De flesta av de mest aktiva från Studios forum, har hamnat här - så det är inte konstigt om du upplever att du hamnar i samma konflikter som du gjode där...

Det vore trist om du sticker härifrån - för du tillför intressanta synpunkter, även om du och jag inte tycker likadant alltid. Hoppas verkligen att det inte är jag som har jagat bort dig genom att gå i strid mot dina åsikter som inom vissa områden inte stämmer överens med mina åsikter - för båda sidorna handlar ju enbart om åsikter och inte om universella sanningar...

Ah nej, Studios forum har jag aldrig hängt på. Jag vet att jag kikade in där för något år sedan, men tyckte allt var rörigt (tydligen inget mot vad det är nu har jag förstått...) och så minns jag att det var en massa hårdrockare som inte gillade dansmusik, eller hur det nu var. Föga intressant tyckte jag och lämnade utan att ens ge det en chans.

Claes, du är min favoritopponent, så det är lugnt... haha... vi tycker ALDRIG lika, men så ska det vara.

Bara förtydliga att det inte är någon som har jagat bort mig. Det är ingen stor sak att jag vill ha mitt konto raderat. Det här är liksom ett internetforum och för många är det säkert perfekt, men inte för mig. Det är ett beslut jag tagit genom att iakta och inte för att jag känner mig påhoppad eller så, för det har jag inte blivit.

Jo så här:

Jag var under flera år väldigt aktiv på ett annat musikerforum där jag inte riktigt kände att jag var på samma planet (ingen värderingsfråga - jag talar alltså inte om högre eller lägre plan/nivå eller så, bara olika världar). Där hamnade jag ofta i konflikter (och jag svär att jag aldrig sökte dom, men blev ruggigt trött på vissa åsikter och "sanningar") och vissa tyckte tydligen att jag var bråkig.

Nåväl, det här tyckte jag var ganska så frustrerande, eftersom jag irl knappast anses som en "bråkig" person. Jag diskuterar gärna ämnen jag tycker är intressanta och reagerar på när jag tycker att folk kunde tänka inom lite vidare ramar (må vara inom ämnet musikproduktion eller vad som helst). Jag stryker inte medhårs, men irl slutar det mycket sällan i konflikter och jag har då aldrig hört någon där som tycker jag är otrevlig eller "bråkig" eller så. Snarare anses jag nog vara en hyvens person. Att sprida goda vibbar är dessutom något av min livsfilosofi och jag försöker med det så gott det går. I alla fall, sedan ett par år drygt hänger jag inte där längre och saknar det inte på något vis. Det är också det enda stället jag hamnat på där man inte kunnat ta min person.

Kontrollrummet känner jag påminner väldigt mycket om det stället och jag vet att jag kommer att hamna i konflikter och att jag kommer att missförstås (har redan fått frågan "vill du bråka?" när jag inte alls hade de avsikterna, men däremot reagerade på när någon ville sätta ramar för andra). Även när det gäller musikproduktion känner jag att det finns en norm jag inte riktigt orkar med, även om säkert inte alla delar den så är det tillräckligt många för att jag ska hamna i tjafs:). Likaså en (förhoppningsvis liten) falang med en ton jag aldrig stött på förr, där självgodheten tar sig halvt bisarra uttryck (och som jag dessutom inte hittar fog för på något vis, jag känner världsstjärnor som aldrig skulle uttrycka sig på samma vis). Jag kan strunta i det och undvika diskussioner och så, men då känner jag inte att det är någon mening med att vara här. Det finns andra platser i cyberspace där jag känner mig mer hemma. Ja, om sanningen ska fram så behöver jag inte fler ställen att vara på för sakens skull. Sedan skulle jag väl kunna låta profilen vara kvar och bara låta bli att skriva, men då vet jag hur det blir. Man kilar in och kollar och så kan man inte låta bli att ta diskussion och så blir jag irriterad.

