MIDI eller RIKTIGA instrument ?

[Claes]

Har man läst konsthistoria så förstår man mer om varför Picasso målade kubistiskt. Att betrakta konst är inte bara att titta och se vad man gillar. DEt måste få handla om att man förstår och vet vad man ser. Viss konst kan ju kännas vekrligen uttjatat idag. Hur många kubister ser man nu för tiden t e x?

Det är just det som är felet med "konst" och konstkännare. För mig är det helt ointressant varför Picasso målade som han gjorde. Hans tavlor fortsätter vara meningslöst skräp i mina ögon ändå. Enligt min mening ska man inte behöva veta ett dugg om bakgrunden för att kunna tycka om ett konstverk.
[...]

Jag håller med er båda två! För det handlar ju inte om att man MÅSTE ha vissa förkunskaper för att uppskatta ett verk av något slag, utan om att förkunskapen kan FÖRSTÄRKA intrycket.

Steffo Törnqvist säger till exempel att "För den som känner till att lille Jack Daniel brände sin första whiskeydroppe redan som sjuåring smakar ett glas Jack Daniel's annorlunda."

Det smakar iofs skit ändå, men annorlunda skit.

Smaken blir ju inte ett dugg annorlunda bara för att man känner till bakgrunden. Det är tragiskt om sådant ska påverka smaken, tycker jag. Varför kan man inte bara smaka på det och tycka något direkt - utan att känna till bakgrunden? Att snubben som började bränna Whiskey redan vid 7 års ålder, är duktig och uppenbarligen har lyckats göra något som många uppskattar, är en helt annan fråga och har inte ett dugg med smaken att göra.

För övrigt: Ordet elitism som har vädrats här till och från har ju en uteslutande negativ klang idag. Men det har ju å andra sidan motsatsen, populism, också. Pest eller kolera, således 

De flesta tolkar nog begreppet "populism" som att man gör eller säger något som "alla" vill se/höra - men jag vill gärna utveckla det lite, eftersom jag inte tycker att det är riktigt heltäckande med den innebörden...
Är det bättre att skapa något som många tycker om eller något som en extremt liten grupp tycker om? Det spelar egentligen mindre roll, eftersom det primära när det gäller konstnärlighet, alltid måste vara att man själv tycker om det man gör - och inte skapar främst med grundtanken att det ska falla en viss kritiker på läppen eller för att det ska tilltala en viss grupp människor... När man inte längre utgår från sin egen smak när man skapar, så kan man prata om populism - även om det som skapas är provocerande skräp som bara en smal grupp kritiker säger sig tycka om - och inte bara när det skapas för att tilltala den stora massan...

Begreppet "Elitism" tolkar jag som att det sätts upp ramar för vad som är "godkänt" av självutnämnda och högljudda "experter", som påstår att deras bedömning är det enda riktiga och att alla som säger emot har fel (med andra ord något i stil med vad de flesta höll på med i sandlådan när de är små... ) - och att allt utanför dessa ramar fördöms kategoriskt - även om det visar sig tilltala stora mängder av befolkningen (och i vissa fall just för att det tilltalar många...).

Både elitism och populism ser alltså även jag som något negativt.

[MrPhil]

Tag en femårings klotter och säg att det är Picasso och ställ ut det på museum så är det klart att folk kommer att tycka Ah och Oh, för de vet att Picasso (i sin kontext) är en stor konstnär. 

Samma sak gäller väl för musik. Ju mer man vet om arrangemang, orkestrering, toner, ja t o m ju mer man lyssnat på musik, desto mer kritisk blir man väl?

Picasso må vara en stor konstnär. Gör det att allt han presterar (ja han är död...) automatiskt därför blir bra, eller ens konst, bara för att han är han, o att han tidigare lyckats? En gång bra, alltid bra? En gång stor konstnär, alltid stor konstnär? Ett stort konstverk, alla nästkommande oxå stor konst?

Däremot kan jag helt klart hålla med om att en del konst - av alla slag, även musik - kan behöva sin förklaring av ett eller annat slag för att komma till sin fulla rätt. Däremot är kunskapen om vem som skapat inte en del av det. Ett konstnärligt skapande måste kunna stå på sina egna ben anser jag, inte stötta sig på sin skapare. Samma krav på betraktaren.

Att man känner till hantverket bakom skapandet är inte samma sak som att känna till vem som gjort det.
Det ger dock en annan infallsvinkel i betraktningen (inte alltid till fördel) som gör att man kan studera något mer ingående. Betraktandet blir en kombination av hantverket och resultatet. Vilket i sig närmar sig ursprungsbetydelsen av konst: ett kunnande.

[MrPhil]

Är det bättre att skapa något som många tycker om eller något som en extremt liten grupp tycker om? Det spelar egentligen mindre roll, eftersom det primära när det gäller konstnärlighet, alltid måste vara att man själv tycker om det man gör - och inte skapar främst med grundtanken att det ska falla en viss kritiker på läppen eller för att det ska tilltala en viss grupp människor... När man inte längre utgår från sin egen smak när man skapar, så kan man prata om populism - även om det som skapas är provocerande skräp som bara en smal grupp kritiker säger sig tycka om - och inte bara när det skapas för att tilltala den stora massan...

