Kongolesiskt blod i datorn?

[equality]

Igår såg jag en tv-dokumentär som faktiskt chockade mig.
Coltan är ett mineral som innehåller den sällsynta metallen tantalit. Denna metall, hårdare än stål, används till högkvalitativa
kondesatorer. Metallen har mycket goda ledningsegenskaper, stabilt och smälter först vid ca 3000 grader.
Coltan bryts framför allt i Australien och Brasilien men stora fyndigheter finns också i östra Kongo där olika krigsherrar
slåss om att tjäna pengar på det "svarta guldet". Fyra miljoner(!) kongoleser har dött i dessa plundringståg. Massvåldtäkter,
tortyr och förslavning av lokalbefolkningen hör till vardagen. I nationalparkerna finns stora fyndigheter där floderna förorenas, gorillor och elefanter skjuts och äts upp. Även barn används i arbetet och missar sin skolgång. Metallen exporteras via bl a amerikanska och belgiska företag till Kina
där den används till komponenter i datorer, DVD-spelare, mobiltelefoner, etc och krigsherrarna kan fortsätta finansiera vapnen till sina plundringståg. Kofi Anan manade via FN-dekret redan 2003 till bojkott av kongolesiskt "konflikt-mineral" vilket alla struntar i. Illdåden i Kongo sammanfaller med elektronikindustrins uppsving... En ren slump?
Varför hör vi inget om detta i nyhetsmedia? Hur rimmar detta med Nokias och Ericsons stolta uppförandekoder? IKEA lyckades(?) lyckades få bort
indiska mattor vävda av barn för några år sedan efter sedvanlig uppmärksamhet i media. Bill Clinton bad Rwanda om ursäkt(!) för att USA inte ingrep i folkmordet där några år tidigare och lovade att detta aldrig mer skulle upprepas...
Till syvende och sist handlar det om hur vi konsumenter agerar. Vi måste kräva konfliktfria mineraler i de prylar vi använder. Det måste komma alternativa produkter garanterat fritt från slaveri och andra brott mot mänskligheten.
Ett enkelt näraliggande exempel var när pappersindustrin hävdade att alternativ till klorblekt papper var en omöjlighet. Ganska snart efter uppmärksamhet i media dök oblekta kaffefilter upp och på bara några veckor sågs de sista resterna av de klorblekta filtren för extrapris på någon hylla.
Jag gör inte anspråk på att kallas "världsförbättrare" men det man inte känner till och jag hade inte aning om detta, det kan man inte heller göra nånting åt.
Här kan man läsa mer om coltan: LÄNK 1,
LÄNK 2
YOUTUBE:

[Emulator]

Tack för en riktigt bra tråd! SÅ...finns det något vi kan göra tro ?

man vet ju inte ens lixom VART man skall fråga / klaga / gnälla.


ehm. börja tjata på dell ?

nej. Nu har jag kommit på ngt. om vi alla skickar detta till IT-avdelningen på våra jobb och ber dem ta in detta i kravspec.


eq: skicka till nån central IT?

[equality]

Bra idéer emu! Jag skall skicka detta till  IT-avd på jobbet. Tillverkarna, alltså de som har sina namn på produkten, anser jag har det största ansvaret och vi konsumenter måste kunna kräva att de följer sina egna uppförandekoder. Kanske kan ev intäkter från forumplattor gå till arbetet mot denna handel?

[equality]

Fasen, det går ju att se hela dokumentären HÄR!

[cykeln]

Tack EQ för att du uppmärksammade detta. Jag hade inte hört talas om det.
Kan inte titta på reportaget nu men ska göra det så fort tillfälle ges.

[karl]

visst vi lever i den "bästa av världar" och ägnar inga tankar på bakomliggande förhållanden som serverar  våran standard...ska kolla senare på dokumentären...men ibland står det mig upp i halsen hur jävligt människor har det runt om i världen och det för att pengarna styr....fy fan man får lust att sälja all elektronik och bara spela akustiskt och skriva brev...../ k.

[equality]

Sveriges bästa radiokanal P1 har faktiskt haft ett helt program, Konflikt, om detta: http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_konflikt_071110110018.mp3

[equality]

Skrev till programredaktion för P1-programmet Techno som svarade om de kan tänka sig göra ett program om tantal men att det faktiskt också kommit alternativ till denna metall i kondensatorer:
http://www.scapro.se/mlcctantal.htm

[DåligtGehör]

Bra att du skriver om ett sådant ämne. Engagerat och lidelsefullt inlägg EQ.

