta ett verk med detta i åtanken alltså? Vad personen har gjort tidigare, eller vad personen är kapabel till att uträtta?

Naturligtvis håller jag med dig. Men om jag ser på mig själv så tycker jag att jag har utvecklats mycket som låtskrivare de senaste femton åren. KUnskap och teori gör ju det möjligt för mig att söka fler värdar, sedan skall  man inte föringa spontanitet och improvisation. 
Vet inte om det blev klarare hur jag menar ellerl om jag baar tuggar på. :
eggs)

Absolut. Håller helt med dig. Jag har utbildat mig ganska mycket inom musik på olika sätt. Men samtidigt så tycker jag liksom att resultatet, som är musiken i vårt fall, borde tala för sig själv. Det spelar ingen roll för mig om personen är utbildad/kan spela instrumenten/kan sin teori osv, låter det bra så är det bra. Redskapen man får via teorin ska väl leda till något som låter bättre, vilket musiken i sig borde ge sken av. Vilket det oftast gör, men inte alltid...

Känns inte som att jag förklarar mig så bra.

Men alltså, vi försöker oss på ett exempel

Ibland stöter man på artister i popvärlden som kanske inte är bra sångare, inte ens några vidare bra instrumentalister, men dom förmedlar något som man tar till sig och gillar. En känsla, något äkta liksom. Det borde finnas plats för liknande artister i konstmusiken också tycker jag. Utan att man hytter med käppen och kommer med teoretiska floskler Konstmusiken har alltid haft en "förmer" status, vilket jag inte riktigt gillar faktiskt.

Undra om jag seglat helt OT nu igen, det brukar bli så när jag är inblandad

[egghuvud]

Hej igen
För dig (Egghuvud) verkar bra musik bara gå ut på igenkänning/markörer - det är då det bara kan bli bra. Ibland så KAN det vara så för mig oxå men lika ofta är musik, liksom konst i övrigt, intressant om jag inget hajjar. Det är då det blir spännande - Gränser ändras. För mig är det tråkigt att höra tex en blueslåt enmasse även om det är gjort av skitduktiga musiker som kan sätta sina riff.

Tänk om man skulle säga till tex Da vinci eller Elvis eller Chopin att sådär kan man inte göra för det har inte gjorts tidigare - ja då hade vi sluppit bra musik och konst.

Hur ofta känner du till en konstnärs (musiker är oxå konstnärer) tanke eller ambition med en produkt? Jag har en massa låtar här hemma där jag inte känner till meningen med dess förmedlingen. Jag som lyssnare skapar denna meningsfullhet genom att antingen uppskatta eller inte.

Gurano

Njaeee så menar jag nog inte. Men Jag tror att våra uppfattningar går isär. Om det är komlicerat eller enkelt har inget med saken att göra egentligen. Det viktiga är vad som förmedlas. Sedan tror jag verkligen inte att varken Da Vinci, Elvis eller Chopin var oskolade i sin konst.
OM jg inte försår idé eller tanken med ett verk så kanske den kan träffa mig känslomässigt, men jag tror inte att jag tycker att de tä rlika bra. Jag tror att hjärnan i första hand är inriktad på tolkning, både av det emotionella och det logiska. Markörerna finns där utan att vi själva tänker på dem alltid. Hur ofta får man inte referenser till saker somn t e x "Det där låter som en låt av dem och dem" men för att träda ut ramen så tror jag att man i så fall måste veta vad ramen är. Annars blir det omigen ingen tanke med det.
man får inte blanda ihop detta med dåliga idéer. Om vi jämför konst t e x så finns det ju massor av exemple på sådant som jag tycker är dåliga ideér  t e x att vara kubist 2009. Dålig idé. Sedan finns det bra ideér men dåligt utförande (kommer inte på något bra exempel)

OM du som lyssnare skapar värdet så förefaller det för mig som att det bara bygger på en emotionell upplevelse av vad du sett eller hört. Visst det kan ha siona poänger men om det skall vara bra (enligt mitt sätt att se det) så bör det innehålla en del av hantverk och eftertanke också.

Jag låter så himla allvarlig, men egentligen så är musik mest på lek för mig. Fast det är en annan tråd. 

