Kontrollrummet
Kategorier => Studio, produktion och övrigt => Ämnet startat av: egghuvud skrivet 16.04.2009, 12:21:50
-
Skulle göra några Beatles-covers på skoj sådär och fastnade lite i ett par låtar där. Blackbird t e x är ju faktiskt smått genialisk i harmonerna. Inte så lätt att spela heller. (tur att det finns så många tutorials på Youtube <_<)
Har alltid gillat Beatles utan att vara fanatisk. Men det första man tänker är ju att deras musik är enkel och okomplicerad eftersom man asocierar till de enkla treackordsdängorna typ She loves you och allt det där tidiga sextiotalstjoffset.
Sedan tycker jag att det är svårt att närma sig sådana där ikoner. Alla superlativ har redan används "Genier" osv.... kan bli svårt att diskutera utan att det blir pretentiöst eller bara att man rapar upp plattityder hit och dit. Om allt är sagt och det är sgat tusen gånger så förlorar det perspektiv ... hmmm fattar ni vad jag menar?
Mina topp tre favoritlåtar är iallfall
Blackbird
Let it be
penny Lane
alla tre är väl mer McCartney och alla tre innnehåller suveräna harmoniska vändningar. Och är snygga arrangemang.
Skulle vara kul att höra vad ni egentligen tycker om de där långhåriga typerna (och undvik nu klicheérna ;))
:) :)
-
Beatles är för mig en delad upplevelse. Lite hatkärlek möjligen.
Först har vi deras genialiska musik och odödliga låtar. Finns hur mycket som helst av den varan. Älskar även deras lekfullhet och deras progressiva försök.
Sen har vi den jobbiga biten då, alla surgubbar (ja, det är mest inskränkta enkelriktade trångsynta gubbar faktiskt som stannat upp i tid och rum) som bara tjatar om Beatles i alla lägen, försöker påtvinga deras existens på allt och alla, kan man inte sin Beatles så är man inte värd skit, för det är bara dom som existerar, right? :blink:
Naiva och IQ-befriande kommentarer som att det inte gjorts bra musik sedan Beatles osv. Vilket är helt jävla absurda kommentarer.
Tröttheten över denna ständiga och överdrivna förstoring av "fenomenet" Beatles förstör en hel del för mig tyvärr. Dom är liksom lite söndertjatade. :)
Let it be
-
Gillar dem och har alltid gillat dem. :)
Det finns lite olika perioder av beatles tycker jag. I början coverpopen, sedan mer eget för att till slut bli ganska flummigt a la Sgt Peppers...
Har lite olika favoriter från alla perioder.
Day Tripper
Drive My Car
Norwegian Wood (This Bird Has Flown)
Nowhere Man
Paperback Writer
Eleanor Rigby
The Fool on the Hill
While My Guitar Gently Weeps
Come Together
The Long and Winding Road
-
Personligen så har jag egentligen aldrig gillat dem särskilt bra - så jag har inte ens köpt någon "greatest hits"-skiva med dem... Annars har jag köpt sådana skivor med flera band som jag har gillat lite halvbra och som har kläckt ur sig enstaka bra låtar, men Beatles och Elvis tillhör några av de giganter som alla "måste" gilla, men som aldrig har hittat in i min skivsamling.
Beatles blev antagligen så stora mest för att ingen annan hann före med stor exponering av den musikstilen. Visst har de enstaka låtar som är helt ok, men det finns nog inga bland deras låtar jag kan säga att jag direkt längtar efter att höra.
Jag ogillar verkligen också, i likhet med freddy, att somliga ständigt försöker påtvinga sin egen åsikt på andra och på ett nästan religiöst fanatiskt sätt hävdar att man är totalt okunnig om musik om man inte älskar Beatles över allt annat. Kanske är det delvis sådant snack som har fått mig att få lite avsmak för dem...?
-
Du startar alltid så kul trådar Egget! Eloge för det!
Jag har alltid gillat Beatles och alltid varit fanatisk. :P
Och därför undrar jag nu hur du får She Loves You till en treackordslåt!? -_-
Den är ju "svår" med sin G-dur i grunden och ackordväxlingar från A7 till Cm t ex.
Jag tror jag fattar hur du menar ändå. Ofta blir jag sittandes med deras låtar
och märker passager som är skenbart enkla men innehåller de märkligaste växlingar.
I'm the walrus (Lennon) är rena fyrverkeriet i det sammanhanget. Den har alla durackord
från de vita tangenterna (C-durskalan) om jag inte missminner mig.
Jag tror inte man kan överskatta Beatles betydelse för populärmusiken även om man skalar bort tidsbundna
faktorer som att de var det första band som "bars fram" av televisionen, träffade rätt i stora efterkrigsbarnkullar som blev köpstarka tonåringar och att de blev ikoner för en ungdomskultur som bröt med konservativ trångsynhet och -moral. Det rent musikaliska
framstår ändå som banbrytande i mina öron. De tog till sig den svarta musiken och lade till engelsk folkmusik, ibland i samma låt
som Ticket to Ride (Lennon) med versen i folktradition och sticket i blues och vilken effekt det blir av den kontrasten! Som en bumerang kom den svarta musiken tillbaka till USA i engelsk, oputsad hamnstadstappning. Detta också i en tid när den den farliga rockmusiken hade tämts av den oroliga vita medelklassens föräldrageneration så att Elvis blev snällare och sjöng kristna låtar, Pat Boone hade ersatt Little Richard osv. Beatles överbryggade kanske dessa motsättningar, åtminstone i början innan Lennon tyckte de var större än Jesus... :rolleyes:
Det sägs att den musik man tillbringar sin tonårstid med är den som kommer att betyda mest för resten av livet. Så var det för min del med Beatles. Samtidigt älskar jag Bach utan att komma ihåg att jag nånsin lyssnade på hans musik under tonåren.
Det verkar som det ändå finns några "objektiva faktorer" (ursäkta uttrycket - kommer inte på nåt bättre) som gör att viss musik ter sig helt odödlig.
De låtar du nämner är också för mig riktiga höjdare. Eftersom dessa är McCartneys och då Lennons bidrag till deras storhet var minst lika betydelsefullt måste jag ju nämna:
Strawberry fields forever - på samma singel som Penny Lane (båda var A-sidor!) och det finns vissa likheter (övergången i moll på dominanten t ex). Det finns en drömsk, spooky, slowmotion över hela verket som jag inte hört i någon annan låt.
I am the walrus - Halsbrytande harmonier som sagt och drogpsykedelian flödar nästan över. Banbrytande. (fan där kom en kliché ändå!)
Day tripper - Det suveräna riffet. Det finns ett stick med kul entonssteguppgångar på basen.
Julia - Lennons drömliknande portträtt av sin mor. Nästan mardrömslikande ibland tycker jag. Helt annorlunda än den desperata Mother som kom några år senare (efter Beatles).
Come together En nykter Lennon gör upp med drogprofeten Tim Leary. McCartney sunkiga basspel till Ringos suveräna trummor är en stor del av behållningen.
Även George bidrog ju starkt till deras storhet på även som låtskrivare med bl a Here comes the sun och Something. While my guitar gently weeps är en höjdare också.
Uj skulle inte ha skrivit så mycket... men nu är det ju Beatles det handlar om. :rolleyes:
-
För mig är Beatles utan tvekan de största. Finns inga näst största, men några på delad tredje plats.
Jag vaknade en morgon när jag var 11 år, och insåg att jag älskade melodierna på en platta som morsan hade: "Herp Albert and his Tijuana Brass plays Lennon-McCartney". Jag visste inte ens det var Beatles jag gillade till en början, jag trodde det var Gilbert O'Sullivan (!). Innan dess var jag ointresserad av musik, och nu började ett närmast manisk beteende vad gäller lyssning på musik och införskaffande av medel till skivinköp. Som om inte det räckte var jag bara tvungen att börja spela gitarr.
Min första egna skiva blev den blå dubbeln, dvs samlingsalbumet Beatles 1967-1970. Tråkigt nog kan jag konstatera att alla skivor jag har köpt sedan dess är sämre.
För mig är Strawberry Fields forever, Penny Laine och Here comes the sun de tre bästa låtarna. Tre olika kompositörer, vilket säger mycket om deras mångfald.
Av allt de har gjort är det bara en handfull låtar som jag inte gillar. Resten fick mig i ett stadium av nästan andnöd och tunnelseende när jag hörde låtarna de första gångerna. Jag var liksom på en annan plats. Ett fåtal andra låtar har givit mig den känslan, men med Beatles var det nästan varenda låt.
Jag tittar ibland på omslaget på den blå dubbeln. På ena sidan fyra glada pojkar anno 1963 i ett trapphus. På andra sidan fyra vuxna män på samma plats sex år senare. Jag kan inte tänka mig att så mycket någonsin kan ändras på sex år, som det gjorde då. Vare sig världen eller musiken.
-
Jag tittar ibland på omslaget på den blå dubbeln. På ena sidan fyra glada pojkar anno 1963 i ett trapphus. På andra sidan fyra vuxna män på samma plats sex år senare. Jag kan inte tänka mig att så mycket någonsin kan ändras på sex år, som det gjorde då. Vare sig världen eller musiken.
Skriver under på allt. Vilken fantastisk sammanfattning! Oj, oj!
-
Håller med Equality ang. rolig tråd och gillar ditt initiativ egghuvud, finns hur mycket som helst att säga här egentligen, just den där totalt tidslösa grejen som man kan uppleva (utan droger) och enkelheten i det otroligt vackra i många av deras låtar är just det som kanske ingen eller väldigt få lyckats få till så bra som dom, även om det givetvis finns bra musik efter Beatles (så ingen "minderårig" härinne mussuppfattar budskapet).
Jag är född 1964, min farsa och morsa lyssnade mkt på Beatles hemma, säkert innan jag var född också, men mina tidigaste minnen av musik består av just Beatles, minns speciellt omslagen Help-Rubber Soul-Abbey Road och The White Album vilka jag givetvis skaffat i vuxen ålder igen förutom vissa av originalen som jag också har kvar...
De absolut bästa låtarna om man måste välja kommer från deras "tripp-period" etc, inte så konstigt egentligen men dom gjorde verkligen sina riktiga mästerverk då och framförallt hela Abbey Road som man ju skall/måste lyssna på rakt igenom för sakens skull!
Med gevär framför pannan och tvungen att välja 6 låtar:
1.Because
2.You never give me your money/Golden slumbers/Carry that weight
3.Dear Prudence
4.Blackbird
5.Your mother should know
6.I´m the walrus
B)
-
Jag uppmanar till mer utbyggda exempel på deras genialitet eller varför de är så bra ungefär som jag gjorde i ABBA-tråden vilket naturligtvis lämnades utan något mer konkret musikteoretiskt exempel. Tycker ärligt att det skulle vara roligt att förstå mer varför de så ofta upphöjs. EQ ger ju exempel men det skulle vara kul med mer analyser och mer förklarat vad det var som var så speciellt med att gå till A7 m.m. i G-dur. Det kan väl inte vara första gångerna man går utanför skalan? Jag tror nog det finns otaliga exempel på sådan harmonik i t.ex. jazzstandardlåtar.
Gjorde det verkligen nya saker eller plockade de ihop från andra på ett nytt och spännande sätt? Var det för att de var vita marknadsanpassade lite lagom skojsiga men kanske ändå lite farliga? Var deras harmonier/melodier så annorlunda eller var det bara bättre och kan man isf beskriva det för någon som inte lyckas uppleva det?
För mig som för bl.a andra Claes och Freddy så är det en slags trötthet över att höra det tjatas om detta band om och om igen. Vilka genier vilka fräcka osv. Jag kan till viss del uppskatta de senare mer experimentiella, men det tidigare tycker spänner över fältet, (med några få undantag) lite käcka eller harmlösa låtar till rena lollliga fjamset. Låt vara bra utfört men oftast ack så tråkigt.
Jag säger som Claes, visst finns det några ok låtar men mer är det inte för en som aldrig dragits in i hypen. Jag tror att börjar man lyssna och analysera musik som fanns innan Beatles och samtida med dem så fanns det i princip alla ingridenser som de använde. Och därtill mer avancerad harmonik/melodik, mer experimenterande, mer osv fast det inte nått fram till massan.
-
Kul att så många av er är med i mina eggiga funderingar.
Det där med myten kring dem och geniförklaringarna som flera av er varit inne på är nog ett problem som flera av oss delar. Det är svårt att urskilja musiken ur mytologin på något sätt. Vilket gör att man har svårt att analysera själva musiken utan att på något sätt blanda ihop det med fredsmarcher, Maharishi Mahesh Yogi, flower power och en massa andra saker som bildar ett slags kulturell geggamoja. Född på sextiotalet och inte riktigt med i den rörelsen så fick man liksom Beatles i modersmjölken fast inte bara på ett bra sätt, d v s kanske inte musiken utan Mytologin. och frågan är om den är så intressant idag...?
För attt svara på DG.s fråga så trior jag att mycket av storheten i musiken ligger i deras förmåga att blanda saker på ett nytt och intressant sätt.
Både klassiska arrangemang, blues rock, folkmusik, samt Pauls uppenbara intresse för Music Hall tradition (T e x maxwell silver house och Penny Lane)
vet inte om de skapade något helt nytt och vet inte om det går att skapa något helt nytt. Bygger inte all musik på referenser och vidareutvecklingar/sammanblandningar av olika stoff?
Jag var iallfall ganska imponerad av hur skickliga musiker de faktiskt var. Det hade jag liksom inte riktigt fattat förrän jag började rippa låtar. Däri ligger kanske också en del av förklaringen till framgången att gå ifrån att göra tämligen enkla poprocklåtar till att bli bättre på att skriva låtar och att traktera instrumenten ju längre tiden gick.
Jag tycker väl att jag blir bättre och bättre på att skriva låtar om jag jämför med de alster jag spottade ur mig för tio år sedan.
eggs :)
-
För attt svara på DG.s fråga så trior jag att mycket av storheten i musiken ligger i deras förmåga att blanda saker på ett nytt och intressant sätt.
Ja det är väl rätt mycket vad EQ också menade.
-
Jag tog ett årtal och tittade på låtar (ja mest hits) från 1966 och kollade vad som fanns samtidigt med Beatles egna hits.
Hellre lyssnar jag på
Keep On Running - Spencer Davis Group
Reach Out I'll Be There - The Four Tops
Paint It Black - The Rolling Stones
When a Man Loves a Woman - Percy Sledge
These Boots Are Made for Walkin - Nancy Sinatra
Crying Time - Ray Charles
Inte för att jag egentligen lyssnar på det men till skillnad från Beatles 1966 finner jag dessa låtar och artister vara mer svängiga och ha mer en slags feeling som tilltalar mig. Tror att Beatles för mig hamnar i en slags zon. En zon som är på något sätt varken eller. Det svänger inte, det är inte särskilt spännande harmoniskt eller melodiskt och framför allt inte rytmiskt. Känns dammigt och träigt och har väl med några undantag alltid gjort det.
Och tänk så mycket annan bra ej popmusik det fanns och spelades/skrevs under beatlesåren.
-
Jag har ett tidigt minne av Beatles när jag i de yngre tonåren med ett saligt leende fick höra Rock'n roll music på radion! Det var i samma veva man hörde My generation med The Who på Radio Luxemburg och bara satt och gapade av lycka. Men Beatles förde in en lekfullhet och fantasi i melodierna, som man aldrig tidigare hört. Variationen på skivorna blev ju mer och mer förfinad och med George Martins hjälp fick man ju även in klassiska influenser och instrument.
Det är svårt att välja favoritlåtar bland alla, men för mig är nog Strawberry fields forever och I am the Walrus höjdarna bland enstaka låtar.
Ser man till helhetsintrycket av ett helt album tycker jag Abbey Road och Seargent Pepper kommer främst, tätt följt av The White Album.
Som sagt Beatles fantasi, lekfullhet, humor, suveräna sång och spännande arrangemang satte dom i en särställning när dom kom. Jag tror att blandningen av McCartneys "folkliga", Music-hall influenser parat med Lennons uppkäftiga, tuffare stil gjorde låtarna så spännande. Sedan ska man ju inte glömma Harrisons underbara Here comes the sun och Something, som också tillhör de absolut bästa av Beatles låtar. Själv är jag ju naturligtvis oerhört påverkad av Beatles musik, eftersom jag växt upp med den och det märks säkert i en del av de försök man gjort att åstadkomma något hörvärt! :)
-
Jag började lyssna på dem när jag var 18-19 år kanske. Vi hade en egen Summer of love ('87) i min dåvarande bekantskapskrets och det ena ledde till det andra. Jag tycker att de är grymt bra när de är som bäst och jag är lite fascinerad av hela tidsepoken där, när inte mediabruset var lika starkt som det är nu... tja, that's it antar jag.
-
Jag tror att det handlar väldigt mycket om en generationsfråga - det man är uppväxt med det gillar man. Beatles för mig var en fyrspetsad ledstjärna där alla utom Ringo skrev märkligt bra låtar däremot trummar Ringo som ingen annan. Lyssna på Strawberry Fields och enbart ena kanalen kommer inte ihåg om det var höger eller vänster men en av dom är det , det vet jag med bestämdhet. Finns inget bättre sedan Crupa på 40-talet.
Min största besvikelse i livet var när jag fick A Hard Days Work när jag önskat míg She Loves You till en födelsedag i början av 60-talet. Jag spenderade hela min månadspeng på att mata en JukeBox i Grimslöv 1968 för att få lyssna på Something. Sgt Pepper var rebellisk när den kom men tilltalade mig inte så mycket. Flera låtar ogillar jag (eller förstår jag inte) Norwegian Wood, PennyLane och några högaktar jag över allt som gjorts i musikväg Yesterday, A day in life, With a little help from my friends (vet faktiskt inte om Beatels skrivit den), Something, Back In The USSR med flera - många flera. Det här betydde ju inte att man inte lyssnade på annat jag diggade en hel del från Stones också Paint it black bl.a.
Men nog f-n var de trendsättare av den högre skolan bra mycket musik tillkom efter det att Beatles satt trenden. Ett stort hatobjekt för mig var naturligtvis Yoko Ono som egenhändigt monterade ner Beatles (tyckte jag då alltså)
Ja The Beatles har väckt mycket känslor hos mig måste jag erkänna. Betydligt mer än t.ex. ABBA som knappast fick mig att höja ögonbrynen alls utom just deras Watch Out som är suverän.
Eko
-
Angående det där med generationsfrågan, så föddes jag 1964 och borde väl vara så indoktrinerad med Beatles och Elvis, att det står härliga till, men så är det alltså inte. Mina första riktigt stora musikhjältar, var Beach Boys och Bee Gees - och naturligtvis också mycket från Motown. :wub:
-
Jo men jag tror nog att det handlar om det trots allt jag är född 1955 så när jag var 7 fanns liksom inget annat än beatles när man pratr topnotch när du var 7 så fanns betydligt fler band (påverkade av beatles i o f s)
På början av 60-talet så fanns det i princip bara en radiokanal som spelade musik och det var till 99% dragspelsmusik en halvtimme i veckan hade Kaj Kindvall (om jag inte minns fel) ett popprogram på torsdagar kl. 15.00 som jag lyssnade på på fritids. 9 år är en ENORM skillnad vad gäller detta Claes.
Hävdar bestämt och med en dåres envishet att det handlar om en generationsfråga trots allt
Eko
-
Kanske ett av världens mest överskattade band:)
-
Kanske ett av världens mest överskattade band:)
Enligt dig förutsätter jag?
-
Kanske ett av världens mest överskattade band:)
Enligt dig förutsätter jag?
Haha :D
Nä det är fastslaget av Brittiska Kungahuset, dom kommer skicka ut ett pressmeddelande nästa vecka.
Forskare har funnit att människor som lyssnat för mycket på The Beatles har svårt att gå vidare i livet.
(Ironi)
:)
Haha, finns säkert fler som håller med mig, och fler som inte håller med mig:).
-
Grrr! :angry: :D
-
Kanske ett av världens mest överskattade band:)
Enligt dig förutsätter jag?
Haha :D
Nä det är fastslaget av Brittiska Kungahuset, dom kommer skicka ut ett pressmeddelande nästa vecka.
Forskare har funnit att människor som lyssnat för mycket på The Beatles har svårt att gå vidare i livet.
(Ironi)
:)
Haha, finns säkert fler som håller med mig, och fler som inte håller med mig:).
Det är helt ok att du tycker det, jag bryr mig inte. Vad jag däremot bryr mig om är HUR saker och ting uttrycks. Hade du lagt till "enligt mig" hade jag inte heller ställt frågan. Den gamla devisen lyder "det är inte vad man säger/skriver utan hur". Tycker jag och mig veterligen många med mig.
-
Kanske ett av världens mest överskattade band:)
Enligt dig förutsätter jag?
Haha :D
Nä det är fastslaget av Brittiska Kungahuset, dom kommer skicka ut ett pressmeddelande nästa vecka.
Forskare har funnit att människor som lyssnat för mycket på The Beatles har svårt att gå vidare i livet.
(Ironi)
:)
Haha, finns säkert fler som håller med mig, och fler som inte håller med mig:).
Det är helt ok att du tycker det, jag bryr mig inte. Vad jag däremot bryr mig om är HUR saker och ting uttrycks. Hade du lagt till "enligt mig" hade jag inte heller ställt frågan. Den gamla devisen lyder "det är inte vad man säger/skriver utan hur". Tycker jag och mig veterligen många med mig.
Jag ser det mer som regel än undantag att folks uppfattning om Beatles är att dom är ett gäng pundare med misslyckade melodier. Jag själv vill inte kritisera dom lika hårt:), är nog för ödmjuk för sånna direkta påhopp.
-
Kanske ett av världens mest överskattade band:)
Enligt dig förutsätter jag?
Haha :D
Nä det är fastslaget av Brittiska Kungahuset, dom kommer skicka ut ett pressmeddelande nästa vecka.
Forskare har funnit att människor som lyssnat för mycket på The Beatles har svårt att gå vidare i livet.
(Ironi)
:)
Haha, finns säkert fler som håller med mig, och fler som inte håller med mig:).
Det är helt ok att du tycker det, jag bryr mig inte. Vad jag däremot bryr mig om är HUR saker och ting uttrycks. Hade du lagt till "enligt mig" hade jag inte heller ställt frågan. Den gamla devisen lyder "det är inte vad man säger/skriver utan hur". Tycker jag och mig veterligen många med mig.