Även jag såg denna dokumentär och reagerade ungefär som du. Tänkte, på vad man skulle göra och vad som blir konsekvensen. Tyvärr kände jag även att jag har en rätt betydelselös position på den arbetsplats jag ett litet tag till är på. Jag är en extramänniska - om man har sett 'Himmel över Berlin' vet man vad jag menar.

Kanske kan man ändå, trots sin relativa obetydlighet, och kanske inte minst pga den ta och säga vad man tycker. Vad som man i anständighetens namn borde göra och verkligen inte göra. Vad förlorar man  - postionen är ju redan på glid? Möjligtvis ett sämre omdöme om nu chefen inte riktigt gillar vad man säger. Man får ju alltid räkna med att bli betraktat som obekväm om man säger saker som inte riktigt passar in i planering, budget osv. Inte heller kan man vara säker på att kollegorna som muttrar under kafferasten verkligen vågar stå upp när man lossar bromsarna.

Nu är jag dock rätt pessimistiskt till att de flesta människor i I-länder egentligen vill ha en förändring. De skulle kosta dem eller åtminstone antagligen kosta dem mer än de är beredda att ge upp. Man kan inte vara säker på att "tekniken" verkligen löser allt. Den tanken gnager nog de flesta någon gång. Kanske skulle de betyda att jag måste göra avkall på... Naturligtvis slutar det där för sådär 94% av de mer välvilliga och de andra behöver vi kanske inte ens gå in på?

Någonstans har den del av världen som har greppet vant sig vid att kunna billigt använda de andras resurser m.m. på sina egna villkor. Villkor som naturligtvis inte alls avspeglar ett jämlikt och kärleksfullt you-are-my-brother-and-sister utan ett it's-not-personal-it's-only-business. Det är t.ex. naturligt att kunna outsourca eller utspilla, där det är billigt. Där människor inte kräver (än). Naturligtvis avspeglar det heller inte varor och tjänsters "verkliga" värde om man tar in allt vad det medför/innebär att producera, konsumera och hantera efterbörden utan vad dagens ekonomism vill kännas vid.

Fy fan om de krävde lika mycker som mig. Herregud det skulle ju inte gå! Det inser ju naturligtvis även en tänkande rättrogen "marknads"fundamentalist. Om vi inte kunde exploatera andra, importera billigt och exportera entropin så skulle det ju inte alls fungera på nuvarande villkor och nivåer. Herregud vilken hemsk värld om alla dels fick en helt ok betalning för sin insats och vi inte längre kunde räkna med att exporta våra problematiska avfall m.m. till orter (regioner/länder) i mindre utvecklade områden (som är glada att kunna röja i skiten).

---

Tänker på ett seminarie jag var på rätt nyligen. Alf Hornborg talade om "Att finna en hållning till ohållbarheten". "Han har skrivit flera böcker utgivna i USA, bland annat The Power of the Machine: Global Inequalities of Economy, Technology, and Environment (2001). Han menar att västerlandets främsta fetisch är maskinen och att idén att vår konsumtion ska rädda världen undan klimatförändringarna leder fram mot en enorm besvikelse."

Ett problem han nämde var engegemanget  - han ständigt mötte på hos nybakade studenter som känner och vill göra något mot problematiken med snedfördelning och ett galet resursutnyttjande - och resegnationen när de inser hur ohållbart dagens samhället/världen är samt hur djupt de moderna myterna sitter.

Naturligtvis kan inte fattiga männsikor köpa ekologiska grönsaker eller kött. Det kan man idag bara göra om man är priviligerad i förhållande till någon annan. Osv osv. Det behöver inte betyda att man skall sluta köpa bra och fair odlade saker, men man kan inte tro att det är något som mer än några få kan göra under nuvarande villkor.

Några länkar
Den vite mannens börda http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=737317

Länge leve undergången http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=760530

---

Har på nytt - ungefär 20 år sedan sist - läst Myten om Sisyfos av Albert Camus (ok jag är inte riktigt klar än). Utgångpunkten för essän är om livet egentligen är värt att leva. Mer preciserat om man kan leva på endast det man vet om livet, om levnadsvillkoren utan att vädja till hoppet?  Dvs kan man leva med vetskapen om att det mesta inte går som man vill, att livet är absurt och ständigt gäckar en och lurar en när man trodde sig vara på gång? Eller måste människan vädja till och hoppas på evigheten för att kunna stå ut?