I alla fall, bara för att förtydliga: Det handlar inte om att jag tycker jag är förmer eller så om nu någon tolkat mig åt det hållet, bara som att komma in på en typ av bar där man inte känner sig riktigt hemma. Då går man vidare eller tillbaks till stamstället.

Frid och kärlek, bröder och systrar!

/Fredrik

Men gud... vem har försökt att bråka?

Det var nån som babblade om att andra människor var patetiska innan.

Citat från: Claes skrivet 07.04.2007, 23:52:54

Citat från: Clemens skrivet 07.04.2007, 21:09:47

Allvarligt talat, det går inte att definiera va som är konst...

Det var ungefär det jag ville komma fram till - men det är också det alla självutnämnda experter påstår att de kan göra...

Vad som är konst eller inte kanske inte är universellt, utan en subjektiv och högst personlig bedömning? Om en expert tycker att något är konst, är det väl konst för honom/henne. Däremot förstår jag inte vad denna experts åsikter har för betydelse, då det ju är betraktaren som ska beröras.

Så jag håller nog med dig claes, för jag tror du sa ungefär samma sak... vet inte riktigt varför jag återupprepade det, beror nog mest på tristess.

edit: HJÄLP vad offtopic jag lurades in att skriva! Usch på er!

Men om man ändå leker med tanken att man kan avgöra vad som är konst, då är frågan om det är betraktaren eller konstnären som avgör OM det är konst. Jag kan inte förstå hur det skulle kunna vara någon annan än den som skapar.

En annan fråga skulle kunna vara vem som avgör om det är BRA konst. Jag kan inte förstå hur det skulle kunna vara någon annan än betraktaren. Var och en för sig.

Sorry för att jag drar fram konst-sidospåret igen, men jag har inte haft tid att kolla forumet i dag, förrän nu - men vill ändå bemöta det som har sagts...

Citat från: Skilling skrivet 07.04.2007, 10:52:11

Jomen den här diskussionen har vi haft förr på annat forum, Claes. Du säger exakt samma saker som då och även denna gång avfärdar du oss som tycker om t ex Picasso som offer för en masspsykos. Jag tänker inte ens gå in i den diskussionen för det är så dumt. Snacka om att sätta sig själv på höga hästar.

Säger samma sak? Jamen det är ju bra, eftersom det visar att jag står för mina åsikter och inte viker mig för påtryckningar när folk vill att jag ska ändra åsikt.
Picasso var bara ett exempel på vad JAG PERSONLIGEN värderar som meningslöst skräp. Det finns många andra, men Picasso är ett klockrent exempel som jag dessutom vet att väldigt många känner till och därför kan relatera till. Det där med masspsykosen var en s.k. retorisk fråga - och inte ett påstående att jag tror att alla som tycker om Picasso är förledda av konstkritikerna - men det är förstås alltid lite svårt att se sådana nyanser i skrift... Även en sådan dålig konstkännare som jag, vet ju att det trots allt finns folk som gillar Picasso - men JAG behöver inte se det som "konst" bara för att andra gör det...

Citera

Men i övrigt så vidhåller jag fortfarande att det är konst när den som skapar har ett konstnärligt syfte. Hur skulle det kunna vara på annat vis? Kort att man vill förmedla och säga något. Att väcka känslor och få människor att tänka. Att vilja sälja mycket är inte ett konstnärligt syfte, men självklart går det att kombinera de två motivatorerna.