Fast jag tycker Markus var kul. :)
Beatles-fanatikerna är värda en släng av sin egna medicin. Undra hur många gånger jag läst "Ingen kan göra lika bra musik som Beatles" utan ett "enligt mig" efteråt. Eller "Sen beatles dagar är det ingen som kommer i närheten", även den utan "enligt mig". :)
Sen reagerar jag när folk skriver att dom var skickliga musiker. Det håller jag inte med om faktiskt. Dom var väldigt skickliga låtskrivare dock. :)
-
.
.
.
Sen reagerar jag när folk skriver att dom var skickliga musiker. Det håller jag inte med om faktiskt. Dom var väldigt skickliga låtskrivare dock. :)
Visserligen Off-Topic här men mitt intryck är att de som skriver väldigt bra låtar ofta är "bara" bra eller tom medelmåttiga musiker, min känsla mer än någon slags vetenskaplig undersökning dock.
Fanatiker, oavsett vad det gäller är ett släkte (eller många släkten) för sig... <_< (enligt mig)
-
Du som sa att "Beatles i stor utsträckning uppfattas som gamla pundare med misslyckade melodier" msåte helt sakna intelligens eller bara här vilja idiotprovocera pga total brist på fantasi etc!
Man kan ju verkligen undra vilka cirklar du umgås i med såna uttalanden, hmmm, som tur är vet de flesta andra (normala) att så inte är fallet, oavsett om man gillar dom eller ej...
freddy har här inte heller fattat galoppen riktigt tyvärr, dom var ju otroligt rutinerade efter en jävla massa harvande och år i Hamburg långt innan dom slog igenom, erfarna som få och samtidigt utvecklas ifrån Love me do till Something är och måste betraktas uifrån musikaliska perspektiv gentemot personligt tyckande/antagande och ställas mot vad de flesta ANDRA grupper/artister faktiskt inte lyckats med utan snarare kopierat, men det som är obvious för vissa av oss är höljt i dunkla dimmor för de andra som saknar vissa insikter, så är det och kommer alltid att vara!
;)
-
.
.
.
Sen reagerar jag när folk skriver att dom var skickliga musiker. Det håller jag inte med om faktiskt. Dom var väldigt skickliga låtskrivare dock. :)
Visserligen Off-Topic här men mitt intryck är att de som skriver väldigt bra låtar ofta är "bara" bra eller tom medelmåttiga musiker, min känsla mer än någon slags vetenskaplig undersökning dock.
Fanatiker, oavsett vad det gäller är ett släkte (eller många släkten) för sig... <_< (enligt mig)
OT ja, men jag tror du har en poäng helt klart. Dock är det inte svart eller vitt. Men det finns helt klart folk som har det ena och inte det andra :)
-
1962 var jag 14 år och inte särskilt musikintresserad. Jag tog visserligen pianolektioner för det tyckte mina föräldrar jag borde då dom hade ett piano hemma. Det bidrog väl till att jag ändå fick Ba (motsarar 3) i musikbetyg. 1963 kom Beatles. Plötsligt öppnades en helt ny värld - musik !! Jag upptäckte musiken och skaffade gitarr, spelade med kompisar och skrev låtar. Vilken kick i livet! Att resonera om vilka låtar som är bäst är egentligen ointressant det bekräftar bara att smaken är så varierad :D men ett är säkert, vi har alla mer eller mindre någon form av relation till Beatles. Om dom inte dykt upp då? Tja, jag kanske fortfarande hade tagit pianolektioner utan att upptäcka nån musik...
-
1966 var jag 6 år och inte särskilt musikintresserad. 1966 kom Monkees. Plötsligt öppnades en helt ny värld - musik. Vi stod där med trägrenar som gitarrer och ville bli lika coola. Nåväl det dröjde innan jag skaffade gitarr. Men vi har alla mer eller mindre någon form av relation till Monkees. Om dom inte dykt upp då? Tja, då hade nog några andra gjort det eller så hade jag blivit forbollsproffs?
Men det som gör mig så sne är att ingen jävel idag snackar om hur bra Monkees var. Okunniga jävlar!
-
Du som sa att "Beatles i stor utsträckning uppfattas som gamla pundare med misslyckade melodier" msåte helt sakna intelligens eller bara här vilja idiotprovocera pga total brist på fantasi etc!
Man kan ju verkligen undra vilka cirklar du umgås i med såna uttalanden, hmmm, som tur är vet de flesta andra (normala) att så inte är fallet, oavsett om man gillar dom eller ej...
freddy har här inte heller fattat galoppen riktigt tyvärr, dom var ju otroligt rutinerade efter en jävla massa harvande och år i Hamburg långt innan dom slog igenom, erfarna som få och samtidigt utvecklas ifrån Love me do till Something är och måste betraktas uifrån musikaliska perspektiv gentemot personligt tyckande/antagande och ställas mot vad de flesta ANDRA grupper/artister faktiskt inte lyckats med utan snarare kopierat, men det som är obvious för vissa av oss är höljt i dunkla dimmor för de andra som saknar vissa insikter, så är det och kommer alltid att vara!
;)
Jag gillar att provocera:), ta det inte personligt. Jag älskar dig även om du lyssnar på dom, faktum är att jag älskar alla människor:)
Vissa säger att Elvis är det största, andra Morrissey...Jag fattar inte storheten bara.
Man kan inte mäta bra musik i hur framgångarna ser ut, man ska känna vad man själv tycker.
Jag gillade när dom gjorde Waterloo och Dancing queen, så långt kan jag sträcka mig.
-
det här var ju en kul tråd :rolleyes:
jag älskar förstås Beatles, mitt mått på när man har ett riktigt favvoband är när man tycker att de istort sett inte har en enda dålig låt, där hamnar beatles för mig,, (jaja obladioblada och don´t pass me by är inga höjdare, inte revolution 9 heller :D) men i stort sett allt är bra, till skillnad mot tex Stones (som för övrigt slog igenom med en beatleslåt) som gjort mer skit än bra, sorry.
jag är född 72, började lyssna på beatles i sjuan nångång kanske, några år senare hade jag allt som gick att få tag i. min gud heter John Lennon !!!! :wub:,, världens genom tiderna bästa låtskrivare och häftigste rockröst (javisst han är ingen freddy mercury men vilken känsla ) hohoho. min gode vän jonnerstone och jag har fajtats om vem som är bäst av lennon/mccartney ända sedan vi träffades föröver 20 år sedan,hehe, det är kul det.
bästa skiva Let it be, mccartneys let it be och long and winding road, lennons dig a pony och across the universe, harrisons i me mine.
grymt många favvolåtar har man ju, in my life och a day in the life tillhör definitivt 2 av dem.
men för att föra in någon form av konstruktivitet i denna tråd så vill jag säga detta:
den viktigaste faktorn till deras storhet förutom att de var suveräna låtskrivare är något många glömmer nämligen George Martins påverkan som producent, med sin klassiska skolning förde han in en dimension till när det gällde arrangemanget och produktionen av låtarna.
jag tycker det har gjorts grymt mkt bra musik efter beatles och mkt bättre också men man kan inte underskatta deras betydelse och man måste ha med i beräkningarna att utvecklingen går framåt och musiker idag har betydligt bredare bas att hämta influenser ifrån.
-
nu blev jag inspirerad till att byta profilbild :D
-
Bäst att börja med att säga att jag inte är fanatiker men gillar Beatles. Dom gjorde en hel del lysande musik och en del som inte var så bra. Mycket bra musik har gjorts senare t o m av medlemmarna i gruppen och självklart av en massa andra också. Allt annat är enligt min åsikt struntprat. Däremot tycker jag att om man kan lite om musikhistoria kan man knappast kalla Beatles för överskattade. Ej heller sådana som Beach Boys Stones, Elvis etc etc etc etc Dom fick pop/rock musiken att ta nya spännande vägar. När man analyserar deras musik måste man jämföra med vad som fanns före dom. Annars haltar jämförelsen. Alltid lättare att vara tvåa med tricket.
Tycker också det är en trist inställning att säga: Var det inte dom hade det varit någon annan. Det förtar vilken prestation som helst. Det var ju just för att dom (och andra storheter) har/hade det lilla extra för att bli superstjärnor. Dom har/hade obestämbara "Det!".
Annars kan man ju alltid säga så. Jaha om inte du var störst/först/bäst hade någon annan varit det. Jasså du Armstrong du var först på månen, jaja hade det inte varit du hade det väl varit Buzz Aldrin . . . Behövs inget extra för det m a o, missunsamhet? Dessutom fullständigt omöjligt att bevisa eller motbevisa. Det kanske inte hade kommit något annat Beatles som blivit lika stora, vad vet vi!?
Vad gäller bra eller dåliga musiker var det nog så att fram tills dom började med arenaspelningar o liknande var dom ett riktigt tajt och bra band. Även om dom inte var ekvilibrister individuellt. När dom sedan inte hörde vad dom spelade för allt skrikande blev dom sämre och sämre. Riktigt duktiga låtskrivare, utan tvekan!
Håller också med om känslan utan undersökning att bra musiker inte är så bra låtskrivare. Hoppas det för egen del så kanske man kan få till en hit ändå :D
Bäst att avsluta med: Tycker jag! :rolleyes:
-
1966 var jag 6 år och inte särskilt musikintresserad. 1966 kom Monkees. Plötsligt öppnades en helt ny värld - musik. Vi stod där med trägrenar som gitarrer och ville bli lika coola. Nåväl det dröjde innan jag skaffade gitarr. Men vi har alla mer eller mindre någon form av relation till Monkees. Om dom inte dykt upp då? Tja, då hade nog några andra gjort det eller så hade jag blivit forbollsproffs?
Men det som gör mig så sne är att ingen jävel idag snackar om hur bra Monkees var. Okunniga jävlar!
Jag gillade the monkees tv-serien var hur kul som helst men de var definitivt ett resultat av beatleseran,
Eko
-
nu blev jag inspirerad till att byta profilbild :D
Just det!
-
Utan Beatles inget Monkees som sagt. Monkees skapades som Beatleskopia av smarta tv-producenter i USA. Jag gillade också Monkees. I'm a believer som skrevs av Neil Diamond är en riktig höjdare.
Ska försöka ge mer musikteoretsika bakgrunder till varför Beatles är unika DG. Bra lista du presenterade där man ändå bl a saknar Beach Boys.
-
Att Beatles låg i täten för popens utveckling på 60-talet torde vara ostridigt. Att påstå något annat är tyder på dålig historisk insikt. Visst, de finns alltid de som ifrågasätter historiska fakta, men var man med eller har satt sig in i vad som hände på 60-talet, så finns det ingen annan tolkning.
Det man kan diskutera är hur stor påverkan popens utveckling på 60-talet i sin tur har på dagens musik.
Beatles storhet bygger inte på skicklighet att traktera instrument. Jag tycker inte man stöter på den typen av argument särskilt ofta heller. Däremot hävdas (med all rätt enligt mig) att de kunde använda instrument på sätt som de aldrig använts förut, och hitta instrument som aldrig använts förut i popmusik. Här kommer den femte medlemmen/pundaren George Martin in, som bidrog med tre viktiga pusselbitar, introduktionen till klassisk musik/arr, realiseringen av tekniska önskemål och projektledningen.
Tag Strawberry fields forever som exempel. Instrumenteringen är förutom bas, gitarr trummor de mer ovanliga inslagen mellotron, baklängescymbaler och Swarmandel, en sorts indisk cittra. Fyra trumpeter och tre celli.
Förutom instrumenteringen så är låten intressant då den ju är ett collage av två versioner som från början hade olika tempo och tonart.
Det finns så väldigt mycket intressant att hitta i just inspelningarna och teknikens utveckling under denna tid, men det är ju inte specifikt Beatles utan snarare Abbey Road. Fast å andra sidan, hur mycket hade den studion utvecklats om dessa fyra pundare med misslyckade melodier inte ständigt krävt att teknikerna skulle göra underverk?
Penny Laine är ett annat exempel på hur man formligen maxade studion. Se förteckningen över ingående instrument:
John Lennon: two pianos, rhythm guitar, congas and harmony vocals.
Paul McCartney: bass, three pianos, lead and harmony vocals, recorder.
George Harrison: lead guitar, firebell and background vocals.
Ringo Starr: drums and percussion.
George Martin: piano.
David Mason: piccolo trumpet solo.
Other session musicians played wind, brass and stringed instruments
Vid denna tid hade man ännu bara 4 kanaler. När kanalerna tog slut fick man göra nermix till en annan 4-kanalare. Med denna låt fick man göra om proceduren 3 gånger till för att få nya spår. Och hur låter då resultatet rent tekniskt? Sämre än dagens inspelningar - nej inte mycket. Jämfört med annat från denna tid? Utklassar det mesta. Tycker jag och ett par andra likasinnade.
-
Klart att beatlarna haft enorm påverkan. MÅnga bra låtar gjordes, bra inspelningeteknik, och helt nya grepp, tex. sampling med rullbandare till baklängescymbaler.
Personligen känner jag att man lyfter fram beatlarna som något fantastiskt, och samtidigt fnyser åt all utveckling som varit senare, ta tex. synthmusiken.
Depeche mode har gjort enormt mycket för musiken, men jag får ofta känslan att hängivna beatlesälskare avfärdar dem som tekniskt mambo jambo. (tack plus)
Man skall vara skicklig på att göra det som just nu är hett eftertraktat. Beatles med produktionerna var glödhett på sin tid. Hade någon annan hunnit före kanske låtarna, hur bra de än är, inte alls haft samma genomslagskraft.
Jag har lyssnat massvis på beatles genom åren, men jag tycker inte att det är speciellt mycket detaljer i musiken/produktionen. Inte om man jämför med den musik jag vanligtvis lyssnar på.
För mig är bealtes mer ett fenomen, en produkt av tiden & att vara först med något, än ett gäng som skrev superbra låtar :)
-
När man summerar det andra årtusendet så kommer Bach och The Beatles vara det som representerar musiken.
27 list ettor. Och då är inte ens strawberry fields forever,while my guitar weeps,norwegian wood och here comes the sun inte ens med bland deras list ettor. De är i en helt egen division och kommer att analyseras och njutas av i säkert tusen år.
För mig är det ett av mina älsta musikminnen är the beatles med ob-la-di ob-la-da även om jag inte fattade att det var The Beatles. Och alla som någon gång har lärt sig spela ett instrument kommer säkert ihåg när de lärde sig spela sin första beatles låt det brukar vara en av de första "riktiga" man spelar. Låtarna duger till en nybörjare och de duger till en symfoni orkester.
The Beatles är inte mitt nummer ETT favoritband idag och har kanske heller aldrig varit. Men inget annat band har varit på
toplistan hela livet och jag tror inte att de kommer att bli petade där i från heller.
-
Bara en sak jag missade lite: När man snackar placeringar på listor etc, så är det lite som när amerikaner har VM i sporter som endast utövas i USA, och man sedan ger titeln värdsmästare till den som vann.
JAg tror att det är svårjämförbart. Ta nån monsterhit från 1986 och jämför med hur många spelningar de fått första året, två året...etc, och ställ i relation till hur stort utbudet är.
Äh. vet inte riktigt vart jag ville komma med detta :D
-
När man summerar det andra årtusendet så kommer Bach och The Beatles vara det som representerar musiken.
27 list ettor. Och då är inte ens strawberry fields forever,while my guitar weeps,norwegian wood och here comes the sun inte ens med bland deras list ettor. De är i en helt egen division och kommer att analyseras och njutas av i säkert tusen år.
För mig är det ett av mina älsta musikminnen är the beatles med ob-la-di ob-la-da även om jag inte fattade att det var The Beatles. Och alla som någon gång har lärt sig spela ett instrument kommer säkert ihåg när de lärde sig spela sin första beatles låt det brukar vara en av de första "riktiga" man spelar. Låtarna duger till en nybörjare och de duger till en symfoni orkester.
The Beatles är inte mitt nummer ETT favoritband idag och har kanske heller aldrig varit. Men inget annat band har varit på
toplistan hela livet och jag tror inte att de kommer att bli petade där i från heller.
Nu har man ju just gjort det kollat vilka tio låtar som är mest spelade. På listan hamnade ingen Beatleslåt däremot Abbas The Dancing Queen på 7 plats om jag inte inns fel och Procol Harums A Whiter shade of pale på första plats det handlar om UK offentliga platser mest spelade låtar.
Eko
-
Om tusen år kommer de de tre B:en att fortleva och representera all god kultur.
Bach, Beatles och Backman Turner Overdrive. Alla övriga är inte mycket att ha.
-
Som några här antyder helt riktigt, så handlar det om att ha koll på sin musikhistoria, allt annat är trams, man är dessutom ingen fanatiker bara för att man framhåller Beatles som den grundpelare inom popmusiken utan vilken dagens musik inte hade varit vad den är, detta ÄR obestridligt och handlar inte om att någon annan kunnat gjort det etc, det är ett konstlat och möjligen internetskadat synsätt att tro att allt och alla går att ersättas och dessutom urholkar det individens och gruppens betydelse!
Jag kan verkligen förstå de som av någon anledning upplever Beatles som något pådyvlagt dammigt/träigt/mossigt gammalt skit, alla har rätt till sin åsikt och smak vilken i sig ofta bottnar ur upplevelser och betingning ofta från skolåldern och ungdomstiden etc, möjligen har en del av de yngre haft någon musiklärare som totalt snöat in på Beatlarna i sin undervisning...jag har själv stött på dessa åsikter då jag vikarierat som mussemajje både på 90 och 2000-talet, dock körde jag en musikhistoria för eleverna som omfattade allt ifrån 50 till 90-tal, dagens musik är dom redan så förstörda med så man måste få dom att fatta grejen på något vis, det ena har gett det andra osv men det är ju basic shit...
Särdragen då, visst fasen har George Martin en superstor betydelse i sammanhanget, vidare har bandkemin en lika stor roll, att just så pass antagonistiska killar som John och Paul kunde sitta och snickra ihop vad som erkänts som världens bästa låtar och som sannolikt, likt Bach kommer att genljuda i tusende år, till skillnad mot Nirvana/Ace of Base/Madonna/Måns Zelmerlöv osv osv.
Det som på den tiden gällde var antingen Stones eller Beatles har jag alltid fått höra från dom/er som var tonåringar då det gällde, det bara var så, Stones var lite tuffare bla bla men faktum är att dom fan inte kunde lira på sina instrument i början, man kan också höra åsikter från 50-talisterna som att Beatles var för mesar/icke rockers etc etc, finns ju som alltid olika läger, redan då tyckte flertalet äldre också att den nya musiken var skitkass och höll stenhårt på Gene Vincent/Elvis/Jonny Kidd etc...
Innan dom tyckte farfars generation att vad som utspelade sig och exploderade på 50-talet var ren jävla idioti för missanpassade skinnjackor och kriminella/luder etc som borde skjutas, Swing var det som gällde und so weiter...men inget har någonsin kunnat existera eller uppstå utan det som kommit före, och där har faktiskt Beatles viktiga särdrag hur mycket man än försöker att kämpa emot emotionellt!!!
Tekniken ja, 4-kanals bandare var en lyx och gav upphov till div. häftiga experiment som resulterade i revolutionerande LP´s jämfört med vad som tidigare producerats, ALLT detta MÅSTE man ta i beaktande och om inte tokdigga, åtminstone vörda och respektera för sakens och innovationens skull, vad vore ni alla hempulare utan detta tror ni, tacka således Les Paul för multibandaren minsann*
För att klämma in en sista tänkvärd åsikt om Beach Boys, som jag också älskar (post-surfperioden såklart, då Brian Wilson sitter kvar i studion medans bandet är på turne någonstans i världen) denna musik har även den sina genialiska och tidslöst ödemässigt vackra drag av enormt stora mått som aldrig kan underskattas, beakta dock Brians ständiga sneglande på Beatles och tävlingsandan som han led av, dom visste alla att dom var epokgörande och med den pressen ville han som bekant göra eposet NR.1=Smile, men det tog väl ca 37 år eller nåt innan den slutligen släpptes från hans barm och är nu ett annat kapitel som absolut bör ses på DVD!
För övrigt; The Monkees, blaaah-vomit, rent löjeväckande plast i jämförelse...
;)
-
Lysande analys igen Rattlet! Kul att du ingående beskriver tillkomsten av Penny Lane och Strawberry Fields som man nog får tillskriva George Martin att den blev så makalös som den blev. På Anthology II finns en version av stråkspåret, en mycket fascinerande lyssning. En ganska kul historia kring Penny Lane är ju att Paul McCartney sjöng hur han ville ha trumpetsolot för den femte beatlen Geogre Martin. Han skrev ned stämman snabbt på noter och presenterade den för Englands skickligaste konserttrumpetare David Mason som protesterade mot att en av tonerna var skriven alldeles för högt men till slut satte han den ändå.
Vad jag tror gör att den yngre generationen ställer sig frågande inför Beatles storhet är att man inte vet att de var först med så mycket, allt från banbrytande harmonier till baklängesgitarrer och -cymbaler, psykodelia, conceptalbums, främmande instrument, österländska influenser, you name it. Sen måste ju varje generation revoltera mot sina föräldrar och lyssnar de på Beatles så... :rolleyes:
Snygg avatar DG!
-
Exakt, men först betyder inte alltid bäst :) Finns ju rätt många exempel på både musik, teknologi, uppfinningar, politiska system eller vad det nu må vara, där den som utävade något först inte va bäst på det.
Dessutom får man ju faktiskt tycka att musiken inte är bra, trots att man inser hur stor betydelse de haft :)
-
Exakt, men först betyder inte alltid bäst :) Finns ju rätt många exempel på både musik, teknologi, uppfinningar, politiska system eller vad det nu må vara, där den som utävade något först inte va bäst på det.
Dessutom får man ju faktiskt tycka att musiken inte är bra, trots att man inser hur stor betydelse de haft :)
Precis, så är det! Det mesta brukar t.o.m. förfinas med tiden :)
Sen tycker jag det är intressant att vissa selektiva delar av musikhistorien ska man ha koll på enligt vissa individer, det brukar vara exakt dom delarna av musikhistorien dessa personer uppskattar väldigt mycket. Vilket otroligt sammanträffande va? :lol:
Dessa personer kan förstås lika mycket och väl ingående om dödsmetallens ursprung eller jazzens histora. Annars får dom nog sluta peka och säga "lär dig din musikhistoria". :rolleyes:
-
Dessutom får man ju faktiskt tycka att musiken inte är bra, trots att man inser hur stor betydelse de haft :)
Absolut! Hoppas inte jag har givit andra signaler. Men man får räkna med mothugg särskilt om man skriver "ett gäng pundare med misslyckade melodier". :o :lol:
-
freddyboy
Sen tycker jag det är intressant att vissa selektiva delar av musikhistorien ska man ha koll på enligt vissa individer, det brukar vara exakt dom delarna av musikhistorien dessa personer uppskattar väldigt mycket. Vilket otroligt sammanträffande va? laugh
Dessa personer kan förstås lika mycket och väl ingående om dödsmetallens ursprung eller jazzens histora. Annars får dom nog sluta peka och säga "lär dig din musikhistoria". Roll Eyes
På a) svarar jag förstås att det givetvis inte handlar om selektiva delar av musikhistorien, läser man mina inlägg så pekar jag på hur allt hänger ihop, nu råkar det vara så att egghuvuds tråd som du postar i med dina lågbegåvade uttalanden handlar, om just the Beatles och inte om någon satans Norsk eller Argentinsk deathmetal pajasgrupp :lol:
dom härstammar för övrigt från Robert Johnson och Memphis Minnie om du nu inte hade full koll...
