Att leka med associationsförmågan känns ju väldigt kul och det blir då lätt att ta sitt skapande dit man vill. När jag läste ämnesfältet för tråden innan jag klickade in och löste associerade jag omgående till udda taktarter och tänkte att vi kanske borde lägga till i kravspecen att festivalbidragen måste innehålla något parti med en udda taktart. Jag tänker alltså någon del som inte är 4/4, 3/4, 6/8, eller så... 

Jag rösta för en droginspirerad låt som nästa festivaltema. Alla har vi väl drogat i någon form... Kaffe, etanol, sockerkaka...

Jag har tänkt att göra en heroisk insats i mellandagarna, men jag kan inte garantera att jag når i mål... 

Satan i gatan, vad bra... 

Jag tänkte här passa på att presentera mig. Jag är en ganska nybliven 50-åring, med en son på 24 år och en "sam-/särbo” (vi är sambos drygt varannan vecka och särbos resten av tiden. Ett ganska modernt arrangemang...  )  Jag har lirat en del gitarr sedan 10-årsåldern. Ingen virtuos på något sätt. Ace Frehley i Kiss startade det hela… Spelade förr om åren i diverse lokala band. Allt från hårdaste dödsmetall till vispunk, men allt det var längesen. Jag har alltid haft någon form av hemstudio sedan tidigt 90-tal, då jag hade en Yamaha MT120 (vill jag minnas att den hette) kassettporta, som trakterades hårt och primitivt ihop med någon billig, lånad SM58-kopia och ett Midiverb. En Commodore Amiga 500 agerade trummaskin. Jösses, hur det måste ha låtit. Sedan dess har det varit olika former av DAW-baserade arrangemang, oftast i hemmamiljö, men ibland i större och seriösare omfattning i hyrd lokal.

Jag har varit medlem här tidigare, men sedan kom livet emellan och då främst i form av arbete, som jag fokuserat lite för hårt på under en massa år. Stress och högt blodtryck resulterade plötsligt i en stroke. Det visade sig också att jag hade en kronisk åkomma som inverkade. Det gjorde att ”livet” hotade att kasta in handduken för drygt 1,5 år sen. Allt gick fantastiskt bra trots allt. Jag har inga fysiska men efter den ”resan”, men i samband med detta wake up call kom jag i alla fall till insikt om vad som är viktigt i mitt liv. Att slita hund och sikta på förtidspension kring 55-årsåldern, som var målet, fick stryka lite på foten. Jag sålde min lägenhet, köpte ett ganska stort kråkslott en bit ut på landet, som jag tillträdde vid midsommar -22 och jag har precis nu i sommar, med stor hjälp av en av mina bästa vänner, fått ordning på kontrollrummet till min blivande studio. Det är byggt inifrån och ut i en gammal f.d. handelsbod, som sedermera även kommer att inhysa liverum för inspelning med full sättning. Studion kallar jag Perfect Echo Recordings och namnet är ju stulet från Neil Youngs fantastiska testfras i låten Natural Beauty: "I heard a perfect echo die into an anonymous wall of digital sound”. Trots detta kommer jag att köra datorbaserat av praktiska skäl.   

Planen är nu att jobba på som innan, då jag älskar mitt jobb, men kanske ta det lite lugnare, tidvis deltid, och kunna koppla av här ute i Spenaten med byggprojekt och studiopulande. Bortsett från mitt oerhört stimulerande arbete, så är det musik och skapande som ligger mig varmast om hjärtat.

Att jag väljer att starta om här med nytt medlemsskap är en medveten tanke, då jag vill lägga allt det där gamla bakom mig. "I am reborn". Klokare, mer ödmjuk och framför allt i fas med mig själv. Så nu kör vi. Vad som kommer ur mig återstår att se.

Hey Ho! Let’s go...