[egghuvud]

Ibland stöter man på artister i popvärlden som kanske inte är bra sångare, inte ens några vidare bra instrumentalister, men dom förmedlar något som man tar till sig och gillar. En känsla, något äkta liksom. Det borde finnas plats för liknande artister i konstmusiken också tycker jag. Utan att man hytter med käppen och kommer med teoretiska floskler Konstmusiken har alltid haft en "förmer" status, vilket jag inte riktigt gillar faktiskt.
Undra om jag seglat helt OT nu igen, det brukar bli så när jag är inblandad

Ingen fara OT är kul. Jag håller med om vad du säger. KOnstumusik kan vara helt obegripligt, och frågar man någon som sysslar med det så skulle en del av dem säkert säga att det beror på att vi inte fattar vad de gör för något. Det där kan ju gränsa till snobbism och elitism, så jag gillar väl inte det heller. Natruligtvis skall man inte bortse från vad man tycker om och inte tycker om, men om man rannsakar varför man tycker om något så borde väl ett av skälen vara att "det talar till mig" och då handlar det om igen om något slags kommuniktion.
Ta Ian Hunter t e x han kan ju knappast sjunga. Men han är djävligt bra på att förmedla något.
 

[MrPhil]

Som onani eller något. Man gör det, det är trevligt, men slutresultatet är inte mycket att hänga i julgranen.

... för någon annan än utövaren själv.  Håller helt med.
Det är också skillnad på att uppleva att något låter bra/imponerande/maffigt/verkligt/nyskapande, kontra att det också säger en något. Att man får ut nåt mer av det man hör eller ser än att man bara konstaterar något är förmodligen (åtminstone för mig) det du kallar kommunikation.

[DåligtGehör]

1. Det är mycket lättare att spåra och kommentera den musikaliska idén i en pop eller rocklåt.
Förmodligen för att jag är så förtrogen med formen och kan det musikaliska språket. Klassisk musik är svårare att lyssna på "kräver mer av mig"

Det är nog lättare i den mesta rock/pop-musiken dels pga det du skriver om det mer bekanta men också därför att den oftast är enklare uppbyggd.

Fast jag tycker ändå inte man kan säga att det är enklare att lyssna på den mesta rock/popen och att t.ex. klassisk musik är svårare att lyssna på. Visst man tycker ofta att kaffe är lite beskt i början men nu är det rätt svårt att hålla på att dricka hallonsaft. Det smakar för tråkigt sött och banalt helt enkelt, därmed är det svårdrucket.

3. Att kunna göra t e x bra stråkarrangemang kräver att man kan en del musikteori. Man kan naturligtvis fuska lite... 

Jag tror det finns en stor poäng i att kunna mycket om sitt område, bli bra på det du vill utöva. Sen kanske det finns lite olika vägar och att alla inte måsta tillägna sig allt. Men i stort tror jag absolut på att kunna sina saker och som du säger mer medvetet välja att gå andra vägar. Hellre det än att vara för begränsad och endast ha vissa möjliga uttryck.

5. En dåligt gjord symfonisk låt låter ändå bättre än en dåligt gjord poplåt. (se ovan orkesterpluggens förföriska charm)

Är inte säker på det. Möjligen kan man kanske känna att jag vet inte så mycket om denna typen av musik "kanske skall den låta så här?" och därför tycker sig ha svårt att avgöra. Menegenltigen låter väl ett svagt och inte välgjort stycke musik dåligt oavsett genre. Möjligen bättre ljud?

[Dividend]

Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren  . Nä skojade bara!  Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta 

Jag vet att han gör det. Mina öron delar inte riktigt dinas upplevelse, vilket han vet

Det visste jag inte. Du vet därmot om att jag anser  - att döma av dina inlägg här på forumet och studio - att din intelligens är sub-par.

Drar därför slutsatsen att jag inte vill höra musik du gjort. Någonsin..

(Ja, jag är arg, men snubben skriver pantade saker överallt hela tiden... Du borde lära dig förstå att du int vet allt om allt. Du är långt därifrån.  )

[MrPhil]

Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren  . Nä skojade bara!  Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta 

Jag vet att han gör det. Mina öron delar inte riktigt dinas upplevelse, vilket han vet

Det visste jag inte. Du vet därmot om att jag anser  - att döma av dina inlägg här på forumet och studio - att din intelligens är sub-par.

Drar därför slutsatsen att jag inte vill höra musik du gjort. Någonsin..

(Ja, jag är arg, men snubben skriver pantade saker överallt hela tiden... Du borde lära dig förstå att du int vet allt om allt. Du är långt därifrån.  )

För det första förstår jag inte vad du är arg över? För att jag inte diggar din musik eller för att jag skrivit det jag skrivit om musik här?
Undrar om du förväxlar mig med nån annan för på studioforumet har jag inte varit på ett par år sen de gjorde om det till community.
Vad är det för pantade saker jag skriver menar du?
Det var nog det töntigaste inlägg jag nånsin fått till svar på nånting.

[Dividend]

Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren  . Nä skojade bara!  Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta 

Jag vet att han gör det. Mina öron delar inte riktigt dinas upplevelse, vilket han vet

Det visste jag inte. Du vet därmot om att jag anser  - att döma av dina inlägg här på forumet och studio - att din intelligens är sub-par.

Drar därför slutsatsen att jag inte vill höra musik du gjort. Någonsin..

