Ja, eller så kan det också vara de band man spelade in på på den gamla goda tiden och som man sen använde sig av när man skulle mixa? Då blev "the recording tapes" förvandlade till "the mix tapes". De mixades enligt konstens alla regler och slutresultatet hamnade på något man kallade "the master tapes". På dem låg den färdiga mixen.

"Igentligen" betyder "egentligen", fast felstavat.

Men är det inte som det är med all musik och, för den delen, allt i livet? Om jag skulle spela upp en låt från 100 cd-skivor som kommit ut i världen idag, hur många av dem hade man gillat? Jag är säkert tråkig nu men inte många. Dels handlar det om musik man inte förstår, inte kan ta till sig. Sen handlar det om sånt som man hört för många gånger förut osv. En majoritet av de personer som hör en låt gillar inte den, så enkelt är det! Tidernas största hit köptes bara av en försumbar del av alla som hört den en eller flera gånger. På det sättet tycker jag att festivalen speglar resten av musikvärlden ganska bra. Varje år kommer det en eller, i bästa fall, ett par låtar som jag minns för att det var något jag upplevde som bra med dom.

P1 är en fantastisk kanal! I sort slipper man musik. Istället sägs en hel del förståndiga saker. Många intressanta program och intressanta diskussioner och debatter. Fantastiskt att det fortfarande kan finnas såna ställen där människor tas på allvar i dessa Let´s Dance-tider!

Jag tror inte vi behöver vara oroliga för våra ungdomar. Jag tror de har övergivit radion, i den mån de någonsin lyssnat på den! Istället hittar de sin musik på andra sätt. Använd detta, Mr Artrock, och det må gå Dig och de Dina väl!

Såg en intervju på Youtube med Steve Wilson i Porcupine Tree. Den var gjord av skivbolaget Roadrunner och får därmed tas med en nypa salt. Han menade dock att när PT tog steget över till Roadrunner från ett större bolag, fick PT ett uppsving. Han menar att Roadrunner är ett bolag med "örat mot marken" och en god kunskap för hur man når ut till fansen och får dem att sprida budskapet. Innan de tog steget över till RR visste PT inte ens att de hade en fanbase i Australien! Nu var de där och spelade för fulla hus! Vad säger det om hur branschen fungerar/ inte fungerar?!

Marillion är ett annat tydligt exempel på en artist som droppats av de stora bolagen. Sedan länge har de ett samarbete med sina fans. Bl a kunde fans bidra med pengar för att gruppen skulle ha råd att spela in "marillilon. com". All som bidragit fick sin bild med i cd-bookleten. De har ett oerhört nära samarbete med sina fans där t ex fanclubarna i de olika länderna är med och arrangerar turnéerna. Gå in på deras hemsida, anmäl Er för nyhetsbrev - även om Ni inte gillar Marillion. Där kan Ni få massor med tips på hur man kan nå ut på nya, spännande sätt.

OK tack för tipsen, skall testa i SX3 då som jag ju jobbar i...så blir man till slut en syndare alltså; att hänge sig åt mp3:or som jag alltid föraktat!
 

Välkommen till 2 000-talet, Mr Artrock! Med tillräcklig upplösning och VBR så låter det riktigt bra, t o m i ett stort PA. På min skola har vi gjort ett antal blindtester, på skoj. Vi var både ljud-, musik-lärare, elever och teknikansvariga. Det spelades cd och mp3:or av samma låtar. Resultatet blev "rita, gissa, spring" för alla inblandade. Jag började då använda mp3 i min I-pod. Jag kör 192, om jag nu minns rätt och med VBR.

Artister ska ut och lira, end of story. Det finns inga tekniska hinder för att ge sig ut och lira sina verk i daxläget, iofs kanske man får rådbråka sin fantasi och träna lite.