Då kvarstår frågan: Vem avgör om det är konst eller inte? Är de massproducerade "gråtande barn"-tavlorna stora konstverk i likhet med Rembrandt och Da Vinci (eller som din omhuldade Picasso för del delen...) - eller är det att jämställas med hötorgskonst? Är hötorgskonst skräp eller är det riktig konst? Porträttet man får målat på ett par minuter av en gatukonstnär som säljer alla sina hastverk på detta sätt - är det konst eller inte? Vem vet vilken ambition konstnären har när han målar sitt verk? Hötorgskonstnären kanske har stora konstnärliga ambitioner och ser sig själv som konstnär, men hans tavlor kommer ändå aldrig att ses som annat än en färgklick att hänga upp på väggen oavsett vad konstnären själv tycker om sina verk.
Det kanske är så, att Rembrandt (jfr även Mozart m fl, som gjorde huvudsaligen beställningsverk för att klara uppehället) tyckte att det han gjorde var ett nödvändigt ont, eftersom han var tvungen att måla för att klara sitt uppehälle. Hur är det då med de konstärliga ambitionerna - och vem vet hur det egentligen ligger till, så att man kan avgöra om det är konst eller inte?

Citera

Alltså: om någon skapat något med ett konstnärligt syfte har ingen annan rätt att påstå att det inte är konst. Man kan hävda att det är dålig konst, men det är en annan sak och en värderingsfråga.

Med andra ord, så är hötorgskonst och "gråtande barn"-tavlor precis lika stor konst som Picasso, Rembrandt etc (liksom femtielva låtar som är snarlika "Boten Anna") - så länge den som skapar tycker att det är konst han skapar? Vem vet vad konstnären/musikern tänker när han skapar sitt verk? Måste inte sådana bedömningar i själva verket i stället ligga hos betraktaren (eller lyssnaren om det gäller musikalisk "konst")...? Den som skapar en låt - även om det är nr 32768 i raden av snarlika kopior på "Boten Anna", har ju också ett konstnärligt syfte, eftersom skapandet ger utlopp för hans kreativitet i högre eller mindre grad - och han skapar något som tilltalar hans konstnärliga ådra. Då är det ju också "konst", eller...? Som sagt: "ingen annan har rätt att påstå att det inte är konst". Med den inställningen så måste du alltså hålla med om att denna 32768:e kopian av "Boten Anna" är konst, eftersom syftet är konstnärligt...?

Tja... det du skriver här kan jag nog hålla med om (åtminstone i det något påskrusiga tillstånd jag befinner mig i nu kl 02.21 natten mot påskdagen)

Jag har över huvud taget inte berört enskilda verk, konstnärer eller artister i frågan vad som är konst. Om något som låter som Boten Anna är gjort med konstnärliga avsikter så är det klart att det är konst. Om det inte har en jävla bra knorr skulle nog jag iofs tycka att det suger ankfett, men för att jag inte gillar det så betyder det inte att det inte är konst.

Nu betyder inte det att allt är konst, det skriver jag inte. Tror du det så läs igen. Och igen. Och igen.

Din definition av konstnärligt skapande känns dock inte relevant och inte heller är det en definition jag själv har uttryckt.

Claes, du pratar mycket om att "det som är vackert" inte får det erkännande det är värt. Jag håller inte med dig en sekund. Vad det gäller verk med uppenbara konstnärliga kvaliteter tycker jag t ex att Matisse har gjort hur mycket som helst som jag, utan att ens börja tolka det, tycker är vackra så de berör mig ända in i märgen. Jag gissar att du inte håller med mig. Det gäller för övrigt även mycket av det som Picasso har gjort.

Däremot är inte vackert en definition av konst. Det är grundläggande om man ska förstå begreppet.

Vad det gäller hötorgskonst som det gråtande barnet. Självklart är det konst om skaparen haft de avsikterna med det. Om det är bra konst? Tja, det är väl upp till var och en att avgöra. Själv tycker jag att det gråtande barnet inte är helt värdelöst, även om jag tröttnat på verket efter att ha sett det alltför många ggr. "Skriet" tex, har jag sett minst lika många gånger (jo, förvisso återgivningar), men det verket ger mig mycket mer och håller enligt mig en offantligt mycket högre kvalitet. Alltså, gråtande barnet och "skriet" är båda två konstverk och det är helt oberoende av kvalitet.