Begreppet "Elitism" tolkar jag som att det sätts upp ramar för vad som är "godkänt" av självutnämnda och högljudda "experter", som påstår att deras bedömning är det enda riktiga och att alla som säger emot har fel (med andra ord något i stil med vad de flesta höll på med i sandlådan när de är små... ) - och att allt utanför dessa ramar fördöms kategoriskt - även om det visar sig tilltala stora mängder av befolkningen (och i vissa fall just för att det tilltalar många...).

Både elitism och populism ser alltså även jag som något negativt.

Du träffar ett par spikhuvuden riktigt väl här!
Kan dock ställa frågan om det automatiskt blir elitism om man kritiserar något som är omtyckt av många, t o m en majoritet?

Håller helt med att ett glas JD smakar precis likadant oavsett hur gammal Mr daniel var när han brände sin första droppe.
En kul grej är att upplysa hobbywhisky'kännare' av idag om det faktum att deras älskade - o enda smakriktigt godkända - skottska single malt förvarats i bourbonfat för att få rätt smak. Bourbon ska man ju anse är motsatsen till fin single malt från de skottska högländerna...

[Claes]

Är det bättre att skapa något som många tycker om eller något som en extremt liten grupp tycker om? Det spelar egentligen mindre roll, eftersom det primära när det gäller konstnärlighet, alltid måste vara att man själv tycker om det man gör - och inte skapar främst med grundtanken att det ska falla en viss kritiker på läppen eller för att det ska tilltala en viss grupp människor... När man inte längre utgår från sin egen smak när man skapar, så kan man prata om populism - även om det som skapas är provocerande skräp som bara en smal grupp kritiker säger sig tycka om - och inte bara när det skapas för att tilltala den stora massan...

Begreppet "Elitism" tolkar jag som att det sätts upp ramar för vad som är "godkänt" av självutnämnda och högljudda "experter", som påstår att deras bedömning är det enda riktiga och att alla som säger emot har fel (med andra ord något i stil med vad de flesta höll på med i sandlådan när de är små... ) - och att allt utanför dessa ramar fördöms kategoriskt - även om det visar sig tilltala stora mängder av befolkningen (och i vissa fall just för att det tilltalar många...).

Både elitism och populism ser alltså även jag som något negativt.

Du träffar ett par spikhuvuden riktigt väl här!
Kan dock ställa frågan om det automatiskt blir elitism om man kritiserar något som är omtyckt av många, t o m en majoritet?

Nix - det blir det inte. Inte förrän man påstår att alla som tycker om det har fel - för åsikter är ju en fråga om hur varje individ uppfattar verkligheten. Det kan inte påstås att de som gillar exempelvis Britta Spjut, inte borde gilla henne för att det hon gör är dåligt. Om det är bra eller dåligt är ju upp till varje individ att avgöra utifrån sin personliga smak. Det är extremt svårt att diskutera tycke och smak, eftersom alla ju faktiskt har rätt - utifrån sin synvinkel. Annat är det med sådant som kan kvantifieras, som t ex falsksång, otajthet o dyl - men även om det är otajt och falskt, så kan det fortfarande tilltala somliga - och därför kan man inte hävda som obestridliga fakta, att det är dåligt (hur gärna man än skulle vilja det i vissa fall... ). Det är så otroligt lätt att missa att skriva "jag tycker att..." eller "enligt min mening..." - och det är otroligt lätt att glömma bort i forumdiskussioner att dessa ord underförstått egentligen står i samtliga inlägg...

Håller helt med att ett glas JD smakar precis likadant oavsett hur gammal Mr daniel var när han brände sin första droppe.
En kul grej är att upplysa hobbywhisky'kännare' av idag om det faktum att deras älskade - o enda smakriktigt godkända - skottska single malt förvarats i bourbonfat för att få rätt smak. Bourbon ska man ju anse är motsatsen till fin single malt från de skottska högländerna...

  Hade jag ingen aning om. Inte för att jag dricker sådant rävgift själv (håller mig till amerikansk champagne - även känt som Coca-Cola... ), men det kan vara kul att ha i bakhuvudet om en diskussion dyker upp någon gång...

[Linkowich]

Smaken blir ju inte ett dugg annorlunda bara för att man känner till bakgrunden. Det är tragiskt om sådant ska påverka smaken, tycker jag. Varför kan man inte bara smaka på det och tycka något direkt - utan att känna till bakgrunden? Att snubben som började bränna Whiskey redan vid 7 års ålder, är duktig och uppenbarligen har lyckats göra något som många uppskattar, är en helt annan fråga och har inte ett dugg med smaken att göra.

Men Claes, här pratar du om tycke och smak som om de vore nåt absolut. Nån objektiv sanning. Snarare är de ju i allra högsta grad föränderliga, utvecklingsbara och variabla. En produkt av hur världen runt oss är beskaffad.

På 80-talet tyckte jag att jag var skitsnygg i min fluffigt fönade spretluggsfrilla. En snabb titt i fotoalbumet och jag konstaterar att, nej - det var jag inte.

Med den synen förkastar du till exempel också hela begreppet "acquired taste", vilket lär gå emot många surströmmingsätares, whiskydrickares, mögelostmumsares, sushiälskares och kaffetunnors upplevelser.

Oj nu blev jag hungrig... 

