Kontrollrummet
Kategorier => Studio, produktion och övrigt => Ämnet startat av: Hellpig skrivet 22.07.2008, 20:20:30
-
Det fanns en liknande tråd på Studios forum men nu är det fan ta mig dags att KR får en egen - ett så bra forum får inte vara utan en sådan här tråd.
:lol:
Nåja. Tanken är att man gör en minirecension av musikalbum som man anser att man bara inte får missa eller som man åtminstone bör ha gett en chans. Jag sätter inga gränser för antal... det är upp till var o en hur man vill göra. Jag länkar inte in några bilder för det är rätt överflödigt. Jag räknar iskallt med att du på något sätt skaffar hem albumet o då kan du kika på omslaget medan du njuter av musiken... :)
Några startisar från mig då:
KISS - Destroyer (1976)
Albumet som fick mig att bli intresserad av musik på allvar. Jag tycker att det står sig bra än idag, både vad det gäller låtar och sound. Bob Ezrin lyfte KISS till nya höjder och ibland önskar jag att hans vision vad det gäller bandet har fortsatt i ett kontinuerligt samarbete. Det gjorde iofs också men flera år senare o det blev resultatet "The elder" men det är en annan historia. Nio år gammal tyckte jag att det var ett coolt omslag men fattade inte att det var bandet som frontades på omslaget... jättecoolt när jag fick se en bild på dem några veckor senare (i Poster så klart!).
Soundgarden - Bad Motor Finger (1991)
Jag tror att detta var albumet som kom som ett räddande ljud efter ett åttiotal som jag musikaliskt (på den tiden) förkastat totalt. Ja... jag lyssnade bara på KISS, Black Sabbath, AC/DC, Led Zeppelin etc under hela 80-talet, tyckte att det mesta av musiken som kom ut var rena skiten med några få undantag. Men så kom denna skiva i min väg på någon fest och det var rock'n'roll igen. Den lite skramliga och disharmoniska musiken med Cornells helt otroliga sånginsats... knockar mig fortfarande i dessa dagar ibland. Spelas högt. ;)
Ministry - Psalm 69: The Way to Succeed and the Way to Suck Eggs / ΚΕΦΑΛΗΞΘ (1992)
Samma veva som ovanstående och samma effekt på mig, ungefär. Repetativt och hårt - det enda albumet med Ministry som jag gått igång på.
Led Zeppelin - IV (1971)
Så skönt och så sjuttiotal. Det finns inte en dålig låt på det här albumet men Stairway to heaven är kanske lite uttjatad.
Sparks - Indiscreet (1975)
Tja... Bröderna Mael är grymma, arrangemang, musik och texter - helt galet och helt underbart. Inte för alla men man bör ha gett dem en chans i alla fall. Det är detta albumet eller "Propaganda" som gäller, enligt min mening i alla fall.
-
Här är några album som man inte får bomma:
Europe - The final countdown (1986)
Sista albumet med innan återföreningen med John Norum så gitarrist. Innehåller låtar som Carrie, Rock the Night och Cherokee. Och inte minst megahiten The final countdown. Dock inte den bästa låten på skivan enligt mig.
Roxette - Joyride (1991)
Ett helt suveränt album, helt klart det bästa som Roxette gjort hittills. Här är det gitarrerna som dominerar. Jonas Isacssons gitarrspel är lysande. Marie Fredriksson sånginsats på Perfect day ät helt otroligt bra. Förutom USA 1:an Joyride så finns suveräna låtar som Knocking on every door och Remember you.
Tom Petty & The Heartbreakers - Into great wide open (1991)
En fantastisk skiva av herr Petty.
Per Gessle - The world according to Gessle (1997)
Per Gessles första soloalbum på engelska. Power pop när den är som bäst!
-
Jarre - Oxygene
Hur får man minimalistiska melodier och ljudeffekter att bli stor konst? Lyssna på tidigare Jarre! "Equinoxe" är lika bra...
Morbid Angel - Blessed Are the Sick
Jomenvisst! Sjukaste gitarrsolona (Trey (född med tjejnamnet Emanuelle) tog LSD när han uppfann dem säger han) och myskotexterna i världen på denna monumentala death-skiva (vissa nämner deras första, den kommer inte ens i närheten!) Grymmaste riffen i världen på låtar som titelspåret och Thy kingdom come... Anses lite bortkommet av de som inte förstår den ;)
Händel - Wasser und FeuerWerk-musik (Vatten och fyrverkeri-musik, och nåt snarlikt på engelska)
Med slagdängor som stycket "Hornpipe" (på engelska) med catchy motif som upprepas ett antal gånger i olika kombinationer. Oöverträffat tidigare och efter. :)
Händel - Messias
Innehåller schlagern "Hallelujah" bl a ;)
Var händel the man? Then who was king? :)
Elvis - vilken skiva som helst innan han dog ;)
-
Jisses, finns ju många album... :rolleyes:
Dessutom är det ju ganska individuellt, fast Hellpig har bra smak ;) och ni andra med bitvis..
Låt se, några axplock:
Status Quo - Live! (http://sv.wikipedia.org/wiki/Live_(Status_Quo) (http://sv.wikipedia.org/wiki/Live_(Status_Quo))),
en av mina första platto, gick om och om igen när jag var 12 - tycker fortfarande den är bra med
gött liveljud och sväng, fast lyssnar givetvis inte så ofta, mer att man spelar med som 3:e gura då ;)
AC & DC - Let there be rock (http://en.wikipedia.org/wiki/Let_There_Be_Rock_%28International_album%29 (http://en.wikipedia.org/wiki/Let_There_Be_Rock_%28International_album%29)),
en anna platta som gick mycket som 13-åring, sen var det Highway to hell-plattan, de andra skivorna har man skaffat på senare år ;)
Sex Pistols - Never mind the .. (http://en.wikipedia.org/wiki/Never_Mind_the_Bollocks%2C_Here%27s_the_Sex_Pistols (http://en.wikipedia.org/wiki/Never_Mind_the_Bollocks%2C_Here%27s_the_Sex_Pistols)),
en av de första fyllorna till med denna plattan snurrandes på partyn, och Blondie, och Plastic Bertrand osv
Tja vad mer..
Judas Priest - British Steel (http://en.wikipedia.org/wiki/British_Steel_%28album%29 (http://en.wikipedia.org/wiki/British_Steel_%28album%29)), höjdarplatta med många tunga goa tracks med metallguden på sång.
Joe Satriani - Surfing with the alien (http://en.wikipedia.org/wiki/Surfing_with_the_Alien (http://en.wikipedia.org/wiki/Surfing_with_the_Alien)), så upptäckte man 'gitarrbögmusik',
var på ett kafe i väst-Berlin och var tvungen fråga vad sjutton de spelade.
Så till nåt helt annat:
Staffan Hellstrand - Regn (http://sv.wikipedia.org/wiki/Regn_%28musikalbum%29 (http://sv.wikipedia.org/wiki/Regn_%28musikalbum%29)) min personliga sommarfavoritplatta, fast "lilla fågel blå" är inte favoritlåten, "stackars, stackars mig" tror jag
Uj finns massor mer plattor, för att ta lite 'modernare' ;) plattor:
Mars Volta - De-Loused in the Comatorium (http://en.wikipedia.org/wiki/De-Loused_in_the_Comatorium (http://en.wikipedia.org/wiki/De-Loused_in_the_Comatorium)), wow vilken skön störig musik, bara tvungen att digga :)
Hellacopters - By the grace of god (http://en.wikipedia.org/wiki/By_the_Grace_of_God_%28album%29 (http://en.wikipedia.org/wiki/By_the_Grace_of_God_%28album%29)), tja vet inte, många goa låtar
2 i en smäll: Audioslave - Audioslave ("Kris-Cornell" i högforum), nästan lika bra som Soundgarden - Superunknown, konstigt nog har jag i min itunes gett betyg 5 för "superunknown" och bara 4 för "black hole sun" :rolleyes:
Tillbakaflashar:
Stranglers - tja "Rattus Norvegicus" eller nån av de andra 3 första, tja vad skall man säga, bara bra helt enkelt :)
Steve Ray Vaughan, Texas Flood (http://en.wikipedia.org/wiki/Texas_Flood (http://en.wikipedia.org/wiki/Texas_Flood)), skall du bara köpa en platta med en riktig bluesgitarrist, köp denna ;)
Nä nu orkar jag inte mer, kommer kanske tillbaka och hemsöker tråden med fler inlägg :)
-
Äntligen den där VIKTIGA tråden!
Det blir lite spontant utan inbördes rangordning. Fan, det finns ju hur mycket som helst... :P, men man kan ju fylla på mer...
***
Judas Priest: Unleashed In The East. Liveskiva från 1979. Köper man japanpressen så heter den "Priest in the east" och innehåller bonuslåtar. Förmodligen den skivan som jag skulle ta med till den där öde ön ni vet.
Iron Maiden: The Number Of The Beast. Det ÄR denna skiva som ÄR och DEFINIERAR världens bästa järnjungfru; även om Powerslave egentligen är den bästa skivan.
Iron Maiden: Powerslave. (se ovan)
KSMB: Rika Barn Leka Bäst. Absolut underbar energiladdad positivism i punkform. Sveriges genom tiderna bästa band, och detta är den bästa skivan. (Nyss släppte MNW en serie "klassiker"-CD till midprice. Köper man den så får man hela BRLB + resten av KSMBs produktion. Köp!)
Ebba Grön: Kärlek Och Uppror. Sveriges näst bästa - men viktigaste - band genom tiderna. Jag hade inte lirat musik om det inte vore för denna skiva. Tack Thåström, för allt.
Warrior Soul: Salutations From The Ghetto Nation. På deras myspacesida återges en recension; delar av den: "IT DOESN'T matter how good your band is, it wont be as good as warrior soul". Och det är så sant. Jag minns när jag jag först hörde den nyutgivna "Bleach" med nåt gäng som hette Nirvana. Nja tänkte jag. Lite som Warrior Soul, men inte ens nära i kvalite... Varför Warrior Soul aldrig blev störst förstår jag inte, men ibland så blir kanske timingen fel. De bodde i New York och inte Seattle. Backkatalogen finns nyutgiven.
Faith No More: Angel Dust. Mike Patton är vår tids största musikaliska geni om ni frågar mig, och här är han i en klockren miljö. Allt med FNM är otroligt bra, och kanske sticker denna skiva ut som The Classic one.