En målad bajskorv kan mycket väl vara konst även om jag inte direkt längtar efter att se det. Skulle till och med kunna definieras som bra konst eftersom syftet skulle kunna vara att bajs är bajs även om det målas med guldfärg. T ex andefattig musik som tokproduceras eller begåvas med döda men tekniskt briljanta gitarrsolon. Om man målar en bajskorv för att man tycker att det är snyggt blir det dock bara en jävligt äcklig och ful prydnad.

Du har iofs rätt i det, hela mänsklighetens intellektuella nivå ökar ju sakta men säkert.

I vissa delar av världen snabbare än andra...

Va?

Citat från: MrPhil skrivet 07.04.2007, 12:09:38

Citat från: mahan skrivet 07.04.2007, 11:33:57

Den här trådens "anda" var kanske från början att:
diskutera varför nån som spelar  och jobbar med riktiga instrument innehar en större status och respekt i musikerkretsar än nån som jobbar med MIDI. Bättre eller sämre.
Finns det nåt bakom ett sånt påstående?, Detta är det alltså i grunden fråga om.
Om detta verkar råddigt så läs trådens första inlägg

h.   mahan

Frågeställningen känns en aning konstruerad eftersom det inte känns som att just midi är en sån skiljelinje mella de som kan spela o de som inte kan. De flesta som kan spela använder ändå midi nånstans i sin produktion. (nu märker jag att jag lite felaktigt främst tänker på musiker som klaviaturspelande... men häng med ) Midi innebär ju inte färdiga låtar eller färdiga byggstenar.
Att knacka in noter med musen, kan jag själv värdera lägre än att spela. Då menar jag själva musicerandet. Det som skapas kan ju bli bra ändå, det är andra kriterier som avgör det än själva tillvägagångssättet.
Öht tror jag de flesta uppskattar o värderar en duktig musikers skicklighet/kunskap att spela högre än någon som bara programmerar sin musik. Resultatet däremot kan det råda ett tvärtomförhållande till. Man kan tycka en låt suger, hur väl framförd den än är, o man kan tycka att en låt är riktigt bra även om den är programmerad från första till sista not. Det är värderingar av två olika saker. Så för att krångla till det, så sammansmälter dessa ibland: HUR någon spelar kan lyfta eller sänka en komposition.
Men återigen: just midi känns inte som gränslinjen mellan spelat o icke-spelat.

Så om jag nu förstår dig rätt så värderar du citat: "en duktig musikers skicklighet/kunskap att spela högre än någon som bara programmerar sin musik". Betyder alltså att "en duktig musiker" spelar själv, och sen finns det dom som "bara programmerar" sin musik. En klar klass indelning här alltså. (provoserande) eller...


h.   mahan

Inte speciellt provocerande. Svårt att ta på allvar dock.

Citat från: Skilling skrivet 07.04.2007, 11:10:54

Jag vet inte hur kutymen är här, men personligen tycker jag att det är tråkigt att man dödar diskussioner som kommer ur en annan bara för att den inte följer trådens ursprungsämne.

Om jag ska skriva något om ursprungsämnet måste det nog bli:

Vad menas egentligen? Vaddå midi? Det känns som att prata om "tangenter eller riktiga instrument".

Meningen är definitivt INTE att avbryta nån diskusion. Var o en får väl slänga in nåt efter eget kunnande o behov
Och där har du ju själv nämnt saker som väldigt fint smälter i denna tråd

Den här trådens "anda" var kanske från början att:
diskutera varför nån som spelar  och jobbar med riktiga instrument innehar en större status och respekt i musikerkretsar än nån som jobbar med MIDI. Bättre eller sämre.
Finns det nåt bakom ett sånt påstående?, Detta är det alltså i grunden fråga om.
Om detta verkar råddigt så läs trådens första inlägg

h.   mahan

Jamen... vaddå "riktiga instrument"? Finns väl ingen motsättning mellan midi och vad nu "riktiga instrument" är?

Menar du samplingar?

Eller mjukinstrument?

Eller självspelande spektakel? <--- Oj, en värdering!