På b) svarar jag: lär dig din musikhistoria gosse, käfta sedan när du vet vad du snackar om, headbanging tex uppstod för första gången 1969 till Led Zeppelin...
Du tar detta personligt, det märks, du har inte speciellt stora preferenser vilket sannolikt är dina föräldrars och din uppväxts fel...jag vet en väldan massa kids runt 20 som hajjar storheten med BÅDE det bästa av idag OCH igår, som Beatles obestridliga plats i historien för de verkligt musikintresserade/kunniga...
;)
-
freddyboySen tycker jag det är intressant att vissa selektiva delar av musikhistorien ska man ha koll på enligt vissa individer, det brukar vara exakt dom delarna av musikhistorien dessa personer uppskattar väldigt mycket. Vilket otroligt sammanträffande va? laugh
Dessa personer kan förstås lika mycket och väl ingående om dödsmetallens ursprung eller jazzens histora. Annars får dom nog sluta peka och säga "lär dig din musikhistoria". Roll Eyes
På a) svarar jag förstås att det givetvis inte handlar om selektiva delar av musikhistorien, läser man mina inlägg så pekar jag på hur allt hänger ihop, nu råkar det vara så att egghuvuds tråd som du postar i med dina lågbegåvade uttalanden handlar, om just the Beatles och inte om någon satans Norsk eller Argentinsk deathmetal pajasgrupp :lol:
dom härstammar för övrigt från Robert Johnson och Memphis Minnie om du nu inte hade full koll...
På b) svarar jag: lär dig din musikhistoria gosse, käfta sedan när du vet vad du snackar om, headbanging tex uppstod för första gången 1969 till Led Zeppelin...
Du tar detta personligt, det märks, du har inte speciellt stora preferenser vilket sannolikt är dina föräldrars och din uppväxts fel...jag vet en väldan massa kids runt 20 som hajjar storheten med BÅDE det bästa av idag OCH igår, som Beatles obestridliga plats i historien för de verkligt musikintresserade/kunniga...
;)
Undra vem som tar det personligt?
Varför alla personliga påhopp? patetiskt...
-
ja gissa, se dig om i vrede som filmen hette, eller som jag skulle vilja säga, se dig själv i spegeln och säg, jag är alltid neutral mot Mr Artrock...försök distansiera dig lite gosse!!!
:lol:
-
Jag för min del, med liberalismens envisa individperspektiv som stöd, hävdar att jag mycket väl kan mena att Monkees var före Beatles. Ja så ser jag det.
-
2 down, 2 to go!
-
Sen tycker jag det är intressant att vissa selektiva delar av musikhistorien ska man ha koll på enligt vissa individer, det brukar vara exakt dom delarna av musikhistorien dessa personer uppskattar väldigt mycket.
Utveckling är sällan linjär, och vad gäller popmusikens utveckling har den skett i vissa språng. Utvecklingen under perioden 65-69 anser jag vara den mest intensiva som funnits. 1967 anser jag är en höjdpunkt som aldrig har överträffats, och att utvecklingen blev som den blev står i huvudsak Beatles/George Martin/Geoff Emerick för. Det är alltid intressant att forska i skeden där utvecklingen har varit intensiv, och jag tycker den följer vissa mönster, oavsett om man snöar in på bilar, språkhistoria, måleri eller jaktflygplan. Vissa faser är intressanta, andra är återvändsgränder eller transportsträckor till nästa fas.
Synthpop och dödsmetal kan man alltid diskutera om det är paranteser eller kvanthopp. Det som ligger nära i tiden brukar dock få lite väl mycket fokus. Tiden utvisar vad som är odödligt eller inte. När jag var liten slogs jag med klasskamraterna huruvida Kiss' "Love gun" var en bättre skiva än sgt Pepper. Jag var ensam förspråkare för den senare. Hur är det idag?
Ska ha koll... Tja, man ska väl ha koll på vissa saker inom musikhistorien om man vill anse sig någorlunda allmänbildad. Skall man fungera ihop med andra musiker krävs nog lite mer ändå då man ofta pratar i associationer och referenser.
Men visst är det väl också så, att man tycker att alla borde inse det man själv har insett. Det tog mig många år att förstå att alla inte kommer att få samma upplevelse av Beatles musik som jag fick. :mellow:
-
Beatles ja,dom har även haft påverkan på mig - men på ett annat sätt.
Mina två äldre bröder gillade beatlarna och hade en sån där gammal rull bandare med olika band och låtar.Denna utrustning var HELIG.Jag och minst brorsan fick under inga villkor använda apparaturen.På dessa band så fanns det några låtar med Otis Reddning,Marvin Gaye etc..Jag var helsåld på det.Så fort jag kom hem från skolan,tidigare än store brorsorna,så var jag där och pillade och spolade.Letade upp det jag tyckte om,fick nån timme då och då.Mest fick jag sitta utanför deras rum och lyssna,ingen fick komma in då dom hade sina "sessioner" med sina kompisar.Sen började dom med brudarna,och då var det riktigt kört.Jag ser det som att dom stängde ute mig från hela Beatles eran,med lite ironi då..Kanske därför jag aldrig fastnade för Liverpool killarna..
En dag var det lynchstämning.Jag hade med lite hjälp från minst brorsan kapat några av taperna.Vidare så hade vi spelat över långa delar av deras heliga värld då rullbandaren hade en mikrofon.
Fy för den lede vilket liv det blev.Då insåg föräldrarna att vi mindre grabbar också ville lyssna på musik,så vi fick en egen bandare.Hade det inte varit för lillbrorsan så kanske jag också blivit en "beatlare",han trasslade till alla banden.Mycket frustrerande med små brorsor :D
När jag började sjuan så byggde jag ett par högtalare modell större i slöjden.Med lite hjälp av läraren så blev dom inte så tokiga.Elektroniken tog jag från gamla radioapparater.Tre diskant/mellan högtalare i varje låda.Jag fick det att fungera och diggade vilt till Motown/blues svänget.Hur lät högtalarna frågar sig säkert vän av ordning,bedrövligt - men jag hade byggt dom själv och fick spela det jag tyckte om.Beatlarna i den riggen hade nog setts som helgerån bland de frälsta Liverpool anhängarna här,men som genom ett under klarade dom sig - och jag med :D
Det finns väl inga sanningar om vad som har påverkat musik historien mest?
Utan afrika,inga trummor,ingen blues..?
Om jag skall vara trångsynt så säger jag Robert Johnson,Son house,Hound dog Taylor med flera.Varje tidsepok har sina hjältar.I bluesen har vi en del av svaret.
Vissa aspekter har nog färgat musik historien hårdare än annat..Marvin Gayes pappa sköt sin son..Hound dog Taylor sköt sin basist,och en tredje sköt Lennon,nån annan sköt en rappare.
Och jag sköter mig själv och försöker inte pracka på nån annan mina sanningar.Det blir lite "pojkrums diskussioner" om vilka som är störst/först/bäst/sålt mest.Ungefär det jag hörde utanför storebrorsornas rum,nu kommer jag ännu längre bort från dom :lol:
Lite annorlunda upplevelse av beatlarna som sagt.Jag är född 57 så jag hörde larmet från Liverpool tidigt.Skall vi snacka känsla,så vinner soul/blues över beatlarna så det så..hi hi
Mitt bidrag till tråden,klipp till mig nu :)
Mvh
Micael
-
Men visst är det väl också så, att man tycker att alla borde inse det man själv har insett. Det tog mig många år att förstå att alla inte kommer att få samma upplevelse av Beatles musik som jag fick. :mellow:
Så är det. Vi har alla vårt eget lilla "beatles" :)
Tack för ett vettig och sakligt svar Rattle, jag vet inte om det framgick riktigt hur jag menar. Svårt att formulera det. Men jag försöker:
Jag inser självklart Beatles del i historieböckerna, man bör självklart känna till detta band och vad dom gjort. Det är en del av allmänbildningen. Däremot så kan det få stanna där om man inte är intresserad, alla har sitt hjärta på olika ställen. Alla har sitt egna "beatles" som man kan alla detaljer kring och massa kuriosa. Beroende på vad man gillar och vad man tycker är intressant.
Det naiva kommer in när någon försöker påtvinga någon annan denna kunskap, utöver vad som kan anses vara allmänbildning. Det var lite min poäng. Som jag skrev i mitt första inlägg så har jag svårt att förstå sådana personer. Dom som ägnar sig åt någon form av predikan. ;)
Som någon sa tidigare så är mycket kopplat till ålder och generation. Även om det finns undantag så klart.
Alla som är musikintresserade har nog sitt egna "beatles" som dom kan oerhört mycket detaljer om. Vilket band eller stil det rör sig om handlar om tycke och smak. Man måste liksom inse detta.
-
Men visst är det väl också så, att man tycker att alla borde inse det man själv har insett. Det tog mig många år att förstå att alla inte kommer att få samma upplevelse av Beatles musik som jag fick. :mellow:
Så är det. Vi har alla vårt eget lilla "beatles" :)
Tack för ett vettig och sakligt svar Rattle, jag vet inte om det framgick riktigt hur jag menar. Svårt att formulera det. Men jag försöker:
Jag inser självklart Beatles del i historieböckerna, man bör självklart känna till detta band och vad dom gjort. Det är en del av allmänbildningen. Däremot så kan det få stanna där om man inte är intresserad, alla har sitt hjärta på olika ställen. Alla har sitt egna "beatles" som man kan alla detaljer kring och massa kuriosa. Beroende på vad man gillar och vad man tycker är intressant.
Det naiva kommer in när någon försöker påtvinga någon annan denna kunskap, utöver vad som kan anses vara allmänbildning. Det var lite min poäng. Som jag skrev i mitt första inlägg så har jag svårt att förstå sådana personer. Dom som ägnar sig åt någon form av predikan. ;)
Som någon sa tidigare så är mycket kopplat till ålder och generation. Även om det finns undantag så klart.
Alla som är musikintresserade har nog sitt egna "beatles" som dom kan oerhört mycket detaljer om. Vilket band eller stil det rör sig om handlar om tycke och smak. Man måste liksom inse detta.
WORD Freddy.
Mike
-
Självklart, känsla är ju vad man vill gå på, ibland som i Beatles Brittiska välartade white boys pionjärpopkänsla with a twist, ibland passar Percy Sledge eller Aretha Franklin så mycket bättre bara för att nämna de mest kända (-många bra på Stax oxå), finns alltid ett gäng mindre kända till rent obskyra artister som gjort dunderlåtar med feeling som går utanpå det mesta-i alla kategorier, denna tråd handlar om Beatles men för vissa yngre kanske vi som vurmar för Beatles uppfattas som mossiga, dock så är det faktiskt så att åtminstone jag lyssnar mer på annan 60-tals pop och rock samt framförallt 70 och i vissa fall 80-tals musik då den inte är trist och platt som i 90% av fallen, fanns vissa guldkorn som tur är, 90-talet passerade utan några större överraskningar, fanns någon akt hit och dit men inget direkt innovativt överhuvudtaget...
-
Ålder, hävdar jag har väldigt lite med musiksmak att göra. Däremot så har den väldigt mycket med exponering att göra. Jag tror, rätta mig om jag har fel, att de som är födda på mitten av åttitalet och senare har en mycket större andel hiphop och "modern" rap som inslag bland sina favoriter jämfört med oss som är födda på 50-60 talen. Därmed inte sagt att medelålders människar ogillar denna genre.
Själv är jag uppfödd på Tom Jones tack vare (pga?) syrran som lyssnade mycket på det och Berthold Brechts tolvskillingopera. Beatles kom in i mitt liv när jag fick en Greatest Hits på Vinyl som 9-10 åring.
Det var på den tiden sportradion spelade 90% Klaus Wunderlich och varje dag klockan 15 spelades dagens marsch på p3. ;)
-
Efter att ha läst igenom hela tråden så måste jag krypa till korset då jag förstår vad Liverpool hjältarna har betytt för några av er...
Jag har spelat: Let it be,och Lennons Working class hero live ett otal gånger.Lite bluesigare version av den sist nämnda dock med förhoppning om att bli förlåten av skaparen till det verket..
Sen gillar jag Birthday,inte säker dock på om det är en beatles låt - men där svänger det grymt!
Man är aldrig för gammal för att erkänna - några guldkorn fanns det trots allt :D
Mike
-
Det är jättekul att se att musik väcker så mycket starka känlsor. Kul med lite tjafsande och jag är glad åt att tråden inte brustit över i personangrepp :rolleyes:. Låt oss hålla det på en civiliserad nivå. :)
Har ålder med musik att göra? Hmm svårt att säga. Musik kan ju ibland vara svår att slita ut ur sin kontext. Jag pratade lite med mina arbetskollegor och de som var gamla nog att ha varit med när det hände beskrev lyrisk hur de kände sig direkt tilltalade av Beatles musik. Det fanns liksom inget annat som talade med dem på det viset. Den känslan kan nog vara svår att få.
Min egen första musikliska upplevelse var när jag hörde Spotnicks första gången Tror att det var Sailor’s Hornpipe. Jag kan ha varit fyra ungefär men minns fortfarande att jag hoppade omkring i vardagsrummet som en tokig och krävde av min mamma att hon skulle spela den om och om igen tills jag var alldeles utpumpad.
kanske är det därför jag spelar gitarr? :)
-
Ålder, hävdar jag har väldigt lite med musiksmak att göra. Däremot så har den väldigt mycket med exponering att göra. Jag tror, rätta mig om jag har fel, att de som är födda på mitten av åttitalet och senare har en mycket större andel hiphop och "modern" rap som inslag bland sina favoriter jämfört med oss som är födda på 50-60 talen.
Absolut! Exponering under tidiga år betyder enormt mycket. Det är därför dagens ungdomar gillar sådant som Crazy Frog, Boten Anna och annat som är totalt meningslöst skräp enligt oss som "vet bättre"... :rolleyes: :D
-
Det är jättekul att se att musik väcker så mycket starka känlsor. Kul med lite tjafsande och jag är glad åt att tråden inte brustit över i personangrepp :rolleyes:. Låt oss hålla det på en civiliserad nivå. :)
:) Personangreppen fortsatte i PM-form istället kan jag säga, men jag orkar inte bry mig. :blink: Nåja..
Har ålder med musik att göra? Hmm svårt att säga. Musik kan ju ibland vara svår att slita ut ur sin kontext. Jag pratade lite med mina arbetskollegor och de som var gamla nog att ha varit med när det hände beskrev lyrisk hur de kände sig direkt tilltalade av Beatles musik. Det fanns liksom inget annat som talade med dem på det viset. Den känslan kan nog vara svår att få.
Delvis måste det väl vara så ändå. Se till vad folk födda i olika årtionden lyssnar på, nog kan man ana ett mönster ändå? Om man tittar på någon form av majoritet.
-
Ålder, hävdar jag har väldigt lite med musiksmak att göra. Däremot så har den väldigt mycket med exponering att göra. Jag tror, rätta mig om jag har fel, att de som är födda på mitten av åttitalet och senare har en mycket större andel hiphop och "modern" rap som inslag bland sina favoriter jämfört med oss som är födda på 50-60 talen.
Absolut! Exponering under tidiga år betyder enormt mycket. Det är därför dagens ungdomar gillar sådant som Crazy Frog, Boten Anna och annat som är totalt meningslöst skräp enligt oss som "vet bättre"... :rolleyes: :D
Haha, bästa exemplen med :lol:
Exponeringen är väl knuten till åldern mer eller mindre?
-
Tror det handlar om något mer än exponering. Jag blev exponerad för en massa storbandsjazz (från farsan), opera (från morsan) och Spotnicks :P (från brorsan). Inget av detta är något jag lyssnar på idag, förutom att jag gillar Glenn Miller. För att vara lite krass tror jag det handlar om den musik man sexuellt mognar till som kommer att betyda något. Det måste också kännas "eget" så till vida att musiken blir nästan en del av ens identitet och då kan man inte mitt i en frigörelseprocess anamma föräldrarnas musik det vore harakiri. Jag hade en vidsynt pianolärarinna som lät mig spela beatleslåtar i läxa. Tillförde en extra dimension att själv spela deras låtar.
F ö tycker jag Freddys "alla har sitt eget Beatles" sammanfattar mycket bra.
-
Vilka otroligt bra inlägg här!
Beatles är för mig en musikalisk grammatik, en slags grundlag vad gäller pop. Beatles definierar popmusik, som jag ser det. Vi uppfostras musikaliskt på olika sätt i olika tider. Min musikaliska uppfostran råkar vara Beatles. Men det fanns många andra bra band på den tiden, andra band som inspirerade minst lika mycket: The Kinks, The Who, Loovin´Spoonful, The Zombies, osv. Hade jag fötts på 70-talet hade kanske Bowie varit min ledstjärna.
Håller med Dåligt Gehör vad gäller svängig musik. Beatles dansar man inte till, man lyssnar. Ska man dansa så är det svart musik från den tiden som gäller: James Brown, Aretha Franklin, osv.
Att kalla Beatles för medelmåttiga, oskickliga musiker är helt galet anser jag. Skicklighet kan vara på olika sätt. Ringo Starr var (är) en skicklig trummis genom att vara musikaliskt lyhörd och följsam, medan t.ex Keith Moon var var duktig på ett annat, mer driven tekniskt. Who´s trummis skulle inte ha kunnat fungera i the Beatles, och tvärtom.
Paul McCartneys basspel är i klass för sig, dessutom var han vass på elgura också. Lyssna på sticket i Taxman!
Lyssnar faktiskt inte mycket beatlarna - det mesta sitter i huvudet. Men har på senare tid börjat uppskatta dom tidigare plattorna. Visserligen mycket covers men det finns otrolig spelglädje, sen ljudtekniskt låter nästan bättre än dom senare skivorna, ex. the White album låter inte bra tycker jag. Min favorit är Revolver. Gitarrspelet på And your bird can sing är rätt coolt.
-
Jag hoppas ingen tar illa vid sig om jag uttryckt mig kategoriskt och koncist mot lille freddy, tyckte dock han behövde sig en liten dänga efter att dels genom sina försök igårkväll att verka gullig genom div. smileys etc runt sina beska ord som han uttryckt särdeles icke koncist dock med direkt riktad verkan mot mig eftersom han väljer att ständigt feltolka vad jag skriver trots min övertydlighet in absurdum osv osv och dels genom att han "höll med" eller hurrade på någon stolle om att Beatles var pundare etc. Lång lång mening ha ha...
Återigen och för att förhoppningsvis sedan kunna gå vidare i konstruktiv anda utan att behöva svara på dina ständigt selekterade feltolkningar freddy; det är ingen här som försöker pådyvla dig eller någon annan några "sanningar" eller dogmatiska progromer, läs innantill istället!
Vad gäller exponering i unga år så både kan det och samtidigt behöver det inte alls stämma från fall till fall, som jag sa, lots of kids runt 20 idag som upptäckt Beatles m.m. och i dom fallen handlar det helt klart om begåvade och hungriga sökare kan man väl sammanfatta det hela med.
Jag lyssnade mycket på Genesis/Supertramp/Manfred Mann etc men ingen av dessa klarar jag i av idag (förutom väldigt få låtar) utan förundras över vilken kass smak jag hade då, men det var den tidens pubertala utveckling eller nåt, samtidigt med all klassisk musik man blev iproppad förstås, fast den stannar ju kvar i hjärtat för evigt naturligtvis, speciellt Bach/Mozart och Chopin´s trevliga pianostycken.
Har själv en 12-årig dotter som skulle kunna sägas vara helt förlorad rent musikaliskt men det är liksom hennes val och inget jag kan eller vill förändra trots mina försök till att uppfostra en rock´n roll tjej, nej här är det bara en massa ny skit för småkids som gäller vilket har sin naturliga förklaring då hon bor mer hos sin mor som tittar på kanal 3 och 5 till 99% och umgås med andra småkids=tjejer som har sina små perspektiv helstyrda av dagens reklam & MTV-kultur!
Inget är statiskt/allt är föränderligt som tur är annars vore det aptrist, Beatles har sin stora stora betydelsfulla plats rent historiskt om inget annat, såsom rattlesnake så riktigt säger ang. dessa högintressanta intensiva utvecklingsfaser på alla plan här i världen, dom var ju en dörröppnare utan like som alla samtida faktiskt refererade till på ett eller annat sätt, att sedan allt exploderade ytterligare runt 66-67 osv i sprakande kavalkader och alla dessa psykedeliska och/eller hårda riktningar låg självklart i tiden och i den nödvändiga utvecklingen som på ett plan var förutbestämd som allt annat!!!
Allt detta sägs enbart som konstateranden och är inget man måste älska, det handlar heller inte om vem som är bäst eller om listor eller om någonting annat mätbart, som vissa här väljer att tro utan det är en tid och känsla som var helt unik och som aldrig kommer tillbaka förutom då vinylen snurrar på tallriken vild sparsmakade tillfällen då man vill ut och resa igen...
;)
-
Att var och en har sitt lilla Beatles är väl rätt klart men det är inte det samma som att "mitt lilla Beatles" har varit lika inflytelserikt i musikhistorien som The Beatles.
Själv är jag inte uppväxt med Beatles. Mer Elvis och hög exponeringa av dansband. Ogillar rätt mycket av dansbandsmusiken men gillar en del och gillar Elvis. Beatles "upptäckte" jag senare även om jag hört dom tidigare. Gillar även klassisk musik och det kan jag inte komma ihåg att mina föräldrar någonsin spelade.
Ett av mina senare "Beatles" är My Chemical Romance och Green Day. Född på 60-talet uppväxt på 70-80 talet och ogillar enformiga trummaskiner som folk pratar till . . . Kiss tyckte jag inte om förrän sent 80-tal . . . så det kan bli.