Jag förstår att Du inte lyssnar på denna typ av musik. För många av dessa artister finns ingen teknisk eller ekonomisk möjlighet att spela live. Det finns inte heller någon vits annan än den att dra in pengar. Detta tycker inte jag är skäl nog. Spelningarna skulle också gå back pga antalet avlönade musiker, teknik mm.

Jag skall hjälpa Er: Se dem som ett slags kompositörer. Istället för att sälja/ ge bort sina alster till andra artister framför de själva sin musik. Ofta komponeras musiken i studion med hjälp av den teknik som finns där. Att framställa musiken "live" skulle bli lite som att sätta på en cd-skiva. Här är musiken i högsätet, ofta förekommer ingen sång eller text. Det visuella är man inte heller intresserad av, det skulle bara ta bort från musikupplevelsen. Helt ok att tycka annorlunda, det är väl därför Ni inte verkar förstå. Dock är jag fortfarande intresserad av ett betalsystem där även artister som dessa får betalt och kan fortsätta sitt arbete.

"Introvert liten klick" är en åsikt. Det finns en el del musik som vinner på att avnjutas i lurar/ framför stereon och det finns en hel del musik som lyfter live. Bägge sidor skall få finnas. Dock är ingen betjänt av att artisterna dyker upp fler gånger med samma låtar i omkastad ordning. Jag gillar artister ur bägge läger. Det är inte sant, för all musik, att det är live som gäller. För att Ni inte skall tro det så får jag väl nämna att jag frekvent går på konserter, både sådana där man sitter ner och lyssnar och sådana där man "bildar ormgrop" och uppskattar bägge.

Jag uppskattar också att höra en skiva där artisten tagit sig tid att arbeta igenom allt noggrant, vänt och vridit på varenda sten och använt sig av studiotekniken fullt ut med hjälp av duktiga tekniker, producenter och arrangörer. Många av de skivor som visar sig hålla längst för mig är gjorda på det sättet. Vad är felet med det?

Jag förstår att Ni andra är mer bevandrade i teknikaliteterna. Jag nöjer mig med att få önska:

1. Jag vill betala men skulle önska att så mycket som möjligt av det jag betalar ramlar ner i fickorna på de som skapat. Jag vill att de som gör "min musik" skall ha mina pengar. Med detta menar jag främst de som står som kompositörer. Jag utgår från att ersättningen till musiker, tekniker, producent o andra, i produktionen inblandade, är avtalad och klar så att de får vad som på dem ankommer. Finns det ett bolag bakom som har medverkat med marknadsföring, distribution o andra ting så är det helt ok för mig att de ersätts för detta. Dock kan man ha en diskussion om fördelningens storlek i dessa tider då artister hittar sin publik på, delvis, helt nya sätt och utan att bolagen är inblandade.

Jag vill på detta sätt möjliggöra för alla de artister som uteslutande/ eller huvudsakligen gör musik i studio. Alltså icke turnerande artister eller musik som fungerar bäst hemma på stereon eller i hörlurarna. Argumentet att artister får ge sig ut och turnera för att tjäna pengar är rent löjeväckande, enligt mig. Dels glömmer man den musik jag redan nämnt, och vem vinner på att vi får se t ex Kent turnera Sverige två till tre gånger per år? Kent, rent konstnärligt? Vi, den betalande publiken? Kents plånböcker? Knappast, och absolut inte i längden! För vilken låtskrivande artist som helst så tar det tid att arbeta fram 50 - 60 minuter musik. Risken är uppenbar att man får kortare tid på sig för att skapa nytt, spännande material att spela in och framföra live i detta klimat. Faktum är att vi redan ser konsekvenserna. Vi har haft fler, både nationella och internationella, artister som turnerat Sverige både två och tre gånger på kort tid och med, i stort sett, samma material med sig. Man har ändrat lite på hur det ser ut på scen och kastat om ett par låtar. Detta kommer inte att hålla i längden. Ge artisterna arbetsro - ersätt dem för det arbete de gör! Jag vet att jag sagt det förr men det tål att sägas igen: I början av 2 000-talet gjorde GP en stor genomlysning av samtliga svenska skivproduktioner och deras lönsamhet. Resultatet visade att endast 20% av produktionerna gick jämnt ut eller genererade vinst, resten gick back. Rubriken löd, typ: "Carola subventionerar svensk folkmusik". Betänk detta faktum när Du funderar över vad för ekonomi den genomsnittlige artisten har. När man drar upp Per Gessle och liknande i debatten så riskerar ju det att bli lite snedvridet? Nu har det hänt en del sedn början av 2 000-talet när denna artikel skrevs. När jag bara tittar runt i musikaffärerna i Gbg och på Eventbolagen i samma stad, tror jag det blivit värre. Fullt av folk som ena dagen är hela stans hjältar efter att ha spelat för tusentals människor, nästa dag står samma kille och försöker kränga trumpinnar.

