Kontrollrummet
Kategorier => Demolåtar => Ämnet startat av: pxm skrivet 27.09.2013, 00:10:39
-
Bara litet noodling så här på sena kvällen.
Vampen är byggd av en fullständig kvintsekvens.
76 % swing, 160 bmp, C Melodisk moll.....
Kan mute gitarren som gör improvisationen ifall någon
vill göra något av vampen....
Tyckte kvällens övning föll ut bra så jag lägger ut den... :)
Hoppas ni gillar den........
-
halloy pxm ja det är inget fel med denna låter trevligt o flippat :)
det vore roligare och höra en mer standard med melodi och solo istället för att snöa in i teorier
till de yttersta
Rockjazz on mvh ola
-
Ja visst är det musik. Då jag försöker tänka hur en sångare/sångerska vill hantera sitt material här, så vet jag inte.
Tycker själv att det låter rimligare att det är 80 bpm här istället för 160.
Bra med övningar på gitarren. Den som ändå hann med det...
-
Instämmer lite med Ola här men det har jag ju alltid gjort, o visst är vi alla musiker av olika orsaker. Du är lite som kakbagaren som helst forskar om kakaons ursprung o blandar obskyra smakkombinationer. Som en tonarternas Frankenstein påtar du runt på labbet i fotogenlampans flämtande. Då o då står du plötsligt där på torget o säljer pentagonformade kikärtskakor med morotstopping o man blir lika imponerad som fundersam. Får han aldrig lust att bara baka vanliga, goda kakor som de flesta känner igen som just... kakor? :P :wub:
-
öh, det är en vanlig Fullständig Kvintsekvens , i vanliga 4/4 med 75% sväng och till det den vanliga jazzskalan (melodisk moll likadan stigandes som fallandes)....Det enklaste och vanligaste viset att få det låta jazz på....
det finns inga extraordinära teorier eller ackord eller orginella skallösningar i denna... bara vanlig och mycket basic jazznoodling..
En vanlig kaka helt enkelt......tror det beror på vilken sorts musik man lyssnar på. hur man uppfattar musik....eller på vilka kakor man tycker mest om... :)
-
Ok, har lyssnat och har några tips efter min smak.
Trummorna och sologitarren skulle nog funka bättre helt utan kompgitarren. Den där cut-and-paste industri-elektro-kompgitarren med alldeles för många siffror i ackorden kunde man bygga något riktigt elakt av i en hel annan stil. :D
Ett vilsammare ackordspel tror jag skulle lyfta fram ditt solospel. Jag gissar att det kan låta jazzigare om du är mer omväxlande i rytmiken på kompgitarren. Här och där nån synkop. Ibland bara slå an ackordet och låta det ringa takten ut etc.
När det gäller ackordbiten skulle jag önska mig tydligare ackord med färre färgningar. Personligen uppfattar jag bara dissonanta ackord nu och jag får inte vila någonstans.
Ska det bara vara en improvisation. Inget tema?
Rock on!
-
Jag vet inte vad jag skall göra med den ännu, som sagt nu är ackorden bara fullständig kvintsekvens..
Man brukar väl bara improvisera till det, om man nu ö h t ens använder progressionen..Det är ingen riktig ackordsföljd
Jag ville bara improvisera litet och kom inte på något eget, något annat så det fick bli basic´s....
Nja, jag fick ingen självklar melodi i huvudet när jag improviserade..
Jag kan ju bygga om ackordföljden och komponera ett head..Vi får se, jag skall ha det åtanke vid nästa låt jag gör, bara bas och trummor, kanske något enstaka ackord här och var.. Skall fundera på hur man kan lägga upp det, tar ett tag, jag har andra saker att spela, collabs och liknande som får komma före.
Synkoper och anticipitationer vill man eftersträva, men trummorna är en vanlig presets från studiodrummer...Skall kanske ta och programera egna i GrooveAgent.
Jag tar råden med mig för nästa låt jag skall göra.....måste fundera litet först bara....annars blir det ännu en reharmoniserad blues :lol: :lol:
Jo-alla ackorden diatoniska till Melodisk moll har en viss dissonant.....Det håller musiken i rörelse hela tiden.....
mvh
mvh
-
Synkoper och anticipitationer vill man eftersträva, men trummorna är en vanlig presets från studiodrummer...Skall kanske ta och programera egna i GrooveAgent.
Jag pratar om kompgitarren. Trummorna funkar hur bra som helst.
-
Jag syftade till din musik generellt pxm ;) men visst tillhör nog det här det vanligare av dina alster förvisso det stämmer, fast jag är nog inte beredd att kalla det "vanlig kaka" förrän jag får höra något från dig i G dur *skratt*
-
Jag tycker så här.
Du följer dina modeller och hävdar envist att du "gör rätt", "följer receptet" men återigen blir resultatet mest bara skumt. Varför?
Jag undrar hur många av dina förebilder som visste ens en hundradel av musikteorin du besitter. Men trots det kunde de väl skapa vacker och spännande musik? Hur kan det komma sig?
Om målet för analysen är att knäcka koden för att kunna reproducera den på ett lyckosamt sätt, så tror jag man går bet. Jag kommer osökt att tänka på de svenska musikprofessorerna på 60-talet som i harmonianalys trodde sig ha svaret på Beatles storhet . Kunde någon av dem sedan göra låtar som Beatles' lyssnare kunde uppskatta? Nä, skulle inte tro det. Musikalitet/snille låter sig inte fångas på det sättet. Jag tror det enda sättet är att leta något nytt, testa idéer och lyssna. Hitta en känsla. Lyssna, återigen. Lära sig var ramarna går, så man märker när och var man kan gå utanför. Men man kan inte vara utanför hela tiden, då orkar knappt någon ta till sig musiken. Exempel: En färgning av ett ackord i en sekvens kan vara genial, men är det bara färgningar så blir det ingen substans. Som att laga mat med bara kryddor.
En sista moralkaka i denna recepttråd. Tänk på att det kanske inte är många som hänger med på det musikteoretiska fikonspråket. Jag tror fler än jag associerade till en bimbo i beskrivningen"improvisation över en vamp med fullständig kvintsekvens". :D
-
För att spinna vidare på Rattlesnakes uppläxning (nädå jag ska vara snäll) så känns det som att musikintresset är väldigt teoretiskt och kunskapsrelaterat? Det verkar vara den mentala utmaningen i att snubbla över så udda tonarter som möjligt som gör att du går igång. Har du provat att dra några enkla popackord någon gång o försöka hitta en känsla i det enkla? Som nämnts, dina ackord är väldigt mättade av färgningar o dina progressioner är ofta så komplicerade att det låter på vippen till kakofoniskt. Stundtals påminner det om modern (svår) jazz, fast ofta utan det flyt som håller ihop de invecklade trådar dessa stycken broderar. För mycket kryddor, för lite vetemjöl o mjölk helt enkelt. Så tycker iaf jag, och uppenbarligen fler här på forumet.
Naturligtvis betyder inte det att vi har rätt o du har fel, men det kanske kan vara en tankeställare för att hitta fler uttryck i musiken. :P :wub:
-
gillar detta mycket
jag är ju så långt från musikteori man kan komma. o lär fortsätta vara det
Med det jag gillar med pmx prylar är något uppstyltat som vacklar om kring på väldigt poetiska ben, stenpackad med en räknesticka mellan tänderna.
o när det gäller kakor så brukar jag äta smeten
Kram
otny