[Linkowich]

oops. dubbelpost 

[Claes]

Smaken blir ju inte ett dugg annorlunda bara för att man känner till bakgrunden. Det är tragiskt om sådant ska påverka smaken, tycker jag. Varför kan man inte bara smaka på det och tycka något direkt - utan att känna till bakgrunden? Att snubben som började bränna Whiskey redan vid 7 års ålder, är duktig och uppenbarligen har lyckats göra något som många uppskattar, är en helt annan fråga och har inte ett dugg med smaken att göra.

Men Claes, här pratar du om tycke och smak som om de vore nåt absolut. Nån objektiv sanning. Snarare är de ju i allra högsta grad föränderliga, utvecklingsbara och variabla. En produkt av hur världen runt oss är beskaffad.

På 80-talet tyckte jag att jag var skitsnygg i min fluffigt fönade spretluggsfrilla. En snabb titt i fotoalbumet och jag konstaterar att, nej - det var jag inte.

Med den synen förkastar du till exempel också hela begreppet "acquired taste", vilket lär gå emot många surströmmingsätares, whiskydrickares, mögelostmumsares, sushiälskares och kaffetunnors upplevelser.

Oj nu blev jag hungrig... 

Nej - du tolkar mig nog lite fel.  Visst kan man ändra smak med tiden. Själv gillade jag inte alls opera när jag var yngre, men i dag uppskattar jag det.
Vad jag menade var att upphovsmannens historia är en sak, medan det är en helt annan sak hur varje individ uppfattar produktens smak - och dessa två saker har inget med varandra att göra. Om en sort smakar gott så gör den det vare sig det är Jack Daniel som började vid 7 års ålder, eller om det är Johan Danielsson som började för 3 månader sedan, som är upphov till destillatet... Sådana uppgifter är helt ointressanta när man ska bedöma smaken. Är det gott så är det - är det inte gott så är det inte det.

[idf]

skummade genom de sista 10 inäggen, och läser att många tycker mkt om många saker, men få kommer ihåg att det är för tusan endast subjektivitet som nämns.. har sett ett enda inlägg där personen i fråga tar avstånd från subjektiviteten och påpekar att det absolut inte är objektivt.. bra det..

tycker det är synd att bra eller inte bra speglas så himla mkt av vad man själv tycker o känner..

personligen tycker jag picasso målade sköna grejjer.. dessutom är hans verk bland de dyraste verken genom tiden!! fan va najs för hans barnbarnbarn eller vad det nu blir, så att de kan få en massa kosing för de han svettades och led för!!!

för er som gillar expressionistisk konst rekommenderar jag att se filmen "Pollock" om Jackson Pollock.. skitbra film!!!
inga svar på min post nu..
till alla er som tog illa upp.. sorry..

[MrPhil]

Enda man kan säga pekar på nån form av OBJEKTIV kvalitetstämpel är väl vad som står sig över tid.
Alltså kan vi idag aldrig objektivt avgöra vad som är bra eller dålig kvalitet - time will tell.
Men man kan ju  gissa

[egghuvud]

Har man läst konsthistoria så förstår man mer om varför Picasso målade kubistiskt. Att betrakta konst är inte bara att titta och se vad man gillar. DEt måste få handla om att man förstår och vet vad man ser. Viss konst kan ju kännas vekrligen uttjatat idag. Hur många kubister ser man nu för tiden t e x?

Det är just det som är felet med "konst" och konstkännare. För mig är det helt ointressant varför Picasso målade som han gjorde. Hans tavlor fortsätter vara meningslöst skräp i mina ögon ändå. Enligt min mening ska man inte behöva veta ett dugg om bakgrunden för att kunna tycka om ett konstverk. Det är ju samma sak som att man avskyr en viss låt när man hör den - men när man sedan får reda på att det är en viss artist som "ska" vara "bra" enligt "finsmakarna", så ändrar man genast uppfattning om låten... Är verkligen konstkännare så naiva, att de inte vågar ta egna beslut om vad som är bra eller inte - utan först måste få reda på vad de ska tycka, genom att de får reda på konstnärens namn och hur denne "ska" uppfattas...?
Rembrandts tavlor blir aldrig uttjatade, utan står sig genom alla modeväxlingar och är alltid lika uppskattade.
Vad jag verkligen tycker är uttjatat och har varit uttjatat väldigt många år, är att "konst" måste vara extremt och provocerande för att bli accepterat av förståsigpåarna...

(kortade av lite för att göra min poäng.

Jo jag tycker inte alls att det handlar om förståsigpåande som du antyder. Jag menar mer att det är skillnad på att "tycka om konst" vad nu det betyder och att verkligen förstå konst. Men det är precis som med vad som helst. Jag kan tycka att något är vackert utan att det för den skull skulle räknas som konst. precis som jag kan tycka att något är avskyvärt, men ändå god konst. Det handlar inte om det.