2. Jag vill ha möjlighet att själv välja vilken ljudkvalitet jag vill ha det i. mp3 är helt ok om det bara finns andra, bättre alternativ för oss som vill det.

3. Jag vill äga rätten till det jag köpt på så vis att jag får bränna cd på det, kopiera mellan mina olika ljudstationer och mångfaldiga det hur mycket jag vill - för eget bruk.

4.Kom på ett sätt som gör det möjligt för artisten, om den så vill, att hindra nedladdning av enskilda låtar från ett längre, sammanhängande verk. "Ja, men då kommer inte jag att köpa något från den artisten!", säger några. Säkert sant men jag som artist måste få bestämma hur min musik presenteras. Det finns musik som inte fungerar lösryckt ur sitt sammanhang. Denna musik är, åtminstone, lika relevant som musik som är gjord för att skapa hits.

Jag kan ju det här väldigt dåligt. Är dock själv en vän av hela album och funderar lite över dess påstådda död. Kan jag, i streamingens och nedladdningens tidevarv, behålla albumkänslan? Jag menar så här: Jag försöker inte att göra hitmusik. Jag brukar fråga mig själv hur jag skulle vilja att en fullängdare började. Sen jobbar jag mig fram låt för låt och försöker skapa en slags helhet som skall bära över ca 50 - 60 minuter. Jag lyssnar också mycket på musik och artister som har ett liknande sysnaätt och fascineras av de resor jag får vara med om. Jag förstår också tanken med att bara kunna ladda ner en eller ett par låtar från någon hitartist då deras skivor ofta verkar vara gjorda utifrån ett "hitperspektiv". Hur skall man dock gå tillväga med musik som är tänkt, och fungerar bäst, i ett sammanhang med andra låtar?

Håller med om mycket i tråden! Däremot så får jag nog säga att mycket funkar trots att det kan kännas motsägelsefullt. "Spretighet" i materialet kan upplevas som något "varierat". "Omväxling" kan uppfattas som "spretigt" osv.

Många av de album som står sig än idag har dock ett slags variation i kompositionerna, att det inte blir alltför lika kompositionsmässigt även om soundet håller samman skivan.

Själv gillar jag album-tanken, har alltid gjort. Musik skall vara ett äventyr - inte en tre minuters picknick i parken.

Jag jobbar så här: "Ok, nu skall jag göra ett album. Om jag var lyssnaren - hur skulle jag vilja att det började?". Öppningslåten bör, enligt mig ge ett slags programförklaring - det här är utgångspunkten. När den första låten är klar så tänker jag: "Vad skulle jag vilja höra nu?". Sen rullar det vidare. När jag kommit upp i 40 - 50 min musik funderar jag på hur jag vill att skivan skall sluta. Här vill jag gärna skapa något som är dramatiskt, föra in något nytt, som ev pekar ut någon ny riktning inför kommande cd........