Citat från: Skilling skrivet 06.04.2007, 14:56:22

Med att man blandar ihop konst och hantverk menar jag kommentarer som "fast en femåring hade kunnat rita det" (så därför ifrågasätter man om det är konst). Själva hantverket har inte direkt att göra med vad den konstnärliga ambitionen är. Däremot är hantverket ett språk att förmedla konsten med. Dock: ifall en streckgubbe uttrycker precis det man vill så kan det rentav vara det ultimata för just det konstverket. Sen kan någon måla av en solnedgång utan nån vidare tanke och det kan vara bländande rent tekniskt.

Konst? Knappast, men ett lysande hantverk.

Det var jag som inte tyckte att mina streckgubbar fyller kraven för att räknas som konst...

Med ett sådant resonemang kan man ju påstå att Rembrandt var en "hantverkare", medan en hötorgs-"konstnär" är en konstnär på riktigt.
Den som tittar på tavlan i fråga, har ju inte den blekaste aning om vad "konstnären" eller "hantverkaren" ville förmedla med sitt måleri - och därför kan det aldrig sättas någon sorts gränser för vad som är konst eller vad som inte är konst. Rembrandt målade förmodligen mest beställningsverk - och var alltså kommersiell - så om man har sådant som kriterier, så är de flesta gamla fantastiska konstnärer alltså inte konstnärer, utan hantverkare i stället... Samma sak med de flesta gamla kompositörer, som än i dag betraktas som genier. Deras verk var också oftast beställningsverk som de gjorde åt kungligheter och adel för att kunna överleva. Var de också "hantverkare" då - i stället för konstnärer...?
Själv tycker jag exempelvis att Picassos tavlor är fullständigt meningslöst skräp, som helt saknar värde - men det finns uppenbarligen många som tycker att det är fint med Picasso (eller så är de offer för den mass-psykos som har initierats av kritiker, som dissar allt som inte är fult eller extremt på olika sätt...).
Somliga tyckte att "gråtande barn"-tavlorna på 80-talet (eller när det nu var) var fantastiskt fin konst - men de massproducerades enbart för att det gick att tjäna pengar på dem. Är de då konst eller inte? Är det massproduktionen som gör att det inte är "konst", eller är det något annat? Kanske är det så att unika verk (alltså sådana som inte finns i mer än ett exemplar) ska betraktas som konstverk, oavsett hur dåliga de är - eller finns det någon sorts kvalitets-kriterium också...? Vem sätter egentligen dessa gränser...?

Jomen den här diskussionen har vi haft förr på annat forum, Claes. Du säger exakt samma saker som då och även denna gång avfärdar du oss som tycker om t ex Picasso som offer för en masspsykos. Jag tänker inte ens gå in i den diskussionen för det är så dumt. Snacka om att sätta sig själv på höga hästar.

Men i övrigt så vidhåller jag fortfarande att det är konst när den som skapar har ett konstnärligt syfte. Hur skulle det kunna vara på annat vis? Kort att man vill förmedla och säga något. Att väcka känslor och få människor att tänka. Att vilja sälja mycket är inte ett konstnärligt syfte, men självklart går det att kombinera de två motivatorerna.

Märk också att jag inte värderar VAD det är man vill förmedla. För mig kan "party!" funka som konst. Det är inte givna ramar heller och vidsynthet, nyfikenhet och öppenhet är egenskaper som är bra även här.

Vad jag vänder mig emot och tycker är rent obegåvat så är det när man hör saker som "amen man kan la... öh... vahettere... låta en apa måla så får han ställa ut på det där moderna muséet eller va're heter, liksom", "det här är väl inte konst det kan min tvååriga unge göra" (vilket iofs är intressant, barn har ofta ett enormt öppet uttryck och tänker utanför de ramar som vi vuxna gör) och så vidare. Då pratar man om saker som man inte har förmågan att fatta och då ska man kanske hellre hålla sig utanför diskussionen alternativt testa ovan nämnda egenskaper och försöka förstå innan man rapar ut en massa munbajs.