Så uppväxt/exponering är en del, medfödd läggning en del, men även senare exponering tillkommer. Började fuska på gitarr igen för några år sedan och har jag märkt att min musiksmak drar sig mer mot gitarrbaserad musik igen. Nu har grabben hemma börjat spela "System of a Down", juste ös!
Musik är underbart!
-
Född 70. Lyssnade mycket på Beatles mellan 77-80 ungefär. Ingång via den röda och den blå samlingsskivorna. Det blev dock aldrig något speciell med Beatles gentemot annat jag lyssnade på vid den tiden. Tex. Kiss, The Police, Abba. Blandad så det förslår alltså.
När jag senare kom upp i tonåren så lyssnade jag i stort sett uteslutande på Rush, Yes, Saga och Marillion under fem års tid. Mellan 15 och 20 års ålder. Detta sitter djupt rotat i mig även idag även om jag inte lyssnar på den musiken till vardags idag så är det där hjärtat finns kvar. Jag håller alltså med Equality om att det man sexuellt mognar till följer med som ett slags husgudar genom livet.
Lägger ingen värdering i huruvida Beatles betytt mer eller mindre än andra artister för något annan än mig. Och för mig har dom inte betydd något speciellt. Favorit-Beatle får bli McCartney. Lennons magi dog när han blev solo och tog med sig Yoko upp på scenen. Herregud vilket fiasko. Även om Rockn Roll är en cool platta.
Hur var det med Ringo förresten. Var det Paul eller någon annan som arrade trumspelet åt honom, med tanke på hur extremt säreget hans spel kan vara, eller fixade han det själv?
-
Hur var det med Ringo förresten. Var det Paul eller någon annan som arrade trumspelet åt honom, med tanke på hur extremt säreget hans spel kan vara, eller fixade han det själv?
Vad jag har lyckats läsa mig till så är det en av myterna, att det egentligen var Paul som spelade trummor. Men enligt dem själva så var faktiskt Ringo en begåvad trummis. Det är väl först i efterhand om han fått någon cred för det han gjorde. :)
-
Hur var det med Ringo förresten. Var det Paul eller någon annan som arrade trumspelet åt honom, med tanke på hur extremt säreget hans spel kan vara, eller fixade han det själv?
Vad jag har lyckats läsa mig till så är det en av myterna, att det egentligen var Paul som spelade trummor. Men enligt dem själva så var faktiskt Ringo en begåvad trummis. Det är väl först i efterhand om han fått någon cred för det han gjorde. :)
Ringo spelade alla trummor, förutom två låtar på vita dubbeln "Back in the USSR" och "Why don't we do it on the road" då Paul tog över efter Ringos tillfälliga korta avhopp. Men jag kan tänka mig att Paul gärna var med och petade vad gäller arrangemangen. Undrar om inte Paul var förste Mupptrixaren förresten? Han spelar ju alla instrument själv på why don't we do..." och ett år senare på sitt soloalbum. Finns det någon tidigare Mupptrixare än så? Les Paul räknar jag bort då han ej spelade trummor och lät frun sjunga. :rolleyes:
-
Jag uppmanar till mer utbyggda exempel på deras genialitet eller varför de är så bra ungefär som jag gjorde i ABBA-tråden vilket naturligtvis lämnades utan något mer konkret musikteoretiskt exempel. Tycker ärligt att det skulle vara roligt att förstå mer varför de så ofta upphöjs. EQ ger ju exempel men det skulle vara kul med mer analyser och mer förklarat vad det var som var så speciellt med att gå till A7 m.m. i G-dur. Det kan väl inte vara första gångerna man går utanför skalan? Jag tror nog det finns otaliga exempel på sådan harmonik i t.ex. jazzstandardlåtar.
Jag har ingen musikteoretisk skolning och kanske ger mig ut på djupt vatten. Jag vill ändå försöka mig på att exemplifiera det jag upplever som unikt i Beatles låtskapande. Själv låtskrivandet ligger ligger mig varmast om hjärtat och hur "tänket" kan ha varit. Måste också framhålla hur väl de fungerade som grupp. När de sedan gjorde plattor på egen hand var magin (omöjlig att förklara) liksom bortblåst. Nåväl här kommer några exempel:
She loves you: Nej hoppet från G till A7 är inte unikt men fortsättningen då? Till C och varvat med till Cm i sista frasen av refrängen? Det är väl ganska vasst?
She's a woman: Versen bluesigt värre, refrängen i dominantens mollparallelltonart och vips är bluesen som bortblåst. Det låter nu europeiskt! Den vita medelklassen kan känna igen sig och ändå ta till sig svänget i versen och lika elegant tar han (Paul) sig tillbaka till bluesen i versen igen.
Precis samma märkliga effekt som jag nämnde tidigare i Lennons Ticket to ride men där ligger bluesen i sticket istället (I don't know why she's riding so high...).
I saw her standing there: En typisk B-låt säger ni. Visst, tycker jag också men det som skiljer den tusentals andra låtar i denna genre är den
det lilla inflikade C7:an i en annars A-bluesig treackordslåt, låtens clou som gör den unik.
Back in the USSR: Här ett flitigt använt C7 i en annars Adur-rock. Sticket som börjar så konventionellt på D (subdominanten) smiter via fyndiga fissmoll, Amoll till H7 och E7 så att den kommer tillbaka till grundtonarten igen.
Tomorrow never knows: Ett enda ackord används (C) som omväxling. :rolleyes: Den mest droginspirerade låten. Behållningen är effekterna.
I am the walrus: Nämts tidigare. Här är det desto fler ackord.
I will: Farligt nära pekoral men klarar sig genom några finurliga vändningar i versen där Paul lägger på en sjua på tonikan och en mycket följsam och snygg melodi, hur man nu teoretiserar kring sånt.
Strawberry Fields och Penny Lane: Hamnade ju på samma singel. Öppningen på P L är ju ganska konventionell med en nedgång på tonikan(H) men på andra vändan när han (Paul) lägger in Hm7 i s f Eb som i första vändan och sedan ett G#dim till Gmaj7 D och E. Vet ingen annan låt som kommer i närheten. Tonartsbytet till refrängen i A är också låtunikt tror jag.
Strawberry fields har också en vacker melodi som är svår att teoretisera kring. Harmonierna framstår för mig helt unika med ackorden Bb till Fm7 (moll i dominaten) och på det till G7 som ger den spänning låten kännetecknas av och som öht är typisk Lennon, det skenbart vackra förbyts i något otäckt som ormen i paradiset.
-
Vilket fantastiskt öra du har EQ djupt impad faktiskt. Jo allt det du skriver om har man upplevt när man lyssnar men du tänker och hör harmoniskt. Inte bara impad utan avundsjuk också :)
Eko
-
Tack för en utförlig analys Eq..
Nästa fråga borde då vara den klassiska John eller Paul?
Paul säger jag nog. Mest på grund av att han använde influenserna på ett så kreativt sätt.
Sedan var väl John en bättre rocksångare. Instant Karma eller "We all shine on" t e x är ju väldigt tung sång. :)
-
Nästa fråga borde då vara den klassiska John eller Paul?
På den frågan svarar jag George. :P
Min favorit av dem på senare år.
-
För mig är det inte ett "eller", utan ett "och". Utan varandra uträttade de inte bråkdelen av vad de gjorde tillsammans. Även om de i stort gjorde låtarna enskilt så genomgick alla Johns låtar ett välbehövligt "Paulfilter" och vice versa.
Visst har väl John fått mest credit för sin sång genom låtar som Twist and Shout och Revolution, men Paul hade lika bra rockröst. Han klarade ett något högre register, vilket gjorde att han fick ta vissa passager som John inte fixade, t ex sticket i "A hard day's night". På andra låtar dubbar de varandra och det är rätt svårt att höra vem som sjunger vad. Jag tycker de hade en förmåga att variera sina röster väldigt mycket också, från lent till skrovligt, från ljust till mörkt.
Som intrumentalist vinner Paul, han är ju skaplig på det flesta instrument han tar i. Men det är inget värt om inte låtarna är bra.
-
Min relation: Några bra låtar, några grymt bra, några dåliga.
Ungefär som Iron Maiden, m fl band från GB
-
För mig är det inte ett "eller", utan ett "och". Utan varandra uträttade de inte bråkdelen av vad de gjorde tillsammans. Även om de i stort gjorde låtarna enskilt så genomgick alla Johns låtar ett välbehövligt "Paulfilter" och vice versa.
På samma sätt kan man säga att Pauls låtar gick genom ett "Johnfilter" så att de inte blev alltför sockriga och sentimentala.
Annars har jag en känsla av att när de jobbade tillsammans, att var och en bidrog men sin bit, t.ex att Paul gjorde ett B-parti till en låt som
Lennon skrivit., t.ex A day in a life, och också sjöng det partiet.
En lustig detalj som jag upptäckt är att John aldrig sjöng överstämma till Paul utan alltid understämma. Ändå kunde väl Lennon fixa kanska höga toner?
Någon elak skribent skrev att Lennon bara använder tre toner i sina låtar. Kraftigt överdrivet förstås, men man kan väl säga att han använde färre toner men blandade dom på ett smart sätt. Paul kan vara lite mer melodisk, ibland tyvärr på ett lite svulstigt sätt.
-
Tråkigt...för lite personangrepp. Kom igen nurå! Själv tycker jag Freddy är en jävla synthare! :ph34r:
-
Om tusen år kommer de de tre B:en att fortleva och representera all god kultur.
Bach, Beatles och Backman Turner Overdrive. Alla övriga är inte mycket att ha.
Gör det till fyra. Jag byter namn till Bellpig för säkerhets skull.
-
För mig är det inte ett "eller", utan ett "och". Utan varandra uträttade de inte bråkdelen av vad de gjorde tillsammans. Även om de i stort gjorde låtarna enskilt så genomgick alla Johns låtar ett välbehövligt "Paulfilter" och vice versa.
På samma sätt kan man säga att Pauls låtar gick genom ett "Johnfilter" så att de inte blev alltför sockriga och sentimentala.
Annars har jag en känsla av att när de jobbade tillsammans, att var och en bidrog men sin bit, t.ex att Paul gjorde ett B-parti till en låt som
Lennon skrivit., t.ex A day in a life, och också sjöng det partiet.
En lustig detalj som jag upptäckt är att John aldrig sjöng överstämma till Paul utan alltid understämma. Ändå kunde väl Lennon fixa kanska höga toner?
Någon elak skribent skrev att Lennon bara använder tre toner i sina låtar. Kraftigt överdrivet förstås, men man kan väl säga att han använde färre toner men blandade dom på ett smart sätt. Paul kan vara lite mer melodisk, ibland tyvärr på ett lite svulstigt sätt.
Paul sockrig? Han skrev de flesta rocklåtarna. Helter Skelter tex. Det är Paul det är mest tryck i. Dessutom var han bandets bästa gitarrist.
-
De skrev inga låtar alls tillsammans! Det var en uppgörelse om royalties. De tävlade mot varann i låtskriveri. Mycket av det med drag i skrev Paul. Det är samma med Mick och Keith också, de har skrivit låtarna helt var och en. Jumping Jack flash gjordes av brian, Bill och Charlie med de två skithögs Glimmertwins gav ut den på singel med sina namn.
Det finns en Beatleslåt som John och George skrev ihop, en instumental som heter Cry for a Shadow!
Det finns en CD-box med allt Beatles spelat in, där står vem som skrev vad, de gjorde ingen låt tillsammans. Jag tror att The Ballad of John and Yoko spelades in enbart av John och Paul. Paul spelade trummorna. De andra var inte i studion helt enkelt.
-
De skrev inga låtar alls tillsammans!
Johodå!
De flesta låtarna före '64 skrev de tillsammans. Sedan började de arbeta var och en för sig. Men då och då fick de ta den andre till hjälp. A day in the Life är väl ett typexempel, Lennons vers och McCartneys stick, medans mera okända som I've got a feeling" också helt klart visar på två låtskrivare. Det finns bevarad konversation mellan tagningar som klart visar hur låtar växte fram under diskussion och förslag från den andre.
-
Jag tycker Freddan sa det så jävla bra:
"Vi har alla våra beatles". När jag hör några av de som verkligen älskar beatles skriva (hör skriva? jaja, ni fattar...) om hur bra de kompletterar varandra, sjunger, spelar...bla bla. Så tänker jag att det är exakt sådär som jag beskriver mina favoriter.
Mina favvisar som jag geniförklarar jämt och ständigt, kan varenda grej i varje låt, varje detalj. KAn beskriva det geniala i varje detalj också, trots att det kanske är en slump att det hamnade där.
mina beatlar :wub:
-
Exakt, men först betyder inte alltid bäst :) Finns ju rätt många exempel på både musik, teknologi, uppfinningar, politiska system eller vad det nu må vara, där den som utävade något först inte va bäst på det.
Dessutom får man ju faktiskt tycka att musiken inte är bra, trots att man inser hur stor betydelse de haft :)
Precis, så är det! Det mesta brukar t.o.m. förfinas med tiden :)
Sen tycker jag det är intressant att vissa selektiva delar av musikhistorien ska man ha koll på enligt vissa individer, det brukar vara exakt dom delarna av musikhistorien dessa personer uppskattar väldigt mycket. Vilket otroligt sammanträffande va? :lol:
Dessa personer kan förstås lika mycket och väl ingående om dödsmetallens ursprung eller jazzens histora. Annars får dom nog sluta peka och säga "lär dig din musikhistoria". :rolleyes:
Ja, du har rätt. Väldigt få kan lixom hela historien känns det som. Man lämnar "Nymodigheter" som petitesser.
Sen vet jag inte om ackordsanalysen tillför något egentligen. Det finns väl bra många kompositörer som har med liknande vanliga och ovanliga vändningar. För mig är det inte alls något unikt faktiskt.
Och...hur förklarar man magin i många jazz/blues-grejor? hey, där har vi kanske tre-fyra ackrod...ändå är det fantastiskt.
Det sitter i känsla, tycke och smak. Samt uppväxt/tillfälle.
jag tror att ett annat band med samma backning hade satt samma typ av norm, låt gå för att det kanske hade låtit helt annorlunda. Men norm och första riktiga massysterin hade infunnit sig.
-
Jo, visst kan man säga att beatles har varit viktiga för den moderna popmusiken... men om man ser det historiskt... kommer populärmusiken från senare delen av 1900-talet att betyda nått i framtiden ? har den verkligen betytt så mycket ?
inte vet jag ?
tänkte lite på detta då folk menar att man inte kan uppskatta betydelsen av "modern musik", efterssom vi lever i det nu (det som åsyftades var syntband fr 80talet)... om man ser på det på det viset har vi ju ingen möjlighet att uppskatta beatles heller , eftersom det , rent historiskt, hände igår... :)
tar man exemplet JS Bach, så var han ju inte så värst poppis på sin tid... det folk flest ville höra på var Teleman och några nu helt okända komponister.
Själv så har jag lyssnat endel på Beatles och uppskattar vissa delar av deras låtar... st pepper är ju en ruskigt trevlig skiva :)
syns i framtiden B)
-
Sen vet jag inte om ackordsanalysen tillför något egentligen. Det finns väl bra många kompositörer som har med liknande vanliga och ovanliga vändningar.
Vilka då? :unsure:
-
Det går säkert att dissekera detta ämne hur länge som helst-men min uppfattning är att Beatles var/är totalt banbrytande, ett nytt musikaliskt paradigm uppstod i världen p g a dem.Jag säjer bara: "Fool on the hill".."Strawberry fields forever", oj oj. Om de kom fram idag, skulle de vara en ovanligt bra pop-grupp bara, men då; när det begav sej var det en total revolution av musikbegreppen.
Det tackar man för :wub:
/Marr
-
[off-topic]
Sen vet jag inte om ackordsanalysen tillför något egentligen. Det finns väl bra många kompositörer som har med liknande vanliga och ovanliga vändningar.
Vilka då? :unsure:
Har ett förslag: Antonio Carlos Jobim. Bossa Novans Beatles kanske. Massor av kluriga ackordföljder, men framför allt riktigt trevliga melodier och när Astrud framför dom blir det magi. Också en kompositör som lyckades gång på gång på gång.
(Tycker jag) :)[/off-topic]
-
[off-topic]Sen vet jag inte om ackordsanalysen tillför något egentligen. Det finns väl bra många kompositörer som har med liknande vanliga och ovanliga vändningar.
Vilka då? :unsure:
Har ett förslag: Antonio Carlos Jobim. Bossa Novans Beatles kanske. Massor av kluriga ackordföljder, men framför allt riktigt trevliga melodier och när Astrud framför dom blir det magi. Också en kompositör som lyckades gång på gång på gång.
(Tycker jag) :)[/off-topic]
Kan bara hålla med. Har man skrivit låtar som The girl from Ipanema och Desafinado måste man få en hedersplats i musikhimlen. Konstaterar också att han är sorgligt underrepresenterad i min musiksamling.
-
Sen vet jag inte om ackordsanalysen tillför något egentligen. Det finns väl bra många kompositörer som har med liknande vanliga och ovanliga vändningar.
Vilka då? :unsure:
Trent Reznor? :wub: Återkommer lite med exempel :)
-
Sen vet jag inte om ackordsanalysen tillför något egentligen. Det finns väl bra många kompositörer som har med liknande vanliga och ovanliga vändningar.
Vilka då? :unsure:
Trent Reznor? :wub: Återkommer lite med exempel :)
Absolut. När jag började lyssna på Nine inch Nails tänkte jag "f-n så här skulle Lennon ha låtit om han var född på 70-talet". :D
Vad jag menade med mina låtexempel var inte bara påvisa snitsiga ackordväxlingar. Det fanns
det gott om i femtiotalets jazzmusik. Men hade funnits i popmusiken tidigare? Att plocka exempel på mostvarigheter
i senare popmusik det kan jag också göra. Det unika med Beatles var att de var först med detta i popmusiken
och att de levererade, överträffade sig själv, gång på gång på gång. Andra hade sina one-two-hit-wonders medan Beatles
bara fortsatte... (Beach Boys, Hendrix och Stones inräknade). Det andra unika, som jag ser det, var att blanda svart och vit musik ibland i samma låt(!) som jag gav exempel på. Rätta mig om jag har fel men jag vet knappt någon ytterligare som lyckats med till denna dag. Antingen är det ren blues, rock, soul eller också "europeiskt" i nån slags vid bemärkelse men definitivt inte blandat med den afroamerikanska musiken förutom i rappen då där ju ibland remixar av klassiska hits blandas med modern rap och det är inte Beatles förtjänst (faktiskt! he, he). Det tredje unika var deras spännvidd. Det är enorma hopp mellan Revolution nr 9 (för att ta ett extremt exempel), When I'm sixtyfour, Lady Madonna och Helter Skelter.
-
Intressanta exempel EQ! och man kan natrurligtvis göra en sådan gränsdragning som att säga att jo men om vi undantar det och det så är detta genialiskt osv. Fast jag vet inte, är det inte oftast mer exempel på bra och lyhört hantverk att plocka upp och samman sådant som mer eller mindre redan finns. Att verkligen skapa nytt är väl att bryta upp och utforska nya marker? Var det inte mer sound och arrangemangmässigt under ledning av Martin som de isf bröt ny mark?
Förresten en sådan som Burt Bacharach. Han kan väl ändå sägas tillhöra populärmusiken och han var inte obekant med ovanliga harmoniska lösningar. Jag tror inte att han fick det från Bealtes utan att han hade formats redan när de lirade enkla dängor.
-
Jag tänkte faktiskt nämna Bacharach som jag tycker är i klass för sig. Brian Wilson likaså. Men vad var det som redan fanns i det jag beskriver menar du? Och på vilket sätt utforskade de inte nya marker?
Det kanske är lönlöst att lyfta ut den del av deras musikgärning som är det viktigaste, låtskrivandet. Det kommer alltid något annat exempel på nån annan låtskrivare som också gjorde si eller så. Jag får nog nöja med att ingen slår dom när det gäller helheten. Det räcker gott åt mig i vilket fall. Du ville ha musikteoretiska exempel vilket jag gav. Experter kan säkert ytterligare belysa deras plats i musikutvecklingen och varför inte en tråd om Jimmy Hendrix och Led Zeppelins betydelse för utvecklingen av hårdrock. Det skulle jag vilja lära mig mer om.
-
Jag får nog nöja med att ingen slår dom när det gäller helheten. Det räcker gott åt mig i vilket fall.
Fast det är ju personligt. För mig finns massa band som slår dem med hästlängder när det gäller helheter, i och med att betlarna inte slår an nån emotionell grej i mig. Jag tror det mest förklaras med dina egna ord om puberteten etc :)
För oss som finner Sir McCartneys melodier som lite förutsägbara och trista, så är ngo bealtes bara en produkt av sin tid. Duktiga, ja, men inte unika.
För jo -jag tycker mycket bealtes låter trist, upprepat och så. Slå mig gärna :lol:
Hendrix är väl också en sådan gestallt som mer var först än speciellt duktig tror jag?
Det är egentligen konstigt varför man inom musiken stoppar upp folk på sina pedistaler och säger "det kommer aldrig bli så här bra". (jag kan bara nämna mig själv som exempel här, jag är säker på att det aldrig kommer göras en bättre skiva än den sista alan wilder var med på)
Inom idrotten och forskning och allt annat, så är det ju tvärt om. "Undras hur länge rekordet på 100m kommer bestå?"
Och det GÅR att jämföra. Som designer tar man ju fram saker med kreativitet och konstnärlighet -även sånt som sitter i maskiner. MAn kan bara räkna på konstruktioner som finns -någon måste komma på hur det skall se ut.
Oerhurt :rolleyes: intressant ämne iallafall !
-
ehm. tänkte lite, klart inte ALL beatles är förutsägbar och tråkig. finns ju en del guldkorn...och strawberry fields är väl ingen dussinvara...
:)
-
Alla måste få bli lyckliga på sin grej. Min lycka över Beatles musik vill jag gärna förmedla till andra. Inte slå nån i huvudet - det blir ingen lyckligare av.
