1
Demolåtar / SV: 91:an - The one that's been so good to me
« skrivet: 18.02.2019, 17:42:36 »
Nice feel du fått till 🙂
Allt gott / karl
Allt gott / karl
Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
din röst funkar braTack Josef Är ganska slowgoing person så tempot är som det är...ska lägga om sången och så får vi se vart det landar..
jag gillar outrot!
mycket bra arr, lagom nivåer, låter vackert i öronen
Kanske lite långsam
Går det att hitta någon lite mer hookigare hook i refrängen, några sekunders snutt som är den här låten?
/Josef
Jättefin låt, där jag föredrar studio-versionen, som har bättre nivåer i mixenHar ni inga ställen med "öppna scener" där du bor...
och som även innehåller din fina bakgrundssång. Live-versionen har kanske
ett mer "levande" pianospel och möjligen mer inlevelse i leadsången på några ställen,
men som generellt får ett "burkigare" sound och ojämnare nivåer...
Själv gör jag bara "studio-inspelningar" hemma. Är alldeles för osäker för att spela live numera.
/Asti
Till att börja med Karl:
Kanske en av de finaste och starkaste kompositionerna på KR de senaste åren!
Visst jag har hört den förut, men att höra den live igen var ytterligare ett snäpp extra. Den är värd att få en raket ut i världen där den skulle slå - tveklöst.
Vad gäller sedan frågan om hur man återger sina alster live: Jag är, i det här skedet i livet, en som sitter vid mitt piano, eller med en eller annan gitarr och snickrar på ackord och texter av mer eller mindre kvalitativt slag. När låten väl har fått sin stomme börjar en lätt vrickad process inne i huvudet på undertecknad. En gigantisk bandspelare med uppåt 150 kanaler som spelar och spolar tillbaka olika arrangemang om och om igen (och igen) – med ljusets hastighet. Och det upphör inte förrän jag gått ner i studion och börjat arrangera upp alltihop. Det finns ingen annan väg än att se om de överhuvudtaget går att realisera det som finns inne i skallen. Ibland går det, ibland inte alls. (skrot)
Men den där bilden av hela arret som finns där kommer i samma sekund som ackorden kommer på plats, och går inte att undvika sedan. Men det är en inspelning det, för live är en annan sak.
Några av de bästa musikaliska upplevelser jag har haft är när någon begåvad artist har haft modet att skala av sin låt, hitta kärnan och lyfta fram en helt ny version. Sting, Crowded House, Gabriel, Paul Simon, Macca och Billy Joel är bara några av de jag haft förmånen att få se göra just det. En helt annan grej, men oförglömligt.
Sedan kan man bara sakligt konstatera att om man, som du, har en så genial komposition, som gör sig bäst i enklaste form, då är det bara att gratulera!
Och om man sedan någonsin ställer sig på en scen igen, det får tiden utvisa:)
MOMA
Gjort en bättre stämnyckel som är tre gånger så lång. Man behöver ett bra moment för finliret. Börjar få koll på tekniken att dra upp pitchen och stanna rätt. Efter jobbat på ytterligare ett par oktaver kan jag konstatera att de tidigare upp stämningarna sjunker tillbaka 10-20 cent. Behöver alltså gå över alla strängar igen. Varför reagerar pianot så? Är det strängarna alt. stämskruv som "justerar" tillbaka sig eller hela pianot som reagerar. Det måste ju ändå vara totalt ett par tre tons dragkraft i metallramen.Oj,vågat att ge sig på.... kommer ihåg första pianot jag "stämde" utan kunskap om temperering och stretchning av oktaver neråt och uppåt. Men skam den som ger sig
Somliga strängar hittar sin rätta pitch nästan själv, andra vill hoppa över rätt pitch och trilskas.
Stämma nedåt mot basen blir lättare och lättare, stämma upp mot diskanten håller på att bli svårt som tusan. antagligen mer så pga att det är ett spinett piano med kortare strängar. Fortsättning följer...