Alltså: om någon skapat något med ett konstnärligt syfte har ingen annan rätt att påstå att det inte är konst. Man kan hävda att det är dålig konst, men det är en annan sak och en värderingsfråga.

Tjenixen, vad blir det här? Forum nr 4 på gemensam mark? 

Nu är jag helt ny på det här forumet och ska väl hålla en låg profil (än så länge i alla fall). Hade jag hängt här längre hade jag nog mycket ödmjukt frågat om inte sånt går att ta via pm eller så. Nu har jag ju inte det som sagt, så jag håller inne med frågan.

Det är vår, sol och kärlek för filifanken! 

Citera

Skilling uttrycker det bra tycker jag. Ambitionen hos den som skapar är det som sätter fröet till det som skapas.
Men det krävs oxå en reaktion hos mottagare för att det ska lyckas. Verket ska förmedla något från skaparen till mottagaren. Om en cykel gör det, då är det konst. Om syftet från början varit mer än att tillverka o sälja förstås. Väcker det inget hos mottagaren, känslor, funderingar, frågeställningar - o syftet inte varit det, så är det bara ett fortskaffningsmedel.
Därför kan oxå musik vara allt ifrån djupaste konstnärlighet, till serieproducerat hantverk.

Jag förstår inte vad du vill. Så om någon håller sin konst (av djupaste konstnärlighet) inlåst och dör i en brand tillsammans med konsten? NAturligtvis har han ju själv varit betraktare (=) han är konstnär. (Det där var en ekvivalenspil)... Som jag sagt tidigare så för mig PERSONLIGEN är det roligaste att skapa, inte att visa det för andra. Det har med fåfänga att göra att vi/du/alla andra här vill det. Det har inget med konstnärlighet att göra.
 
Oj vad kul tankeexperiment är

Mr Phil fattade vad jag menade och fyller också på med vad jag tycker är viktigt. Alltså:

Med att man blandar ihop konst och hantverk menar jag kommentarer som "fast en femåring hade kunnat rita det" (så därför ifrågasätter man om det är konst). Själva hantverket har inte direkt att göra med vad den konstnärliga ambitionen är. Däremot är hantverket ett språk att förmedla konsten med. Dock: ifall en streckgubbe uttrycker precis det man vill så kan det rentav vara det ultimata för just det konstverket. Sen kan någon måla av en solnedgång utan nån vidare tanke och det kan vara bländande rent tekniskt.

Konst? Knappast, men ett lysande hantverk.

Sedan ligger det väl i konstens natur att den vill ha en mottagare? Att man vill säga eller förmedla någonting? Att det är en kommunikation från skaparen till mottagaren? Att få uttrycka sig?

Det sagt så tycker jag att Dividends hållning är intressant och jag ska grubbla på det lite och se om jag förstår den.

Personligen vill jag nå så många som möjligt utan att vattna ur mitt språk.

Citat från: Assar skrivet 03.04.2007, 18:09:17

Citat från: Skilling skrivet 02.04.2007, 22:48:47

Det där ser ut som en chockad katt som ryggar inför en hiskelig uppenbarelse.
Vad GÖR du för musik egentligen???

Nejdå, han läser ju noter! 

För bövelen... HON!

 

Jag är helt ny här och försöker få grepp om det här forumet.

Är det här en ovanligt konstig tråd eller brukar det vara så här?

Citat från: Skilling skrivet 02.04.2007, 22:48:47

Det där ser ut som en chockad katt som ryggar inför en hiskelig uppenbarelse.
Vad GÖR du för musik egentligen???

Njae, hon brukar sitta sådär. Fast hon tycker nog skärmen är märklig.

Ajjemen, två stycken. Den yngsta heter Sushi och tycker alltid det är jävligt intressant att sitta och titta vad fan jag håller på med i musikprogrammet: