Introt ger en ju sköna 60-talsjazzvibbar. Och vad det än är, så låter det Hammond, typ Bosse Hansson. Melodin är riktigt smittande, jag liknar den lite vid Sinclairsvisan, som jag tycker är otroligt vacker.
Visst är det en polska med dess starka betoning på ettan och trean. Fast slutklämmarna kanske är hambo...? Äsch, jag vet inte, har aldrig riktigt begripit skillnaden. Häftigt ändå med den sugande takten, som att rulla ett ovalt hjul.
Texten går inte riktigt fram, det känns som att arret är lite för rörigt. Varje gång jag försöker lyssna på texten så hör jag något som pockar på uppmärksamhet. Men bra sjunget, det låter skönt proggigt. Lite lågt mixad sång, men tycker att det skall vara så, är också en del av progg-känslan.
Basen vandrar lite mystiskt, lite nära atonalt ibland. Tycker den låter lite ostämd också.
Oj, vad trummorna låter akustiska, är det verkligen en plugg? Låter som ett riktigt set mickat med två mickar. Och är det distad gnol ute i kanten?
Ja, det är intressant att lyssna på detta. Traditionellt så det förslår, men samtidigt annorlunda. Hedningarna gör också såhär, fast på ett helt annat sätt som känns utnött. Det här känns fräschare. Men samtidigt låter det sökande, som att det inte har "hittat hem".
Gillar inte såna där slut, hoppas vi får höra ett riktigt. T ex en ständigt upprepad fras som dubbas av fler och fler instrument samtidigt som det tonas ner och mättas av bandekon. Mumma!