Vad jag menar med "helheten" är deras plats i musikhistorien utan att för den skull förmena dig eller någon annan brist på lycka av deras musik eller fullkomlig lycka av andra bands musik. Vissa saker är och ska vara personliga andra kan man förhoppningsvist mer objektivt belysa. Den emotionella grejen vill jag/kan jag inte teoretisera om men kring Beatles musikhistoriska betydelse borde det kunna gå. En måttstock skulle kunna vara hur många coverversioner som finns inspelade av deras låtar. Det kanske kan belysa vilket avtryck de har gjort i musikbranchen i övrigt. Jag har inga siffror men antar naturligtvis att de ligger högt om inte högst. Andra mått är skivförsäljning, radiospelningar, försäljning av noter, etc. Personligen tycker jag de icke-kommersiella avstampen, betydelsen för populärmusikens utveckling t ex, är intressantare men det är svårare att sätta siffror på. Sir Paul har jag i princip slutat lyssna på. Magin försvann när de splittrades 1970. Nu måste jag ut i det vackra vädret. :)
-
Jag älskar dig equality för allt säger om the Beatles, kan inte säga det bättre!
Vad gäller ackordanalysen så tycker jag att det inte säger allt. Som Wernborg påpekar finns det gott om låtar med trevliga ackord.
Men om man säger t. ex Cm, F, Diss, Ab - dessa ackord behöver ju inte betyda att det är bra låt. Grejen med Beatles var väl melodin. It´s only love (från Help, tror jag) består i refr av C am F G, men nu hör jag och fattar det men då, på den tiden, hade jag svårt att förstå ackorden. Speciellt Lennons låtar har en melodi som skärs sig mot ackorden, vilket jag tycker är oerhört attraktivt.
-
Sen vet jag inte om ackordsanalysen tillför något egentligen. Det finns väl bra många kompositörer som har med liknande vanliga och ovanliga vändningar.
Vilka då? :unsure:
Trent Reznor? :wub: Återkommer lite med exempel :)
Absolut. När jag började lyssna på Nine inch Nails tänkte jag "f-n så här skulle Lennon ha låtit om han var född på 70-talet". :D
Vad jag menade med mina låtexempel var inte bara påvisa snitsiga ackordväxlingar. Det fanns
det gott om i femtiotalets jazzmusik. Men hade funnits i popmusiken tidigare? Att plocka exempel på mostvarigheter
i senare popmusik det kan jag också göra. Det unika med Beatles var att de var först med detta i popmusiken
och att de levererade, överträffade sig själv, gång på gång på gång. Andra hade sina one-two-hit-wonders medan Beatles
bara fortsatte... (Beach Boys, Hendrix och Stones inräknade). Det andra unika, som jag ser det, var att blanda svart och vit musik ibland i samma låt(!) som jag gav exempel på. Rätta mig om jag har fel men jag vet knappt någon ytterligare som lyckats med till denna dag. Antingen är det ren blues, rock, soul eller också "europeiskt" i nån slags vid bemärkelse men definitivt inte blandat med den afroamerikanska musiken förutom i rappen då där ju ibland remixar av klassiska hits blandas med modern rap och det är inte Beatles förtjänst (faktiskt! he, he). Det tredje unika var deras spännvidd. Det är enorma hopp mellan Revolution nr 9 (för att ta ett extremt exempel), When I'm sixtyfour, Lady Madonna och Helter Skelter.
Karl Jenkins, Youssn Dour (eller vad han heter), Recoil, (fast där är det mer blues ja) och Peter Gabriel, och till viss mån sting tycker jag ändå har gjort rätt bra afroblandningar?
Madonna har ju även hon rätt bra spännvidd, eller U2.
Så det finns fler =) Inte för att ta ner din upplevelse alls, utan bara för att fortsätta denna trevliga diskussion :D
-
Jag tänkte faktiskt nämna Bacharach som jag tycker är i klass för sig. Brian Wilson likaså. Men vad var det som redan fanns i det jag beskriver menar du? Och på vilket sätt utforskade de inte nya marker?
Det kanske är lönlöst att lyfta ut den del av deras musikgärning som är det viktigaste, låtskrivandet. Det kommer alltid något annat exempel på nån annan låtskrivare som också gjorde si eller så. Jag får nog nöja med att ingen slår dom när det gäller helheten. Det räcker gott åt mig i vilket fall. Du ville ha musikteoretiska exempel vilket jag gav. Experter kan säkert ytterligare belysa deras plats i musikutvecklingen och varför inte en tråd om Jimmy Hendrix och Led Zeppelins betydelse för utvecklingen av hårdrock. Det skulle jag vilja lära mig mer om.
Ja öh jo, jag skall säga att jag inte har hunnit sätta mig in i alla de exempel du gav, men att jag ändå när det gällde det harmoniska kom att tänka på just Bacharach.
Jag menar väl att det för dem som lyssnade fanns det redan mer inkrikat harmonik, melodik, rytmik i olika genrer såsom olika former av folkmusik, jazz, konstmusik. Inte ens popen lever väl enbart innesluten i sin bubbla även om kanske dess lyssnare ofta gör det. Liksom lätt tror att Beatles har uppfunnit det och det bara för att man kan tillåta sig att negligera andra mindre kända genrer, verk och musikskapare.
Det blir ungefär som att bara prata om "sin värld" som den enda viktiga. När det händer något inom rock/pop så är det fantastiskt och enastående även om det kanske inte är så särskilt speciellt i jämförelse. Vilket inte hindrar att man kan tycka det är fantastiskt bra att lyssna på.
Jag tycker mig höra betydligt mer avancerad saker, melodiskt, harmoniskt och rytmiskt i andra genrer vid och innan tiden den tiden Betles var aktiva. Mer kreativa och utforskande. En del av dessa ansatser tycker jag visserligen inte är så roligt att lyssna på. Så har t.ex. John Coltranes Gaint Steps aldrig varit en låt jag gärna återkommer till. Inte för att jag är emot att att något är halsbrytande svårt att lira solo till men den har inte mycket som tilltalar mig. Vilket så mycket annat han gjort gör. Det finns väl inget egenvärde med att vara avancerad eller utforskande mer än att det förhoppningsvis gör att man inte står helt still. Musik får gärna vara till synes enkel som t.ex Arvo Pärt där spelet mellan ljus och skugga, stillastående och rörelse kan vara sublimt.
Men nog kan det vara så att Beatles har popualiserat saker som många inte hade kommit i kontakt med. Något som redan har nämnts i tråden. Det är möjligt att jag tar bort för mycket från Beatles i det jag säger.
För övrigt tycker jag Let it be är en skön låt samt att A Taste of Honey är skön i Lizz Wrights version.
-
Ja öh jo, jag skall säga att jag inte har hunnit sätta mig in i alla de exempel du gav, men att jag ändå när det gällde det harmoniska kom att tänka på just Bacharach.
Jag menar väl att det för dem som lyssnade fanns det redan mer inkrikat harmonik, melodik, rytmik i olika genrer såsom olika former av folkmusik, jazz, konstmusik. Inte ens popen lever väl enbart innesluten i sin bubbla även om kanske dess lyssnare ofta gör det. Liksom lätt tror att Beatles har uppfunnit det och det bara för att man kan tillåta sig att negligera andra mindre kända genrer, verk och musikskapare.
Det blir ungefär som att bara prata om "sin värld" som den enda viktiga. När det händer något inom rock/pop så är det fantastiskt och enastående även om det kanske inte är så särskilt speciellt i jämförelse. Vilket inte hindrar att man kan tycka det är fantastiskt bra att lyssna på.
Riktigt, riktigt bra talat!
(skrivet)
-
Summerat - Få fans är så insnöade som Beatles-fans? :rolleyes:
-
Jag älskar dig equality för allt säger om the Beatles, kan inte säga det bättre!
Vad gäller ackordanalysen så tycker jag att det inte säger allt. Som Wernborg påpekar finns det gott om låtar med trevliga ackord.
Men om man säger t. ex Cm, F, Diss, Ab - dessa ackord behöver ju inte betyda att det är bra låt. Grejen med Beatles var väl melodin. It´s only love (från Help, tror jag) består i refr av C am F G, men nu hör jag och fattar det men då, på den tiden, hade jag svårt att förstå ackorden. Speciellt Lennons låtar har en melodi som skärs sig mot ackorden, vilket jag tycker är oerhört attraktivt.
En liten rättelse angående It´s only love så är ackordgången i refrängen Bb G C Am om man med refräng menar då låttiteln sjunges ;)
-
Karl Jenkins, Youssn Dour (eller vad han heter), Recoil, (fast där är det mer blues ja) och Peter Gabriel, och till viss mån sting tycker jag ändå har gjort rätt bra afroblandningar?
Madonna har ju även hon rätt bra spännvidd, eller U2.
Så det finns fler =) Inte för att ta ner din upplevelse alls, utan bara för att fortsätta denna trevliga diskussion :D
De första namnen har jag dålig koll på. De övriga är fantastiska men de var ju inte före Beatles.
Jag menar väl att det för dem som lyssnade fanns det redan mer inkrikat harmonik, melodik, rytmik i olika genrer såsom olika former av folkmusik, jazz, konstmusik. Inte ens popen lever väl enbart innesluten i sin bubbla även om kanske dess lyssnare ofta gör det. Liksom lätt tror att Beatles har uppfunnit det och det bara för att man kan tillåta sig att negligera andra mindre kända genrer, verk och musikskapare.
Det blir ungefär som att bara prata om "sin värld" som den enda viktiga.
"Mer intrikat harmonik" är ett sånt där påstående som är omöjligt att diskutera. Jag kan säkert få datorn att slumpmässigt foga ihop toner av olika höjd och längd och det liknar ingenting annat som har skapats vare sig av Beatles eller nån annan (dator). Men det skulle knappast få någon genomslagskraft eller nedladdning som vi säger idag. Jag skulle inte få tusentals andra artister att sjunga in detta "verk". Jag menar att du och jag skulle kanske resa till inre delarna av Nya Guinea och lyssna på rytmer och harmonier som vi inte kunnat drömma om att de existerade men de har inte (på gott eller ont) haft något inflytande på den västerländska populärmusiken under de senaste, närmare 50 åren. Det är det vi diskuterar i den här tråden.
-Lyssnare inneslutna i sin bubbla... En insinuation som jag inte finner värd att bemöta. Likadant med "sin värld".
Jag tycker mig höra betydligt mer avancerad saker, melodiskt, harmoniskt och rytmiskt i andra genrer vid och innan tiden den tiden Betles var aktiva. Mer kreativa och utforskande.
Vilka då? Vem då? Mitt svar blir som efter ditt första citat. Men visst som Rattlesnake nämnde var nog 1965-69 var nog den mest dynamiska tiden populärmusikens historia och man inte hoppa förbi den tiden utan att nämna Dylan, Pink Floyd, the Doors, Cream, Motown... Men "betydligt mer avancerade saker"??
Summerat - Få fans är så insnöade som Beatles-fans? :rolleyes:
Ja visst! Du känner igen oss på stan på vår tomma blick och om vi någonsin skulle komma över en så modern apparat som en MP3-spelare så är den fullproppad med 16 GB Beatlesmusik. Så går vi där med hörlurarna helt avskärmade från omvärlden i vår lilla bubbla som lyckliga idioter!
-
Jag älskar dig equality för allt säger om the Beatles, kan inte säga det bättre!
Vad gäller ackordanalysen så tycker jag att det inte säger allt. Som Wernborg påpekar finns det gott om låtar med trevliga ackord.
Men om man säger t. ex Cm, F, Diss, Ab - dessa ackord behöver ju inte betyda att det är bra låt. Grejen med Beatles var väl melodin. It´s only love (från Help, tror jag) består i refr av C am F G, men nu hör jag och fattar det men då, på den tiden, hade jag svårt att förstå ackorden. Speciellt Lennons låtar har en melodi som skärs sig mot ackorden, vilket jag tycker är oerhört attraktivt.
En liten rättelse angående It´s only love så är ackordgången i refrängen Bb G C Am om man med refräng menar då låttiteln sjunges ;)
Det skulle ha varit tvärtom. Ackorden som jag visade var dom ackorden jag trodde att det var när jag lyssnade på låten som ung. Så fel det kan bli.
-
Ja kanske det inte går eller var ett så bra utryck med intrikat. Kanske kan man inte heller använda avancerad... men då är det väl mycket annat i denna och andra trådar som också är omöjligt att diskutera?
Men även på beatles tid så såg man filmer, hörde radioteater, kanske någon gång följde med på en konsert i skolan m.m. med rätt avancerad musik (hittar inget bättre ord just nu). Man kanske inte hade den som sin favoritmusik men man var inte helt okunnig om den som jag minns det ens när man var 14-16 år. Jag vill väl föra fram att det också har betydelse och påverkar ens tankar och möjligheter. Men det är möjligt att jag övervärderar det och att popen mest utvecklas i sin egen domän och av egen kraft relativt opåverkad av annat.
Jag tror nog att de flesta människor, klasser, skikt lever i sina egna bubblor, världar som inte har en så stor beröring med andra. Segregationen i Göteborg är ett exempel. Med det så menar jag att man inte vet så mycket om det andra, inte tar reda på och inte bryr sig nämvärt. Jag kan inte riktigt förstå varför det skulle vara så rysansvärt att nämna såvida det inte är helt felaktigt. Däremot tror jag att många gånger att musiker, konstnärer överbryggar och tar intryck, tar mer del. Ja ja det behöver inte bemötas.
-
Jag fattar egentligen inte vad ni diskuterar? Om beatles var betydelsefulla eller ej?? Om de var genier eller bara hade tur?
Jag håller med DG med tillägget att jag tycker beatles haft sin tid, de var genier på vad de gjorde räknat i pengar och skrikande bitches ;). Men allting fanns som DG säger tidigare. Hade varit patetiskt att på denna nivå diskutera om t ex Bach eller Hummel var genier eller betydelsefulla.
Beethoven byggde på mozart, som influerades av bach osv osv...
Beatles kan väl spåras till jazz, blues och bomullsfält...
-
Hendrix är väl också en sådan gestallt som mer var först än speciellt duktig tror jag?
Här känner jag dock att udda får vara jämt. Att skägget står i brevlådan. Att Bambi halkar på kal fläck. Hur kan du säga så om en av mina ungdomshjältar!? Säga vad man vill om Beatles men Hendrix rör du inte!
Åh, äh jag antar att det rätt mycket rör sig om vad som rör ens känslosträngar. Vilka man tycker om. Det är rätt svårt men intressant att försöka få någon slags klarhet i varför något är så stort för någon eller i det här fallet för så många.
Hendrix, som väl redan har sin tråd här, är ju för mig något helt annat. Men jag har svårt att peka på om han var mer innovativ än Beatles. För mig var han det helt klart, men framför allt kan hans bästa låtar och tolkningar rör vid mig på ett sätt som inte B. någonsin har gjort. En sådan enkel men underbart stökig sak som Voodo Chile sligth return. H hade ett uttryck som Beatles inte hade och som tilltalar mig. En annan rytmik, frasering. Men inte var han världen bästa gitarrist och visst lär han varit väldigt ojämn på scen och i studion. Dock en väldigt personlig musiker, med ett eget uttryck och det är väl det viktiga.
-
Summerat - Få fans är så insnöade som Beatles-fans? :rolleyes:
Hendrix är väl också en sådan gestallt som mer var först än speciellt duktig tror jag?
2 idioter har talat...bara ett konstaterande från min sida, nu lämnar jag ämnet något bedrövad över vissas totala ignorans och bevisliga brist på musikalisk förståelse! rolling eyes hjälper dig inte freddy-sorry!!!
Hendrix inte duktig??? gå och runka för fan..
VARNING! INLÄGG SOM DETTA KOMMER ATT TAS BORT. MAN FÅR TYCKA VAD MAN VILL, MEN MAN BEHÖVER INTE SKRIVA UT ALLT. IFALL DETTA LEDER TILL FRÅGOR, VÄNLIGEN PER PM. Tack.
-
Summerat - Få fans är så insnöade som Beatles-fans? :rolleyes:
Hendrix är väl också en sådan gestallt som mer var först än speciellt duktig tror jag?
2 idioter har talat...bara ett konstaterande från min sida, nu lämnar jag ämnet något bedrövad över vissas totala ignorans och bevisliga brist på musikalisk förståelse! rolling eyes hjälper dig inte freddy-sorry!!!
Hendrix inte duktig??? gå och runka för fan..
Kan du vara snäll och inte kalla mig idiot? Jag pratade med en gitarrist igår, som just sa att hendrix inte va något speciellt duktig, utan att de som kom efter honom va mycket bättre. Därav mitt frågetecken efter meningen. Jag skrev också "tror jag". Detta för att jag itne har en blekaste aning själv, jag har aldrig gillat JH någe vidare, och inte lyssnat på honom. Så jag har verkligen inte den blekaste.
Jag skrev med frågetecken för att få klarhet, och, av din reaktion att bemöta, så verkar det ju som om påståendet är fel?
DG: se ovan. jag pissar inte på någon, jag reciterade vad jag hört, med ett frågetecken efteråt :)
Så, kalla mig inte för idiot, tack :)
-
DG: se ovan. jag pissar inte på någon, jag reciterade vad jag hört, med ett frågetecken efteråt smile
Åh det vet jag väl, jag trodde det var uppenbart att jag skrev med en viss humor?
-
Karl Jenkins, Youssn Dour (eller vad han heter), Recoil, (fast där är det mer blues ja) och Peter Gabriel, och till viss mån sting tycker jag ändå har gjort rätt bra afroblandningar?
Madonna har ju även hon rätt bra spännvidd, eller U2.
Så det finns fler =) Inte för att ta ner din upplevelse alls, utan bara för att fortsätta denna trevliga diskussion :D
De första namnen har jag dålig koll på. De övriga är fantastiska men de var ju inte före Beatles.
DG: Säkert. Jag tror att när jag blev kallad för idiot försvann lite klarsyn, sorry :D
AH, Korrekt :) Jo, jag blandade nog ihop det med vem som var först-debatten med allt annat gissar jag :S Men jag tyckte du skrev "varken innan eller efter", och dessutom har jag några öl imagen nu, så jag orkar helt enkelt inte leta rätt på vad det va jag egentligen svarade på :lol:
fred broder :)
-
Mr. Artrock, du får gärna kalla mig idiot också om det känns skönt för dig. Det är jag som är "gitarristen".
************
Visst, Beatles var nog en väckarklocka för många andra band. Aha!!! Man kan gör poplåtar som inte bara är C F G i evighet. Va kul!!!
Och Hendrix. Dist och rundgång - wow va ball. Det måste vi utveckla. Oj, sjunga unisont med gitarren. Hoppsan va tokigt.
************
och nu fortsätter långfilmen....
-
Summerat - Få fans är så insnöade som Beatles-fans? :rolleyes:
Hendrix är väl också en sådan gestallt som mer var först än speciellt duktig tror jag?
2 idioter har talat...bara ett konstaterande från min sida, nu lämnar jag ämnet något bedrövad över vissas totala ignorans och bevisliga brist på musikalisk förståelse! rolling eyes hjälper dig inte freddy-sorry!!!
Hendrix inte duktig??? gå och runka för fan..
Kram på dig sötis :D
-
Håll tråden i styr, tack. Jag kommer att censurera / ta bort inlägg som är påhoppande.
-
Florian, det är ingen idé att du deltar i några diskussioner om du inte har minsta självkontroll. Sådana där uttalanden slår ju bara tillbaka på dig själv. Fattar du inte det!?
-
Mmm okej. Musik väcker starka känslor. Tror att det var jag som startade Hendrixtråden också. Jag kanske skall sluta starta trådar som leder till gräl? ;) äsch jag bara skojar.
Jag tycker det är roligt att det finns folk som är passionerade över vad de tycker om och är beredda att försvara sina åsikter, men vi kan kanske ändå hålla diskussionen på en hyfsad nivå.
Intressanta tankar från Eq och DG. Vi kanske kan spinna vidare på dem istället.
Hur utvecklas popen framåt? Går det att bortse från ursprung och när allt började? All musik är väl fortsättning på något som jag hävdade innan. Rytminstrument lär ha funnits från tidernas begynnelse så någonstans är det väl djupt mänskligt att göra musik. :)
-
Men jag tyckte du skrev "varken innan eller efter"...
fred broder :)
Ja och jag kanske tog i eller menade i samma låt. Ids inte gå tillbaka och kolla. :rolleyes:
Peace brorsan.
Mmm okej. Musik väcker starka känslor. Tror att det var jag som startade Hendrixtråden också. Jag kanske skall sluta starta trådar som leder till gräl? ;) äsch jag bara skojar.
Ja faen vilka demoniska känslor du väcker upp med dina skenbart oskyldiga trådar och allmänt hållna inledningar. Skämtar bara. Kör hårt EH!
-
Summerat - Få fans är så insnöade som Beatles-fans? :rolleyes:
Hendrix är väl också en sådan gestallt som mer var först än speciellt duktig tror jag?
2 idioter har talat...bara ett konstaterande från min sida, nu lämnar jag ämnet något bedrövad över vissas totala ignorans och bevisliga brist på musikalisk förståelse! rolling eyes hjälper dig inte freddy-sorry!!!
Hendrix inte duktig??? gå och runka för fan..
Kram på dig sötis :D
Men ja... man ska väl inte lägga sig i men det är svårt att låta bli...
HUR kan man reagera som du gör Florian/Artrock.. hoppas du inte är lika hetlevrad i verkliga livet. här diskuteras det musik och du exploderar och ber folk gå och runka och kallar folk idioter. Ge dig inte in i diskussioner du inte kan hålla på en normal nivå. Det är bara du som får frispel, och du är inte mer "påhoppad" än andra. Det är du som väljer att ta det så.
Nåväl.. åter till ämnet?
som jag inte har nåt att tillägga i :)
-
OK jag hade druckit lite vin och kände mig frispråkig :rolleyes: , glömde stänga locket då jag tyckte
man (freddy) generaliserade lite väl då man kalla Beatlesfans för insnöade i allmänhet med en smiley efter, sånt gillar inte jag, inte av personliga skäl utan just för att sådant generaliserande är farligt, man kan dra det i vilken förlängning som helst men det är det säkert ingen som hakar på ändå så det skippar vi idag!
Jag tar inget som skrivs här som personliga påhopp en gång för alla, det tycks vara en stor och ständig missuppfattning, varför jag replikerar och svarar på mitt sätt på direkta dumheter som de jag reagerade på igår tex, är ENBART för att stävja löjligheten i dom, för att skydda/värna oss andra eftersom ingen annan gör det...
Ni som gillar Beatles i alla åldrar kanske tycker det är ok att bli kallade för insnöade generellt???
Tråden handlar som sagt om Beatles, det är inte "min" tråd men jag tycker man kan förhålla sig saklig och distansierad ;) om nu lille freddy och vissa andra, som bevisligen saknar nödvändig bredd och perspektiv i mitt tycke dessutom har mage att uttala sig på återkommande fördömande sätt utifrån inga som helst grunder, ja då blir jag fåårbannad :lol:
Unga Betalesdiggare såväl som äldre, både här och i övriga värden har säkert mer och fler plattor hemma än just freddy tex, kanske lyssnar betydligt oftare på helt andra saker och går på konserter av olika slag, hur fan kan man då påstå gång efter annan det som killen gör???
