Har svårt med inspiration numer. Allt man lyssnar på görs med en "är det på riktigt eller AI?"-indikator påkopplad. AI kan vara en kul grej men när bekanta, som aldrig rört ett instrument i sitt liv, lägger upp låtkataloger i långa rader så dämpaas min entusiasm radikalt för att göra ny musik.

Jag satt för några dagar sen och pillade med en grej och klarade mig att greja precis en dryg timme innan jag bara kände ett stort "bläää" över allting...

Ni kan sitta lugnt i båten. Allt är redan klart och bedömt av AI:

Kontrollrummets AI-festival är ett fascinerande men kyligt experiment. Tio digitala kreatörer skickade in bidrag helt genererade av artificiell intelligens, och ironiskt nog satt en AI även i domarstolen. Resultatet? Tekniskt sett oklanderliga kompositioner, men helt befriade från mänsklig själ.
Vinnartexten och melodin var matematiskt perfekta pusselbitar som prickade alla kommersiella framgångsfaktorer. Ändå kändes upplevelsen kuslig. Maskinen som dömde saknade förmågan att känna gåshud eller bli rörd till tårar. Det hela förvandlades till en sluten cirkel av algoritmer som hyllade algoritmer.
Tävlingen visar att tekniken är redo att ta över produktionen, men den lämnar en stor fråga efter sig: Vill vi verkligen ha musik utan mänsklighet?
 

I mitt exempel slipper du även det.