Lyssnar och skriver samtidigt. Sångaren har onekligen hittat den där dramatiskt skitnödiga Dylan Mckay-känslan som är helt rätt för sådana här powerballader. Bra popröst. Autotune går dock bort, om jag får välja. Snyggt dubbat på bryggan. Refrängen känns mer som en vers men den tar sig kanske. Den skulle nog vinna på att fetas upp med mer körer. Här (refr) händer det också för mycket på gitarrfronten. Skala av lite grann. Bra övergång mellan refräng/vers. Gitarrsolot sitter verkligen där det ska; välspelat. Känns dock lite "burkigt" ljudmässigt, det hittar inte riktigt in i mixen. Ta med fördel bort mickljudet efter sista frasen..
Överlag kompetent av alla inblandade; låt-, arr- och spelmässigt. Skicka den till Nick Lachey.