Dalbello: Whomanfoursays. Tidigt åttital, lilla Lisa har ett par år (och skivor) bakom sig som nånsorts kanadensisk Bert Karlssonprodukt... typ Anna Book / Pernilla Wahlgren, när hon plötsligt skiter i allt blaj, går sin egen väg och låser in sig med Mick Ronson i en studio full med dåtidens häftigaste musikmaskiner (Hette det Prophet 5?) som varken hon eller Mick hajjade nånting av. De blundade, kände sig fram, och ut kom det mest spännande som hänt sedan ... Peter Gabriels glansdagar. Dessutom är hon (JA!) världens bästa sångerska. Hon har ett fan som heter Alanis Morrisette som nåt 10tal år senare gjorde en liknande resa.
Saigon Kick: ST. Precis när 80tal blev 90tal, lite post-guns'n'roses, så kom det mycket bra musik. Ett tag var Saigon Kick allra bäst. Grabbarna lirar hårdrock, men vill vara lite David Bowie, och det blev bra!
Kings X: Dogman. Samma era (tidigt 90tal). Svårt att välja den bästa skivan, jag har åtta och det finns fler. De tog mig med storm, när debuten (som heter Out Of The Silent Planet) kom, så hade jag aldrig hört nåt liknande; Jättelångsamt, tyngre än black sabbath och "svart" bluesig skönsång i stämmor. Mumma.
Life Sex & Death: The Silent Majority. Nånsorts onehitwonder i den skitigare rockvärlden. G'n'R fast på riktigt. Låtar som "Jawohl Asshole" och "Fuckin Shit Ass" gör det hela oemotståndligt.
Eva Dahlgren: Fria Världen 1.989. Eva var bäst. När hon sjunger om döden så finns inte en svartmetallare i världen som kommer i närheten.
Lars Winnerbäck: Daugava. Jag antar att den här killen inte behöver nån presentation. Denna skiva är - mina vänner - till största delen inget annat än ett sant mästerverk.
The Sweet: Fanny Adams. Varför pratar alla om Queen och Beatles men inte Sweet???????? Svårt att säga vilken platta som är Sweets bästa, men FA är definitivt en av dem.
***
Nog så, så länge. Men jag tror jag återkommer med mer :) Jag har ju inte nämnt Devin Townsend, Megadeth, Dio, Haunted, NiN, Stefan Sundström, AC/DC, Jon Anderson, Jethro Tull, Yes, Sex Pistols, Cockney Rejects, Dia Psalma, DAD, Aerosmith, Marillion, Pink Floyd osvosvosvosv .............
tjing
Bengan
-
Yes - Close to the edge
Underbart musikaliska ekvilibrister i sitt "studioesse"
Genesis - The Lamb Lies Down On Broadway
Underbart musikaliska ekvilibrister och fina mellotronljud
-
måste ju då skriva lite uppenbara:
Depeche Mode: Violator - syntens mest renodlade platta.
Depeche Mode: Songs of faith and devotion, nog bästa produktionen jag någonsin hört...
Recoil: Unsound methods - ojojoj.
Recoil: Liquid. mörkaste av det mörka
Recoil: SubHuman. technoblues av bästa sort.
Metallica: black album. monstertung
återkommer
-
återkommer
-
Många bra tips redan... det blir att utöka albumsamlingen, det märker jag. Här kommer några till från mig:
Thåström - Explodera mig 2000
Industriell hård rock på svenska - mig veterligen den enda person lyckats med det. Bara en sådan sak som Miss Huddinge -72;
"Åh, jag kom som en flicka gick som en dam
Älskad av alla som jag sög av"
...älskvärt värre.
Black Sabbath - Sabbath Bloody Sabbath
Så skönt tunggung från 70-talet. Den platta med Sabbath som jag lyssnat mest på och jag lyssnat mycket, på alla deras album! :D
Judas Priest - Screaming for Vengance
Ett av de få metalalbumen från 80-talet som jag lyssnade på, grymt gitarrspel och bra låtar med Halford i toppform.
AC/DC - Back in Black
Så bra, det här tröttnar jag aldrig på - alla låtar är bra och produktionen klanderfri. Jonsons bästa platta sångmässigt om jag får säga det själv. Jag tycker att uppföljaren (For those about to rock...) är bra också men sedan gick det utför tyvärr.
Vildsvin - Till Eder Tjänst
Svensk rock... inte så ihågkomna som jag tycker att de borde vara. Bra texter med inslag av humor och en grym gitarrist, lite underskattad tycker jag. Jag tror de släppte tre album och alla är bra faktiskt. Såg dem live i Hässleholm när vi lirade där för 10-12 år sedan och de var ännu bättre live faktiskt.
Screw - ?
En avspinnare från Ministry - ryktades det om på den tiden det begav sig (början av 90-talet) men vem i bandet som kom från Ministry och hur det låg till fick jag aldrig veta. Hade ett par album med dem som var bra men de försvann på vägen och sedan dess har jag inte sett dem någonstans tyvärr! Industiellt och ganska hårt.
Iron Maiden - Killers
Vallhagen var inne på att "The number" är deras topplatta men jag håller Killers högre - råare produktion och jag tycker fortfarande att Paul Dianno slår Dickinson på fingrarna (med en järnstång!). Sörjer fortfarande att jag bommade honom när han var på besök här i Växjö för 6-7 år sedan.
Metallica - Kill'em all
...innan de kommersiella krafterna fick dem i sitt grepp. ;)
The Cult - Electric
Popband som växlade om totalt och rätt var det var släppte en 70-talsinspirerad hårdrocksplatta mitt under brinnande 80-tal. De blev husgudar i vårt läger på den tiden...
ELP - Brain Salad Surgery
Proggresivt och bra. Kanske lite svårlyssnat men det är bra. Fatta det.
Roky Erickson - I think of demons
Sjuka låtar från sjuk man. Two-headed Dog är fortfarande en favorit...
Peter Frampton - Comes Alive!
Bra liveskiva med en juste gitarrist.
KISS - Alive!
Det spelar ingen roll hur mycket som fixades i studion innan detta släpptes som ett livealbum - det är ändå det bästa livealbum jag har hört. Om inte annat så är det så här man vill att det skall låta live... :)
-
Imperiet - tiggarens tal. riktigt underskattad skiva..bra instrumentinsatser, känsla utöver det vanliga, och riktigt bra produktion
dive - dive. Kanske bästa svenska electronica/alternativ-plattan jag vet. underbart egen musik.
-
Dinosaur Jr Without A Sound-1994.
Med låten Feel the Pain fångade dom mitt hjärta och klassiker som "Get me" mfl är ju oförglömliga. Gitarrmangel på högsta nivå.
K's Choice Grymma låtar helt enkelt.
Van Morrison Allt gammalt med den här mannen är ju såååå gudomligt, Live är han Kung:)
Gin Blossoms, Allt...Suck så bra.
Better than ezra, Ännu bättre
-
Bra initiativ där - sånt här kan man aldrig få för mycket av
Det finns ju förstås grader av det goda - alltså magnituden av smakupplevelsen
"Album man inte får bomma" uppfattar jag som en hög grad men inte den allra högsta
Något högre upp finns ex
Album som förändrade mitt liv eller min syn på musik
De 10-20 absolut bästa albumen
De album jag lyssnat mest på
Album som efter 20 år fortfarande är en favorit på skivtallriken
....
Ursäkta och för att komma till saken så finns det ju rätt många på denna nivå
Ta bara Dylan - här finns ju ett antal album man inte får bomma - för att bara nämna några från början
Blonde on Blonde - 1966
Highway 61 Revisited - 1965
Bringing It All Back Home - 1965
och så kan man fortsätta både med honom och ett antal artister som Beatles, Kinks ....
Men dessa är ju rätt uppenbara och svåra att bomma
Därför en som kanske inte är så uppenbar
Incridble string band - The 5000 Spirits or the Layers of the Onion från 1967
Detta var en slags folkmusikens Sgt Peppar som jag levde med den sommaren
Låtar som Chinese White, No Sleep Blues, Painting Box, The Mad Hatter's Song, First Girl I Loved, You Know What You Could Be, My Name Is Death, Gently Tender (dvs nästan alla på albumet) blåste iväg mitt huvud och är fortfarande härliga att lyssna på och sjunga med i.
Omslaget som för mej är en del av en album-upplevelse var perfekt för det året och lyser fortfarande.
So don´t bomma that one. Ni kanske inte gillar den men ni bör känna till den - en då omvälvande LP.
Här kan man ju återkomma ett antal gånger
-
The Beatles - Abbey Road Värdig farewell-platta från världens bästa popgrupp genom tiderna.
Zamla Mammaz Manna - Schlagerns Mystik Lekfull och bred platta från den tiden då även omslagen kunde vara mästerverk.
Ola Magnell - Höstkänning Inspelad i USA med instrumentalstorheter från Allman Brothers Band. Klassiker som Vällingklockan och Höstkänning är med.
Bob Dylan - Highway 61 revisited Dylan på kulmen av sin kreativitet. Surrealistiska bilder med Fellinisk frenesi mot den kanske mest turbulenta USA-bakgrunden sedan inbördeskriget. Bara gitarrliret på Desolation Row är värd en femspaltare. Trodde det var Mike Bloomfield som spelade men enligt Wikipedia är det Charlie McCoy...
Tom Waits - Rain Dogs "Finest portrait of the tragic kingdom of the streets", enligt Rolling Stone. Ytterligare en kompromisslös milstolpe som inte liknar något annat. Måste upplevas. Även omslagsfotot av den svenske fotografen Anders Petersen från Café Lehmitz, Reeperbahn i Hamburg är sällsynt välfunnet.
The Beach Boys - Pet Sounds Om Bach spelade fyrhänt med Gud måste Brian Wilson ha spelat bas med den samme. God Only Knows skulle man kunna säga...
Joni Mitchell - Blue Det första "confessional song album" som kom att påverka låtskrivare och säkert författare till denna dag.
-
Bra initiativ där - sånt här kan man aldrig få för mycket av
Det finns ju förstås grader av det goda - alltså magnituden av smakupplevelsen
"Album man inte får bomma" uppfattar jag som en hög grad men inte den allra högsta
Något högre upp finns ex
Album som förändrade mitt liv eller min syn på musik
Jo, precis men det var just därför jag skrev att jag inte satte upp några begränsningar... menar inte att vara besservissrig - bara påpekar det. Lägger till ett som faktiskt förändrade mitt liv på flera olika sätt:
Pink Floyd - The Wall
Enligt min mening det bästa konceptalbumet någonsin. Kanske det enda som är riktigt bra... Jag tycker att man skall lyssna på hela albumet, inte de enskilda låtarna. Jag är fortfarande avundsjuk på min svåger som faktiskt såg original The Wall-turnén. Värt att notera och lite kul (jag upptäckte aldrig detta själv när jag lyssnade som mest på The Wall - man får tacka Internet för informationen) är att hela albumet går runt. I slutet av skivan säger någon "Isn't this where..." och i början inleds den med "...we came in?". Rysligt bra!