Picasso må vara en stor konstnär. Gör det att allt han presterar (ja han är död...) automatiskt därför blir bra, eller ens konst, bara för att han är han, o att han tidigare lyckats? En gång bra, alltid bra? En gång stor konstnär, alltid stor konstnär? Ett stort konstverk, alla nästkommande oxå stor konst?

jepp det gör honom till en stor konstnär. Eftersom han ensam revolutionerade sättet vi betraktar konst på. Men det innebär kanske inte att jag tycker allt han gjort är bra. Bara att allt han gjort är konst i en eller annan bemärkelse.
JAg avgudar inte picasso, faktum är att han inte tillhör mina favoriter precis, men hans sätt att arbtea är ändå så betydelsefullt för den moderna konstens utvekling att hans skapande och skapande process gör det intressant. Om igen det handlar mindre om verket och mer om kontexten. Jag tycker det är här Claes också fastnar. Det är inte bara det du ser som är värdefullt. Ju mer du lär dig om något destom mer lär du dig förmodligen att uppskatta det också.  läser ni Pondus? De skojar lite om det när det gäller fotboll.              Kompisen jocke frågar varför människor egentligen vill träffa utomjordingar. " de skulle ändå aldrig förstå tjusningen med en 0-0 uppgärelse mellan Coventry och Luthon"   

[MrPhil]

Jag menar mer att det är skillnad på att "tycka om konst" vad nu det betyder och att verkligen förstå konst.
Jag kan tycka att något är vackert utan att det för den skull skulle räknas som konst. precis som jag kan tycka att något är avskyvärt, men ändå god konst. Det handlar inte om det.

Om konst ska förstås, så är vi inne på att konst är kommunikation igen. O kommunikation förutsätter dels en förmåga att förstå det man betraktar, men oxå att skapa något som når fram.
Håller helt med att 'vackert' kontra 'konst' vare sig är en förutsättning eller en motsägelse till varandra.

jepp det gör honom^Picasso till en stor konstnär. Eftersom han ensam revolutionerade sättet vi betraktar konst på. Men det innebär kanske inte att jag tycker allt han gjort är bra. Bara att allt han gjort är konst i en eller annan bemärkelse. _ _ _
Om igen det handlar mindre om verket och mer om kontexten.

Håller med om att genom sin inverkan/påverkan på konsten så måste man betrakta Picasso som en stor konstnär oavsett om man gillar hans konst eller ej. O skulle man betrakta alla hans skapelser så skulle man nog förmodligen konstatera att allt faller inom ramen för konst.
Men inte för att han heter Picasso, utan för det han presterade i varje skapelse.
Hade han ställt en vanlig transistorradio på ett bord, o ställt ut detta hade åtminstone jag inte betraktat det som konst.
Kan bero på min kanske lite egensinniga filosofi att om jag kan betrakta nåt o för mig själv konstatera: "Det där är väl ingen konst!", så är det inte heller det - för mig.

Kontexten spelar roll, håller med om det. I kontexten anser inte jag att namnet på konstnären ingår däremot.
Och jag vill påstå att för mig (o förmodligen Claes o många andra) handlar det mer om verket, o mindre om kontexten.
Det är inte mer att 'fastna', än att resonera tvärtom.

[Claes]

Har man läst konsthistoria så förstår man mer om varför Picasso målade kubistiskt. Att betrakta konst är inte bara att titta och se vad man gillar. DEt måste få handla om att man förstår och vet vad man ser. Viss konst kan ju kännas vekrligen uttjatat idag. Hur många kubister ser man nu för tiden t e x?

Det är just det som är felet med "konst" och konstkännare. För mig är det helt ointressant varför Picasso målade som han gjorde. Hans tavlor fortsätter vara meningslöst skräp i mina ögon ändå. Enligt min mening ska man inte behöva veta ett dugg om bakgrunden för att kunna tycka om ett konstverk. Det är ju samma sak som att man avskyr en viss låt när man hör den - men när man sedan får reda på att det är en viss artist som "ska" vara "bra" enligt "finsmakarna", så ändrar man genast uppfattning om låten... Är verkligen konstkännare så naiva, att de inte vågar ta egna beslut om vad som är bra eller inte - utan först måste få reda på vad de ska tycka, genom att de får reda på konstnärens namn och hur denne "ska" uppfattas...?
Rembrandts tavlor blir aldrig uttjatade, utan står sig genom alla modeväxlingar och är alltid lika uppskattade.
Vad jag verkligen tycker är uttjatat och har varit uttjatat väldigt många år, är att "konst" måste vara extremt och provocerande för att bli accepterat av förståsigpåarna...

(kortade av lite för att göra min poäng.

Jo jag tycker inte alls att det handlar om förståsigpåande som du antyder. Jag menar mer att det är skillnad på att "tycka om konst" vad nu det betyder och att verkligen förstå konst. Men det är precis som med vad som helst. Jag kan tycka att något är vackert utan att det för den skull skulle räknas som konst. precis som jag kan tycka att något är avskyvärt, men ändå god konst. Det handlar inte om det.

Det var inte förståelsen vi diskuterade, utan vad som skulle räknas som konst eller inte.
Om man nu har ambitionen att försöka förstå ett konstverk, så måste man däremot självklart känna till mer om konstnären - men jag har aldrig känt behov av något sådant, utan betraktar bara verket och konstaterar om jag tycker om det eller inte. En tavla av Rembrandt skulle jag gärna ha på väggen (om jag hade råd... ) - men även om jag hade fått en Picasso gratis eller rentav fått pengar för att ta emot den, så hade den hamnat i förrådet där man slipper se den... Samma sak när det gäller musik, där jag snabbt konstaterar om jag gillar den eller inte - och där spelar inte heller upphovsmannen någon roll. Är låten bra så är den bra - är det dålig så är den dålig... Borde vara ganska självklart, eller...?

