Om den "viskande djävulen" vet jag ingenting men det här var helt underbart, det är klart som det är, kanske med undantag för inandningen. Det är vad jag förstår en test av "WD" och inget annat men kan inte låta bli att tycka till om hela konceptet. Älskar det långsamma tempot och tonen i saxen som ligger som svävande slöjor över fuktig ängsmark en tidig sommarmorgon.... Yammi 

Jag vet nog inte vad jag ska säga...annat än Wow!!
Som en resa....

Gitarr, bas, piano lite luftigt och sång, eventuellt stämmor och sänka tempot...till att börja med eller kanske inte mer än så...

Lyssnat och lyssnat igen och konstaterar att det är flera saker jag skulle vilja "justera" efter mitt huvud.
Jag är pianodiggare, lyft fram det mer, framför syntarna som jag tycker skulle fungera bättre som bakgrund.
Är inte förtjust i Hi hat soundet i början, bort bort bort
Din röst har mycket mer djup än vad man kan höra på den här mixen, dina bastoner fattas mig!

Gillar melodin som fan  kan jag få göra en cover på den här?

Kärlek vid första öronkastet 

Helt underbar, passionerad med lidelse och allt det där som hör hemma i en Tango. Blev lite överrasskad av de lite "rockigare" tongångarna i mitten, det skämmer inte men jag är nog för en mer "ren" Tango ändå.
Sologuran ger lite Tom Waits feeling, klockrent!

Som summering: En låt som jag troligtvis kommer lyssna mycket på under lång tid framöver, sitter bra i själen då min livsstil är lite vind-för-våg och passar perfekt när jag är ute och rullar på vägarna.

Ett helt underbart stycke!!
Är dessvärre inte så förtjust i pukor och cymbaler som jag tycker grumlar den rena ljudbilden.
Håller med tidigare kommentarer om det abrupta slutet, lite som att någon stänger locket innan pianisten får sätta de sista tonerna.
I övrigt....YES!!

Kul låt och lysande lirat till en alldeles för trivial text... Fick associationer till både Journey och Kent.
Väl sjunget, anar att det finns betydligt mer att hämta ur din röst, så se till att bli ensam oftare 

Hur kan man inte älska denna tåglåt, jagar alla dystra känslor på flykten   
Gillar flödet i texten och tycker inte att du ska ändra på något. Det finns flera små detaljer i fraserandet som är både kul och speciellt, refrängen är hur skön som helst, känns som om låten är gjord när du suttit på tåget och det rullar över skenornas skarvar i ungefär 110 blås, precis så som det var förr, så ändra för tusan inte det.
Visst låter det midi i tutandet men det funkar och blir lite "lekfullt naivt" på något vis (herregud, hur förklarar man det?). Skulle kunna tänka mig mer solofeeling i solodelen, fibbla runt lite mer bland tonerna...
Nu fattas bara visslan!

Du har gjort massor av sköna låtar men det här är inte min Eddi-favorit, inte den stilen jag gillar kort och gott. Du vet vilken min favvo är och det håller än 
Däremot så är jag galet förtjust i introt och kör det på repeat 

Tjo! 

Lyssnat och lyssnat igen...

Suveränt val att låta Sanna vara solo på första versen.
På andra versen tycker jag att min röst kliver in med för hög ljudnivå. Senare ...and the soul afraid of dying that never learns to live...försvinner både min röst och kör, känns sådär 
I tredje versen hamnar både min stämma och kör för lågt i ljudnivå, tycker att man tappar för mycket power just här, tycker det var bättre som det var innan. Gillar dynamiken mellan starka och svaga partier. Andra halvan av tredje versen kan gott Sanna ta själv (ev. någon kör som bara "oh-ar" svagt i bakgrunden) då jag känner en massa tveksamheter från kören (dvs från mig ). Hennes sensitiva stämma står i skön kontrast till effektuttaget innan och skulle fungera bra ihop med det texten förmedlar.
Solot som tillkommit tycker jag är riktigt nice men kan tänka mig att det kan nå ännu mer himmelska höjder. Svårt att förklara, vi tar det live sen Max 
Katten har äntligen fått sin självklara plats, kanske en aning för mycket reverb där....

Jag tycker det låter i huvudsak bra, har lyssnat som fan för att reda ut vad jag tycker...