-
Gör väl ett försök jag med dårå... :rolleyes:
Entombed - Wolverine blues: Rakt på sak, grymma riff och makalös produktion som håller än idag.
Carcass - Heartwork: Rakt på sak, grymma riff och makalös produktion som håller än idag. Återigen! :-)
Machinehead - Burn my eyes: Osannolikt uppkäftig skiva, men massor av bra låtar.
Metallica - ...and justice for all: Trots lite bristfällig produktion en underbar skiva med enbart underbara låtar.
Slayer - Seasons in the abyss: Gillar den här skivan långt mer än Reign in blood. Tycker den har bättre låtar.
Samael - Ceremony of opposites: Sista skivan innan dom gick över till trummaskin och mer lättillgängliga låtar. Ondeskefullt grym!
-
En till som jag glömde ovan. Nån får ju ta upp de riktiga mästerverken :P
Wagner - Der Ring des Nibelungen
Västerländska civilisationens kulturella höjdpunkt, enligt de som förstår opera ;) Inklusive mig..
Ett "Allkunstwerk", där Handlingens symbolism och den mäktiga musiken, står i kontrast med de ytliga handlingarna (som dock kan vara roande) i vissa av Puccinis och Mozarts operor.
Sista operan i tetralogin heter Ragnarök (Götterdämmerung), där gudarna går under, och människorna (i en tolkning) är de nya herrarna av världen.. Dessutom det jävligaste incestuösa verk som nånsin skapats ;) Alla är släkt med alla...
Wagner var antisemit men det märks enbart i operan parsifal (som jag hört men inte läst librettot till, så jag kan ha fel)
Tar 14-16 timmar att lyssna igenom alla fyra operorna.
F ö Svartsaft skivor är grymt bra, framförallt seasons som även har rätt intelligenta texter jämfört med Reign in blood!
-
Mina 2 cent:
:)
Akustiskt/pop:
Norah Jones - Come Away With Me (Amerikansk singersongwriter, väldigt mysig jazzpop)
Simon and Garfunkel- Tales from New York (Legender)
Eva Cassidy - Wonderful world (Får säga samma, helt underbar musik)
Andy McKee - Art of Motion (Intrumentalt acke-gura, ruskigt skickligt men dock så vackert)
Jos'e Gonza'lez - Veneer (Stämningsfullt och härligt)
Rock/Hårdrock:
Freak Kitchen - Organic (Cool hårdrock, knäppa solon och humoristiska texter)
Tenacious D - (Så grymma!, en duo, skådespelaren Jack Black och Kyle Gass, rock och ack)
System Of A Down - Toxicity (Wow, tycker dom e sanslöst tunga och hårda, hårdrock)
InFlames - Come Clarity - (Göteborgarna, Hård hårdrock. :))
Pillar- Were do we go from here (Grammynominerad rock/punk från Oklahoma.)
Dream Theater- Scenes From A Memory (Mina gamla idoler, avancerat, snabbt men också lugnt o vakert)
Dream theater- Awake (Ja, även detta är ruskigt bra)
Liquid tension - Experiment (Ett måste för alla som gillar musik lik Dream theater :))
Punk:
Sum 41 - Chuck (Gudarna inom punkrock, haha, dom e sehr grymma iaf.)
Yellowcard - Ocean Avenue (Samma!, polyteism nu.. :P Punk med fiol! Asbra faktiskt)
Linkin Park - Minutes To Midnight (Väldigt bra album, punkrock-hipHop, skickliga)
Silverstein - When broken is easily fixed (Hård punk med skriksång och vanlig, Like it)
Hip-Hop:
Fort Minor - We Major (Gammal medlem från Linkin park, duktig o bra låtar!)
John reuben - Professional Rapper (Känd rappare som e nice)
Eminem-The Marshal Mathers - (Tycker faktiskt Eminem har många bra låtar)
Filmmusik:
Hans Zimmer - The Holiday (Detta är mästerlig och vacker musik. Den store inom filmmusik, gjort till Gladiator, Pirates of carribian, Rainman, Kung fu panda mfl. )
John Powell - Bourne Supremacy (Inte otrolig men dock väldigt bra, stämningsfullt och spännande)
Soundtrack - Tarzan - (Phil Collins, en av mina idoler som kompositörer, otroligt bra)
Övrigt:
Trio Toykeat - Kudos (Kul och galen jazz-experimental-trio)
The Celtic Circle Vol.1 - 2003 (Mycket härligt musik, mycket Irländsk, avkopplande)
Imogen heap - Speak For Yourself (Elektronisk pop, härlig tjej me go röst, ni har säkert hört låten Hide and seek med vocodade rösten)
Ja, det blev lite mycket.. :ph34r: Vad vore världen utan musik..? :rolleyes: :wub:
Mvh
Memphis
Edit, fixade lite. Edit 2. hehe, "mina 5 cent" heter det ju inte. :P
-
Gjorde zimmer verkligen musiken till Rainman??
-
Gjorde zimmer verkligen musiken till Rainman??
Japp, det var han :) tidigt i hans karriär. (Hittade en källa om det Här (http://www.apple.com/se/pro/music/zimmer/index2.html) om du vill kolla)
Lite OffTopic :rolleyes:
Mvh
Memphis
-
Beatles - White album
Sweet - Sweet Fanny Adams
Yes - 90125
Seal - Seal
U2 - Actung Baby
The Police - Outlandos d'Amour
U2 - Joshua tree
The Police - Synchronicity
Third eye blind - Out of the vein
Steve Miller - Fly like an eagle
Thin Lizzy - Vagabonds Kings Warriors Angels
Van Halen - 5150
osv.
-
nu när du nämner u2, så av ju kombinationen av producent mark ellis (flood) och u2 något i hästväg. Lite på achtung baby, men framförallt på
U2 - Zooropa
-
Gjorde zimmer verkligen musiken till Rainman??
Hade endast en kassett i bilen en sommar med Zimmers musik till Rainman. Då kunde man alla passager i den kan man säga. :D
-
Mina favvisar av äldre modell:
Beatles: Abbey road:Hela skivan sönderspelad numera, speciellt Oh darling, I want you :rolleyes:
Black Sabbath: Black Sabbath:Evil woman...still going strong :P
Led Zeppelin:Led Zeppelin II:Whole Lotta love, The lemon song....usch va bra :o
Lisa Dalbello:...jag säjer bara...Let´s tango!
Elton John: You´ll be blessed..wow!
Imperiet: Greatest hits: C.C Cowboy, Du ska va president...rules!
Eva Dahlgren: Ung & stolt, Det är mitt liv, Ängeln i rummet m fl...jaaa!
Så har vi klassiskt då:
Gustav Mahlers 9:e symfoni, Adagio:Fantastisk resa i en människas själ.
Grieg:Bergakungens sal:Underbar, pampig.
Purcell: Dido´s lament med Ann Sofie von Otter:Sååå mäktigt.
Bach´s oratorier:Kraftfullt, majestätiskt.
Numera lyssnar jag på Eva Cassidy, Angie Stone, Cafe del Mar-musik..M people..finns så mycket mer, men får räcka just nu ;)
-
Svårt att få in alla underbara plattor som har spelats in på en lista men dessa brinner jag nog väldigt mycket för:
Massive Attack - Mezzanine Mörk och tung trip-hop. Både lysande låtar och en underbar produktion.
Kiss - Alive Håller med ovan talare, så här vill man att ett livealbum ska låta.
The Mission - Carved in Sand Gothrockens höjdpunkt. Denna platta ska man gärna lyssna på tillsammans med Grains of Sand som är "resterna" som blev över från inspelningen. Hade man idag fått valt ut ett album av dessa två hade det rockat ännu fetare!
Depeche Mode - Songs of Faith and Devotion Jag önskar det så mycket men jag tror tyvärr aldrig att Depeche kommer att bli bättre än vad de de var tillsammans med Flood på denna platta.
Kraftwerk - Computerwelt Detta är den ultimata synthplattan för mig. Så organiskt men ändå så maskinell. Underbar.
The Cure - Disintegration Otroligt vacker skiva. Håller soundmässigt än idag. Symboliserar mitt liv som tonåring antar jag...
H.I.M. - Love Metal Jag är barnsligt förtjust i en hel del dessa finnar har plockat ihop. Soul on Fire, wow!
Nine Inch Nails - With Teeth Mitt favvoalbum med Trent. Right Where It Belong och The Hand That Feeds säger väl allt :)
Finns säkert en bra hög till men dessa kommer alltid betyda en hel del för mig.
D.
-
Deep Purple-Made In Japan
Ritchie Blackmore's Rainbow
Ritchie Blackmore's Rainbow-Rising
Ritchie Blackmore's Rainbow-Long Live Rock 'n'n Roll
Deep Purple-Fireball
Rush-Fly By Night
Rush-A Farewell To Kings
Rush-Moving Pictures
ZZ Top-Fandango
Kiss-Destroyer
Kiss-Alive
Led Zeppelin III
UFO,En jäkla massa album.....
Dvight Yokam,det mesta
Johnny Cash,det mesta...
-
*avbryter semestern*:
Megadeth - Cryptic Writings, ja eller Countdown to extinction, kan inte bestämma mig, skön melodiskt hårdrock, eller vad det nu klassas som,
vi-som-inte-fick-vara-med-i-Metallica-längre-metall ?
The Police - Reggatta de Blanc, en klass för sig, bästa Police plattan?
*återgår*
B)
-
Jelly Fish - Bellybutton. Vad får man om man blandar Beatles, Queen, en portion ironisk humor och en bra produktion?? Gissa?
Radiohead - Går inte att välja vilken platta. Deras produktioner spänner över så mycket så där finns nåt för varje humör och känsla. Världens bästa existerande band.
Depeche mode - Music for the masses. Går mot strömmen där och väljer inte Violator eller Songs of faith and devotion. Detta framförallt p.g.a en låt. "The things you said" Ett minimalistiskt mästerverk.
Kashmir - The good life. Danska genier, helt lysande platta. Plattan före (Cruzential) är experimentlusta när den är som bäst.
