Claes: Nej, jag menade inte att smak handlar om vilja. Däremot kan man ju i en diskussion utifrån sin vilja betona eller försvaga sina åsikter efter hur man vill framstå... -Vill man vara den tuffa som absolut inte gillar Picazzo eller vill man medge att man är en konstintresserad mes...
YES! Nu känner jag mig ovanligt macho...
Jag är faktiskt lite grand intresserad av konst, så lite mesig är jag ändå - men den konst som man förknippar med Picasso, är inget annat än skräp ändå, enligt min smak. Jag tycker bäst om verklighetstrogna tavlor, som t ex Rembrandt.
Det är ju så lätt att säga att man t.ex. bara gillar realistiska filmer (som min svärmor), men om man verkligen försöker hänga med i t.ex. "De förlorade barnens stad" och inte bara direkt avfärdar den som nåt trams, så är det ju mycket möjligt att man ändå tycker att det är bra.
Nu vet jag inte vad just den är för film, så den ska jag inte säga något om, men när det gäller film, så har jag kanske en lite bredare smak (dock med stor övervikt för amerikanska filmer, eftersom de vet hur film ska göras och har skådisar som lever sig in i rollerna och spelar trovärdigt - i stället för att spela teater på film...). Jag är storslukare av SF (men betackar mig för dåliga gamla TV-serier som obegripligt har fått kultstatus...). Gillar också både Action, Thriller, Western, Drama, Komedi, Musical, Tecknat etc - men skräckfilmer finner jag däremot lika meningslösa som Picasso...
Om jag säger vad jag tycker om majoriteten av svenska filmer, så är jag rädd att jag drar igång ett nytt gigantiskt sidospår i tråden, så det låter jag bli...
P.S.
Det handlar rätt lite om "MIDI eller RIKTIGA instrument" nu, eller hur...?