Picasso må vara en stor konstnär. Gör det att allt han presterar (ja han är död...) automatiskt därför blir bra, eller ens konst, bara för att han är han, o att han tidigare lyckats? En gång bra, alltid bra? En gång stor konstnär, alltid stor konstnär? Ett stort konstverk, alla nästkommande oxå stor konst?

jepp det gör honom till en stor konstnär. Eftersom han ensam revolutionerade sättet vi betraktar konst på. Men det innebär kanske inte att jag tycker allt han gjort är bra. Bara att allt han gjort är konst i en eller annan bemärkelse.
JAg avgudar inte picasso, faktum är att han inte tillhör mina favoriter precis, men hans sätt att arbtea är ändå så betydelsefullt för den moderna konstens utvekling att hans skapande och skapande process gör det intressant. Om igen det handlar mindre om verket och mer om kontexten. Jag tycker det är här Claes också fastnar. Det är inte bara det du ser som är värdefullt. Ju mer du lär dig om något destom mer lär du dig förmodligen att uppskatta det också.  läser ni Pondus? De skojar lite om det när det gäller fotboll.              Kompisen jocke frågar varför människor egentligen vill träffa utomjordingar. " de skulle ändå aldrig förstå tjusningen med en 0-0 uppgärelse mellan Coventry och Luthon"   

Det kvittar vilken betydelse Picasso har haft för konsthistorien. Hans tavlor är lika meningslösa i mina ögon ändå. Samma sak gäller i musikens värld. Blues har haft en otroligt stor betydelse för musikutvecklingen i västvärlden, men jag tycker att Blues blir ganska tråkigt i längden (men att själv spela en bluestolva någon gång ibland ihop med andra, kan vara kul). Beatles och Elvis har också haft stort inflytande - men jag har inte ens några skivor med dem, eftersom jag tycker att det mesta från dem inte är särskilt kul. Om jag inte gillar musiken när jag lyssnar, så blir den inte ett dugg bättre enligt min smak bara för att artisten/upphovsmannen har haft stor betydelse i musikhistorien. Enligt min mening är det inte jag som är "låst" i så fall, då jag tillåter mig att gilla eller ogilla saker enligt min personliga smak - medan den som låter sig påverkas av ett verks eller dess upphovsmans bakgrund (eller av vad kritikerna säger) och väger in det i om han ska gilla verket eller inte, verkligen är låst, då han låter sig påverkas av andras åsikter och uttalanden i stället för att bilda en egen helt uppfattning...

[egghuvud]

Vi kanske pratar förbi varandra Claes. 
Jag menar nog att konst bara är konst i sin rätta kontext, i sitt rätta sammanhang. För den sakens skull så tror jag att jag tidigare argumenterade för att det säkert finns folk som tycker Lill-Babs är genialisk. Dock förmodligen inte folk som studerat musikhistoria och arbetat länge med musik. Jag skulle aldrig påstå att man måste tycka om picasso bara för att han är geniförklarad. Det är en annan sak. Jag gillar t e x inte Mozart nåt vidare. Däremot kan jag tycka att han är en betydelsefull tonsättare . Samma med Picasso. Jag kanske inte är personligen förtjust i honom men jag kan ändå uppskatta honom som konstnär. Eller med Blues, precis som du säger. Att geniförklara var och varannan bluesartist skulle ganska snart vattna ur begeppet geni (som väl förståss är redan urvattnat redan) Sedan kan man med kunskap om modern musik förstå vilken betydelse Blues ändå haft (fö precis som du säger)


Ta t e x kubismen. Om någon utan kunskaper om den betydelse kubismen ändå hade för konsthistorien ser en kubistisk målning så skulle han/hon förmodligen tycka " jaha fyrkantigt?"
Hur intressant är en kubistisk tavla idag?

Du kan väl knappast förneka att en djupare förståelse för; vad det än månde vara, gör att man uppskattar saker på ett mer djupgående sätt.. eller?   

[Dividend]

FÖrst kan man ju konstatera att ni har en ganska meningslös konversation, löjlig t o m, kanske därför bara tre pers deltar jämfört med tidigare... Mr Phil, egghuvud, och claes...

Jag kommer med analysen senare.... För kinesfull just nu för att bidra med ngt vettigt. Picasso är bra!!!

[Claes]

Man behöver väl inte ha några djupgående kunskaper för att kunna konstatera att man gillar eller ogillar ett konstverk - eller en låt för den delen...? Musiken eller konstverket blir varken bättre eller sämre beroende på dess bakgrund. Att det sedan kan vara intressant att känna till mer, är däremot en helt annan fråga...

Jag har ingen kunskap om kubismen (annat än att det rör sig om meningslösa streck och kuber etc) - och eftersom en sådan tavla inte har något som helst värde i mina ögon, så är jag inte heller intresserad av att förstå vilka mer eller mindre konstiga idéer som ligger till grund för att någon fick för sig att måla på det sättet. Följaktligen så saknar kubismens historia - och eventuella påverkan på konsthistorien - betydelse för om man tycker om en sådan tavla eller inte. Kunskap om bakgrunden kan vara intressant, men riskerar samtidigt att tvinga in folk i ett tankesätt där man "måste" tycka att det är bra för att historien säger att det är fantastiskt, trots att det inte är det...

