"gilla"

Som "trådskapare" är det för mig en strävan att pröva olika saker, att experimentera
för att få nya "kickar" av tråden. Man har ju inget "ansvar" att tillfredsställa förväntningar
från en "läsare". Sedan är det en annan sak att man ju tyvärr är begränsad
av sitt ego och att därför slutresultaten ofta blir anspråkslösa...   
Hybris tycker jag är ett utmärkt sätt att utvidga möjligheterna och att hitta ny inspiration!
/Hasse t.f. kung

Kolla in mitt band Anima Morte. (Eller, ja...ett av mina tre band )

Oufff - är en av mina idoler i KR???    Anima Morte är sjukt tunga! Gillar verkligen serien av "studiofilmerna" ni gjorde

synd att du lutar åt instrumentalt.
jag är nämligen skitsugen på p-rock, fast med sång..
ångrar du dig så vet du vart jag finns.

 

...en fundering angående vokalt - det svåra i dylika projekt är ju att få tag i någon som kan skriva texter som passar     Så där lagom poetiskt... djuplodande... astralt     Avundas Sigur Rós som kan komma undan med att skriva av ICA-blathúr eller TV-nyhethúrm, så även Gael-sångarna...

Ett par udda instrumentala saker som inspirerar...

Jag tycker det är kanonskönt att få utforska massa olika genres. Skitkass om du skall bli känd, vansinnigt roligt som hobby.
Det blir lite som en sport ibland, fixar jag den här genren också?

Sport, njae   men rätt kul att testa sina begränsningar och plocka ned "saker" i sina beståndsdelar. Och samtidigt visa att "magin" sitter hos utövaren och inte i apparaterna 

Just ordet "hobby" har jag svårt för - jag gör allt på "allvar" och har svårt att skilja på arbete och fritid... En del "arbete" får jag betalt för - en del "fritid" också   Har slutat bekymra mig om sådant

Sen har vi Håkan Hellström som låter som en amatör men ändå säljer, hur gör vi med honom? Kreativa förslag efterlyses 

Där har vi "problemet" just inom musik   Mycket vanligt med preferens för det "äkta" vilket tyvärr ofta sätts i motsats till "skolat" och "professionellt". Att man gör avkall på det äkta för att vara professionell (som Mein uttryckte det, försök inte sträva efter "proffsigt") 

<elak>
HH, Bob Hund, Throbbing Gristle har ju många fans, men det hade Florence Foster Jenkins också!
</elak>

Jag tror att vi ofta använder ordet skiljt från ursprungsbetydelse i den mening att: Om man kan ta betalt måste det banne mig vara bra...

...jo, men vi värdeladdar ju det mesta I detta fall den "klassiska" motsättningen professionellt-amatörmässigt" och i förlängningen kunskap-okunskap, erfaren-oerfaren.

Just i musik är det känsligt eftersom typ "skolning" räknas som negativt i endel sammanhang   Även jämfört med annan "konst" - "fina" konstutbildningar smäller högt även i de mest nydanande kretsar (ref. "typisk" konstnärs-CV).

Det är stor skillnad på en professionell elektriker och en amatör d:o, eller kanske inte? Äpplen och päron kanske, men ändå 

Svammelman (Lt.Gen.)

]De e en av dom sköna grejorna med detta forum, att en tråd ibland kan spåra ut åt ett helt annat håll, men i nåt skede så lämnas den ändå alltid tillbaka till trådskaparen. (eller så går TSM in och kapar upp den i två olika trådar  )

Jo det vet jag - ett av livets få sanna nöjen   "Musikalisk bredd i Jedi-perspektiv", eller om jag vill säkerställa lite forskningspengar, "Hur musikalisk bredd bidrar till den globala uppvärmningen" 

...väldigt "infekterat" område detta med tanke hur olika kvalieteter man lägger vikt på!

Svante Thuresson
Björn Skifs
Tommy Körberg (pre-Chess)
Freddie Wadling (väldigt ojämn)
Göran Fristorp

Ingen röd tråd. Förutom räkornas små spröt som dröjer sig kvar i bubbelvinet. Skål och trevlig helg.

...hmm halvfärdiga demos... Finns ingen kategori för ofärdiga musiker?  

Kul och over the top! Extra allt och plusmeny, kaffe och stor j-vla chokladmunk till!

Fast det handlar inte om för min del att anpassa sig efter vad andra gillar, det handlar om att förstå det andra gillar och lära sig att ta del av och implementera det i sitt skapande, för att på så sätt kunna utvecklas och förmedla sitt skapande på ett bättre sätt.