Är till att börja med galet förtjust i orgelsoundet som ligger precis där det ska. Skippa mig i första versen men behåll resten, gillar den massiva kören, min lead på det starka partiet slår ut Sannas så tona ner mig lite och ev "sprid ut mig", rensa bort de sura delarna i kören men behåll katten!

Harmonica Mike: Airikr...inte Erik 

Jag upplevde det också lite händelsefattigt men tycker att finalen (från 120 ungefär) är riktigt läckert med "det stora blå feeling", mycket skön rymd som man kan flyta runt i...nice 

Den här lär rulla runt hos mig mer än en gång, helt klart risk för privat sommarplåga!
Gillar de Irländska tendenserna, din "sargade" röst och stämmorna.
Med en riktig fela hade det antagligen suttit ännu bättre.
Det skulle vara kul med en live-variant, krogstök, hellre-än-bra-allsång och allt det där...

Tjo! 

Tack igen alla     

Jag har själv ofta reagerat på för mycket text på för kort tid i låtar, och så gör jag det själv 
Försökte skriva om texten i just de delar som du pekar på Gurano men det skulle bli på bekostnad av innehållet, åtminstone så lyckades inte jag med det. Tyckte det funkade rätt bra ändå eftersom jag kan vara ganska "rapp i käften" och tyckte att det flöt på rätt bra utan att det kändes stressat eller pressat, så då fick det vara, i alla fall tills vidare. Men alla upplever det olika och jag tar till mig det du säger och lär nog titta på det igen framöver eftersom jag tycker texter, ordval och flödet i dem är extremt viktigt.

Har insett att jag har ett problem med att hålla takterna och vara konsekvent i ackordsskiften vilket skapar problem om jag skulle spela med andra. Som jag spelar den nu så blir det lite olika varje gång, så länge jag kör själv så funkar det ju men som sagt...
Dags att börja spela efter en metronom, eller hur gör ni om ni inte har ngn trummaskin?

Skönt tillbakalutad i lätt melankoli sitter man där och frotterar sig i gamla minnen...lite så känns det för mig.
En låt som skulle kunnat vara någon minut längre eller mer...förbaskat bra helt enkelt.

Oavsett vad som händer med låten i framtiden så vill jag försöka hålla den "naken och sårbar", då tror jag att den kommer att göra sig bäst.
Är tveksam till om den någonsin kommer att framföras på puben, det känns inte som rätt forum för den typen av låtar men tackar och bockar igen för de goda orden.

 

Tack igen

Jag gillar steel-guitar soundet men har inte ens tänkt tanken att det skulle funka till den här låten men men din tanke Asti är helt klart intressant. Jag är helt torsk på Cello men samma där, har inte ens tänkt tanken om det skulle funka eller inte. Karaktären skulle troligtvis bli mer ödesmättad och det tilltalar mig, det är ju inte en "klackarna-i-taket-låt" direkt även om det är ett stänk av positivism i finalen.
Det skulle helt klart vara kul att experimentera med dom här ideérna.
Och jag som gav bort min Cello....

Oj vilken fin respons, tack alla 

Låten är som Eddi säger inspelad under en livesändning på radio och jag använder sändningarna som "min studio" eftersom jag inte har något annat just nu. Ett sätt att samla mina låtar helt enkelt. Förutsättningarna är väl lite speciella där och det finns inte så mycket tid att arra något tillsammans med någon annan, men ibland händer det...

Jag håller definitivt med om att låten skulle vinna på fler instrument involverade, jag vill fortfarande behålla den hyfsat naken men har haft en ide om att ett piano eller kanske en flöjt skulle kunna fungera och kännas fint. Har lekt lite med munspelet men ännu inte hittat någonting som jag vill lägga in, men det kanske kommer. Vill inte låta som Dylan, är inte heller så förtjust i hans munspelsteknik, men vill inte att det ska bli för bluesigt (lätt hänt när jag tutar munspel).
Introt är i min värld ganska kort (har ett intro på en annan låt som är nära fem minuter långt ) men det kanske är långt, svårt att ha en egen uppfattning där, det är lätt att bli hemmablind.

Sen är det någonting i den tredje versen som gnager i mig men har svårt att sätta fingret på det, det känns lite "gnatigt" just där. Det är svårt att ta bort den eftersom texten har sin självklara funktion men jag upplever det som att något måste förändras just där, ideér/tankar någon?

Tack för att ni frikostigt delat med er med konstruktiv kritik, det uppskattas verkligen