Att dessutom förringa oss äldre kategoriskt med smilgubbar för att verka oskyldig, tyder på en sarkastisk och enformig syn hos den unge medlemmen, av naturliga skäl har vi äldre som är tokintresserade av musik hunnit lyssna på "lite" mer än en 20-25 åring nést ce-pas, har förstås helt andra och betydligt större perspektiv av naturliga skäl, kom då inte och snacka om att vi missat något, jag lovar att de flesta av oss har (mer) stenkoll på dagens musik också, fast vi inte alla gånger tycker den har tillfört lika mycket utvecklingsmässigt etc...personligen inskränker sig inte MITT lyssnande till bara pop & rock, jag är freakad på folk, klassiskt, jazz, etno mm mm.
Runka betyder skaka och jag förstår inte vadan ståhejet???
Time out, bråka vidare, jag är trots allt glad över att vissa här har koll, i olika ådrar, bra tråd egghuvud som påvisa vilka som verkligen är fårskallar-tack!!!
Peace
B)
-
Now, something completely different:
Trent Reznor berättar rolig historia för grabbarna i NiN:
"Har ni Hurt den förut?"
"Ja och dina historier är Cash!"
Ähm. Nehe. OK den var dålig! :lol:
-
Now, something completely different:
Trent Reznor berättar rolig historia för grabbarna i NiN:
"Har ni Hurt den förut?"
"Ja och dina historier är Cash!"
Ähm. Nehe. OK den var dålig! :lol:
Ja eller IKEAs nya skrivbordshurts Jonny!
Den var nog ännu sämre! :)
-
OK jag hade druckit lite vin och kände mig frispråkig :rolleyes: , glömde stänga locket då jag tyckte
man (freddy) generaliserade lite väl då man kalla Beatlesfans för insnöade i allmänhet med en smiley efter, sånt gillar inte jag, inte av personliga skäl utan just för att sådant generaliserande är farligt, man kan dra det i vilken förlängning som helst men det är det säkert ingen som hakar på ändå så det skippar vi idag!
Jag tar inget som skrivs här som personliga påhopp en gång för alla, det tycks vara en stor och ständig missuppfattning, varför jag replikerar och svarar på mitt sätt på direkta dumheter som de jag reagerade på igår tex, är ENBART för att stävja löjligheten i dom, för att skydda/värna oss andra eftersom ingen annan gör det...
Ni som gillar Beatles i alla åldrar kanske tycker det är ok att bli kallade för insnöade generellt???
Tråden handlar som sagt om Beatles, det är inte "min" tråd men jag tycker man kan förhålla sig saklig och distansierad ;) om nu lille freddy och vissa andra, som bevisligen saknar nödvändig bredd och perspektiv i mitt tycke dessutom har mage att uttala sig på återkommande fördömande sätt utifrån inga som helst grunder, ja då blir jag fåårbannad :lol:
Unga Betalesdiggare såväl som äldre, både här och i övriga värden har säkert mer och fler plattor hemma än just freddy tex, kanske lyssnar betydligt oftare på helt andra saker och går på konserter av olika slag, hur fan kan man då påstå gång efter annan det som killen gör???
Att dessutom förringa oss äldre kategoriskt med smilgubbar för att verka oskyldig, tyder på en sarkastisk och enformig syn hos den unge medlemmen, av naturliga skäl har vi äldre som är tokintresserade av musik hunnit lyssna på "lite" mer än en 20-25 åring nést ce-pas, har förstås helt andra och betydligt större perspektiv av naturliga skäl, kom då inte och snacka om att vi missat något, jag lovar att de flesta av oss har (mer) stenkoll på dagens musik också, fast vi inte alla gånger tycker den har tillfört lika mycket utvecklingsmässigt etc...personligen inskränker sig inte MITT lyssnande till bara pop & rock, jag är freakad på folk, klassiskt, jazz, etno mm mm.
Runka betyder skaka och jag förstår inte vadan ståhejet???
Time out, bråka vidare, jag är trots allt glad över att vissa här har koll, i olika ådrar, bra tråd egghuvud som påvisa vilka som verkligen är fårskallar-tack!!!
Peace
B)
Jag tycker dock fortfarande inte at det är speciellt kul att bli kallad idiot, för att jag undrade om Jimi Hendrix var "mer först än bra". Jag kan väl få undra det utan att sakna musikalisk förståelse eller att vara en idiot? Jag har knappt lyssnat på killen iof, så visst, lite dåligt allmänbildad är jag på området. Men jag tar faktiskt illa upp att bli kallad för idiot, oavsett.
HÅller med om att det i övrigt är en bra tråd :)
EDIT: Förutom eqs riktigt lama vits :lol:
EDIT2: Astis va inte riktigt bra den heller, haha :D
-
OK jag hade druckit lite vin och kände mig frispråkig :rolleyes: , glömde stänga locket då jag tyckte
man (freddy) generaliserade lite väl då man kalla Beatlesfans för insnöade i allmänhet med en smiley efter, sånt gillar inte jag, inte av personliga skäl utan just för att sådant generaliserande är farligt, man kan dra det i vilken förlängning som helst men det är det säkert ingen som hakar på ändå så det skippar vi idag!
Jag tar inget som skrivs här som personliga påhopp en gång för alla, det tycks vara en stor och ständig missuppfattning, varför jag replikerar och svarar på mitt sätt på direkta dumheter som de jag reagerade på igår tex, är ENBART för att stävja löjligheten i dom, för att skydda/värna oss andra eftersom ingen annan gör det...
Ni som gillar Beatles i alla åldrar kanske tycker det är ok att bli kallade för insnöade generellt???
Tråden handlar som sagt om Beatles, det är inte "min" tråd men jag tycker man kan förhålla sig saklig och distansierad ;) om nu lille freddy och vissa andra, som bevisligen saknar nödvändig bredd och perspektiv i mitt tycke dessutom har mage att uttala sig på återkommande fördömande sätt utifrån inga som helst grunder, ja då blir jag fåårbannad :lol:
Unga Betalesdiggare såväl som äldre, både här och i övriga värden har säkert mer och fler plattor hemma än just freddy tex, kanske lyssnar betydligt oftare på helt andra saker och går på konserter av olika slag, hur fan kan man då påstå gång efter annan det som killen gör???
Att dessutom förringa oss äldre kategoriskt med smilgubbar för att verka oskyldig, tyder på en sarkastisk och enformig syn hos den unge medlemmen, av naturliga skäl har vi äldre som är tokintresserade av musik hunnit lyssna på "lite" mer än en 20-25 åring nést ce-pas, har förstås helt andra och betydligt större perspektiv av naturliga skäl, kom då inte och snacka om att vi missat något, jag lovar att de flesta av oss har (mer) stenkoll på dagens musik också, fast vi inte alla gånger tycker den har tillfört lika mycket utvecklingsmässigt etc...personligen inskränker sig inte MITT lyssnande till bara pop & rock, jag är freakad på folk, klassiskt, jazz, etno mm mm.
Runka betyder skaka och jag förstår inte vadan ståhejet???
Time out, bråka vidare, jag är trots allt glad över att vissa här har koll, i olika ådrar, bra tråd egghuvud som påvisa vilka som verkligen är fårskallar-tack!!!
Peace
B)
Det här glider bara mer och mer off topic... men skrivs det en avhandling i min ära så måste jag väl svara på den. Sry egget ;)
Druckit vin.. Det var en ursäkt det med. :rolleyes:
Intressant att någon som inte påstår sig ta detta personligt bemödar sig med att skriva långa utlägg om "lilla" mig :) Det tyder på att du enbart tar detta personligt, du säger en sak och allt annat tyder på det motsatta.
Gång på gång återkommer du till ålder i dina inlägg, sen säger du att jag generaliserar? Det är precis det du gör själv. Vet inte hur många gånger du underminerat mina åsikter med saker som "yngling" och "minderårig".
Sen är det ganska intressant också att du gång på gång påpekar detta, att du är äldre än mig till din fördel, när du sen direkt efteråt uppför dig otroligt omoget med dina personliga påhopp. Vad har du varit inne på i denna tråd t.ex. min uppväxt, kallat mig idiot och fårskalle, att jag saknar musikalisk bredd, att jag inte har någon koll osv..
Allt detta tyder verkligen på en äldre och mer mogen person som jag ska bemöta med respekt, right?
Ålder kan och är ofta knytet till kunskap och mognad, du bevisar dock snarare motsatsen. Jag har inte ens orkat bemöta alla dina extremt barnsliga påhopp tidigare i tråden.
Sen pratar du om att vara saklig, när du i tidigare inlägg skrev något om att det var fel på min uppväxt osv. Mina föräldrars brister tror jag det var va? Snacka om att vara saklig...
Tycker nog att alla andra här har varit ganska sakliga förutom just du då, ironisk va?
Så Mr Artrock, fortsätt slå vilt omkring dig. Det är bara dig själv du slår på :)
Du är en parodi på dig själv.
-
On topic:
Jag lyssnade igenom lite Beatles-skivor idag och igår. Håller nog fortfarande Abbey road som favoriten. Tycker den innehåller bra låtar, en skön progressiv underton.
Dom flesta av dom musikerna jag "höjer till skyarna" - gillar och är influerade av Beatles. Så indirekt har jag väl mycket att tacka dom för, även om jag som sagt föredrar andra band mer. Allt går väl att spåra tillbaka till Beatles om man nästlar lite?
Det är tack vare dessa musiker jag på riktigt upptäckte beatles med. Så på det sättet för även dagens musiker arvet vidare, så att säga..
-
Florian, detta är för faen ingen gänguppgörelse i Rinkeby! Här är det trevligt folk som diskuterar i olika trådar. Visst, det hettar till ibland men det funkar ändå ända tills någon dvs DU i detta fall kommer in och välter borden! Jag tycker du ska ta dig en rejäl tankeställare över detta och inte komma med en massa billiga ursäkter om vin och vad runka egentligen betyder. I det goda samtalet kommer alla till tals och det gynnar det kollektiva medvetandet. I krig finns inga vinnare.
-
On topic:
Jag lyssnade igenom lite Beatles-skivor idag och igår. Håller nog fortfarande Abbey road som favoriten. Tycker den innehåller bra låtar, en skön progressiv underton.
Dom flesta av dom musikerna jag "höjer till skyarna" - gillar och är influerade av Beatles. Så indirekt har jag väl mycket att tacka dom för, även om jag som sagt föredrar andra band mer. Allt går väl att spåra tillbaka till Beatles om man nästlar lite?
Det är tack vare dessa musiker jag på riktigt upptäckte beatles med. Så på det sättet för även dagens musiker arvet vidare, så att säga..
Har faktiskt tillbringat en hel del tid på spotify med Beatles sedan tråden startade :) Jag tycker likadant om musiken som tidigare i princip, men efter alla lyriska omdömen så lyssnar man ju på ett annat sätt, och hittar mer o mer detaljer som man tidigare tyckte saknades.
Så, tack för tråden :D
-
On topic:
Jag lyssnade igenom lite Beatles-skivor idag och igår. Håller nog fortfarande Abbey road som favoriten. Tycker den innehåller bra låtar, en skön progressiv underton.
Dom flesta av dom musikerna jag "höjer till skyarna" - gillar och är influerade av Beatles. Så indirekt har jag väl mycket att tacka dom för, även om jag som sagt föredrar andra band mer. Allt går väl att spåra tillbaka till Beatles om man nästlar lite?
Det är tack vare dessa musiker jag på riktigt upptäckte beatles med. Så på det sättet för även dagens musiker arvet vidare, så att säga..
Har faktiskt tillbringat en hel del tid på spotify med Beatles sedan tråden startade :) Jag tycker likadant om musiken som tidigare i princip, men efter alla lyriska omdömen så lyssnar man ju på ett annat sätt, och hittar mer o mer detaljer som man tidigare tyckte saknades.
Så, tack för tråden :D
exactly :) Har inte lyssnat på Beatles på 10 år eller något. Men nu är dom avdammade och nyspelade ;)
Asti, Eq - dålig humor är ALLTID uppskattat :)
-
Har faktiskt tillbringat en hel del tid på spotify med Beatles sedan tråden startade :)
Är du säker på det?
;) B)
:lol:
-
Edit: Fråga i stället vadå Beatles och Spotify - just beatles finns ju inte där eller är det jag som har missat nåt.
Eko
-
Sent ska syndarn vakna ...
Tack för tråden och den läsning som finns i den. Vill speciellt tacka för eq:s, rattlesnakes och Tokais inlägg som förutom att vara välskrivna innehåller så mycket kunskap och intressanta tankar! Djupt imponerad!
Min relation till Beatles är väl helt enkelt att de ledde mej i min musikaliska utveckling och fick mej att lyssna till musik jag annars inte skulle ha lyssnat på. De är väl också skyldiga till att jag började tänka över musik och inte ”bara” lyssna. Dessutom (kanske framför allt) var det deras låtskrivande som fick mej till /gav mej lust att skriva låtar.
Jag har minnen från matbespisningskön där vi ivrigt diskuterade om den nya ”I want to hold your hand ” var bättre än ”She loves you” och när Klaes Burling presenterade den nya singeln genom att i början av sitt program, som en retare, spela avslutningen på ”Strawberry fields” - Vad var detta??
och hur jag åkte buss 519 från Jakobsberg till PUB och köpte singeln med det (i mitt tycke) snyggaste omslaget någonsin på en singel. Det stora uppslaget i NME där Sgt Pepper recenserades och varje låt fick lika mycket utrymme som en hel LP normalt fick. Eller när jag sprang till skivaffären i Jakobsbergs centrum på frukostrasten och köpte Sgt Pepper – hem och på med den i den stora radiogrammofonen – kommer fortfarande ihåg hur omslaget doftade och Lennons motsång på ”She´s leaving home”, och när man tittade på skivan så fanns det inga enskilda spår utan allt gick ihop till ett enda! och sent i natten på Radio Luxemburg höra den första spelningen i radio av ”Hey Jude” - magiskt!!
Det finns ett antal sådana upplevelser som ingen annan musik eller artist kommit i närheten av för mej. Jag är antagligen därför för alltid förblindad och kan inte se och bedöma Beatles ”objektivt”.
För mej är den musik som gjordes på 60-talet , då och nu, den som skänker mej mest glädje att lyssna på och spela. Spelade ”When you walk in the room ” förra veckan och det är en sån känsla i den låten att man blir alldeles glad och det finns så många till ...
Det är i detta enorma stim av bra låtar som jag ser Betales som både en del av det och som en motor för den otoliga utveckligen mellan 1963-68. I stort sett så förhöll sig alla andra till Beatles. Några exempel – Stones ”Their Satanic Majestic's Request&..” ett försök att göa en egen Sgt pepper, Zappa – omslaget till ”We´re only in it for the money”, Hendrix spelade Sgt Pepper på Grönans stora scen, sommaren -67 (vilken version!) , och hur många är inte de artister som spelat in Lennon&Mc Cartney och även Harrison-låtar.
Många gjorde bra låtar/singlar men det var Beatles som gjorde Lpn till något mer än en bara en samling låtar. För mej var Beatles de största i en av pop-musikens stora epåker.
Flera av de riktigt stora låtarna har nämnts – jag lägger till några som kanske inte är riktigt lika stora men ändå i min musikvärld - mästerverk.
Here, there and everyware – så otroligt vacker
I´ll get you – B-sidan till She loves you -
Sticket på This Boy – oxå en B-sida – där Lennons röst skiner som en diamant
Yes it is – en B-sida till – lyssna på stämsågen – och spec sticket – Lennons röst!
Rain – den tape Lennon fick med sig hem för att lyssna blev av misstag baklänges – L blev eld och lågor och ville att hela låten skulle vara så – det blev bara slutet som blev baklåänges – Stor låt!
The inner light – Harrison - underbar låt om man tar bort den indiska dräkten
Across the universe – Lennons vackra låt
... till att börja med ...
-
Äntligen! Och vilken entré! Välkommen!
-
Har faktiskt tillbringat en hel del tid på spotify med Beatles sedan tråden startade :)
Är du säker på det?
;) B)
:lol:
Sorry, youtube :)
-
Faktiskt riktigt intressant :D
Utan att vara nån bensinpåhällare, så tycker jag det verkar som de som äntrar tråden eller skriver ngot om bra inlägg, gör det mot de inlägg som styrker ens tro :)
Jag har ju hejat på Freddan och DG, och ärligt så ligger ju de åsikter de har utrryckt mer åt mitt håll. Cykeln, och andra har applåderat eq, rattlesnake bland annat, och de tillhör "pro-beatlarna".
Rätt intressant som sidofundering :)
-
Ehh.. vet inte riktigt om jag följer med här ... :)
Mitt inlägg var i huvudsak ett försök att beskriva min relation till Beatles (min subjektiva upplevelse - ingen absolut sanning) - inte att genom andras inlägg styrka min "tro" :)
Att jag nämnde Eq, rattle och Tokai var för att jag tycker att det finns mycket kunskap i deras inlägg som var roligt att läsa.
Det är väl ofta så att om man gillar något så skaffar man sig kunskap i ämnet - av det följer att de som gillar Beatles också troligen kan mer om deras musik än de som inte gillar dem - inget konstigt med det, men naturligtvis innebär det inte att de sitter inne med någon absolut sanning om kvalitet.
en till sidofundering :)
Jag tycker freddan har alldeles rätt med att alla har sina egna "Beatles" - fyndigt dessutom!
Samtidigt säger det något - för att säga alla har sina egna "Zappa", "Monkees", "valfri artist" - betyder ju något helt annat i mina öron :D
-
jojo, sa inget annat heller, bara en sidofundering.
-
Jag får nog nöja med att ingen slår dom när det gäller helheten. Det räcker gott åt mig i vilket fall.
Fast det är ju personligt. För mig finns massa band som slår dem med hästlängder när det gäller helheter, i och med att betlarna inte slår an nån emotionell grej i mig. Jag tror det mest förklaras med dina egna ord om puberteten etc :)
För oss som finner Sir McCartneys melodier som lite förutsägbara och trista, så är ngo bealtes bara en produkt av sin tid. Duktiga, ja, men inte unika.
För jo -jag tycker mycket bealtes låter trist, upprepat och så. Slå mig gärna :lol:
Hendrix är väl också en sådan gestallt som mer var först än speciellt duktig tror jag?
Det är egentligen konstigt varför man inom musiken stoppar upp folk på sina pedistaler och säger "det kommer aldrig bli så här bra". (jag kan bara nämna mig själv som exempel här, jag är säker på att det aldrig kommer göras en bättre skiva än den sista alan wilder var med på)
Inom idrotten och forskning och allt annat, så är det ju tvärt om. "Undras hur länge rekordet på 100m kommer bestå?"
Och det GÅR att jämföra. Som designer tar man ju fram saker med kreativitet och konstnärlighet -även sånt som sitter i maskiner. MAn kan bara räkna på konstruktioner som finns -någon måste komma på hur det skall se ut.
Oerhurt :rolleyes: intressant ämne iallafall !
Du har aldrig funderat på _varför_ du tycker det låter upprepat och trist?
Skulle det kunna vara så att det är för att det _har_ upprepats väldigt ofta dels av Beatles själva varje gång man hör dem samt alla låtar de influerat upphovet till etc.
Innebär detta att de inte var nya, intressanta och roliga när de en gång gjordes?
Innebär detta att man bör slänga dem på sophögen som förbrukat gods?
Personligen har jag funnit att lite eftertanke då och då gör mig gott, men det är min åsikt.
-
klart att det är en anledning till att det kan låta upprepat och trist, att man har hört et förut masa gånger.
Men, om jag lyssnar analytiskt på det hele, så hittar jag inte något annat riktigt heller? jag tycker helt enkelt inte att de är speciellt bra, varken melodier eller hur det är producerat.
Man beöver inte slänga dem på sophögen, det har jag aldrig sagt. Många älskar deras musik, så varför skulle jag vilja ta bort det?
och du, eftertanke finns det gott om här. På vilket sätt har jag visat att jag inte skulle tänka efter?
EDIT: Blues har funnits långt innan, och där infinner sig ibland samma känsla av upprepning. MEN, de som gör det bäst, låter ändå eget och unikt :)
-
Är det inte dags för en "Monkees då... vad har ni för relation för till dem?" tråd snart?
-
Är det inte dags för en "Monkees då... vad har ni för relation för till dem?" tråd snart?
Den blir nog kort.
:ph34r:
:lol:
-
Ni som kan se/höra mer "objektivt" på Beatles då än vi som var med. Hur förklarar ni deras genomslagskraft? Med all respekt för the Monkees men det finns ju inte lika många tributeband eller covers...
-
Här kommer en pro-beatles till :)
Jag föddes (tyvärr ibland, för det skulle ha varit kul att vara där när det hände) en bra bit efter det att Beatles splittrats men är ändå uppväxt med dom då min pappa var ett stort Beatles-fan. Min första riktiga musikupplevlelse var Paperback Writer som jag lyssnade på om och om igen. Jag var inte många år gammal och hade ingen aning vad dom sjöng om och på vilket språk, men bra var det!!
Att ringakta Beatles betydelse i musikhistorien kan man ju inte göra och det verkar alla vara överens om iaf. Visst kan man säga att hade det inte varit dom så hade det varit nån annan och då hade säkerligen allas vår defenition av pop/rock sett helt annorlunda ut idag. Bättre eller sämre?? ....ingen som nånsin får veta det.
Idag är Paperback Writer inte favoriten längre. Idag heter den Fool On The Hill. Magisk låt och Pauls röst är vackrare än nånsin på verserna och sen lyftet när sången dubbas på reffen. Även en av få låtar som inte innhåller någon stämsång alls. Och där har vi en annan av Beatles storhet, deras ofta finurliga stämmor som ingen i mina öron lyckats överträffa än idag. Sen tycker jag inte att Paul blev tråkig efter Beatles. Flowers in the Dirt skivan är ett litet mästerverk i sig och Paul har ju skrivit den bästa Bondlåten genom tiderna ( Som sen G 'n R lyckades totalförstöra )
(Och du tompa(silverpilen)..........Paul ÄR bäst.....lär dig ;))
Och sen ska vi inte bara tala om vilken betydelse Kraftwerk har haft på synthen/electronikan. Jaha hade det inte med Beatles att göra.....förlåt då :(
Tänk att få ha sett Beatles på deras hustaksspelning .....mums :wub: :wub:
Peace and love (och idag är Radiohead bäst och ni vet att det är sant allihopa :lol: :lol:)
-
Innebär detta att de inte var nya, intressanta och roliga när de en gång gjordes?