[android]

Om man bara betraktar konst för att det är "vackert" eller för att man ska "tycka om det", så tar man bara med en dimension i det hela. Ett konstverk är ju precis som Egget och nån annan säkert redan sagt ofta så mycket mer än bara det man ser.
Vissa riktigt bra konstverk är ju "bra" för att man blir så enormt påverkad av dem. Att de sedan kanske är totalt groteska eller osmakliga är ju en helt annan sak.

Fast, hmmm, det kanske inte är det ni pratar om, när jag tänker efter...? Jaja.

[android]

Claes: Får nästan intrycket av att du nu bara inte vill tycka om kubism. Har du ens sett så många olika kubistiska konstverk?
Jag tycker att det finns många exempel på riktigt schyssta kubistiska målningar, där det absolut inte bara är "meningslösa streck och former". Hittade inte precis det exemplet jag tänkte på nu, men vad är det t.ex. för fel på den här mandolinspelerskan?

[Claes]

Claes: Får nästan intrycket av att du nu bara inte vill tycka om kubism. Har du ens sett så många olika kubistiska konstverk?
Jag tycker att det finns många exempel på riktigt schyssta kubistiska målningar, där det absolut inte bara är "meningslösa streck och former". Hittade inte precis det exemplet jag tänkte på nu, men vad är det t.ex. för fel på den här mandolinspelerskan?

Smak handlar inte ett dugg om vilja. Visst har jag sett flera kubistiska verk (och andra stilar som är lika meningslösa). Även om jag hade försökt tvinga mig till att gilla en Picasso, så hade jag aldrig kunnat gilla den ändå eftersom det inte går ihop för fem öre med min smak.
Mandolinspelerska? Ja där fattas inga större fel - de finns där allihopa! Det ser alltså inte klokt ut enligt mig, men gillar du det, så gör du ju det...

[MrPhil]

Mandolinspelerska? Ja där fattas inga större fel - de finns där allihopa! Det ser alltså inte klokt ut enligt mig, men gillar du det, så gör du ju det...

Fast det är ju NÄSTAN som att säga att allt annat än rena dur-ackord är ... fel ....?  

[android]

Claes: Nej, jag menade inte att smak handlar om vilja. Däremot kan man ju i en diskussion utifrån sin vilja betona eller försvaga sina åsikter efter hur man vill framstå... -Vill man vara den tuffa som absolut inte gillar Picazzo eller vill man medge att man är en konstintresserad mes... 

Det är ju så lätt att säga att man t.ex. bara gillar realistiska filmer (som min svärmor), men om man verkligen försöker hänga med i t.ex. "De förlorade barnens stad" och inte bara direkt avfärdar den som nåt trams, så är det ju mycket möjligt att man ändå tycker att det är bra.

Men det är ju mycket möjligt att din åsikt i frågan är välgrundad, så i så fall är det bara att strunta i min lilla "hunch"...

[Emulator]

håller med detta. förut hatade jag uttrycket "lära sig uppskatta". Men det finns grejjor som man kanske uppskattar med efter att ha blivit insatt mer i det bakomliggande.

Perceptionspsykologi är en sådan sak...efter att ha fått det förklarat är jag superinstresserad av ämnet. Jazz likaså faktiskt, gillar det mer och mer ju mer jag själv spelar. Inom konst är detta oxo aktuellt.

Ser man en tavla lite snabbt kan det se skit ut, men om man tittar efter och tänker om "arbetet bakom" så blir den kanske intressantare......



Öh. Tänkte bara uttrycka mig lite .)

[Claes]

Mandolinspelerska? Ja där fattas inga större fel - de finns där allihopa! Det ser alltså inte klokt ut enligt mig, men gillar du det, så gör du ju det...

Fast det är ju NÄSTAN som att säga att allt annat än rena dur-ackord är ... fel ....?  

Inte alls. Jag tycker att bilden passar bäst i soptunnan eller något - men det handlar ju om MIN smak. Jag säger inte att det är fel att tycka annorlunda...

[DåligtGehör]

Saker som man oftast lär (ofta genom en viljeakt) sig uppskatta innefattar: Öl, vin, kaffe, lök, modern konst, jazz, blues, folkmusik, "modern klassisk musik", de motsatta könets kön...

[Claes]

Claes: Nej, jag menade inte att smak handlar om vilja. Däremot kan man ju i en diskussion utifrån sin vilja betona eller försvaga sina åsikter efter hur man vill framstå... -Vill man vara den tuffa som absolut inte gillar Picazzo eller vill man medge att man är en konstintresserad mes... 

YES! Nu känner jag mig ovanligt macho...
Jag är faktiskt lite grand intresserad av konst, så lite mesig är jag ändå - men den konst som man förknippar med Picasso, är inget annat än skräp ändå, enligt min smak. Jag tycker bäst om verklighetstrogna tavlor, som t ex Rembrandt.

Det är ju så lätt att säga att man t.ex. bara gillar realistiska filmer (som min svärmor), men om man verkligen försöker hänga med i t.ex. "De förlorade barnens stad" och inte bara direkt avfärdar den som nåt trams, så är det ju mycket möjligt att man ändå tycker att det är bra.

