Visa inlägg
876
Studio, produktion och övrigt / SV: Musik kontra ålder
« skrivet: 06.12.2007, 14:30:26 »
Intressant tråd!
En av de saker som jag upplever tar bort väldigt mycket av känslan i musiken idag, är det att man underskattar lyssnarna. Det får inte vara för komplicerade skalor, måste vara lätt text och absolut inte för mÿcket text, det skall finnas en liten försmak av refrängmelodi i intro för att lyssnare lätt skall känna igen och hänga med osv. Lyssnaren behandlas som ett litet barn där man undanhåller alla de lite "farliga" sakerna som ger den extra kryddan i tillvaron.
Ljudbilden måste ju också vara väldigt lätt att ta till sig och det måste vara tegelstensform på ljudkurvan, för fy skam om du skulle behöva röra volymknappen någon gång för att musiken råkar vara lite dynamisk.
I början av sin karriär kanske man inte tänker så mycket på detta, men när radio och skivbolag trycker på och vill ha, kan jag tro att det är väldigt lätt att åka dit och själen i musiken förloras. Hur många gånger har man inte lyssnat på en demo på en ny låt från en artist, snabbt inspelad och som är grymt bra, för att sedan med stor förhoppning lyssna på den välproducerade versionen och bli ruggugt besviken? En riktigt hemsk sådan att kolla är Silen Screams med Rob Halford. Demon är så jäkla bra och skivversionen är helt död.
En av de saker som jag upplever tar bort väldigt mycket av känslan i musiken idag, är det att man underskattar lyssnarna. Det får inte vara för komplicerade skalor, måste vara lätt text och absolut inte för mÿcket text, det skall finnas en liten försmak av refrängmelodi i intro för att lyssnare lätt skall känna igen och hänga med osv. Lyssnaren behandlas som ett litet barn där man undanhåller alla de lite "farliga" sakerna som ger den extra kryddan i tillvaron.
Ljudbilden måste ju också vara väldigt lätt att ta till sig och det måste vara tegelstensform på ljudkurvan, för fy skam om du skulle behöva röra volymknappen någon gång för att musiken råkar vara lite dynamisk.
I början av sin karriär kanske man inte tänker så mycket på detta, men när radio och skivbolag trycker på och vill ha, kan jag tro att det är väldigt lätt att åka dit och själen i musiken förloras. Hur många gånger har man inte lyssnat på en demo på en ny låt från en artist, snabbt inspelad och som är grymt bra, för att sedan med stor förhoppning lyssna på den välproducerade versionen och bli ruggugt besviken? En riktigt hemsk sådan att kolla är Silen Screams med Rob Halford. Demon är så jäkla bra och skivversionen är helt död.
Hörs inget när jag kör den här hemma? Kanske är mp3 filen som gör det? Skall lyssna på den då och se... Föresten, kan det vara den bitcruschade, superreverbade och allmänt förvridna cymbalen i rythmpaketet som du reagerar på?