Pearl Jam - Vs. En naknare, råare och mer ärlig produktion får man leta efter. Till skillnad från Ten plattans reverbindränkta prod.
Howard Jones - Human's lib. Mannen med alla syntharna och min barndomsidol.....respekt!!
För att nämna några!!
I'll be back!!
-
Depeche mode - Music for the masses. Går mot strömmen där och väljer inte Violator eller Songs of faith and devotion. Detta framförallt p.g.a en låt. "The things you said" Ett minimalistiskt mästerverk.
Howard Jones - Human's lib. Mannen med alla syntharna och min barndomsidol.....respekt!!
Hehe, inte mot strömmen tror jag :lol: MFTM är nog mitt favvisalbum för arenorna. Storslagen musik i all sin enkelhet. Black celebration en annan favvis. kort sagt...alltihop ;)
OCh howard jones :wub:
Fyller på:
Erasure - chorus
-
Tillbaks med
Warren Zevon
Egentligen bör man inte missa särskilt många av den mannens skivor men för att
nämna två man absolut inte ska bomma
Exitable Boy från 1978 - producerat av Jackso Browne & Waddy Wachtel
Här finns låtar som Roland the headless thompson gunner, Exitable boy (vilken text!), Accidentally like a martyr (som Dylan sjöng på sina konserter när MZ låg för döden), Lawyers guns and money "I was gamling in Havana, I took a little risk, send lawyers, guns and money, Dad get me out of this", Veracruz med den vackra spanska refrängen, Tenderness on the block och förstås klassikern Werewolwes of London.
Går i mål på knappa 32 min - men vilka!
Life´ll kill ya - från 2000
Öppnar med en vilt rockande "I was in the house when the house burned down", som rockar skiten ur fläkten. Bara den är värd priset på skivan. Hostage-O en av de vackrare låtarna, fantastisk gitarr och sång, For my next tric I need a volunteer "I can saw a woman in two, but you won´t want to look in the box when I do, I can make love disappear, for my next trick I need a volunterer", Dirty little religion, en fantastisk version av Steve Winwoods Back in the high life again. Avslutas med Don´t let us get sick. Ine så långt därefter visade det sig dock att WZ var dödligt sjuk.
De övriga låtarna på albumet är bara super.
Har man inte dessa album i sin samling har man, om du frågar mej, ett stort hål
-
Jättekul att du nämner Warren Zevon cykeln! :D En artist som kanske inte riktigt fick den uppmärksamhet i Sverige han förtjänade.
Såg en dokumentär om hans dödskamp för ett par år sedan. En av mina favoriter är "Johnny strikes up the band" - västkustsrock som bäst! Vilken platta är den på? Excitable Boy?? Så enkla, genialiska harmonier med sanslös skärpa och tryck i framförandet. Lindley på elgura väl?
-
Equ
Kul att du är en själsfrände även i detta!
Dokumentären ja, den är väldigt ärlig och gripande och har ett antal musikaliska höjdpunkter - ex Springsteens solo. Finns på dvd.
Johnny strikes up the band ligger på Exitable Boy - säger en del om den skivan eftersom jag inte nämnde den bland låtarna!
Håller helt med om det du säger... dock Waddy Wachtel på gitarr, Zevon på piano.
Om du gillar Exitable boy kommer du att döda för Life´ll kill you :D
-
Equ
Kul att du är en själsfrände även i detta!
Dokumentären ja, den är väldigt ärlig och gripande och har ett antal musikaliska höjdpunkter - ex Springsteens solo. Finns på dvd.
Johnny strikes up the band ligger på Exitable Boy - säger en del om den skivan eftersom jag inte nämnde den bland låtarna!
Håller helt med om det du säger... dock Waddy Wachtel på gitarr, Zevon på piano.
Om du gillar Exitable boy kommer du att döda för Life´ll kill you :D
Visst vikarierade han även för Paul Schafer ett par ggr?
-
Visst vikarierade han även för Paul Schafer ett par ggr?
Vet inte detta. Däremot vet jag att WZ var en av Lettermans favoriter och han gjorde ett framträdande hos honom bara en kort tid innan han dog. Detta skildras i den dokumentär som spelades in när han gjorde sin sista skiva - The Wind. En lysande samling låtar, däribland en gripande version av Dylans "Knocking on heavens door" .
-
Tog en titt i skivhyllan och valde ut några stycken. Inte på nåt sätt en bästa-skivorna-lista. Inte ens från mig. Däremot är alla kanonbra och riktiga favoriter.
Judas Priest - Sad Wings Of Destiny (1976)
Klassiker från världens bästa hårdrocksband. Victim of changes är värd hela pengen.
Rush - Hemispheres (1978)
Mina stora husgudar en lång period på åttiotalet. Favoriter som The trees och La villa Strangiato finns med här.
Saga - In transit - Live (1982)
Liveplatta som kom efter bandets första fyra skivor som är dom bästa. Innehåller den klassiska "trumduellen" Briefcase. Sångaren Michael Sadler pads i en resväska och duellerar med trummisen.
The Police - Outlandos d'Amour (1978)
En av mina första medvetna skivor jag köpte tror jag. Den med Roxanne.
Bruce Hornsby - Harbor Lights (1993)
Fantastiskt skönt pianospel. Motsvarigheten på Kontrollrummet heter Karl.
Mike Oldfield - Five Miles Out (1982)
Family man och File miles out är höjdarna här med Maggie Reilly på sång. (Ni vet hon från Moonlight shadow lite senare)
Miles Davis - Kind of blue (1962)
Funkar till allt. Koncentrerad lyssning eller coctailmusik.
Bo Kaspers Orkester - Söndag i sängen (1993)
De folkkäras första album som jag aldrig kan få nog av. Bandet medverkade i den bortglömda tv-serien "Ni bad om det" med Robert Gustavsson och Lena T Hansson och spelade mestadels Ray Charles-covers. Jag minns att jag tänkte, detta måste jag köpa på skiva, men vad jag vet kom det soundtracket aldrig ut på skiva. Hoppas SVT repriserar snart, fast nog ingen risk för serien var rätt kass faktiskt.
Freak Power - Drive thru booty (1994)
Norman Cook-projekt som varade i två plattor. Han drog vidare och kallade sig för Fat Boy Slim senare. Denna är dock
organsisk i framförandet och riiiiiktigt svängig.
Lenny Kravitz - Mama said (1991)
Satte på denna med vänner hemma en gång som frågade: Är det en samling? Säger allt.
Diana Krall - The look of love (2001)
Hissmusik at its best.
Esbjörn Svenssons Trio - Winter in Venice (1997)
Ett guldkorn från den nyligen bortgångne världsartisten. Innehåller en fantastisk tolkning av titellåten till Herkules Jonssons storverk.
Lee Ritenour - Feel the night (1979)
En av mina få gitarrförebilder. Kör bla Leo Sayers You make me feel like dancing som borde fått den gode Leo att sluta med
musik.
Edmundo Ros - Sing and swing with Edmundo Ros and the Mike Samme's singers (1967)
Tokig partyplatta. Sydamerikas svar på Sinatra hörde jag nån gång. Tja, kanske. Bra och kul i alla fall.
George Riedels orkester - Barn på nytt (2003)
Legenden tolkar sig själv med svenska eliten som frontar.
Joni Mitchell - Court and spark (1974)
En platta i brytpunkten mellan folk och jazzperioden. Larry Carlton är med och spelar på denna. Fint.
Donald Fagen - The nightfly (1982)
Slick!
Louise Hoffsten - Rhythm and blonde (1993)
Gitarrspel i högsta världklass av Staffan Astner. Hmm, vart tog han vägen.
Freak Kitchen - Move (2002)
Cirkusgitarr på högsta nivå, men ändå trivsamt och intelligent.
Etc etc etc etc............
-
Jahapp, jag får väl dra några stycken också då. Vill lyfta fram de album som betytt mest för mig under min uppväxt och ungdom och som fortfarande är bland de bästa jag hört, och som jag inte skulle vilja att någon missade:
The Smashing Pumpkins - Mellon Collie and the Infinite Sadness Jag finner inte ord att beskriva denna dubbelskiviga musik-odyssé. Fantastisk.
Red Hot Chili Peppers - Blood Sugar Sex Magic Kom igen. Har man inte hört den skivan är det nog dags...
Depeche Mode - Ultra Tror ingen nämnt Ultra än... så jag gör det nu. Jag skulle kunnat nämna Violator istället, men det har ju redan andra gjort. :rolleyes: Tycker dock att denna inte får missas!
Rage Against the Machine Debutalbumet dårå. Älskar den fortfarande massor, och konserten är fortfarande den bästa jag någonsin varit på. :) Evil Empire bör man nog också ha lyssnat på en sväng.
Moby - Play Åh vilka minnen. Gymnasieåren hade inte varit vad de var utan den här skivan. Varenda låt rätt igenom är grym (trots att han snor en hel del gammalt material).
Nirvana - Nevermind Behöver nog ingen närmare presentation.
Guns n' Roses - Use Your Illusion II En av de första skivorna jag köpte för egna slantar. Fett bra låtar.
Radiohead - OK Computer Fantastisk.
Green Day - Dookie Innehåller klassiker som Basket Case och When I Come Around. Fast min favorit är nog ändå Sassafras Roots.
Nada Surf - High/Low De hade en låt som heter Popular som brukade liras på MTV i mitten av 90-talet. Jag chansade och tjackade hela skivan. Den åker fortfarande på rätt ofta här hemma.
Teddybears STHLM - Rock n' Roll Highschool ALLA låtar på denna skiva är fett party! Jag känner verkligen för att thrasha hotellrum när den här går på (vilket har hänt...)!
Michael Jackson - Off the Wall Den sticker ut lite från ovanstående skivor. :) Men fan, MJ har följt med mig genom uppväxten och denna skiva, ja den är så... 70-tal! Så... disco! Så... skön!
-
Jag känner verkligen för att thrasha hotellrum när den här går på (vilket har hänt...)!
... :ph34r:
Grymt.. B)
Michael Jackson - Off the Wall Den sticker ut lite från ovanstående skivor. :) Men fan, MJ har följt med mig genom uppväxten och denna skiva, ja den är så... 70-tal! Så... disco! Så... skön!
Ja, MJ får man inte glömma, har gjort mycket bra musik, min Idol som liten, hade planscher o stuff :P
/M
-
guns and roses chroma....sweét child of mine skulle fan vara här som SINGEL. lika så one in a million...*suck*
Adamskys första skiva, ihop med seal kan man väl nämna...