Dom var alldeles säkert nya och intressanta när det begav sig. Jag och många andra tycker det fortfarande.
Innebär detta att man bör slänga dem på sophögen som förbrukat gods?
Ja. (Om man tillhör dom som inte gillar / längre gillar det, men det gör jag.)
-
Ni som kan se/höra mer "objektivt" på Beatles då än vi som var med. Hur förklarar ni deras genomslagskraft? Med all respekt för the Monkees men det finns ju inte lika många tributeband eller covers...
bra melodier (för de flesta utom såna som mig då :lol: ) en hype som skapas i media, nya grepp, nya produktioner. man fyllde ett tomrum typ.
Som de flesta monsterband har tagit sig fram antar jag.
Alltså: Det är klart de var pionjärer, klart de har bra låtar, och produktioner som är bra, men för mig är de inte unika (i så mycket annat än att de var först). Först, men inte bäst :)
för att förtydliga: jag nedvärderar ingen eller inget med dem.
Alla som tycker att paul/john's melodier, texter, harmonier etc är underbara får ju givetvis göra det! Det är väl underbart när man hittar låtskrivare och framförare som man upplever som magiska. Jag har gjort det i depeche mode, ett band som verkligt många tycker är plippplopp, bröt, och skit. jag däremot hittar alla möjliga anledningar att geniförklara allt ifrån produktion till låtskrivande och arr. Och det är underbart!
-
en förtydligande liten kommentar: men "hype" menar jag inte substanslös massmedial upphaussning. Jag menar bara massmedial upphaussning :D
-
klart att det är en anledning till att det kan låta upprepat och trist, att man har hört et förut masa gånger.
Men, om jag lyssnar analytiskt på det hele, så hittar jag inte något annat riktigt heller? jag tycker helt enkelt inte att de är speciellt bra, varken melodier eller hur det är producerat.
Man beöver inte slänga dem på sophögen, det har jag aldrig sagt. Många älskar deras musik, så varför skulle jag vilja ta bort det?
och du, eftertanke finns det gott om här. På vilket sätt har jag visat att jag inte skulle tänka efter?
EDIT: Blues har funnits långt innan, och där infinner sig ibland samma känsla av upprepning. MEN, de som gör det bäst, låter ändå eget och unikt :)
Jag tycker nog fortfarande att Beatles låter eget och unikt, precis som många gamla bluesartister. Däremot finns det låtar som är extremt uttjatade, t.ex "Yesterday" som är så upphaussad har jag aldrig förstått storheten i, väldigt banal om man jämför med det mesta annat de gjort.
När du analyserar deras musik idag verkar det som du gör det med alla referenser du har förvärvat som ligger efter Beatles i tiden och därigenom byggger på/influerats av Beatles och andra bands musik och all musikalisk samt produktionsteknisk utveckling sedan dess. Det är det jag och en del andra här vill komma åt att man måste bedöma dem i den tid de uppstod och verkade i.
Sedan är man olika och du verkar helt enkelt inte tilltalas av deras musikaliska och harmoniska språk särskilt mycket och det är helt OK.
Sista meningen var bara ett litet tips från mig till dig men är du redan eftertankens mästare så behöver du naturligtvis inte hörsamma det. Då kan du givetvis gå i försvarsställning efter lite tanke om hur du bäst besvarar mitt lilla inlägg. ;)
-
Ja, jag gick lite i försvar.
jag är ingen mästare på eftertanke. Men det finns mycket av den, och det kändes lite påhoppande skrivet? Jag vet inte riktigt vad du vill med din sista mening?
Klart att hur analytiskt man än försöker vara, så lyssnar med referenser man tillägnat sig hela livet. Det är klart man måste bedöma dem i sin tid, och det är klart att de gjorde massa nytt. Men frågan har även varit om de var så att ingen annan skulle gjort det etc. Klart akademisk fråga såklart, men ändå har vi väl teoretiserat kring det.
-
Undrar om tekniken gör att många placerar Beatles och några till "först" på tidsaxeln. Det var ju trots allt i den vevan som musik började låta bra. Alltså ljudkvalitetsmässigt. Om tekniken hade kommit till den nivån först senare kanske det hade varit andra kungar på tronen?
-
Jag tycker nog fortfarande att Beatles låter eget och unikt [...]
Tänkt (!) lite på detta. Håller med om att man hör ju direkt att de låter beatles.
Undrar då varför en som gillar musiken tenderar att beskriva det som "unikt", och vi som inte är lika förtjusta ser det på annat vis. "äh det låter ju lika jämt, inget speciellt".
Beror nog på vad man lägger in subjektivt till störst del antar jag.
wernborg: intressant japp!
-
Har med god förnöjsamhet (!) läst alla inlägg i detta ämne och känner att jag vill dryfta mina tankar kring bandet Beatles och vad dom betytt för mig.
Från att ha börjat min Beatles bana med att få plattan "Rubber Soul" av morsan vart resan snabb.
Visserligen tog den en sidotörn när Jimi Hendrix & Bob Dylan upptäcktes ;)
Alla fyra i Beatles har för mig visat sina egna sidor, John med sina "politiska" inriktningar, Paul med det mera "socker-söta", George med sina "mörka" sidor och Ringo med lite mera "show-time" takter.
Kan mycket väl föreställa mig att dessa herrar tillsammans hade en underbar period med skapande av klassisk pop-musik. Jag vill inte direkt kalla det rock utan det är mera åt pop musiken enligt mig.
Att dom skrev musik ihop och var och en är egalt eftersom tillsammans skapade dom någonting som håller lång även idag.
Vissa har nämt låtar som "Penny Lane", "Strawberry Fields Forever", "Day Tripper" m.m och dessa är väl underverk i sig?
Alla kan inte gilla allt, punkt, utan vi är skapta i olika former vilket också gör att det finns mer än ett band idag som säljer.....
Personligen har jag favoriter idag som är minst sagt motpoler tillvarann : Bob Dylan, Led Zeppelin & Thin Lizzy.
Vet inte själv var den röda tråden i detta finns men.......
Alltid kul att höra åsikter från andra "musiker" i ett ämne som detta....
-
Jo, jag tror jag avviker från ämnet, jag lyckas inte formulera något vettigt känns det som. Intressant tråd såklart, och jag hade gärna försökt att framföra något vettigt, men det verkar inte som det blir något begripligt alls, så jag tror nog att jag lägger ned :)
-
Jo, jag tror jag avviker från ämnet, jag lyckas inte formulera något vettigt känns det som. Intressant tråd såklart, och jag hade gärna försökt att framföra något vettigt, men det verkar inte som det blir något begripligt alls, så jag tror nog att jag lägger ned :)
Äsch, känn inte så. Jag förstår vad du menar iaf. Jag håller inte med, men jag förstår och jag refererar till mitt eget inlägg med det där om att vara först. Om det hade varit nån annan undrar hur våra musik referenser sett ut idag?
-
jo, men det blev lite virrvarr av det mesta känner jag, så jag kyler ner lite :D
-
Hehe kul tråd..
Så var var vi?
Var hendrix bättre än beatles? Ja, det tycker iaf jag ;)
Beatles är ärligt talat lite jobbiga. Lite som ABBA, fast mer "äkta" eftersom de är från liverpool och inte sverige. Det tycker jag.
Kan ni som vet förklara för oss ovetande vad de tillförde, och som inte redan fanns? Vad var genialiskt med beatles? Flummiga texter om valrossar och gula ubåtar? Nya oväntade ackordsföljder? :)
-
Hehe kul tråd..
Så var var vi?
Var hendrix bättre än beatles? Ja, det tycker iaf jag ;)
Beatles är ärligt talat lite jobbiga. Lite som ABBA, fast mer "äkta" eftersom de är från liverpool och inte sverige. Det tycker jag.
Kan ni som vet förklara för oss ovetande vad de tillförde, och som inte redan fanns? Vad var genialiskt med beatles? Flummiga texter om valrossar och gula ubåtar? Nya oväntade ackordsföljder? :)
Väck inte den björn som sover :D
Mike
-
Hehe kul tråd..
Så var var vi?
Var hendrix bättre än beatles? Ja, det tycker iaf jag ;)
Beatles är ärligt talat lite jobbiga. Lite som ABBA, fast mer "äkta" eftersom de är från liverpool och inte sverige. Det tycker jag.
Kan ni som vet förklara för oss ovetande vad de tillförde, och som inte redan fanns? Vad var genialiskt med beatles? Flummiga texter om valrossar och gula ubåtar? Nya oväntade ackordsföljder? :)
Jo men det var väl inget fel på Hendrix men det går ju inte att jämföra med Beatles. Ungefär som att jämföra Engelbert Humperdink med U2 det går bara inte. Båda har sitt existensberättigande och sina fans t.o.m. Humperdink tro det eller ej. Men det är inte samma people som diggar U2. Hendrix hade sina idoler bl.a. Eric Clapton som Jimi absolutville trffa vid första besöket till England. John Lennon var helt klart inspirerad av Buddy Holly.
Musik är stuprörskoncept helt enkelt - vissa gillar flera stuprör andra föredrar trattar.
Eko
-
Hehe kul tråd..
Så var var vi?
Var hendrix bättre än beatles? Ja, det tycker iaf jag ;)
Beatles är ärligt talat lite jobbiga. Lite som ABBA, fast mer "äkta" eftersom de är från liverpool och inte sverige. Det tycker jag.
Kan ni som vet förklara för oss ovetande vad de tillförde, och som inte redan fanns? Vad var genialiskt med beatles? Flummiga texter om valrossar och gula ubåtar? Nya oväntade ackordsföljder? :)
Väck inte den björn som sover :D
Mike
Äh, alla drabbas vi av florian-bacillen i tid och otid. :D Det är lugnt, jag är inte orolig. :D Dessutom gillar florian hendrix så jag
r på det säkra :)
-
Jo men det var väl inget fel på Hendrix men det går ju inte att jämföra med Beatles. Ungefär som att jämföra Engelbert Humperdink med U2 det går bara inte. Båda har sitt existensberättigande och sina fans t.o.m. Humperdink tro det eller ej. Men det är inte samma people som diggar U2. Hendrix hade sina idoler bl.a. Eric Clapton som Jimi absolutville trffa vid första besöket till England. John Lennon var helt klart inspirerad av Buddy Holly.
Musik är stuprörskoncept helt enkelt - vissa gillar flera stuprör andra föredrar trattar.
Eko
Klart det inte går att jämföra. MEn förstår inte varför folk skall geniförklaras bara för att de heter lennon eller mcartney :)
De är rätt trista tycker jag (var), faktiskt. Det står jag för :D Trista låtar helt enkelt. Sen finns det förstås guldkorn. Men fan. Med trial and error kan vem som helst lyckas få ihop en bra låt. Det bevisar ju jag hela tiden om och om igen :D
-
Jo men det var väl inget fel på Hendrix men det går ju inte att jämföra med Beatles. Ungefär som att jämföra Engelbert Humperdink med U2 det går bara inte. Båda har sitt existensberättigande och sina fans t.o.m. Humperdink tro det eller ej. Men det är inte samma people som diggar U2. Hendrix hade sina idoler bl.a. Eric Clapton som Jimi absolutville trffa vid första besöket till England. John Lennon var helt klart inspirerad av Buddy Holly.
Musik är stuprörskoncept helt enkelt - vissa gillar flera stuprör andra föredrar trattar.
Eko
Klart det inte går att jämföra. MEn förstår inte varför folk skall geniförklaras bara för att de heter lennon eller mcartney :)
De är rätt trista tycker jag (var), faktiskt. Det står jag för :D Trista låtar helt enkelt. Sen finns det förstås guldkorn. Men fan. Med trial and error kan vem som helst lyckas få ihop en bra låt. Det bevisar ju jag hela tiden om och om igen :D
Tja,
precis så tycker jag om JS Bach. Några guldkorn men fruktansvärt mycket trista etydliknande saker. Varför är han så fantastisk?
Och för att svara din fråga vad det är som gör Beatles genialiska så vill jag citera Fats Wallers svar på frågan vad jazz är: If you hafta ask, you aint never gonna know.
-
Många stora frågor i luften här .... får återkomma ... för mycket ö-whisky som håller på i hjärnbarken
I mindre skala dock ... Spelade "I Saw Her Standing There" med bandet i måndags
En riktig rockare och underbar att spela - 1a låten på 1a LPn
- men jag undrar vad är det som gör att det blir så extra special när C:et kommer
Well, she was just seventeen, and you know what I mean
And the way she looked was way beyond compare
So how could I dance with another, ooh
When I saw her standing there
/ E - A7 E / - - B7 - / E E7 A7 C / E B7 E - /
Är det något musikteoretiskt eller är det bara min känsla?
-
Och för att svara din fråga vad det är som gör Beatles genialiska så vill jag citera Fats Wallers svar på frågan vad jazz är: If you hafta ask, you aint never gonna know.
Dumheter. Det går att förklara vad jazz är. T o m för oinsatta..
Här är en:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jazz
Ang. jämförelse med Bach, får man väl säga att både Beatles och Bach övat stort inflytande på sin musikaliska omvärld. Det är väl det som kännetecknar genialitet. Men då får vi börja kalla kraftwerk och Napalm death och den första som rappade för genier med.
Det blir en löjlig utveckling.
Jag får erkänna att wikipedia artikeln om Bach, får mig att tänka på genialitet mer än motsvarande artikel om Beatles. Men det är ju min åsikt.
-
Och för att svara din fråga vad det är som gör Beatles genialiska så vill jag citera Fats Wallers svar på frågan vad jazz är: If you hafta ask, you aint never gonna know.
Dumheter. Det går att förklara vad jazz är. T o m för oinsatta..
Då tror jag att du missförstår (kanske avsiktligt) vad Wallers menar... :)
-
/ E - A7 E / - - B7 - / E E7 A7 C / E B7 E - /
Är det något musikteoretiskt eller är det bara min känsla?
Jag har inte hört låten men musikteoretiskt så verkar låten gå i E-dur, C hör inte hemma i E-dur. Så det sticker ut.
-
Då tror jag att du missförstår (kanske avsiktligt) vad Wallers menar... :)
Och jag tror att du inte förstår vad jag menar...
Så vad menar du att Wallers menar? Eller det är också missförstånd kring det?
Flum för fan..
-
För att förtydliga lite...
För det första har jag inte kallat nån flummare. Bara sättet att tänka påminner mig om flummeri ;)
För det andra gillar jag faktiskt beatles, en del låtar är bra. ABBA hatar jag däremot, men det är en annan tråd.. :) Jag menar bl a alltså därav att det inflytande Beatles övat på sin omvärld, inte räcker för att kalla dem genier.
Einstein var ett geni. Ett stort geni. John lennon var inte ett geni.
Bach utövade ett enormt inflytande på alla musiker fram till idag, kan kallas ett geni. McCartney var inte ett geni...
Det är alltså inte en fråga om tycke och smak, som RAttle försöker få det till.
SKulle kunna lägga till en tredje punkt, men tror det går fram..
Edit: Vid närmare eftertanke. Låt oss kalla det en fråga om tycke och smak. Min granne är ett geni. Det tycker jag iaf..
-
/ E - A7 E / - - B7 - / E E7 A7 C / E B7 E - /
Är det något musikteoretiskt eller är det bara min känsla?
Jag har inte hört låten men musikteoretiskt så verkar låten gå i E-dur, C hör inte hemma i E-dur. Så det sticker ut.
Skulle tro att det handlar om det berömda skriket som då sjungs på Mollsubdominantens durparallell. Det lät bra bara tror jag. Eko
-
Kul tråd. Själv Älskar jag The Beatles och är stolt fanatiker, och om jag inte lyckas gå vidare så skiter jag i det ;)
-
/ E - A7 E / - - B7 - / E E7 A7 C / E B7 E - /
Är det något musikteoretiskt eller är det bara min känsla?
Jag har inte hört låten men musikteoretiskt så verkar låten gå i E-dur, C hör inte hemma i E-dur. Så det sticker ut.
Skulle tro att det handlar om det berömda skriket som då sjungs på Mollsubdominantens durparallell. Det lät bra bara tror jag. Eko
Nu har jag ägnat en lång stund åt att lyssna på alla de videoinläggen som finns under den video jag mailade här förut. Massor med pärlor från t.ex. rep so jag adrig hört förr, där man hör hur jäkla bra Johns röst låter. Flera tidiga låtar som jag inte känner igen och t.om. någon Querryman-låt. Man får också en bra insikt i hur de la musiken på de omtagningar som redovisas här alla kr sitt samtidigt. I´m only sleeping måste vara en av de första med George Martin där baklängesgitarrer kommer in. Vilken guldskatt det där videoklippet var!!
Eko
-
Jag tyckte "I saw here standing there" var en riktigt platt låt. Förstår inte alls varför den skulle vara bra. Kanske kan den göra någon lite glad, ungefär som delar av dagens radiomusik, ytligt liksom.
Kul att folk pratar om genier och sedan kommer en tramslåt som denna upp :D
-
Jag tyckte "I saw here standing there" var en riktigt platt låt. Förstår inte alls varför den skulle vara bra. Kanske kan den göra någon lite glad, ungefär som delar av dagens radiomusik, ytligt liksom.
Kul att folk pratar om genier och sedan kommer en tramslåt som denna upp :D
Jag tycker nog att det är en av de blekaste låtarna. Jag har samlat några nedan som jag i alla fall anser är genialiska. Det börjar med några lugna låtar vilket var ganska så ovanligt på den tiden där var de alltså föregångare också.
Och så nåra med lite mer riv:
En lite knäpp "video" kanske men man hör låtarna
Om du inte genast springer iväg och köper en Beatleskeps efter detta Freddy så förlåter jag dig då är det väl en generationsfråga eller rättare sagt något man växer upp med som fastnar på dom som berörs. Om du i alla fall skulle köpa den där kepsen så får du gärna tipsa mig om var du fann den :D
Eko
-
Många av de finare låtarna där Eko. Something är en personlig favorit. Gillar while my guitar med. ;)
-
Om att vara musikaliska genier, genialiska låtar betyder popularisera, nå massan så har Beatles onekligen lyckats.
De må inte vara först men var eklektiska, de nådde massan och blev störst. Alla fick höra talas om dem. Fick deras musik intryckt i sig. Vi tror ofta att vi vill revoltera och vara oss själva men det är nog betydligt mer anpassning och söka efter tillhörighet som gäller. Vara som andra är.
Efter att lyssnat på låtarna ovan - och lite annan pop (och rock) - hade jag egentligen inte tänkt att skriva något. Men jag kände mig i behov av musikalisk rensning. Det blev sen 1900-tals "konstmusik". Kände behov av något med märg och ben som gav motstånd.
Det som blev så tydligt var hur annorlunda musik kan vara. Här fanns alla de delar som känns så frånvarande i popen och som bara finns i en mycket liten del hos en grupp som Beatles. I popen när nästan allt bygger på att appelera till det enklaste hos människan. Enkla melodier, enkla raka rytmer. Popen (rocken) är din trygga vän. Ingen behöver någonsin vara orolig och utmanad. I sina bästa stunder naturligtvis riktigt bra, men ändå mest byggt på kitch. Något vi alla mer eller mindre är suckers för.
Ja jo, det här med genier då igen. När man hör sådan fantastisk musik som har skapats innan och upp till den tid beatles verkade så slås man ju mer av hur banal deras musik låter i jämförelse. Inte att den är dålig eller svag. Mer att den inte är något särskilt i jämförelse rent musikaliskt. Populärt är det en annan sak som alla vet.
-
Genier eller inte..bra var de bara..inget mer med det :P
Min stora Beatles-favorit:
-
Ja jo, det här med genier då igen. När man hör sådan fantastisk musik som har skapats innan och upp till den tid beatles verkade så slås man ju mer av hur banal deras musik låter i jämförelse. Inte att den är dålig eller svag. Mer att den inte är något särskilt i jämförelse rent musikaliskt. Populärt är det en annan sak som alla vet.
Precis . Väl talat :P
-
Grymmast är de gamla livetagningarna som tex twist and shout. Man skiter knäck. Allt Beatles gjorde var svinbra, men jag gillar det tidiga låtarna bäst. Stämsången och svänget...
-
Skrev i fel tråd för fan!
-
Skrev i fel tråd för fan!
Men DG då,inte behöver du låta så arg :P
Skriv BUMP,det funkar också :D
Mike
-
Jag tyckte "I saw here standing there" var en riktigt platt låt. Förstår inte alls varför den skulle vara bra. Kanske kan den göra någon lite glad, ungefär som delar av dagens radiomusik, ytligt liksom.
Kul att folk pratar om genier och sedan kommer en tramslåt som denna upp :D
Det där är ju rätt intressant
Freddy tycker att ISHST är en riktigt platt låt - och jag tycker den är jättebra :D - Vem har rätt?
Freddy förstår inte alls varför den skulle vara bra - och jag förstår inte varför den skulle vara platt - t.o.m riktigt platt :huh: - Vem har rätt?
Inte bara kanske att den kan den göra någon glad - den gör mej riktigt glad (=känsla) :wub:
Jag upplever den inte alls som ytlig - ja, om inte känslor ska räknas som ytliga förstås <_<
...en tramslåt som denna ... Då undrar jag vem, med vilken rätt och på vilka grunder någon kan hävda att en låt är en tramslåt? :huh:
Det måste väl vara någon som sitter inne med den objektiva sanningen om vad som är bra musik? ;) :D
och denne någon vet då alltså bättre än mej vad som är bra? Och tycker jag inte som denne så måste jag alltså ha dålig smak, inte ha förmågan att höra vad som är platt, och inte veta bättre?
Eller...?
-
Jag tyckte "I saw here standing there" var en riktigt platt låt. Förstår inte alls varför den skulle vara bra. Kanske kan den göra någon lite glad, ungefär som delar av dagens radiomusik, ytligt liksom.
Kul att folk pratar om genier och sedan kommer en tramslåt som denna upp :D
Det där är ju rätt intressant
Freddy tycker att ISHST är en riktigt platt låt - och jag tycker den är jättebra :D - Vem har rätt?
Freddy förstår inte alls varför den skulle vara bra - och jag förstår inte varför den skulle vara platt - t.o.m riktigt platt :huh: - Vem har rätt?
