1
Demolåtar / SV: 91:an - The one that's been so good to me
« skrivet: 18.02.2019, 17:42:36 »
Nice feel du fått till 🙂
Allt gott / karl
Allt gott / karl
Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Vad använder du för ljudbibliotek ? Du har mycket musik inom dig...nice 
med eller utan melodyne 
fint på alla sätt :)Like it alot

din röst funkar braTack Josef
jag gillar outrot!
mycket bra arr, lagom nivåer, låter vackert i öronen
Kanske lite långsam
Går det att hitta någon lite mer hookigare hook i refrängen, några sekunders snutt som är den här låten?
/Josef
Är ganska slowgoing person så tempot är som det är...ska lägga om sången och så får vi se vart det landar..
Fin gräddvit Fender...får lite Knopflervibes av harmonierna.... Nice 
gillar svänget och mellanrummen med ngt som kanske kan vara ett flygelljud (manipulerat ) Real nice 



Pastorius med Shorter och Zawinul...vansinnigt nice 
iaf harmisar...sen vet jag inte ? Ljudbilden men det funkar för mig
kanske lite mycket -70 tal ?Jättefin låt, där jag föredrar studio-versionen, som har bättre nivåer i mixenHar ni inga ställen med "öppna scener" där du bor...
och som även innehåller din fina bakgrundssång. Live-versionen har kanske
ett mer "levande" pianospel och möjligen mer inlevelse i leadsången på några ställen,
men som generellt får ett "burkigare" sound och ojämnare nivåer...
Själv gör jag bara "studio-inspelningar" hemma. Är alldeles för osäker för att spela live numera.
/Asti

Till att börja med Karl:
Kanske en av de finaste och starkaste kompositionerna på KR de senaste åren!
Visst jag har hört den förut, men att höra den live igen var ytterligare ett snäpp extra. Den är värd att få en raket ut i världen där den skulle slå - tveklöst.
Vad gäller sedan frågan om hur man återger sina alster live: Jag är, i det här skedet i livet, en som sitter vid mitt piano, eller med en eller annan gitarr och snickrar på ackord och texter av mer eller mindre kvalitativt slag. När låten väl har fått sin stomme börjar en lätt vrickad process inne i huvudet på undertecknad. En gigantisk bandspelare med uppåt 150 kanaler som spelar och spolar tillbaka olika arrangemang om och om igen (och igen) – med ljusets hastighet. Och det upphör inte förrän jag gått ner i studion och börjat arrangera upp alltihop. Det finns ingen annan väg än att se om de överhuvudtaget går att realisera det som finns inne i skallen. Ibland går det, ibland inte alls. (skrot)
Men den där bilden av hela arret som finns där kommer i samma sekund som ackorden kommer på plats, och går inte att undvika sedan. Men det är en inspelning det, för live är en annan sak.
Några av de bästa musikaliska upplevelser jag har haft är när någon begåvad artist har haft modet att skala av sin låt, hitta kärnan och lyfta fram en helt ny version. Sting, Crowded House, Gabriel, Paul Simon, Macca och Billy Joel är bara några av de jag haft förmånen att få se göra just det. En helt annan grej, men oförglömligt.
Sedan kan man bara sakligt konstatera att om man, som du, har en så genial komposition, som gör sig bäst i enklaste form, då är det bara att gratulera!
Och om man sedan någonsin ställer sig på en scen igen, det får tiden utvisa:)
MOMA

och möjlighet att repa tillsammans några veckor och då kanske då skulle man vara nöjd med hur det låter...
) trumljudet funkar också...allting är subjektivt
bra jobbat, bra låt.
Bond tema, ja snarlikt men inte helt rätt om man är picky....från kvint c-g vandrar g vidare till giss och a och sedan tillbaka till giss...där har vi Bond.... "min figur" c-g giss aiss a
hårfint men skulle säkert inte sitta inne för stöld i en månad
så mycket somdet nu stjäls nu förtiden...eller ?

Gjort en bättre stämnyckel som är tre gånger så lång. Man behöver ett bra moment för finliret. Börjar få koll på tekniken att dra upp pitchen och stanna rätt. Efter jobbat på ytterligare ett par oktaver kan jag konstatera att de tidigare upp stämningarna sjunker tillbaka 10-20 cent. Behöver alltså gå över alla strängar igen. Varför reagerar pianot så? Är det strängarna alt. stämskruv som "justerar" tillbaka sig eller hela pianot som reagerar. Det måste ju ändå vara totalt ett par tre tons dragkraft i metallramen.Oj,vågat att ge sig på....
Somliga strängar hittar sin rätta pitch nästan själv, andra vill hoppa över rätt pitch och trilskas.
Stämma nedåt mot basen blir lättare och lättare, stämma upp mot diskanten håller på att bli svårt som tusan. antagligen mer så pga att det är ett spinett piano med kortare strängar. Fortsättning följer...
kommer ihåg första pianot jag "stämde" utan kunskap om temperering och stretchning av oktaver neråt och uppåt. Men skam den som ger sig