Mono - Formica Blues.
Massive Attack - protection samt blue lines och mezzazine. samplermästarna. trumljud :wub:
Brubeck - Take Five (skivan kanske hette Blue rondo ala turk?) Take five borde spelas för barn i skolan.
Portishead. Alla som pressar sina loopar på vinyl och återsamplar tarvar en plats.
Apropå synthar: Alphaville - Forever young.
Ultravox - Rage in eden
Ultravox - Lament
Frankie goes to holliwood: skivan med relax och dancing with tears in my eyes...
micael jackson: thriller anyone? :D
-
Brubeck - Take Five (skivan kanske hette Blue rondo ala turk?) Take five borde spelas för barn i skolan.
Skivan hette Time out och titeln syftade på att alla spår på skivan hade lite udda taktarter eller åtminstone inte det vanliga jazz-påtisdagandet. Blue Rondo ala turk har förresten spelats in med sång!!! av Al Jarreau. Helgalet.
Hmm. Hade ju denna skivan. Undrar var den är nu.
-
Frankie goes to holliwood: skivan med relax och dancing with tears in my eyes...
Hello. Dancing.... var väl ändå Ultravox va?
// Messerschmitt
-
Brubeck - Take Five (skivan kanske hette Blue rondo ala turk?) Take five borde spelas för barn i skolan.
Skivan hette Time out och titeln syftade på att alla spår på skivan hade lite udda taktarter eller åtminstone inte det vanliga jazz-påtisdagandet. Blue Rondo ala turk har förresten spelats in med sång!!! av Al Jarreau. Helgalet.
Hmm. Hade ju denna skivan. Undrar var den är nu.
Jag har den :)
Dancing va ultravox. provat en hel del dryckjomhär under kvällen. kan nog vara så. undras vilken låt med FGTH jag menade från samma skiva då :S
-
Tösedrengerne - Alle våre håb Dansk gladpop med allvarliga texter. Men så fanns i bandet en sån kompetent låtskrivare som Anne Dorte Michelsen. Någon kanske minns Vi var engang så taet med bl a makalöst trummande av Jan Sivertsen.
-
Kapitlet Kinks
Ray Davies som skrev i stort sett alla gruppens låtar är en av 60-tals popens största låtskrivare. Kanske framförallt textmässigt men också när det gäller melodier. Mellan åren 65-67 skrev han ett tjugotal låtar som låg på topplistorna, en av dom var "Waterloo sunset " den kanske bästa pop-låten av dom alla. Kinks var i början mycket ett singel-band men kom sen att ge ut en mängd koncept-album. Flera av dem är såna man inte bör bomma, ex Arthur från -69 med en räcka fantastiska låtar, Muswell hillbillies en annan. Men den som ska upp på tavlan här är
The village green preservation society från nov 1968.
Släpptes alltså i eftervattnet av 67 då allt var flowerpover och ungefär samtidigt med Hendrixs Electric ladyland, Beatles White album, Stones Beggars banquet. Albumet blev ett av de mest lyckade misslyckanden som givits ut. Ingen köpte det (jag förstås), det var helt annorlunda än allt som gav ut vid den tiden. Små finstämda, enkelt instrumenterade popvisor och passerade nästan obemärkt förbi. Det har i efterhand fått den uppmärkamhet det förtjänar och anses bland många Kinks-kännare som det bästa de gjort.
I skandinavien gavs den ut i en inte helt färdig 12-spårs version eftersom mastern hade skickats till presserierna innan den drogs in av Ray Davies. Blev alltså ett samlarobjekt. Ni kan komma hit och kolla :D
Finns nu utgiven som en 3-cd-box med en massa varianter, spårordningar mm för den inbitne - kul att ha, inte särskilt dyr.
-
Hej! Det här är album som man inte får bomma enligt min subjektiva bedömning.
Beatles - Revolver
Beach Boys - Pet Sounds
Elvis Costello - My aim is true
10cc - How dare you!
Stevie Wonder - Songs in the key of love
The Squeeze - Argybargy
Nick Lowe - Labour of lust
The Clash - The Clash
Ian Dury - New boots and panties
Ron Wood - I´ve got my own album to do
Lägger till också specifika låtar, dom tio bästa poplåtarna enligt mitt sätt att se (höra) på det.
1. God only knows - The Beach Boys (ett mästerverk av Brian Wilson)
2. Strawberry Fields forever - The Beatles (Lennnons höjdpunkt som jag ser det)
3. Alison - Elvis Costello (En sanslöst bra låt på Costellos sanlösa bra debut)
4. Living in the City - Stevie Wonder (tungt, pust)
5. I´m Mandy fly me - 10cc (Beatles arvtagare. Grymt bra)
6. Days - The Kinks (Ray Davies i sitt esse)
7. Pulling mussels (in the shell) - The Squeeze (Pop i högsta divsionen)
8. Tell her no - The Zombies (En bortglömt grupp på 60-talet som gjorde coola grejer)
9. Down in the tube station at midnight - The Jam (Bättre än så här blir det inte.)
10. Too many teardrops - Nick Lowe (Poptjuven slår till!)
-
Intressant med Revolver där och inte Sgt Pepper (jag äger båda som lp :)
Det brukar nämligen bli att vill jag lyssna på beatles lyssnar jag på den senare..
Beatles - Sgt Pepper (lonely hearts club band?)
-
Tösedrengerne - Alle våre håb Dansk gladpop med allvarliga texter. Men så fanns i bandet en sån kompetent låtskrivare som Anne Dorte Michelsen. Någon kanske minns Vi var engang så taet med bl a makalöst trummande av Jan Sivertsen.
Ja, Anne Dorte Michelsen är en pärla. Trodde att vi bara var två i Sverige som kom ihåg henne. Vi är minst tre!
-
Intressant med Revolver där och inte Sgt Pepper (jag äger båda som lp :)
Det brukar nämligen bli att vill jag lyssna på beatles lyssnar jag på den senare..
Beatles - Sgt Pepper (lonely hearts club band?)
Både Sgt Pepper och Revolver har irriterande svaga Harrison-spår. Så jag tycker att LP-versionen av Magical Mystery Tour är det bästa Beatles-albumet, även om det är ett gränsfall då EP-versionen är den egentliga. Men Strawberry Fields och Penny Lane på samma skiva... Den blå dubbeln är annars helt oslagbar om man ser på ingående låtar...
Kapitlet Kinks är avhandlat, håller helt med Cykeln även om "Arthur" snurrar ofta på min tallrik.
Några andra album från tiden som är helt suveräna:
The Zombies - Odessey and Oracle (1968)
The Byrds - Younger than yesterday (1967)
The Monkees - Pisces, Aquarius, Capricorn & Jones Ltd. (1967)
Blond - Lilac years (1969)
Andra album som betytt mycket för mig är
Jan Johansson - Jazz på svenska
Cat Stevens - tea for the tillerman
Nick Drake - five leaves left
The Who - My generation
Henry Purcell - King Arthur
Slutligen två lösryckta låtar, vars album de ligger på i övrigt inte gör mig salig, men dessa är magnifika berättelser som alla borde höra någon gång:
Harry Chapin - a better place to be
Arlo Guthrie - Alice's restaurant
-
Tösedrengerne - Alle våre håb Dansk gladpop med allvarliga texter. Men så fanns i bandet en sån kompetent låtskrivare som Anne Dorte Michelsen. Någon kanske minns Vi var engang så taet med bl a makalöst trummande av Jan Sivertsen.
Ja, Anne Dorte Michelsen är en pärla. Trodde att vi bara var två i Sverige som kom ihåg henne. Vi är minst tre!
Kul att med en frende! Tack för Cat Stevens och Jan Johansson Skallerormen!
-
Reflektion – Vad är det jag lyssnar på och varför – tankar som tråden väckt.
Tänk vad många olika musikvärldar det finns. Här nämns album jag aldrig höt talats om blandat med kära vänner.
Några som tagits upp och dragit igång tankar är är
Vallhagen, KSMB, mest för att jag vid den tiden jobbade på en klubb tillsammans med gitarristen. Vi spelade rätt mycket Ebba grön där. (Där jobbade också ibland Jack. Inte förrän senare förstod jag att det var Cornelis son, han sa aldrig nåt om det)
MaxB tar upp Yes och Genesis – ja dom är ju fantastiskt skickliga men av någon anledning har de aldrig berört mej = ingen skiva i samlingen.
Emulator med Depeche Mode Songs of faith ... och Recoil Unsound methods. Dessa var helt okända marker för mej tidigare – tack EMU för att det inte är så längre – Är verkligen bra!
Equality – Ola Magnell, Höstkänning – absolut och likaså Dylans Highway 61. Joni Mitchell/Blue – en underbar skiva. Pet sounds har ju en av pop-världens mest fantastiska låtar (God only knows) men av någon anledning gick PS inte hem hos mej – sålde Lpn på skivbörsen!??
Hellpig – The Wall gick många varv hemma hos mej, både bra låtar och helt koncept.
Jonnerstone - Howard Jones - Human's lib – just han ja – det var länge sen.
Wernborg – Mike Oldfield och Bo Kaspers. När det gäller MO var det nog Tubular Bells och Ommadawn för mej. BK absolut. Donald Fagen har jag dock aldrig fått till det med - ?
Marruschkka – Eva Dahlgren, ja hon är ju så bra – men jag har inte en skiva – varför kan man undra?
Police har nämnts av några – har inte fastnat hos mej – Såg en gång en film där Sting står vid en bensinmack och sjunger till gitarr – det var s-bra. Detta gäller även Elvis Costello, som jag hör är bra men det liksom vill sig inte med mej - kan det vara rösten? Det är ju bra låtar.
Emu igen med Alphaville - Forever young – aldrig kunnat med denna – det är nog min synthallergi :)
eq – Tösedrengerna ! Helt missat. Av de danske är det nog Röde Mor med Grillbaren och en fantastiskt fin skiva ”Den förste maj – sange af Benny Holst og Jesper Jensen som fastnat mest.
Tokai – Songs in the key of life javisst. Jag lyssnade nog ändå mer på - Journey Through The Secret Life Of Plants från 1979
– faktiskt ett album man inte bör bomma. Kinks/Days absolut.
Rattlesnake – Jan Johansson – självklart får man inte ha missat den. Cat Stevens – underbar och Alice´s restaurant måste man bara ha hört - anbefalls!