Fint formulerat  Drivkrafterna för mig nu för tiden är två - del är det roligt att prova på annorlunda saker (på Eno-vis ) och kanske ta till sig annorlunda sound och nya metoder, men framför allt vill jag göra sådant som jag själv vill höra, som ingen annan (jag vet om) gör... Låter kanske pretentiöst men det är inte sååå allvarligt menat - bara jag gillar resultatet! Kanske bara ljudbilden som är "unik" för mig  Jag lyssnar alltid och tar gärna till mig tips och idéer men om kritiken går emot vad jag själv föredrar så står jag på mig! (blöta ljudbilder t ex )  Nu pratar jag mina egna produktioner - samarbeten är en annan process, även om jag inte kompromissar om något annat än av rent praktiska förutsättningar

Jag kan precis som du säger inte heller förstå hur man kan dedikera sig till en(1) genre, det finns ju så mycket gött därute, varför begränsa sig?  Att man sen har svårt för eller gillar vissa genrar lite extra är ju annan sak, det betyder inte att man avfärdar allt annat 

Den kloke filosofen Brian Eno resonerar som så, att man bör veta VAD man kritiserar/avfärdar innan man gör det - att man faktiskt sätter sig in i det och/eller testar (nu talar vi musik, givetvis ). Så försöker även jag förhålla mig, med varierande framgång    Angående Eno, så gillar han inte Zappas musik, men han uttrycker det fint (fritt citerat) "I am personally very happy that Frank explored that corner of the musical world! Thank's to him I know I don't need to go there myself!"  

"...I don't wanna sing She Loves You when I'm 40..."

Jocke: För det egna projektet kommer jag med en "sannolikhet gränsande till visshet" ta i lite för brett enligt "många", men det ska samtidigt kännas sammanhängande och "naturligt" i flödet och det blir annars lätt en uppvisning i "titta-vad-jag-kan"    Progressive ska ju vara just "progressivt" och vågat, även om "progressiviteten" enligt vissa fans inte får sträcka sig längre än 1974    Förresten halkar genren lätt in på "titta-vad-jag-kan"-erier (NuProg typ Dream Theatre )

Wernborg: Anade det, om din bakgrund   Man skulle ju kunna förutsätta vissa begränsningar, t ex "live-spelbart", en fast uppsättning instrument/effekter, samma "sound" och/eller samma grundarrangemang. Kanske jag tänker så i slutänden Har ju fått en del (berättigade) synpunkter om inkonsekvens på min Amazing-skiss, men det är samtidigt lockande att gå vidare "ditåt"...

Kan man få ihop lite Yes, Meshuggah och Steve Hackett i samma "släpp"? 

Har som sagt flummat vidare kring mitt 2012 progressiva projekt och följande fråga dyker upp...

Hur smal ska (bred kan) man vara stil/genre-mässigt för att balansera att "hålla upp intresset" mot att "bli för spretig".  Jag vill inte begränsa diskussionen till just mitt projekt utan hoppas vi kan filosofera lite fritt kring ämnet.

Etablerade artister som redan har sig själva som varumärken (och förhoppningsvis viss talang ) klarar ju av att testa det som ligger utanför sin vanliga grej (så länge de tillfredsställer fansen med en och annan gammal goding) - typ Brian Eno, Phil Collins, Benny A eller Björn Skifs () 

Men om Phil kört sin Motown-grej i början av Genesis-karriären då...? Framför allt vill man ju gärna sätta nya/obekanta artister i något ganska smalt fack, så att som "okändis" hatta runt är knappast bra för "karriären".

Här i (på?) Kontrollrummet finns ju många "gamla rävar" som representerar både de som älskar att hoppa runt genremässigt och de som förblivit vid sin musikaliska läst - av olika skäl. Vore kul att läsa om detta   För egen del är jag extrem (?) hoppjerka, där jag "gästat" i fånigt många genres och stilar - för att det är så j-vla roligt för MIN del då, men en (fiktiv) Hasse-fan skulle ha jobbigt att som lyssnare uppskatta allt från Ricke Löws dragspelsorkester, Ornette Coleman-jazz, Gypsy-Kings-ripoffs till funk, rock-covers och New Age 

Konsekvenser för eget skapande då? Det är ju skillnad vad man själv uppskattar att aktivt delta i, och vad man som lyssnare uppskattar. Vad vill man prioritera - sitt eget "ha skoj" eller kanske kommunicera något till andra?

...ett tips på ett gäng yngre musiker från Söderköping, Pegasus, som spelar instrumental artock! Kanske inte helt fulländat men helt klart intressant och kul med "tillväxt" i genren

http://www.facebook.com/#!/pages/PEG...21402227875287

Mr Artrock: Mycket trevliga länkar!!   Gillar verkligen att du låter live-känslan dominera i Youtube-klippet, som kontrast till överdrivet närmikande! Bra ambiens också i "Valley of Mystery" - ligger närmare Led Zeppelin än Gentle Giants i soundet (givet den The Battle of Evermore-inspirerade mandolinen)

JT: Hehe, jo du, dina "70-tals-skisser" visar på att du har en hel del känsla för genren!

Jag har däremot svårt för sångrösten som finns på flera av Big Big Trains plattor. Det låter nasalt och "skitnödigt" (för att sno ett uttryck som användes på ett annat forum, då någon skulle beskriva Kaipa).

Just denna (Victorian Brickwork) låter bra i sången - en polerad PG, med lite Fish när han tar i, men de verkar ha haft lite omsättning av folk alternativt gott om gäster. Ligger närmast Spocks Beard i soundet - säkert samma "skola"... Men kanske lite väl anpassat, lite mindre vågat än t ex Porcupine Tree (som å andra sidan har sina egenheter likväl)

P.s Skitnödighet äro betydligt mer frekvent å genrens kritker