Sen får jag gå tillbaka i låtarna, försöka reda ut vad som inte håller, byta ut, skriva om, lägga till, dra ifrån.

Jag har snart gjort färdigt de 2/3 av den första cd:n. Denna del ska bli en demo och allt slutmixas nu för att lämnas till kopiering. I huvudet har jag redan nästa skiva klar och är på god väg, tankemässigt, med den tredje. Svinkul att jobba så!

Just nu får jag välbehagsrysningar av Porcupine Tree. Flera låtar på "In Absentia" framkallar detta fenomen och än fler på "Deadwing". En varning dock: Köpte också "Up The Downstair" och "On The Sunday Of Life". De framkallar rysningar av ett annat slag. Det är två av Porcupine Tree´s tidigaste verk. Ojojoj, vad någon har suttit hemma och lekt! Jag brukar ju koncnetrera mig på en grupp i taget, köpa skivorna i den ordning de har gjorts och jobba mig framåt. Otroligt intressant och givande att följa utvecklingen. I detta fall hade jag dock blivit varnad för att köpa de allra tidigaste skivorna. Därför kompletterade jag med två lite senare produktioner. Tur, för hade jag bara köpt de två tidigaste hade jag nog aldrig orkat fram till de två mästerverk jag nämnt först i inlägget.

Ja, det var det här Du håller på med, Djonas!

Jag tar det som, enligt mig, kunde pillas till lite mer först: Jag har nu lyssnat i både dator (mindre högtalare) och i mina "normala" stereohögtalare och det bestående intrycket vad gäller ljud mix är att trummorna ligger högt överlag, lite som en trummis som gjort en soloskiva med inbjudna musikanter. Åsas sång ligger inte alls för lågt som hon själv och någon mer tycker. Däremot är den inte riktigt "inbäddad" i den övriga ljudbilden. Som om man hade bytt studio, producent och sound när sången skulle läggas. Däremot tror jag att allt detta hade fallit naturligt på plats om man drar ner trummorna lite och åtgärdar "mitt" sista problem - Gitarrerna. De ska upp, med undantag från sologitarren. De skall upp till samma nivå som pianot. När gitarrerna påbörjar den figur som pianot sen fullföljer så upplevs pianot som högre i volym än gitarrerna.

Det bestående intrycket vad gäller det totala: OJojojoj, sicken duktig musikant Du är, Djonas! Att Du är min egen lilla husgud vad gäller gitarr vet Du ju redan. Sicket trumspel och sound Du har fixat till! Kanske därför de hamnat lite högt? Kill Your Darlings! Proffsigt, snyggt smakfullt komponerat och arrangerat! Vilket bra ljud Du får till nuförtiden, jag vill gå i lära! Strö Din visdom över mig!

Att Du sen fått tag i en kanonsångerska gör inte ont alls! Fantastiskt bra röst som passar fin-fint. Åsa, Din röst bryter av på ett mycket snyggt och bra sätt. Du gör en "rå" låt vacker.

Kanon! Var kan jag köpa cd:n?!

80-tal men jovisst är det det. Kan du säga något nutida band som kör med samma synthmattor och samma dominerande distade gura och för all del sådana harmonisvängningar som du har med i denna. Jag gillar ju allt retro så mig stör det inte alls - om du vill låta ny så lyssna in Pinks senaste  Eller mer närstående Linkin Park dom har ett helt annat upplägg och instrumentval om man så säger.
Eko

Ok! Själv lyssnade jag mycket på Rammstein, Soilwork, Porcupine Tree, Kate Bush och Killing Joke när jag jobbade med denna mix. Jag uppfattar det som att de båda förstnämnda har ganska mycket gura i sin ljudbild. Eftersom jag valde att dra ner min lite i jämförelse, tyckte jag det var naturligt att syntharna då blev lite mer framträdande. Pink kör jag en del med ett coverband jag hoppar in i då och då. Det jag hört av Linkin Park har låtit väldigt "maskinellt". Jag har dock ingen stor erfarenhet av dem, skall lyssna in mig!