Kan man vara moralisk/medkännande av en nyck eller en böjelse, eller måste man ha en belöning i form av något högre; som  meningen med livet, guds eviga famn etc? Om det inte finns någon välordnat högre syfte med livet, kan man ändå bry sig om någon jävel i utsatt postion? Kanske kan man det om man inser att vi inte har någon annan rangordning än den vi "väljer" att ha och att du kunde vara jag? 

Någonstans måste man bestämma sig för att leva utan att vädja (vilket naturligtvis är väldigt svårt). Väntar man på himlen (någon himmel) finns det alltför mycket tid och alltför mycket hopp. Hopp om en välordning som skall komma i detta eller något annat liv. Det är naturligtvis helt befängt och om man tänker efter verkligen inte mycket att satsa på.

Det som dock är verkligt och mycket påtagligt, om man väljer att se det, är att en (hel) del får utstå mycket får andras levnadsstandard.

I romanen Pesten av Camus så väljer slutligen en av huvudpersonerna att stanna i den pestsmittade staden och hjälpa till med lindring och sjukvård istället för att åka iväg till den väntande och önskade kärleken. Det sker frivilligt och utan att maktmedel har riktats. Någonstans så tror jag är det är så tvunget att vara - vilket kanske inte är en direkt optimistiskt tanke.

"Jag lämnar Sisyfos vid bergets fot. Man återfinner alltid sin börda. Men Sisyfos förkunnar den högre trohet, som förnekar gudarna och lyfter klipporna. Också han menar att allt är gott. Den numera herrelösa världen tycks honom varken ofruktbar eller fåfäng. Varje granitkorn i denna klippa, varje mineralskärva i bergets natt är självt en värld. Kampen för att uppnå topparna räcker ensam till för att fylla ett människohjärta. Man måste tänka sig Sisofys som lycklig."

[egghuvud]

Roligt med lite annorlunda funderingar. Väldigt svårt ämne. Jag fick ett par egna associationer som jag tänkte dela med mig av.

Ibland så tänker jag att det är svårt att vara en del av ett maskineri som inte går att överblicka. Den gigantiska pendeln svänger fram och tillbaka. Just nu talas det om att marknaden inte längre klarar att styras av sina egna lagar utan att det måste till att regeringar går in och tar över saker för att demokratin skall främjas. Varför? Jo för att girigheten blir gränslös om man distanseras från det personliga ansvaret. Detta är som en följetong från min barndom till dagens datum. När jag var lite så var idealen att man skulle hjälpa de personer som var utsatta, d v s fattiga barn i Afrika. Sedan blev det gradvis mer och mer avhumaniserat, via sälar, träd osv för att till sist riktas mot det ekologiska systemet, planeten jorden osv.
Ju längre vi kommer ifrån det reella mänskliga lidandet desto lättare blir det att inte bry sig.

Fast bryr sig gör man ju. Om människor i sin närhet och om lidande i det stora. Problemet är att det är så mycket lättare för en stor organisation att avhumanisera sig själv. Låt mig ta ett exempel. Jag jobbade som städare under många år och vid ett tillfälle så beordrades jag att slänga tre ton papper i en blandad container. Jag vägrade och försökte med en dåres envishet att hitta någon som kunde hämta pappret för återvinning. Företaget vägrade för det kostade för mycket, vilket slutade med att någon annan till sist fick kasta allt papper i den blandade soppressen. När jag undersökte det vidare så hade det gått ända upp till VD som sagt ”Det får ni bara lösa” När beslutet spred sig nedåt i leden så förlorades mitt patos naturligtvis på vägen. Samtidigt höll företaget på att miljöcertifiera sig och fick naturligtvis igenom sin certifiering.
Vet inte om ni förstår min poäng, men jag håller väldigt mycket med om att det inte går att konsumera sig ur en global kris. Samtidigt så är det mest tydliga argumentet. Det är samma sak med den ekonomiska krisen. Lösningen är att försöka sporra folk och företag att konsumera mer så att tillväxten börjar öka igen. Hur skall man stoppa det när det inte finns någon möjlighet att överblicka det?

Ansvaret för handlingen kan mycket lättare trollas bort på vägen. Detta gäller inte bara konsumtion utan går igen i hela samhället tycker jag.