Nu vet jag inte vad just den är för film, så den ska jag inte säga något om, men när det gäller film, så har jag kanske en lite bredare smak (dock med stor övervikt för amerikanska filmer, eftersom de vet hur film ska göras och har skådisar som lever sig in i rollerna och spelar trovärdigt - i stället för att spela teater på film...). Jag är storslukare av SF (men betackar mig för dåliga gamla TV-serier som obegripligt har fått kultstatus...). Gillar också både Action, Thriller, Western, Drama, Komedi, Musical, Tecknat etc - men skräckfilmer finner jag däremot lika meningslösa som Picasso...

Om jag säger vad jag tycker om majoriteten av svenska filmer, så är jag rädd att jag drar igång ett nytt gigantiskt sidospår i tråden, så det låter jag bli...


P.S.
Det handlar rätt lite om "MIDI eller RIKTIGA instrument" nu, eller hur...?

[MrPhil]

Jag är storslukare av SF (men betackar mig för dåliga gamla TV-serier som obegripligt har fått kultstatus...).

hehe! High five!
Bra SF är hur bra som helst, men halvtaskig är riktigt uselt. Gäller litteraturen oxå.

Vad säger man om riktiga midi-instrument kontra virtuella riktiga instrument?

[egghuvud]

Man behöver väl inte ha några djupgående kunskaper för att kunna konstatera att man gillar eller ogillar ett konstverk - eller en låt för den delen...? Musiken eller konstverket blir varken bättre eller sämre beroende på dess bakgrund. Att det sedan kan vara intressant att känna till mer, är däremot en helt annan fråga...

Jag har ingen kunskap om kubismen (annat än att det rör sig om meningslösa streck och kuber etc) - och eftersom en sådan tavla inte har något som helst värde i mina ögon, så är jag inte heller intresserad av att förstå vilka mer eller mindre konstiga idéer som ligger till grund för att någon fick för sig att måla på det sättet. Följaktligen så saknar kubismens historia - och eventuella påverkan på konsthistorien - betydelse för om man tycker om en sådan tavla eller inte. Kunskap om bakgrunden kan vara intressant, men riskerar samtidigt att tvinga in folk i ett tankesätt där man "måste" tycka att det är bra för att historien säger att det är fantastiskt, trots att det inte är det...

Man behöver inte ah någon kunskap för att veta vad man gillar eller inte gillar säger du, nej kanske inte, men med mer kunskap kan man lära sig att förstå saker och förhålla sig till saker på ett annorlunda sätt. Förmodligen lyssnar du på musik annorlunda nu än när du var tolv år. Du får det hela tiden att låta som om man blir hjärntvättad att tro att Picasso är bra av några sketförnäma konstvetare. Det är inte det jag menar. Jag menar fortfarande att kunskap ger en större förståelse för saker och ting. Att kubsimen ansågs vara otroligt utmanande och revolutionerade mycket av nittonhundratalskonsten tycker jag ger mig en större förståelse och ett annat perspektiv på det när jag ser Picassos målningar. Sedan behöver jag inte älska dem för det.
Låt mig komma med ett annat exempel. Du röstar på kristdemokraterna (urrk förlåt)  för att du tycker att deras familjepolitik är lysande och för att du anser att de har de bästa skattepolitiken, som du för övrigt ägnat mycket tid åt att sätta dig in i. Fru Agda röstar på kristdemokraterna för att Göran Hägglund ser så snäll ut. är det samma sak?  

[MrPhil]

Du röstar på kristdemokraterna (urrk förlåt)  för att du tycker att deras familjepolitik är lysande och för att du anser att de har de bästa skattepolitiken, som du för övrigt ägnat mycket tid åt att sätta dig in i. Fru Agda röstar på kristdemokraterna för att Göran Hägglund ser så snäll ut. är det samma sak?  

Samma resultat, olika anledningar.
(kd) lär nog uppskatta bägge.
Det är väl ingen som skulle komma på tanken att värdera röster olika efter hur insatta folk är?
Nu iofs kanske du heller inte värderar när du pratar om varför man gillar något?
Intressant är oxå vinkeln tycker jag, att man kan lära sig ogilla något med mer kunskap/insikt. Glöms ofta bort men är precis lika viktigt.

[egghuvud]

Du röstar på kristdemokraterna (urrk förlåt)  för att du tycker att deras familjepolitik är lysande och för att du anser att de har de bästa skattepolitiken, som du för övrigt ägnat mycket tid åt att sätta dig in i. Fru Agda röstar på kristdemokraterna för att Göran Hägglund ser så snäll ut. är det samma sak?  

Samma resultat, olika anledningar.
(kd) lär nog uppskatta bägge.
Det är väl ingen som skulle komma på tanken att värdera röster olika efter hur insatta folk är?
Nu iofs kanske du heller inte värderar när du pratar om varför man gillar något?
Intressant är oxå vinkeln tycker jag, att man kan lära sig ogilla något med mer kunskap/insikt. Glöms ofta bort men är precis lika viktigt.

Nje jag tror inte att jag värderar. Men att kunskap förändrar förutsättningarna tycker jag är självklart. Jag frågar inte mjölkhandlaren om vilken mikrofon jag skall använda, men jag frågar kanske Claes (fan det lät smörigt)

Visst kan ökad kunskap ge precis motsatt effekt. Glöm inte Lill-Babs metaforen.   

