351
Festivaler / SV: KR Festival 42 MOVIE STAR - lyssna och rösta tråd
« skrivet: 02.10.2015, 13:39:57 »
MOMA: Ja, ungefär.
Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Det här tycker jag låter finurligt och fint! Bra melodi som bär ackompanjemanget med på sin höjd nån ton jag själv inte skulle valt men vi har olika tonspråk så det är jag som får kliva tillbaka ett steg där. Luftig och njutbart. Vad heter TV-serien där det här stycket är ett återkommande tema?
Folk säger BRA!
Det är luftigt och lätt befriande spel och ton.
Om jag skulle fundera kring något, så är det inledningens toner, de ligger nu utan ackompanjerande ackord, vilket gör att jag hör sköna växlingar mellan moll och dur, men – när sedan ackorden kommer in på melodin igen mot slutet, så upplever jag att en viss dynamik gått förlorad, de flesta ackorden tycks landa i moll.
Och det kanske är hela syftet med kompositionen, så då får man väl ta mössan i hand och gå hem
Men den är bra oavsett - mycket skön lyssning!
MOMA
Vackert och finstämt i så här naket arr, men förläng gärna och jazza till förlängningen
så vi kan jämföra! Kompet skulle kunna vara mer subtilt för att ge lyssnaren större
frihet att tolka harmonierna, lite som jag tror MOMA är inne på...men funkar bra så här också.
Några psykopater tycker jag inte du ska lägga till! Det blir bara otrevligt då.
Mycket rogivande och skön lyssning!
/Asti
Jadu, så flödande, avstressande och skönt Hittar verkligen ingenting att klaga på, fick en stund en tanke om en svag lika svävande kör i bakgrunden på vissa ställen, men nej, det behövs inte alls kom jag på sen! Den är färdig och fantastiskt vacker som den är. Tack för din ljuva musik!
Jaha, ett nytt litet storverk har sett dagens (nordiskt) ljus
Som både Asti och Plinka skriver så böljar det, man dras med i vågorna och hamnar i nån sorts kontemplativ fas. Min favoritpassage är runt 200 sek och framåt där de höga skira stråkarna briljerar och avslutas med fina små arpeggion, och jag bara ryser av välbehag
Väldigt avstressande och alldeles bedårande
/Marre
Lyssnar för fullt, inne på tredje rundan nu.
Första lyssningen så fick jag en liten svag känsla av att stråken var lite "ostämd" på sina ställen.
Det är en väldigt fin inledning, kanske att arpeggiot skulle kunna vara lite försiktigare med färre anslag? För inledningen är mycket vacker!!
Kring 0.45 drar det igång ordentligt, och här skulle arp kunna få blomma ut?
I övrigt,, som alltid med din musik, den berör mina känslor, lyfter fram, drar och sliter, vill ha uppmärksamhet! Det uppstår nästan alltid en enorm känsla av tomhet när stycket är slut! Lite som ett farväl av en älskad vän, som står kvar och tar farväl,, man färdas längre och längre bort och snart ser man inte längre sin vän men man vet att vännen står kvar och sorgset vinkar.
(ja, jag sa ju det,, din musik påverkar mina känslor stort!)
Som alltid, riktigt jäkla bra detta!
Håller med Plinka - verkligen skön och avstressande musik!
Som du vet gillar jag speciellt det böljande spelet på de ljusa pianotonerna.
Underbar klang och skönt anslag. Upplevde lite disharmoni på ett par ställen
vid ca 154 - 158 sek, men beror antagligen på min oförmåga att ta in det.
Stråkarna bryter av väldigt snyggt med korta drag vid ca 222 sek och pianot
slår an riktigt låga toner i slutdelen, som gör att man "rycker till" en aning.
Snyggt och effektfullt! Mycket fint det här!
/Asti
Jag gillar verkligen detta! Det känns helt färdigt i mina öron och huvud!
När man lyssnat in sig en liten stund, så börjar bilderna av fjärran landsbygd dyka upp! Inte en tillrättalagd kolorerad variant, utan snarare den där svartvita känslan man ibland får av Sverige där andsvägar och granskog sträcker sig så långt ögat når.
Är det filmmusik? Det skulle kunna göra sig till en svartvit bildsvit!
Gör en youtube vettja!!!
Bra musik känns!
MOMA
Det där kan nog bli riktigt bra!
Låter lite som om Jan Johansson skulle rökt på och gjort en mash up på Du gamla, du fria och Ack Värmeland
Låter fint så här långt! Kan höra för mig hur arret byggs på med stråkar och kanske träblås...
Kunde annars vara originellt med en kyrkorgel som ensam kommer in bakom pianot...
Eller kanske t.o.m. en tramporgel, som man kan se i de små fäbodskyrkorna.
/Asti
Skön lyssning! Kan inte låta bli att flina lite åt jambrains kommentar
Har inga direkta utvecklingsförslag, jag gillar när det är så där enkelt och avskalat, så för mig behövs inget mer. Men om jag skulle använt den till typ meditation eller så, så hade den gärna fått vara minst 12 minuter lång, med ett upprepande tema, och varför inte ett avkopplande naturljud i bakgrunden?
Namnet Skyttegraven vet jag inte...om det passar?
Utveckling? OJ det kan vara mycket det - med en så pass tilltalande grund!
Håller med föregående talare: Titeln skulle kunna bytas ut
Men sedan kan den gå i många riktningar, dels den traditionella med ståbas och stråkvartett - kanske en sax lång bortom horisonten. Men, den skulle också kunna bli en spännande ny hybrid om man lyfter in ett lass väl valda syntar och samtida effekter kring pianot. Herr Johansson kanske skulle spinna i sin grav, men det kan faktiskt funka!
Lycka till med det fina alstret!!
MOMA
Skön o avskalat vemod ..hör inga storpomp just nu ..Det skulle va en sångdrill som mumsar på kanske ? .Me like
Ruskigt ( ) fint att bara ta det (med) piano!! Mycket vackert (brott)stycke