En annan tanke som jag försökt att handskas med är habegär. Både mitt eget och andras. När jag växte upp (det är möjligt att jag har fel) så kände jag inte alls samma starka habegär som jag gör idag. Det är precis som att det har vuxit i takt med den avhumanisering som jag tycker vi hamnat i. Jag vill verkligen ha saker. Jag vill ha en ny dator gärna quadrupel processor. Men vill jag ha den byggd på kongolesiskt blod….  Tror inte det.
Frågan är bara om kraften hos varje individ kan förändra saker. Jag börjar bli gammal och cynisk.

egg

[DåligtGehör]

Hm... jag undrar om det verkligen är It-avdelning man skall vända sig till för att få till en förändring. IT-avd. kan många gånger vara bundna till att handla av vissa leverantörer och ett visst utbud. Jag tror nog att det kan vara bättre att vända sig högre upp i organisationen och försöka förankra ett behov av förändring där.

[DåligtGehör]

Egg.

Du beskriver väl svårigheten i att leva med det svåröverblickbara (oöverblickbara?) och förhålla sig till egna behov, en känsla för andra och när det helt enkelt inte är ok att göra på vissa sätt.

Individen är viktigt, men även begränsad. Patos och moral tror jag är helt nödvändigt hos individer. En människas okuvliga hållning kan betyda mycket i vissa lägen. Men samtidigt kan den också gå under därför att den talar om det som inte får sägas. Ibland får vi Lex Maria (om det var så det hette) och ibland så försvinner bara personen. Kanske ut på en fyr.

Jag har en vän som försvunnit in i sådant som panikångest och långvarig bortavaro från ett fungerande arbets och socialt liv. Ibland när jag blir för idealistisk och vill säga "som det är" så manar han mig att vara mer försiktig. Mycket få människor står vid din sida även om det du säger är rätt, även om de har sagt så vid kaffebordet, vid mötet, att det skall vi ta upp, det skall vi verkligen ändra på osv. Han vet han, har varit där.

I staden där jag bor så skall det klubbas igenom beslut för att ett kommunalt bolag skall få använda mark som nog inte borde användas så. Tjänstemän skall bara godkänna utan att göra sitt jobb ordentligt därför att stadens ledare har bestämt och vet vad som är bäst för staden. I ett annat fall så lät man kontor får byggas i hamnen och kraftigt stympa kulturminnesmärkta naturområden. Detta trots att det inte var brist på lediga kontorsbyggnader i staden. De har t.o.m. lagt en massa grus vid strandlinjen för att jämna ut. Helt jävla gräsligt. De ansågs vara bra för staden att upplåta marken, ett coolt ställe, för detta företag. Trots att det saboterar natur, kultur och rekreationsvärdet. Trots anmälan så lät man ärandet försvinna i tystnad. Jag antar att om man har gott om pengar kan man ändå köpa sig en fin plats någonstans så varför bråka. Det är nästan alltid värre än vad man tror även i Sverige.

Människor vill ha det enkelt. Enkelt att trycka på knappen, enkelt att ha demokrati, enkelt att vara miljömässig osv. Man jobbar mycket, skall hålla koll på mycket, vill uppleva mycket osv. Detta går inte ihop med ett kritiskt förhållningssätt som nog kräver eftertänksamhet, mognad m.m... t.o.m. kanske en viss långsamhet. Kanske vi inte måste hoppa på det tåget nu utan att förstå vad vi gör. Kanske måste vi inte dra ut i krig som de säger alla maktens män och kvinnor inkl. media.

Jag tror inte vi kan vara ensamma individer som gör små mer en hedervärda saker i ett stort maskineri. Tror vi måste skapa bättre förutsättningar för bra och hållbara (inte eviga) beslut . Långsiktiga och justa sätt att leva och handla med vår jord och varann. Det kan inte bara vara upp till individen att handla varor som på alla sätt är bra framställda. Det måste vara så överlag oavsett vad det medför för konsekvenser. Vi behöver en genomlyst demokrati och helt annat ledarskap överlag.

[equality]

Jag tror man skall vända sig till dator- och mobiltillverkarna direkt. De har sin code of conduct och bör och skall vara känsliga för hur deras produkter är tillverkade. Konfilktmineraler som coltanet är kan knappast vara god reklam för Ericsson eller Nokia.