[Emulator]

MrPhil: bra sagt..."tyvärr" ogillar nog vi som pysslar med musik viss sorts musik just för at vi pysslar med musik. HERRE GUD vilken dåligt uppbyggd mening, men jag tror att du fattar

[MrPhil]

MrPhil: bra sagt..."tyvärr" ogillar nog vi som pysslar med musik viss sorts musik just för at vi pysslar med musik. HERRE GUD vilken dåligt uppbyggd mening, men jag tror att du fattar

fattar precis!
Vi märker ju o lyssnar efter hur hantverket (kunst=konst) är utfört mycket mer än medelsvensson. Men det gäller ju oxå de som lyssnar mycket o aktivt på musik. Men det gör oxå att man kan uppskatta någons hantverk, utan att för den delen gilla resultatet. Tror det är svårare tvärtom?

[Light Head]

Är ni kvar i detta träsk ännu...??!! 


Passar på att slänga in en liten funderare. Är jag mindre "midi" bara för att jag själv matar in mina noter med ett musklick än om jag använda exakt samma (färdiga trumpattern t.ex.) som någon annan gjort?

Eller är man mer "midi" om man spelar in med auto-Q ON?

[mahan]

Är ni kvar i detta träsk ännu...??!! 


Passar på att slänga in en liten funderare. Är jag mindre "midi" bara för att jag själv matar in mina noter med ett musklick än om jag använda exakt samma (färdiga trumpattern t.ex.) som någon annan gjort?

Eller är man mer "midi" om man spelar in med auto-Q ON?

Bra LH, tillbaka till grundfrågan i denna tråd

Om man gör ett audiospår eller en track tillen låt så kan man ju göra det på två sätt:

1.  Spela eller sjunga in material genom mic

2. Göra ett midispår, genom att handplocka in varenda ton, med mus eller keyboars. Många gånger mycket jobbigare än  punkt 1.

Så kanske de där med midi borde kommenteras som ett arbetssätt. Det att man kopierar eller använder nåt som nån annan gjort e ju lika skit om det sen än e fråga om midi eller audio-spår


h.  Johan

[Claes]

MrPhil: bra sagt..."tyvärr" ogillar nog vi som pysslar med musik viss sorts musik just för at vi pysslar med musik. HERRE GUD vilken dåligt uppbyggd mening, men jag tror att du fattar

fattar precis!
Vi märker ju o lyssnar efter hur hantverket (kunst=konst) är utfört mycket mer än medelsvensson. Men det gäller ju oxå de som lyssnar mycket o aktivt på musik. Men det gör oxå att man kan uppskatta någons hantverk, utan att för den delen gilla resultatet. Tror det är svårare tvärtom?

...fast det gör ju fortfarande ingen skillnad på om man gillar låten eller inte - utan om man återgår till tavlor, så är detaljlyssningen som musiker håller på med, mer att jämföra med hur penseldragen har utförts och vilken typ av färg som har använts - alltså något man kanske tittar närmare på om man gillar tavlan, men inte bryr sig om när man inte gillar tavlan. Som exempel kan jag nämna att Frank Zappa (som brukar hyllas som ett geni) har gjort ett bra hantverk i sin musik - men jag står ändå inte ut med mer än ett mycket litet fåtal av hans låtar, trots att de är mycket välgjorda om man lyssnar på hantverket... Hans låtar blir alltså inte bättre eller sämre i mina öron för att han har gjort ett bra jobb med sammansättnignen av dem. Inte heller blir A-Teens bättre eller sämre av att man vet att de måste autotuna alla sångspår...

[Claes]

Är ni kvar i detta träsk ännu...??!! 


Passar på att slänga in en liten funderare. Är jag mindre "midi" bara för att jag själv matar in mina noter med ett musklick än om jag använda exakt samma (färdiga trumpattern t.ex.) som någon annan gjort?

Eller är man mer "midi" om man spelar in med auto-Q ON?

Det "låter midi" om man dödkvantiserar och dessutom spelar odynamiskt. Hur man lyckas få det dåliga resultatet, är mindre intressant. Precis som med tavlorna så är det resultatet som räknas - och inte resan dit. Resan är viktigast för musikern/konstnären själv, men inte för lyssnaren/betraktaren - som ju enbart har resultatet att ta ställning till. Om lyssnaren/betraktaren vill fördjupa sig i bakgrunden för att han finner upphovsmannen intressant, så är det en annan sak - men det påverkar ju fortfarande inte vad man tycker om låten/tavlan (dvs om man inte låter sig påverkas av bakgrunden, omständigheterna eller andras uttalanden - vilket jag inte gör).

[MrPhil]

Om man gör ett audiospår eller en track till en låt så kan man ju göra det på två sätt:

1.  Spela eller sjunga in material genom mic

2. Göra ett midispår, genom att handplocka in varenda ton, med mus eller keyboars. Många gånger mycket jobbigare än  punkt 1.
h.  Johan

Du glömmer ju det kanske allra vanligaste sättet att använda midi: spela, o låta registrera det du spelar med hjälp av midi.
Det du beskriver i punkt 2 är ju hundra ggr jobbigare o tidsödande, o inget man väljer om man kan spela. Däremot kan man ändå använda midi väldigt mycket, o väldigt användbart.