För att visa min musikkaliska trångsynthet
Entombed - Wolverine blues, Carcass – Heartwork,Machinehead - Burn my eye, Samael - Ceremony of opposites, Freak Kitchen – Organic, Tenacious D, Dream theater- Awak, Liquid tension – Experiment, John reuben - Professional Rapper – aldrig hört (och det var fler ändå)
Zimmer verkar vara något att kolla upp, sett filmerna men inte tänkt på musiken ??
Nine Inch Nails, tack vare en annan tråd fr Emu så hörde jag Hurt – verkligen bra!
Beatles är nog ett eget kapitel ...
-
Zimmer är bra! Börja med Gladiator-soundtracket. Bara hits :)
Sen en annan mästare som dog för ett tag sen:
Basil Poledouris - Conan the barbarian.
(Kan lyssna på "love theme" hur många gånger som helst :rolleyes:
Mäktighet utan motstycke.
Och två snubbar till:
Maurice Jarre (Också känd som "jarres farsa" <) - Lawrence of Arabia
Miklas Rozsa - Ben Hur
-
Ron Sexsmith
Första gången jag hörde honom var i bilen på väg upp i skogarna norr om Skattungbyn. Ur radion smög en fantastiskt vacker låt sjungen med en mycket speciell röst – Vad var detta? Naturligtvis blev det ingen efterannonsering så jag fick leta länge på nätet för att hitta låten och honom. Köpte genast skivan som var
Cobblestone runway
och låten var Gold in them hills. På den finns också skinande låtar som Former glory, God loves everyone och For a moment.
Sen dess har jag köpt det mesta han givit ut. Dessa två ska man inte missa
Whereabouts från 1999
Bara bra låtar, ex Feel for you och The idiot boy
Other songs från 1997
Låtar som Strawberry blonde, Pretty little cemenntery, April after all
RS som är från Canada hamnar väl i amerikansk singer/songwriter-facket. Har en speciell röst som man antingen hatar eller älskar. Fantastiska melodier och bra texter. Produceras ofta av en svensk, Martin Terefe och använder svenska musiker. Senare plattor har väl tyvärr inte kommit upp till de ovan nämnda.
---
Tack för tips Divi.
-
Reflektion – Vad är det jag lyssnar på och varför – tankar som tråden väckt.
Tänk vad många olika musikvärldar det finns. Här nämns album jag aldrig höt talats om blandat med kära vänner.
Några som tagits upp och dragit igång tankar är är
Vallhagen, KSMB, mest för att jag vid den tiden jobbade på en klubb tillsammans med gitarristen. Vi spelade rätt mycket Ebba grön där. (Där jobbade också ibland Jack. Inte förrän senare förstod jag att det var Cornelis son, han sa aldrig nåt om det)
MaxB tar upp Yes och Genesis – ja dom är ju fantastiskt skickliga men av någon anledning har de aldrig berört mej = ingen skiva i samlingen.
Emulator med Depeche Mode Songs of faith ... och Recoil Unsound methods. Dessa var helt okända marker för mej tidigare – tack EMU för att det inte är så längre – Är verkligen bra!
Equality – Ola Magnell, Höstkänning – absolut och likaså Dylans Highway 61. Joni Mitchell/Blue – en underbar skiva. Pet sounds har ju en av pop-världens mest fantastiska låtar (God only knows) men av någon anledning gick PS inte hem hos mej – sålde Lpn på skivbörsen!??
Hellpig – The Wall gick många varv hemma hos mej, både bra låtar och helt koncept.
Jonnerstone - Howard Jones - Human's lib – just han ja – det var länge sen.
Wernborg – Mike Oldfield och Bo Kaspers. När det gäller MO var det nog Tubular Bells och Ommadawn för mej. BK absolut. Donald Fagen har jag dock aldrig fått till det med - ?
Marruschkka – Eva Dahlgren, ja hon är ju så bra – men jag har inte en skiva – varför kan man undra?
Police har nämnts av några – har inte fastnat hos mej – Såg en gång en film där Sting står vid en bensinmack och sjunger till gitarr – det var s-bra. Detta gäller även Elvis Costello, som jag hör är bra men det liksom vill sig inte med mej - kan det vara rösten? Det är ju bra låtar.
Emu igen med Alphaville - Forever young – aldrig kunnat med denna – det är nog min synthallergi :)
eq – Tösedrengerna ! Helt missat. Av de danske är det nog Röde Mor med Grillbaren och en fantastiskt fin skiva ”Den förste maj – sange af Benny Holst og Jesper Jensen som fastnat mest.
Tokai – Songs in the key of life javisst. Jag lyssnade nog ändå mer på - Journey Through The Secret Life Of Plants från 1979
– faktiskt ett album man inte bör bomma. Kinks/Days absolut.
Rattlesnake – Jan Johansson – självklart får man inte ha missat den. Cat Stevens – underbar och Alice´s restaurant måste man bara ha hört - anbefalls!
För att visa min musikkaliska trångsynthet
Entombed - Wolverine blues, Carcass – Heartwork,Machinehead - Burn my eye, Samael - Ceremony of opposites, Freak Kitchen – Organic, Tenacious D, Dream theater- Awak, Liquid tension – Experiment, John reuben - Professional Rapper – aldrig hört (och det var fler ändå)
Zimmer verkar vara något att kolla upp, sett filmerna men inte tänkt på musiken ??
Nine Inch Nails, tack vare en annan tråd fr Emu så hörde jag Hurt – verkligen bra!
Beatles är nog ett eget kapitel ...
fantastiskt bra inlägg cykeln! Jättekul att vi får dela dina reflektioner vad andras skivnämningar betytt för dig :)
-
Zimmer är bra! Börja med Gladiator-soundtracket. Bara hits :)
Där håller jag med dig. Det soundtracket som fick mig intresserad av denna musikform. Ett av de få soundtracks med zimmer som jag kan lyssna på enbart för musiken så att säga. Tycker han är väldigt upprepande och feg annars överlag, han gör det han ska och utmärker sig väldigt sällan. Men Gladiator-musiken är i en egen klass...
-
Zimmer är bra! Börja med Gladiator-soundtracket. Bara hits :)
Där håller jag med dig. Det soundtracket som fick mig intresserad av denna musikform. Ett av de få soundtracks med zimmer som jag kan lyssna på enbart för musiken så att säga. Tycker han är väldigt upprepande och feg annars överlag, han gör det han ska och utmärker sig väldigt sällan. Men Gladiator-musiken är i en egen klass...
Egentligen tycker jag han är lite trist också ibland, men han har förmåga att göra musik som fyller sin funktion s a s. Även utan film. Enkelt men effektfullt..
The Battle, skall f ö vara en rip-of på Mars bringer of war, av Holst från början av 1900-talet. MEn har inte Mars här så kan inte kolla..
(Annars bästa låten på skivan. Tycker jag.)
-
Orkar inte dra upp någon superlista här. Alldeles för mycket musik man lyssnar på helt enkelt.
Men några skivor som gått varma den senaste tiden och som jag gillar skarpt:
Alter Bridge - Blackbird:
Skön rock/hårdrock, massor med schysta låtar och bra texter. Typ gamla "Creed" fast med ny sångare.
Frost* - Milliontown:
Progressiv pop/rock från en väldigt känd engelsk producent som skriver hits till vardags, här tar han dock ut svängarna lite mer. Jem är ett geni i min bok.
Tower of power - TOP:
Sväng definierat. Det kan omöjligt svänga mer än detta band. Galet underbar soul/funk med världens tajtaste brass-sektion. :)
Dissection - Reinkaos:
Säga vad man vill om personligheten bakom detta band, men musik kan han skriva. Göteborgdöds bjuds det på här, melodiös sådan. Gillar den torra produktionen. Synd att Jon tog sitt liv efter denna platta, jag hade iaf velat ha mer av Jons musik i min samling.
Strapping young lad - The new black:
Devin Townsend är helt jävla galen. Det sägs att han går på tunga mediciner för att dämpa sig. Men shit vilket geni, gillar man metal så gillar man nog denna helt underbart tunga och sköna platta. På denna platta kan man även höra en av metallens bästa trummisar också - Gene Hoglan.
Bumblefoot - Normal:
Denna skiva är allt annat än normal. Pop/rock-låtar med galna inslag och kul texter. Mycket fina gitarrtricks med. Bumblefoot lirar numera gitarr i GnR till vardags..
Death - Symbolic:
Dödsmetallens gudfader - Chuck Schuldiner. Deaths bästa platta enligt mig, alla låtar rockar fett. Gene Hoglan trummar även på denna. Denna platta ligger mig varmt om hjärtat.
Fair to midland - Fables from a mayfly...:
Ny upptäckt för mig detta. Skönt progband som är lagom galna och skriver bra och intressant musik. Sångaren har dock ett smått jobbigt vibrato ibland, påminner lite om dom där vita lurviga rackarna man ser ute i hagar på landet ibland.
Lucie Silvas - Breathe in:
Pop är väl detta. Lucie sjunger bra, spelar piano bra och det finns nog inte en dålig låt på denna platta. Mysigt att lyssna till när man är trött i öronen efter några av de föregående lite tyngre banden. :)
Opeth - Watershed:
Riktigt bra band detta. Gillar verkligen denna skiva som är deras senaste. Progressiv rock blandas med dödsmetall och avgrundsvrål, baklänges-sång och annat mys.
Protest the hero - Fortress:
PTH bjuder på en galen hårdrock eller metalcore eller vad fan det nu heter. Mycket energi och intensiva låtar iaf. Intressanta gitarrprylar och dessa grabbar stannar sällan kvar allt för länge på samma ackord.
Scar symmetry - Holographic Universe:
Dödsmetall/pop/hårdrock/progressivt - varieras mycket i detta band. Sjukt kompetent svenskt band, riktigt bra gitarrist som gör några av de mest intressanta solona jag hört på länge.
Det finns så mycket mer... :D
-
Håller med Emu, väldigt bra inlägg av Cykeln.
Freddy, flera intressanta alternativ där. :) Dkall kolla in dessa.
Mvh
Memphis
-
Slänger in några slumpvis valda:
Monica Zetterlund / Bill evans - Waltz for Debby
Bra svensk jazz har vi haft länge och har fortfarande idag. Detta är en klassiker.
Johnny Cash - American IV
Gillar sällan covers men detta är apbra. Låter som en gammal gubbe som sjunger och det är det ju men det låter helt rätt.
Rebecka Törnqvist - Melting into orange
Har gillat Rebecka T sedan hennes första platta släpptes och trodde att jag hade lyssnat mig trött på henne, men så kom 'melting into orange,. Lysande producerad av Johan Lindström.