Tack för tipsen!

Varning: Kolla av att det inte är fukt i ullen! Då är det, av flera anledningar, direkt olämpligt att använda och risken finns att Du bygger in lukten. Annars brukar folk "lufta" glasullen t ex under tak utomhus några timmar. Lägg ej direkt på marken - se upp för fukt!

Hej igen!

Har nu tagit den sista låten på vår demo så långt jag klarar själv. Nu behöver jag hjälp av både nyfunna vänner och ev ovänner! Jag uppskattar alla förslag på förbättringar av mix och master, även från Dig som inte gillar låten eller musiken som sådan. Säg Ditt hjärtas mening! Om inte annat så gör Du en medmänniska en tjänst! Och Ja, jag skall lyssna på andras låtar så fort demostöket är färdigt! Jag kommer att börja med de som givit mig respons - och hör sen!

Historiskt sett (fram tills nu, åtminstone) är PT LE det program som det har varit lättast att spela in på, komma igång med, komma över inlärningströsklar med - av alla de stora programmen. Saker där de andra har piskat PT:s rumpa ät t ex: Antal inspelningskanaler, latencykompensation, midihantering, medföljande pluggars kvalité (Digiverbet har inte varit roligt alla gånger), medföljande pluggar (I t ex Logic finns ju fin-fina masteringverktyg, konvolverande reverb etc - liknande kan sägas om Cubase).

Jag undervisar gymnasieelever och har många bevis på PT:s fördelar i nybörjarstadiet men även dess nackdelar (se ovan) när man skall efterbearbeta sitt material. Jag har bara hunnit jobba med nya 8:an i ett par timmar än men ser att de har tagit ett rejält kliv framåt med t ex midihantering.

Dock är det fortfarande så att vill man ha en pluggpark som motsvarar det man får i t ex ovan två nämnda konkurrenter så får man ju punga ut en del pesetas.

Sen några år tillbaka kör vi, på min skola, macar med PT LE o M-boxar o DIGI 002:or. I dessa har vi PT LE och Logic, bägge numer i version 8. Vi har precis bytt datorer. De macarna vi hade innan har fungerat oklanderligt under de fem år vi haft dem. Minimalt/ obefintligt underhåll. Två av de första Lacie firewire-diskarna vi då köpte rasade dock ihop. Hade med mig dem runt till ett antal firmor. DE kunde antingen inte "laga" dem eller begärde hutlösa summor för att ev kunna rädda delar av materialet. I min och elevernas frustration över detta började jag läsa in mig på, och försöka lära mig macs olika skivverktyg. Det gick ganska bra. Jag räddade allt innehåll på två 40 GB:s diskar utom två ljudfiler!

Tack alla, än en gång! Mycket bra respons och då menar jag alla förslag på förbättringar!

Visst ska jag lyssna, det är ju jättekul! Nu sitter jag dock och jobbar med denna låt och den sista på vår demo, den kommer jag också tjata om att få bedömd. Deadlinen närmar sig med stormsteg och allt är ganska kotiskt just nu med både arbete, distansstudier, familj, orkester och mix! Det jag egntligen vill är att få börja spela in alla de nya låtar jag har i huvudet. Jag har ca 100 minuter nytt material i huvudet men inget i datorn! Jag skall absolut gå in och tycka, jag måste bara ro demon iland först. Tryckeri och cd-press o STIM behöver min arbetsinsats!

Du som läser detta, lyssna och tyck! Jag behöver Din hjälp! Jag är otroligt tacksam för feedbacken hittills och sitter som bäst i startgroparna för att göra något åt det, t ex titta närmare på vad jag kan göra med sången som många uppfattar som lite väl komprimerad, en aning dov, lite väl torr och låg i volym. Finns det något mer jag bör justera? All kritik mottages tacksamt!