JA, helt klart bättre!
Tycker det låter luftigare och mer drama i den nya. Efter dramaintrot tas låten ner snyggt, och ger möjlighet till eftertanke, snyggt!
När det kommer igång igen så används något "triolskt" (tidigare benämnt som schlageraktigt) och det funkar, men kanske skulle jag önska att figuren varieras mer, alltså rytmiken, inte tonerna. Bara lite, så skulle det ge mer känsla av att något viktigt sker -kan inte förklara bättre.
Vackert tonspråk, låter riktigt freddan om detta, det är bra och visar att du gör musik och melodier som fastnar på något vis.
Marschtrummepartiet är vansinnigt snyggt med stråkar och brass, nån klocka också? Sedan tas det ner mot den hypnotiska slutloopen på pianot. (skadad av datormusikens tidsålder nämner jag det "loop"
)
På sitt sätt ligger hypnosen i att den är så pass kvantiserad som den är. Kanske lite blött med reverbet här?
Jag tror att det skulle bli magiskt om du spelar en lightvariant av loopen, med endast några få toner kansek, helt på känsla och varierar i tempo, långsamt långsamt, så man sänker pulsen och bara ebbar ut i tystnaden.
Riktigt bra. Man kan säkert ha synpunkter på realism och sånt, men det som slog mig under lyssningen är att allt sånt känns oviktigt: melodierna och arret är så medryckande att man inte kan bringa fokus till kritiskt lyssnande, man åker bara med.
LIten jämförelse är väl att ettan låter lite mer...ängslig/ångestladdad i all sin instängda enkelthet mot detta nya. Den känslan va inte heller fel, men lite annorlunda.
Får jag välja, så är tvåan bättre.
riktigt jävla bra!