(Ja, jag är arg, men snubben skriver pantade saker överallt hela tiden... Du borde lära dig förstå att du int vet allt om allt. Du är långt därifrån.  )

För det första förstår jag inte vad du är arg över? För att jag inte diggar din musik eller för att jag skrivit det jag skrivit om musik här?
Undrar om du förväxlar mig med nån annan för på studioforumet har jag inte varit på ett par år sen de gjorde om det till community.
Vad är det för pantade saker jag skriver menar du?
Det var nog det töntigaste inlägg jag nånsin fått till svar på nånting.

Jag skiter fullständigt i om folk gillar min musik eller inte... Men du är en mästare på att skriva dumma saker.

Och är det nåt jag hatar så är det dumhet..

[Dividend]

Är skit samma Phil, är väl bara på dåligt humör idag.   Mycket som händer....


Många skriver dumma saker ibland... Inte bara du

[tsmalmbe]

Trådskaparen gjorde bra effort att starta en bra diskussion. Håll er till ämnet, inte utanför. Jag förvisar allt onödigt gnabb till OT.

Resten tar vi i PM.

[egghuvud]

Trådskaparen gjorde bra effort att starta en bra diskussion. Håll er till ämnet, inte utanför. Jag förvisar allt onödigt gnabb till OT.

Resten tar vi i PM.

Thanks Tsamble

Så back on track som de säger i staterna. Tycker ni att musik måste ha en idé? Skulle vara intressant att höra lite från er som skriver instrumentalt. Försöker ni skriva om något eller låter ni bara tonerna föra er dit ni vill? Blir det bra då? 

[ChromaWoods]

Trådskaparen gjorde bra effort att starta en bra diskussion. Håll er till ämnet, inte utanför. Jag förvisar allt onödigt gnabb till OT.

Resten tar vi i PM.

Thanks Tsamble

Så back on track som de säger i staterna. Tycker ni att musik måste ha en idé? Skulle vara intressant att höra lite från er som skriver instrumentalt. Försöker ni skriva om något eller låter ni bara tonerna föra er dit ni vill? Blir det bra då? 

Det händer att jag gör instrumentalt. Men det är nog inte medvetet. De flesta låtar börjar med en ackordföljd eller melodi som man sedan klär med ord. Men ibland säger tonerna allt. Då är ord överflödiga och skulle ha negativ inverkan på slutprodukten. Har en gammal dänga som jag flera gånger försökt sätta text till, men den vill inte ha text. Tror inte heller att det handlar om att förmedla en viss känsla heller. Det är bara vackra(?) toner, sen får lyssnaren tolka dem hur han/hon vill.

Just sådana låtar är svåra att betitla eftersom de inte direkt vill förmedla något för lyssnarna.

Mycket för mig handlar om att experimentera, leka, känna efter, utan att ha en idé från början. Även om det förstås händer att man har en klar idé. Dock blir resultatet aldrig som idén i mitt fall. Man måste tillåta att låten utvecklas till något man inte tänkte från början, hellre än att krysta till det. Det som börjar som en akustisk ballad kan sluta som en elektronisk helvetesmaskin.

Usch, svammel. Det händer även att jag börjar i andra änden. En textrad som poppar upp när man står i duschen. Så, det är mycket olika.



EDIT: Jag gillar idén med att låta lyssnaren själv skapa sig en saga med musikens hjälp, hellre än att jag berättar sagan.

[DåligtGehör]

Gör nästan bara instrumental musik. Rätt sällan som jag utgår från en idé eller tanke när jag skriver/skapar musik. Man skulle nästan kunna säga att musiken skapar sig självt, men det är säkert inte alls är så egentligen. Man har ju vissa saker man har förkärlek till och det återkommer ju (alltför ofta).

Jag försöker inte utgå från en tanke som att nu skall jag spegla förändring eller en soluppgång etc. Men oftast rätt snart får/har ju ett litet stycke musik en viss karaktär och liksom fortsätter att dra en åt ett visst håll, en viss stämning. För mig nog mest en rätt abstrakt stämning eller åtminstone så behöver den inte vara mer än vag. Visst kan det ge tankar men det är inte så mycket det jag försöker åstadkomma. Mer att musiken är nog i sig själv.

Som lyssnare kräver jag aldrig att det skall finnas en programförklaring i musiken eller annan konst. Däremot får och bör det ju tala till en (eller någon).

Dock händer det någon gång att jag teoritiserar. Inte egentligen skapandet, men t.ex. när jag satt och övade piano efter noter och fingersättningar så var det en harmonisk mollskala. I jazz/pop används den ju inte så ofta så jag funderade på hur man harmoniserade den vilket ledde till lite andra vägar och en annan stämning i ett utkast till en låt. Gott så.