Gillian Welch - Revival
Riktigt bra lågmäld country. Imponerande hur man kan få ett sånt sväng i så långsamma, lugna låtar.
Cornelis Vreeswijk - Tio vackra visor och personliga Person
Denna måste vara med bland album som man inte får bomma.
The Kinks - One for the road
En relativt sen liveplatta med Kinks. Den kanske inte ens är bra men jag har vuxit upp med den så för mig är den bra.
Stefan Sundström & Apache - Vitabergspredikan
Bra musik o texter som nästan placerar honom i samma fack som Bellman, Taube o Cornelis.
Metallica - Black album
Har svårt för en del Metallicagrejer men det här gillar jag. Om det är kommersiellt så är det väl kommersiella Metallica jag gillar.
The latin kings - Välkommen till förorten
Jag såg nåt slags flipp/flopp program på Z-TV när denna plattan var ny. Då totalsågade de 'Snubben (trodde han var cool)'. Den blev rätt populär ändå.
/Martin :P
-
Paul Simon - Concert in The Park (1991)
Ps. Freddy om du diggar Tower of power, kolla in Urban Renewal från 1974 tror jag. Fanimej VM i synkop.
Gå in på http://www.jango.com och sök Tower of power och lyssna på Only so much oil in the ground.
-
tänker bara nämna två för de är dem jag tänker på i första hand och har då säkert betytt mest för mig:
Hunters & Collectors - What's A Few Men?
och
SH - Svarta Violer
Sedan beror det säkert på i vilket sinneslag man var i vid just tidpunkten då något speciellt kom ut. I bland funkar det bara.
Gillade speciellt cykelns reflektioner men det är mycket matnyttigt sagt i den här tråden.
-
Inga som nämnt Pain of salvation? :o Otroligt bra musik :)
-
Tog en titt i skivhyllan och valde ut några stycken. Inte på nåt sätt en bästa-skivorna-lista. Inte ens från mig. Däremot är alla kanonbra och riktiga favoriter.
Judas Priest - Sad Wings Of Destiny (1976)
Klassiker från världens bästa hårdrocksband. Victim of changes är värd hela pengen.
Rush - Hemispheres (1978)
Mina stora husgudar en lång period på åttiotalet. Favoriter som The trees och La villa Strangiato finns med här.
Saga - In transit - Live (1982)
Liveplatta som kom efter bandets första fyra skivor som är dom bästa. Innehåller den klassiska "trumduellen" Briefcase. Sångaren Michael Sadler pads i en resväska och duellerar med trummisen.
The Police - Outlandos d'Amour (1978)
En av mina första medvetna skivor jag köpte tror jag. Den med Roxanne.
Bruce Hornsby - Harbor Lights (1993)
Fantastiskt skönt pianospel. Motsvarigheten på Kontrollrummet heter Karl. :wub:
Mike Oldfield - Five Miles Out (1982)
Family man och File miles out är höjdarna här med Maggie Reilly på sång. (Ni vet hon från Moonlight shadow lite senare)
Miles Davis - Kind of blue (1962)
Funkar till allt. Koncentrerad lyssning eller coctailmusik.
Bo Kaspers Orkester - Söndag i sängen (1993)
De folkkäras första album som jag aldrig kan få nog av. Bandet medverkade i den bortglömda tv-serien "Ni bad om det" med Robert Gustavsson och Lena T Hansson och spelade mestadels Ray Charles-covers. Jag minns att jag tänkte, detta måste jag köpa på skiva, men vad jag vet kom det soundtracket aldrig ut på skiva. Hoppas SVT repriserar snart, fast nog ingen risk för serien var rätt kass faktiskt.
Freak Power - Drive thru booty (1994)
Norman Cook-projekt som varade i två plattor. Han drog vidare och kallade sig för Fat Boy Slim senare. Denna är dock
organsisk i framförandet och riiiiiktigt svängig.
Lenny Kravitz - Mama said (1991)
Satte på denna med vänner hemma en gång som frågade: Är det en samling? Säger allt.
Diana Krall - The look of love (2001)
Hissmusik at its best.
Esbjörn Svenssons Trio - Winter in Venice (1997)
Ett guldkorn från den nyligen bortgångne världsartisten. Innehåller en fantastisk tolkning av titellåten till Herkules Jonssons storverk.
Lee Ritenour - Feel the night (1979)
En av mina få gitarrförebilder. Kör bla Leo Sayers You make me feel like dancing som borde fått den gode Leo att sluta med
musik.
Edmundo Ros - Sing and swing with Edmundo Ros and the Mike Samme's singers (1967)
Tokig partyplatta. Sydamerikas svar på Sinatra hörde jag nån gång. Tja, kanske. Bra och kul i alla fall.
George Riedels orkester - Barn på nytt (2003)
Legenden tolkar sig själv med svenska eliten som frontar.
Joni Mitchell - Court and spark (1974)
En platta i brytpunkten mellan folk och jazzperioden. Larry Carlton är med och spelar på denna. Fint.
Donald Fagen - The nightfly (1982)
Slick!
Louise Hoffsten - Rhythm and blonde (1993)
Gitarrspel i högsta världklass av Staffan Astner. Hmm, vart tog han vägen.
Freak Kitchen - Move (2002)
Cirkusgitarr på högsta nivå, men ändå trivsamt och intelligent.
Etc etc etc etc............
Tnx Wernborg..... :wub: Själv rekommenderar jag alla att lyssna på en grupp som bara släppte en platta...gruppen heter Englandoch gjorde ett album som heter Garden Shed...ett av symfonirockens kanske mest underskattade album...mer info om England (http://www.gardenshedmusic.com)
-
Jag bankar på mitt andra inlägg i tråden. Det blir nånsorts personlig musiklyssnarhistoria med ett gäng nedslag i album och låtar. Kanske ett långt inlägg, det vet jag inte än...
***
70-tal. Jag var ett begåvat barn (kunde läsa och skriva tämligen flytande som fyraåring) och som liten kunde jag sitta länge och vända skivor på föräldrarnas grammofon. Det fanns nån samlingsbox med bl a "Sabre Dance" (ingen aning om vilken orkester, men det är ju inga problem att hitta en tagning) som rullade en del. Föräldrarna trodde jag var musikalisk, men främst tyckte jag nog det var spännande med grammofonmekaniken. Om jag minns rätt så var min allra första egna skiva (förutom Anita och Televinken):
Yngve Forssells Orkester: När farfar var ung (singel). När jag vid ett tillfälle lyssnat på den 17 gånger på raken så gömde morsan skivan, åtminstone temporärt. (Fan, när man gör en youtubesökning på den här så får man en ulthima thuleträff. Sorgligt)
Något äldre; i lågstadiet så fattade man ju det man fattade. Men musik fanns ju här och där. Nån tjej sprang omkring och sjäng wowowowowowååterloo. Det fanns en tidning som hette poster som ofta blaskade på stora utvik med Kiss. Jag valde The Sweet, man skulle liksom välja sida, och det är festligt, Kiss har aldrig betytt nånting för mig. Inte då och inte sedan dess. Vi hade en lite ovanlig deal hemma; varje gång morsan klippte mitt hår så fick jag en LP-skiva. Vi sparade ju in frisörkostnaden så man kunde lägga pengar på nåt annat :) . Jag köpte
The Sweet: Desoulation Boulevard. Jag minns att jag inte riktigt hajjade vad "Sweet" stod för... Vad är ett rockband liksom... och "albumtitel", det stod nåt uppe till höger på skivan, men jag var lite förvirrad. Ungefär som när halva skolan sprang omkring och skrek "brynäs" på rasterna, och resterande hälft skrek "leksand". Jag hängde på leksandgänget, och det var innan jag hajjade att det var ett hockeylag. Ack ljuva ungdom.
Ungefär i denna veva kom oxå Beatles (Abbey road, "blåa" och "röda" dubbelsamlingarna, Rock'n'roll music) in i bilden. Och Pink Floyd vars album avnjöts hemma vid kompisens storebrorsas svindyra tonårsstereo.
Tonår, högstadie, tidigt 80-tal. Kände mig fram. Noice- och Gyllene Tiderfeber rådde. Tjejjerna i klassen trånade och svimmade. Jag upptäckte radioprogrammet ny våg - 15 minuter i veckan i p3. Punk o annat. Bildade ett band med några polare och gled sakta in i linköpings musikscen. Förgrundsfigurer blev Sex Pistols, Clash, Crass, KSMB, Attentat och Ebba Grön. Och på den lokala arenan band som IQ55 och WBT. Kolla gärna in www.b-sound.com (http://www.b-sound.com) för en tämligen heltäckande odyssee över linköpings punk/undergroundscen från denna tid (Jo, jag är med själv där på ett hörn). Om ni kan få loss ett exemplar av kassetten "Arnes Korvbar" (eller nån av er faktiskt råkar ha ett ex?) så får ni oxå ett bra tvärsnitt av linköping år...81
Måste hänt mycket på kort tid.. man tappar nästan perspektivet såhär 25 år efteråt, men jag kom i kontakt med Heavy Metal. Mycket pga min ett par år äldre kusin, som en period fick stå referens för god musiksmak. Han introducerade Scorpions (framförallt japanliven Tokyo Tapes), Uli Roths Electric Sun, Judas Priest, och Iron Maiden (Killers och första). ...mfl mfl. Jag måte nästan korrigera mig själv här (att Hellpig): Jag skrev tidigare att Number Of The Beast definierade iron Maiden. Det är fortfarande sant, men i min privata samling så ÄR nog Killers viktigare. Sen dess kan man nog säga att jag haft ena foten i punken och den andra i hårdrocken. Inte alltid mötas de två; jag kommer ihåg att jag fick gliringar av de polare som mer följde upp postpunken. Jag levde parallellt med den eran, men Imperiet, Tant Strul, Lolita Pop, the Cure (och de sjaviga maskinextremerna typ Throbbing Gristle)... var bara "nästan" min grej. Jag lyssnade hellre på Saxon. Och gamla Ebba. Men visst, jag har nån platta med Blue For Two. Lite har genren blivit "ny" för mig alldeles nyss, i o m mina samarbeten här med forum-DEDE. Han var ju själv en förgrundsgestalt när det begav sig. Om man vill kan man köpa MNW-s nysläppta samling SVENSK POSTPUNK, dede är med på den:)
Många plockade upp reggean då oxå. Själv upptäckte jag Bob Marley "på riktigt" först under tidigt 2000tal faktiskt via sonen, då ungefär 10. Han kom hem och frågade "Pappa, finns det nån artist som heter Bob Molly"? Nån singel med svenska Kalle Baah (Flush i Down The Drain, finns på deras myspacesida) finns i skivhyllan.