Inte bara kanske att den kan den göra någon glad - den gör mej riktigt glad (=känsla) :wub:
Jag upplever den inte alls som ytlig - ja, om inte känslor ska räknas som ytliga förstås <_<
...en tramslåt som denna ... Då undrar jag vem, med vilken rätt och på vilka grunder någon kan hävda att en låt är en tramslåt? :huh:
Det måste väl vara någon som sitter inne med den objektiva sanningen om vad som är bra musik? ;) :D
och denne någon vet då alltså bättre än mej vad som är bra? Och tycker jag inte som denne så måste jag alltså ha dålig smak, inte ha förmågan att höra vad som är platt, och inte veta bättre?
Eller...?
Det vet väl vi alla att freddy alltid har rätt i låtsammanhang? :lol: Jag håller i detta fallet helt med honom om låten, den känns lite banal och...ja, kanske tramslåtaktig. (finns massvis med andra ord man kunde valt som är mindre nedlåtande kanske, men inte nu ;) )
Problemet tror jag är följande, och varför jag la ner min verksamhet ett tag i dylika debatter:
Person A säger något om att beatles är genier, och tar ett par exempel på deras storhet.
Person B håller inte med alls
Person C håller med A, och skriver något om att en annan artist är banal och trist, förutsägbar, slätstruken.
Person B säger då "om den andra ärtisten är så banal, så är beatles precis lika tråkiga" och frösöker stödja detta med lite liknelser.
A o B dividerar med C om detta en stund, när person D kommer in, citerar "B" och frågar hur denne kan vara så trångsynt.
Häri ligger problemet. Det B skrev kan gott och väl vara en allegori, helt riktat som ett motexempel.
Problemet blir fyra sidor senare, när det citeras ur sitt sammanhang.
Sedan är det nog i princip omöjligt. Man försöker hitta starkare o starkare argument, och till sist så trampar man på någons tår, utan att mena något illa. Man försökte ju bara förtydliga?
Att försöka analysera objektivt vad som gör att en låt har "det" är nog omöjligt. Det går att hitta en låt som har samma ackord, i princip samma arr, och snarlik melodi, som inte alls funkar.
Själv brukar jag alltid klanka ner på tex. Gessle. jag har massvis med argument varför hans musik är kass, texterna skitdåliga, och så vidare. Men allt utgår ju ifrån vad jag tycker.
Jag förstår precis vad Freddan är ute o far efter: Någon geniförklarar tex beatles, med massvis av argument om mollsubversiva tokparallaxer, ny teknik, udda basgångar och vad det nu kan vara, samtidigt som denne någon uttalar sig negativt/nedlåtande om andra band, som för en oinsatt inte alls är "sämre" än beatles.
Om man själv skriver samma sak om beatles så blir det ofta att de var först eller något tillbaka. Det blir inte riktigt en diskussion på samma plan. Jag har känt så ofta, man bemöter argument tekniskt/harmonimässigt, och det sl utar ibland bara med "jamen du förstår inte om du inte var med när det begav sig". Så då jämför man ju två olika fenomen.
Jag har gott om exempel på artister som jag högaktar, men andra finner rent skräp. Och ibland får jag nog ta till "jamen fattar du inte hur coolt detta var 1986, det va ju helt nytt"
Så...tycke och smak är ledorden. Sedan kan folk vara duktiga musiker, låtskrivare, textmakare, affärsmän, talentmanagers eller vad man nu vill -inte ens det verkar det ju vara så enkelt att enas om.
Svammelinlägg, men det är möjligt att det kom något vettigt ur allt :wacko:
-
[/quote]
Jag förstår precis vad Freddan är ute o far efter: Någon geniförklarar tex beatles, med massvis av argument om mollsubversiva tokparallaxer, ny teknik, udda basgångar och vad det nu kan vara, samtidigt som denne någon uttalar sig negativt/nedlåtande om andra band, som för en oinsatt inte alls är "sämre" än beatles.
[/quote]
Vadå jag har väl inte sagt nåt nedlåtande om andra band? Sen vet jag inte om jag geniförklarat Beatles heller, möjligen en hel del av deras kompositioner.
Hur tar man för övrigt en Mollsubversiv Tokparallax :D
Eko
-
Ah just så här ja :D ingen sa något om vem som sa något ? :lol:
Mollsubversiv Tokparallax är nog en så kallad kamouflagegris.
-
Svammelinlägg, men det är möjligt att det kom något vettigt ur allt :wacko:
Du har helt rätt. Det går inte att ha en diskussion om man inte kan angripa den andres utgångspunkt. Möjligtvis kan man ställa frågor och klargöra den andres vinkel, men det blir inte mycket till disskusion då.
Klart beatles gjorde bra låtar ibland. :D
-
Freddy och Eko
Tack för era förklaringar på min fråga om C:et i ISHST!
-
Leder denna typ av diskussion någon vart egentligen? Att förklara varför "min" smak är rätt och självklar men "din" finns inga hållbara argument för. Hur mycket jag än förklarar för min bror varför köttbullar är godare än falukorv skakar han bara på huvet. :huh: Dessutom gällde ju frågan kort och gott - vad har ni för relation till Beatles :)
-
När svininfluensan kommer då skall jag lyssna på Monkees.
-
Det vet väl vi alla att freddy alltid har rätt i låtsammanhang? :lol: Jag håller i detta fallet helt med honom om låten, den känns lite banal och...ja, kanske tramslåtaktig. (finns massvis med andra ord man kunde valt som är mindre nedlåtande kanske, men inte nu ;) )
Problemet tror jag är följande, och varför jag la ner min verksamhet ett tag i dylika debatter:
Person A säger något om att beatles är genier, och tar ett par exempel på deras storhet.
Person B håller inte med alls
Person C håller med A, och skriver något om att en annan artist är banal och trist, förutsägbar, slätstruken.
Person B säger då "om den andra ärtisten är så banal, så är beatles precis lika tråkiga" och frösöker stödja detta med lite liknelser.
A o B dividerar med C om detta en stund, när person D kommer in, citerar "B" och frågar hur denne kan vara så trångsynt.
Häri ligger problemet. Det B skrev kan gott och väl vara en allegori, helt riktat som ett motexempel.
Problemet blir fyra sidor senare, när det citeras ur sitt sammanhang.
Sedan är det nog i princip omöjligt. Man försöker hitta starkare o starkare argument, och till sist så trampar man på någons tår, utan att mena något illa. Man försökte ju bara förtydliga?
Att försöka analysera objektivt vad som gör att en låt har "det" är nog omöjligt. Det går att hitta en låt som har samma ackord, i princip samma arr, och snarlik melodi, som inte alls funkar.
Själv brukar jag alltid klanka ner på tex. Gessle. jag har massvis med argument varför hans musik är kass, texterna skitdåliga, och så vidare. Men allt utgår ju ifrån vad jag tycker.
Jag förstår precis vad Freddan är ute o far efter: Någon geniförklarar tex beatles, med massvis av argument om mollsubversiva tokparallaxer, ny teknik, udda basgångar och vad det nu kan vara, samtidigt som denne någon uttalar sig negativt/nedlåtande om andra band, som för en oinsatt inte alls är "sämre" än beatles.
Om man själv skriver samma sak om beatles så blir det ofta att de var först eller något tillbaka. Det blir inte riktigt en diskussion på samma plan. Jag har känt så ofta, man bemöter argument tekniskt/harmonimässigt, och det sl utar ibland bara med "jamen du förstår inte om du inte var med när det begav sig". Så då jämför man ju två olika fenomen.
Jag har gott om exempel på artister som jag högaktar, men andra finner rent skräp. Och ibland får jag nog ta till "jamen fattar du inte hur coolt detta var 1986, det va ju helt nytt"
Så...tycke och smak är ledorden. Sedan kan folk vara duktiga musiker, låtskrivare, textmakare, affärsmän, talentmanagers eller vad man nu vill -inte ens det verkar det ju vara så enkelt att enas om.
Svammelinlägg, men det är möjligt att det kom något vettigt ur allt :wacko:
Många bra tankar där tycker jag.
Jag tror att när man diskuterar vad som är bra eller dålig musik bör man klargöra om man menar objektivt bra/dåligt eller subjektivt bra/dåligt.
Objektivt skulle då vara att man menar att det är i stort sett en vetenskaplig sanning, att det går att belägga med overdersägliga bevis, att det i princip går att mäta vad som är bra och hur pass bra det är.
Subjektivt är det man, av olika skäl, bakgrund, känslor, upplevelser mm, tycker.
Jag tycker du är tydlig när du skriver
"....Men allt utgår ju ifrån vad jag tycker."
Om man vill hävda att en viss musik är objektivt bra/dålig - Uttalanden som .. Den här musiken är dålig/platt. tycker jag man måste belägga detta med bevis. Det kan vara lite spännande att försöka ta fram detta. Skulle det kunna vara musikteoretiska fakta eller annat ?- vet dock inte vad. Personligen tror jag inte att det är möjligt men som sagt lite spännande att försöka hitta. Håller alltså med dej när du skriver .."Att försöka analysera objektivt vad som gör att en låt har "det" är nog omöjligt.."
Om man däremot säger att man tycker att en viss musik är bra /dålig blir det en annan diskussion - också den spännande. Vad är det som gör att två personer kan tycka så olika om ett musikstycke? Dikskuterar man på den nivån måste man först eränna att ingen av har mer rätt än någon annan - alltså det finns ingen som besitter en finare smak än någon annan.v Som du skriver .."Så...tycke och smak är ledorden."
Då kommer man in på förklaringar som betydelsen av den musik man hörde när man växte upp - men då kommer frågan varför var det just den musiken som slog an då - vad i mej gör att jag gillar viss musik och inte annan.
Om man sen pratar om genier så är frågan igen - är geni något objektivt och vetenskaplig sanning om personen i fråga eller är det en uppleveles vi har av någon? Var Einstein ett geni (absolut sanning) eller upplever vi (i alla fall några av oss) att han var det. Om det är det senare kan ju några uppleva att Beatles var genier eller att deras musik var genialisk.
Dvs att det man upplever som riktig djävla bra tycker man är genialiskt.
När det gäller Beatles så tog jag ISHST därför att jag tycker den är så bra trots att den inte tillhör mina Beatles-favoriter. Frågan är - Varför - vad i mej - gör att jag tycker att så många av Beatles låtar är så bra?
Eller för att vända på det hela - vad i mej gör att jag tycker att mycket Hårdrock är så tråkig, att dansbandsmusik låter jönsig, att Hip-hop får mej att stänga av radion, att jag snudd på får allergiska utslag av synth-musik osv...
"Beauty lies in the eye of the beholder"
-
Jag tror inte att man försöker påstå att musik är objektivt bra eller dålig. Jag tror inte heller på att man enbart kan hänvisa till tycke och smak, som något nästan oantasteligt och djupt personligt, bortom varje försök till förståelse och samtal. Nog finns det inom musik liksom inom kokkonsten mer eller mindre utvecklat skapande och smak. Visst kan det bli överlastat och tillkrånglat, men även för ordinärt och trivialt.
Tycker att man kan använda ord som platt när man pratar om ljudbild i en mix, ett musikstyckes karaktär eller hur ett band eller musiker spelar. Inte så att det betyder exakt samma sak för varje person i varje tid och ögonblick, men vi har en någorlunda gemensam bild av vad ett sådant ord står för. Därmed sätter det igång en process om man nu är villig att försöka se på ett annat sätt än vad man hittills gjort. Men man kan oftast fördjupa vad man menar med ett begrepp och det kan oftast behövas.
Risken finns naturligtvis att ens upplevelser förändras och det vill man nog många gånger inte. Man vill inte höra att ens favoriter har några svagheter. Särskilt inte om man ägnat dem lång tid av sitt liv och är (relativt) lycklig med dem.
-
Det är bara konst helt enkelt.. :)
Saker kan vara olika bra i olika tider och genrer. Men det som slutligen gäller är vad en individ (t ex du) känner när du lyssnar på ett alster.
(Vare sig du är bildad i den s k genren eller ej)
Min slutsats. Tack DG :D
-
Jag tror inte att man försöker påstå att musik är objektivt bra eller dålig. Jag tror inte heller på att man enbart kan hänvisa till tycke och smak, som något nästan oantasteligt och djupt personligt, bortom varje försök till förståelse och samtal. Nog finns det inom musik liksom inom kokkonsten mer eller mindre utvecklat skapande och smak. Visst kan det bli överlastat och tillkrånglat, men även för ordinärt och trivialt.
Tycker att man kan använda ord som platt när man pratar om ljudbild i en mix, ett musikstyckes karaktär eller hur ett band eller musiker spelar. Inte så att det betyder exakt samma sak för varje person i varje tid och ögonblick, men vi har en någorlunda gemensam bild av vad ett sådant ord står för. Därmed sätter det igång en process om man nu är villig att försöka se på ett annat sätt än vad man hittills gjort. Men man kan oftast fördjupa vad man menar med ett begrepp och det kan oftast behövas.
Risken finns naturligtvis att ens upplevelser förändras och det vill man nog många gånger inte. Man vill inte höra att ens favoriter har några svagheter. Särskilt inte om man ägnat dem lång tid av sitt liv och är (relativt) lycklig med dem.
Håller med. Det som däremot ofta framkommer, är nån slags snobbism att det är sämre för att det är banalt. Köttbullar och potatis är ju basmat, skitenkelt, och ofta väldigt gott i all sin enkelhet :)
-
Jag tror inte att man försöker påstå att musik är objektivt bra eller dålig. Jag tror inte heller på att man enbart kan hänvisa till tycke och smak, som något nästan oantasteligt och djupt personligt, bortom varje försök till förståelse och samtal. Nog finns det inom musik liksom inom kokkonsten mer eller mindre utvecklat skapande och smak. Visst kan det bli överlastat och tillkrånglat, men även för ordinärt och trivialt.
Tycker att man kan använda ord som platt när man pratar om ljudbild i en mix, ett musikstyckes karaktär eller hur ett band eller musiker spelar. Inte så att det betyder exakt samma sak för varje person i varje tid och ögonblick, men vi har en någorlunda gemensam bild av vad ett sådant ord står för. Därmed sätter det igång en process om man nu är villig att försöka se på ett annat sätt än vad man hittills gjort. Men man kan oftast fördjupa vad man menar med ett begrepp och det kan oftast behövas.
Risken finns naturligtvis att ens upplevelser förändras och det vill man nog många gånger inte. Man vill inte höra att ens favoriter har några svagheter. Särskilt inte om man ägnat dem lång tid av sitt liv och är (relativt) lycklig med dem.
Tycke och smak, är förstås personligt, men jag tycker inte att det är bortom varje försök till förståelse och samtal - tvärtom det är väl verkligen interessant och utvecklande att försöka förstå (om man nu vill det förstås) vad det är som gör att vi har olika tycke och smark om ex musik.
Ja visst kan man utveckla musik och musikskapande och sin smak. Man kan gå från tre ackord till fem, man kan utveckla sitt skrivande från kopiering av befintliga texter till något som inte skrivits förut men som ändå skapar genklang, man kan lära sig uppskatta mer "avancerad" musik/mat som man först inte gillade. Man kan lära sig urskilja nyanser i de olika malt-wiskyna som finns på Ilsay. (Det var Beatles som fick mej att lyssna på klassisk musik.) Men jag tror samtidigt att man måste skilja på skapandeprocessen/de aktiviter vi gör för att producera/göra musik och lyssnarens upplevelse av resultatet. Den enklaste produktion med de vanligaste råvaror kan bli en njutning i åhörarens öron medan vår mest avancerade produktion/melodi/text upplevs som platt och tråkigt.
Det är kanske vi som håller på med musik, försöker skriva, spela in som lyssnar på tekniken, produktionen, processen lika mycket som resultatet - låten i sin nakenhet - medan den "vanlige lyssnaren" inte hör det alls.
När det gäller ordet platt kan det ha minst två innebörder - en beskrivande "objektiv" och en värderande "subjektiv". Avser man det första är det en hjälp att förändra, menar man det andra känner man sig tillplattad. Sen kan det vara så att det man avser (ex beskrivande) inte uppfattas på det sättet av mottagaren.
Huruvida man har förmåga att se brister hos sina favoriter beror kanske på hur fanatisk man är. Det finns ju dom som på allvar menar att AIK är världens bästa fotbollslag. Jag tror det är någon djup biologisk och mänsklig mekanism som spelar in här. :D
ursäkta svamladet - men på ett ungefär
-
He he. Intressant hur en tråd som ställer frågan hur ens förhållande till beatles är har förvandlats till en debatt om tycke och smak. Thats why I love KR, att hålla sig till ämnet är för mesar :lol:
-
On topic:
Jo tack, jättebra! Det har fasen i mig hållt längre än ett äktenskap och ett särboförhållande. Kärlek vid första öronkastet redan på 60-talet. Måste väl vara ett gott betyg?
-
Jag kommer ihåg när de skulle vara med på TV första gången, vi pratade om det i skolan på dan. Låten var nog "She loves you".
På den tiden gick en historia om att Ringo Starr och The Who´s Pete Townshend tävlade om vem som hade störst näsa.
-
Personligen så har jag alltid varit mer för Beach Boys men man måste ju erkänna att vissa låtar som Beatles har gjort har varit goa Norwegian Wood tex. ^_^
-
He he. Intressant hur en tråd som ställer frågan hur ens förhållande till beatles är har förvandlats till en debatt om tycke och smak. Thats why I love KR, att hålla sig till ämnet är för mesar :lol:
folk har ju sagt sitt om tycke och smak. Sedan kommer frågor och begäran om analys. nog är det on topic. :)
-
He he. Intressant hur en tråd som ställer frågan hur ens förhållande till beatles är har förvandlats till en debatt om tycke och smak. Thats why I love KR, att hålla sig till ämnet är för mesar :lol:
folk har ju sagt sitt om tycke och smak. Sedan kommer frågor och begäran om analys. nog är det on topic. :)
;)
-
Leder denna typ av diskussion någon vart egentligen? Att förklara varför "min" smak är rätt och självklar men "din" finns inga hållbara argument för. Hur mycket jag än förklarar för min bror varför köttbullar är godare än falukorv skakar han bara på huvet. :huh: Dessutom gällde ju frågan kort och gott - vad har ni för relation till Beatles :)
Relationen till Beatles handlar mycket om att man levde med deras framgångar deras åsikter om världen de fick t.ex. medalj av drottningen 1965 och John återlämnade sin medalj i protest mot Vietnamkriget och situationen i Biafra 1969 (tror jag) De gjorde många låtar som direkt inverkade på hela ungdomsklimatet inte minst All You Need Is Love, Revolution nr 9 m.fl. Yokos och Johns berömda Love In på ett Parishotell fick hela världens medier att bevaka dem. USA´s ledare var märkbart förbannade på sådana här tilltag.
Det finns många som är helt övertygade om att Paul McCartney dog i en bilolycka 9 november 1966 och ersattes med William Campell (även känd som Billy Shears). Det finns gott om ledtrådar i olika låtar som spelas baklänges, i olika konvulut och textrader One and One and One is three t.ex.
Pennylane sägs vara den första låten som den nya Paul sjöng - och den har jag aldrig riktigt gillat :blink:
Relationen till Beatles går över flera plan så att säga.
Eko
-
Det där med mytologin är intressant. Mötley Crue skrev om det i "The Dirt". Hur ett band skfitade från att vara stjärnor till superstjärnor. Antingen klarar man det eller så krossas man av framgången. De jämförde med band som Guns and roses och menade att de hade inte klarat av övergången till superstjärnor.
Plötsligt var det inte längre musiken som var i centrum utan Tommy Lees kärleksliv och skandalerna och allt det andra som tog över. Det känns lite som att Beatles var ett sådant band. Lite som Elvis också kanske. Myten blir till sist ett musikaliskt ok därför att det inte längre bara är den som är intressant. Beatles klarade väl sig själva hyfsat med tanke på att de försökte framhärda i att vara ganska "enkla" och jordnära killar (?) medans Elvis började skjuta sönder teveapparater och uppträda i paljettdräkter. :)
-
I Beatles fall tror jag att framgången blev anledningen till den nästan totala metamorfos som de genomgick. Visst, drogerna och lättnaden att slippa turneér var väl också bidragande. Jämför Beatles '67 och Beatles 63'. En skillnad på 4 år, men de är nästan helt andra människor. Bättre på vissa sätt, sämre på andra, men definitivt annorlunda. När de gastar "she loves you, yeah yeah yeah" i slutet på "All you need is love", som en känga åt sig själva, så får jag varje gång tankeställaren vad otroligt mycket som hänt under så kort tid.
För mig är Beatles 63 och Beatles 67 helt olika grupper, och det stör mig nästan att slå ihop dem till en tråd. "Det låter som Beatles" är en kommentar som jag har blivit irriterad på många gånger. "Jaha, vilka Beatles", tänker jag då. Idag är jag (kanske lite) klokare och inser att alla inte hör de nyanskillnader som jag hör i deras utveckling.
Jag gillar visserligen alla årsmodeller av Beatles, men jag känner olika mycket för dem. Till skillnad mot många andra grupper sker utvecklingen i allt snabbare takt, tills de splittras.
Skall jag rangordna dem blir det 67,69,66,68,65,64 och 63. 62 och 70 hoppar jag över då det inte gjordes några album de åren.
Plötsligt var det inte längre musiken som var i centrum utan Tommy Lees kärleksliv och skandalerna och allt det andra som tog över. Det känns lite som att Beatles var ett sådant band.
På vilket sätt tycker du att "det andra" tog över? Jag tycker att de försökte (och lyckades) bli kvitt stora delar av delar av det runtomkring för att fokusera på det de tyckte var det väsentliga - studion.
-
Plötsligt var det inte längre musiken som var i centrum utan Tommy Lees kärleksliv och skandalerna och allt det andra som tog över. Det känns lite som att Beatles var ett sådant band.
På vilket sätt tycker du att "det andra" tog över? Jag tycker att de försökte (och lyckades) bli kvitt stora delar av delar av det runtomkring för att fokusera på det de tyckte var det väsentliga - studion.
Njaee jag tycker nog att bandet Beatles klarade sig bättre än många andra.
T e x Elvis då... eller har t e x Mötley gjort något som går att lyssna på efter dr Feelgood? (är å andra sidan inget mötleyfan så det kanske var orättvist)
Vet inte om rätt förklaring är att de som sagt fortsatte att vara hyfsat vanliga killar. Det måste vara lätt att tappa fotfästet och börja odla sina excesser om man är multimillionär och dyrkad.
Jag tror samtidigt att mytlogin på sätt och vis talar emot dem. Beatles går liksom inte att bedöma utan det kulturella godset och medias vinklingar av deras liv. Musiken får inte tala för sig själv. Eller? :)