[Gurano]

Hej
Många kloka ord sagda här i de senare inläggen tycker jag!

Jo det där med en musikalisk idé (det var ju ung. där vi började diskussionen, eller hur egghuvud ).
Som jag ser det så behöver/bör inte ett konstskapande (jag tycker att musik är ett konstnärligt uttryck) alltid begränsas av en idé. Naturligtvis så funkar det med att ha en konstnärlig vision/idé men som ChromaWoods skriver så blir det allt som oftast att idén får ett eget liv och landar i något helt nytt. Vad är då den teoretiska grundidén hos konstnären värd för en lyssnare?

Att, som du (Egghuvud) kallar det, stapla toner utan idé är för mig att låta penseln löpa fritt på duken. Allt hänger på hur bra "konstnär" man är. Det kan bli minst lika bra/dåligt som att göra en låt med en grundidé. Det ena utesluter inte det andra - om man är för rigid i sin syn så är det, åtminstone för mig, alldeles för begränsande.

Ha det
Gurano

[egghuvud]

Mmmm intressant. Att låta penseln löpa över duken... tja.. Jag har aldrig varit förtjust i nonfigurativ konst. Förutom möjligen Jason Pollock, men han hade väl i allra högsta grad en idé med vad han gjorde.

Man kan ju mena olika saker med en idé. Det behöver ju inte innnebära att man vill t e x inspireras av tranornas dans och skriva ett stycke om dem. Idén kan ju vara att prova ett visst sorts harmoni, att använda ett visst instrument osv.

När jag skriver musik så kommer tonerna oftast med en textfras eller en tanke om vad det skall handla om. Själva skrivandet blir sedan det svåra. Att "omsätta" eller klarifiera idén och vidareutveckla den. Jag tror att jag får försöka mig på några musikexempel för att illustrera vad jag menar. 

[Rattlesnake]

Jag vet inte om tavelmålning är den bästa liknelsen till det jag tror Egghuvud menar med musikaliska idéer. Jag tycker litteratur är lättare. Tänk en bok med en handling som löper från början till mål, inte nödvändigtvis linjärt, men ändå med ett definierat slut som inte lämnar några trådar öppna. Till det jämför vi något av James Joyce... Visst finns det de som tycker att den typen av litteratur är läsvärd och helt underbar, men de flesta läsare vill ha struktur. Så tror jag det är med lyssnare också.

[Gurano]

Hej igen
Struktur är för mig inte samma sak som en idé. Struktur kan finnas även i planlöst kaos.

Jag tycker att tavelmålning funkar alldeles utmärkt att jämföra med, men om vi då istället tar litteraturen så fick jag för några år sedan en diktbok i handen av en gammal polare (polaren hade inte skrivit den), som han tyckte att jag skulle läsa. Jag läste och tyckte att dikterna sög, varpå min polare sa att jag nog tyckte de var dåliga för att jag inte kände diktaren eller inte visste dennes bakgrund/idé.

Av detta menar jag att: om man måste känna producentens historia/bakgrund/idé för att överhuvudtaget uppskatta verket, så tycker jag att det är ett ganska klent verk. Verket måste, enligt mig, kunna stå på egna ben. Därmed inte sagt att bakgrundskännedom kan förhöja känslan för många lyssnare - men det ena utesluter som sagt inte det andra. Det är min fasta ståndpunkt

Ha´t
Gurano

[DåligtGehör]

Man kan ju mena olika saker med en idé. Det behöver ju inte innnebära att man vill t e x inspireras av tranornas dans och skriva ett stycke om dem. Idén kan ju vara att prova ett visst sorts harmoni, att använda ett visst instrument osv.

Visst är det så och därmed är det många gånger en idé med i skapandet och inte som jag lite halvflummigt utryckte det "musiken skapar sig själv". När man tänker efter lite mer så är det nästan alltid någon liten tanke med i processen. Kan vara allt från en idé om en rytm till en reaktion på vad man tidigare har gjort. Något som tvingar en att leta lite nya vägar. T.ex. andra instrument, harmonier/skalor osv.

Däremot är det i enlighet med det jag skrev tidigare i mitt fall sällan stora projekt eller teman som jag går in i och försöker utforska. Har nog aldrig hänt.

När jag skriver musik så kommer tonerna oftast med en textfras eller en tanke om vad det skall handla om. Själva skrivandet blir sedan det svåra. Att "omsätta" eller klarifiera idén och vidareutveckla den. Jag tror att jag får försöka mig på några musikexempel för att illustrera vad jag menar.

Även om det handlar om instrumental musik så känner jag igen mig. Man känner ganska snabbt vad det "skall handla om". Kanske inte hela stycket men varåt det drar. Efter att tag vad som saknas. 'Att "omsätta" eller klarifiera idén och vidareutveckla den.' blir ju det svåra.