Ett annat favoritband från denna tid måste nämnas: Accept (med I'm a rebel och Breaker). Dom blåste mig fullständigt av stolen... Och Trust (fransk hårdrock med Nicko McBrain på trummor) http://www.youtube.com/watch?v=z6j_LyS5Q_U (http://www.youtube.com/watch?v=z6j_LyS5Q_U) Antisocial är magi i mina öron. Kanske var det just Trust och Accept som lärde mig spela gitarr. När jag börjar spontanriffa så söker jag ofta just den typen av tugg och harmisar. Rätt enkelt, simpla harmonier och jävligt 80 :P
Sen blev hårdrocken rätt kass ett tag. Mötley Crüe var balla och rätt ok, och jag diggade tidiga Europe och Def Leppard... men hela scenen spårade ur i de ökända hockey- och pudelfrillorna och kåtlåtar om motorcyklar och gitarrister på bergstoppar... nja. Jag köpte pliktskyldigt plattor med Judas men fixade inte riktigt västkustsvängen även om jag tycker att jag gav det en chans, och gick omkring i gul midjekort kavaj och vita bomulsbrallor (eller snickarbyxor!) från Indiska. Ja ni vet vad jag pratar om; "80-talshårdrocken", fast egentligen handlar det mest om 85-89. Det var rätt skönt när man hajjade att man skulle återgå till jeans o svart t-shirt.
Jag hittade Marillion (bäst är Fugazi). De kritiserades för att låta som genesis. Det sket jag i, i MIN värld var ju Marillion före genesis. Jag tror jag köpte 40-50 plattor med Marillion. I bristen på annan ny musik fick man hänge sig åt skivsamlande :P. Jag har nog sett dom live 5-8 gånger oxå. Med Fish på sång och den där nya. Jag tror dom släpper skivor fortfarande, men jag har ingen koll längre. Vid ett tillfälle skulle en viss Dalbello lira förband åt Marillion. Tyvärr dök hon inte upp pga att gitarrMickRonson var sjuk. Men artistnamnet var planterat, skivor köptes och jävlar vad hon var bra... Jag nämnde tidigare "Whomanfõursays", men "She" ska vara med oxå. Som Marruschkka skrev: Lets Tango! Eller ännu bättre från den skivan: Immaculate Eyes.
Så... på 90-talsstrecket. Jag arbetade som föreståndare för en nyöppnad skivaffär i norrköping. Vi krängde rätt mycket egenimporterad västkustrock, hårdrock o DJ-material. Begreppet "Crossover" dök upp. Hårdrockare började lira funk, och rappare snyltade hårdrocksriff. Egentligen gjorde Mothers Finest (man måste älska ett svart band som sjunger "Nigizz Can't Sing Rock'n Roll") detta redan på 70-talet, och de fick oxå välförtjänt en kommersiell revival med Black radio Won't Play This Record (älska titeln!). Jag torskade på Dan Reed Network (som av nån festlig anledning bara blev stora i sverige...) och svenska Electric Boys. Annars gäller nog RUN DMC feat AEROSMITH: Walk This Way (ball video!) som startskott/milstolpe. Jag diggade Extreme oxå, de var rätt fräscha och hade en sann gitarrhjälte i Nuno Bettencourt. Känns möjligen lite passé idag (liksom övriga från denna era? Jag ägnar inte dessa skivor mycket tid numera). Shock och jösses amalia; de gamla tokstollarna i Red Hot Chilli Peppers blev plötslig kommersiell hitmusik... det trodde inte jag 1985...
Funkhårdrock blev rapmetal. Gränser suddas ut. Allt blir tillåtet. Inget är fel. Hårdrockare köper brutala syntskivor. Dragspel, distad gitarr, samplade trummor, falsettsång och rap samsas på samma scen som tivolipositiv. Close-Up Magazine använder begreppet "mangel", och jag gillar det. Det är genreöverskridande. Mycket kul kring 90. Bäst var nog Faith No More som jag nämnt tidigare. FNM-s låt Surprise You're Dead blev oxå min inkörsport till den dåtida hårdaste metallen. Kanske låter irrationellt, men alla har vi ju våra vägar ;)
Jag nämnde fler av mina favoritband från denna era i mitt förra inlägg; Warrior Soul, Kings X ... Det fanns en del "helt annat" oxå; Jag köpte ett par skivor med EG Daily och Melissa Etheridge. Och förstås Eva Dahlgren. Dessutom det som fanns att tillgå i form av nyare svensk visa (eller i närheten av); Lars Demian var kung ett tag; Stefan Sundström förstås, och en viss fjunig långhårig Lars Winnerbäck stod på linköpingsscenen. En stund diggade jag Perssons Pack, och en del irländskt; Pogues.
Grungen berörde mig inte som musikrörelse sådär personligt, men det var rätt skönt med en antites till arenarocken. Och visst var det bra musik. Alice In Chains "Dirt" måste man faktiskt ha.
Mer crossover: Rage Against the Machine förstås... och svenska LOK.
***
Sen blir det nästan lurigt med kronologin. Jag har nångång lite klyschigt sagt att de där artisterna som verkligen berör och presenterar nåt (för mig) nytt, brukar dyka upp var fjärde år i mitt liv.
Trent Reznor och Nine inch Nails. Jag var hemma hos en vän som lirade the Downward Spiral för mig, och jag häpnade. Det är precis DÅ jag fullt ut accepterade musik skapad med maskiner, innan dess satt de gamla "öhh no overdubs" och "SYNTHAR är fan inte riktiga instrument" rätt djupt rotat. Svårt att lätta på fördomarna... Lite kul; ni som är runt 20 nu, hajjar förmodligen inte vad jag menar när jag refererar till den gamla motsättningen mellan synthlirare o "musiker". Eller? Rätta mig om jag har fel:)
Mr Bungle, Tomahawk och Fantomas. Och nu senast Peeping Tom. Hr Mike Patton är mer än gamla Faith No More. Allt han gör är värt att kolla upp; www.ipecac.com eller myspace. (Kollade myspace, och där huserar faktiskt en mike patton till... hitta rätt, "den andre" är inget vidare :lol:). Förutom hr Pattons allmänna musikgenialitet, så är han nog tamejfan världens bästa (åtminstone mest mångsidiga) sångare. Och det är nåt underligt med den här killens musik, han har liksom ett helt eget signum. Vare sig han levererar brutalnoise eller smörballader så räcker det att höra låtens inledande cymbalslag för att hajja att det är Patton. Lyssna på "Maritime" på hans http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=134020470 (http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=134020470) myspacesida, det ger en indikation.
Devin Townsend, hehe, som Freddy skrev, en hyperaktiv totalgalning och magnifikt geni. Ett tag producerade han ett album på natten och ett på dan. Först jag hörde talas om honom så var han Steve Vais sångare. Ibland live, så hängde Devin på sig en gura och brände av en överstämma på Steve Vais solon. Kul kille, och i min värld så innehar han definitionen på det fetaste soundet. Ingen gör en ljudvägg som Devin. Ett gäng plattor finns; jag plockar "Physicist" därför att den ligger lite mittemellan hans (feta och) hårda som t ex Ocean Machine och (hårda och) mörka sida i SYL. På physicist finns oxå "Material", en av hans ballare dängor.
In Flames och the Haunted. Två gäng som naturligtvis är olika men som för mig representerar ungefär samma genre och år. Ett tag diggade jag In Flames mest, men jag blev mätt, och kvar står Haunted som (förmodligen) världens bästa brutalmetallakt. Det räcker inte att lära sig growla och höja volymen, man måste göra det med attityd och mena det man skriker. Det har punken alltid fattat men metallgossar går ofta helt åt helvete vilse på den punkten. Haunted uppfyller detta. SångarDolving är på riktigt.
Uli Jon Roth måste vara med ordentligt i ett sånt här inlägg. Han släppte Scorpions 1981 (var det väl?) och har sedan kört sitt eget newagerace med enhörningar och astrala skyar och flummig konst... Det kunde fallit skapligt pladask i patetiska fåran, men nu är det så att han är VÄRLDENS BÄSTA GITARRIST, och tillika en av mycket få instrumentalister som kan få mig att gråta. Hans senaste släpp är Vivaldis fyra årstider (full orkester där 1aviolinen är utbytt mot Ulis gitarr) och han kallar den Metamorphosis. Uli skrev förstås till en egen femte årstid. Uli är dessutom världens sämsta sångare. Han använder föralldel en hel del sångare/sångerskor, men envisas med att gasta själv titt som tätt, och det är lite kul.
***
hmm vad mer...
***
System Of A Down ska jag nog nämna som ett av dom där "var fjärde års-"banden. Det tog en stund, två skivor, att fatta hur bra det var men sen bara rann det på plats. Stort, eget och ... helt enkelt jävligt BRA. Men inte så galet som en del tidiga kritiker ville påskina (det var nog den villfarelsen som gjorde att jag kom in fel... jag förväntade mig något skruvat men fick "bara" lite hård o bra rock. Hehe, det kan ju bero på referensramar...).
Sist ut: Diablo Swing Orchestra "Butchers Ballroom". Jösses va bra. Jag är ju lite passiv som forumdemolyssnare, men det här gänget slog undan benen för mig fullständigt... på SF-s demosidor... Jag är fortfarande lite knäckt. Skivan kom så småningom (förra eller förrförra året? Ids inte kolla :P ) och är helt jävla tokbra. En helt egen nisch av hårdrock med cello och sopransång. NEJ det låter inte som Nightwish bara för att de har en skönsångerska... Jag har ju utropat KSMB och Ebba Grön till sveriges bästa och näst bästa band, så DSO blir väl 3a då:)
***
så........... nog för denna gång. Trött i skrivfingret. Det slår mig hur mycket jag missar. Jag har fortfarande inte nämnt Ozzy, Megadeth, Sabbath, Johnny Cash...
Orkade ni läsa?
tjing
Bengan
-
Härligt Vallhagen! Vilken presentation och prestation. Kul läsning!
Av dina rader känner jag mej mest hemma i .... "Lars Demian var kung ett tag; Stefan Sundström förstås, och en viss fjunig långhårig Lars Winnerbäck stod på linköpingsscenen. En stund diggade jag Perssons Pack, och en del irländskt; Pogues. "