Hur lyssnar man, verkar gå åt lite väl många musknäpp för att det ska hända nåt.

Der är rätt så krångligt, tog lång tid innan jag fattade. Undrar om man inte måste bli member där först? Men gillar man blues är det kanon att lyssna på dem.  En gång när jag lyssnade där så hörde jag plötsligt mig själv sjunga direkt efter Muddy Waters eller nån. Det var en märklig känsla.

De gillar oss på Electric blues radio som är en webradiostation för lite råare blues.
Mitt band Guitar 66 kom på plats nr 16 nu på lyssnarnas omröstningslista. Mitt andra band Dynamite Bluesband kom nåt på 40 plats. Det brukar vara typ 250 artister som snor runt där, minst en gång har vi legat etta före Johnny Winter, Jimi hendrix och Muddy Waters och de kända lirarna. Min egen låt "The Road" blev fyra en gång.
När man lyssnar där kan man klicka på antingen tummen upp eller tummen ner för en låt, det är så omröstningen går till, många ger alltså tummen upp för oss, ibland fler än för de tunga namnen.

Men inte fan ger det varken några spelningar, rubriker eller slantar i fickan. Varför hänger man sig inte?

http://www.electricbluesradio.com/playlist56.html

Har du sjungit nåt fint idag då?

Jag misstänker Åsas puffskydd lite. Jag har ett K&M som jag beställde från Thomann, inte dyrt alls vad jag inns. Det har ett tunt damstrumpsaktigt tyg. Jag kan sjunga väldigt nära, typ 5 cm från mina NT2-A med det skyddet, inte stjäl det nån diskant alls heller vad jag kan höra.
Fast kanske NT2-A är mindre puffkänsliga? Om jag backar bara lite grann och siktar strax bredvid micken kan jag ta väck puffskyddet.

Börjar förstå studios hyllning till Röde NT-2A.
Någon som har arbetat med den?

Jag har två, de är helt underbara till sång, trummor och allt. Jag har ett jäkla problem nu, jag ska skaffa en eller två mickar till, jag har redan pröjsat för två sE1000A på Börsen men ska lämna tillbaka dem, de lät skrälligt och skit, nu förstår jag vad kinadiskant är, och det är inget vackert. Jag har läst om allt möjligt i mickväg, bandmickar är jag också sugen på, men för att få en sån som inte är helt tom på diskanten så måste man kanske slanta upp 10.000 kr och det funkar inte.
Jag ger mig fan på att innan det är klart byter jag åt mig antingen två NT1-A eller en tredje likadan NT2-A! Fast det känns ju typ lite tråkigt, men jag har också ställt frågan om det finns nån mick som ger mer för pengarna än en NT2-A. Kapseln i NT1-A är enklare gjord har jag förstått efter mkt luskande, det är inte bara den skillnaden att det är två membran i NT2-A.
De här två sE1000a jag tog hem var väldigt känsliga för fotljud på golvet. NT2-A är väldigt okänsliga för tom om man knackar på stativet. Är man bara lite försiktig kan man hålla den som handmick, med en sE1000a brakar det och bummeldånar nåt hemskt.

Eftersom alla (nästan) i det här testet tycker NT1-A låter bättre än en Neumann så blir jag på nytt sugen att skaffa två såna. Har läst vissa kommentarer att den ska låta en hel del mkt sämre än NT2-A, men å andra sidan har jag ju två såna redan. Jag var Rödefantast förr och det minskade inte efter denna tråd. Sitter med bara laptopen i knät så jag har inte lyssnat själv. Jag skulle vilja använda ett par NT1-A på var sida om ett Bonhamset, den ena så den tar hihat och hängpuka, den andra vid bakre golvpukan. En omnikopplad NT2-A precis ovan kaggen, mkt nära virveln och mitt emellan häng och förstya golvpukan skulle ta virveln i första hand, men även funka som avståndsmick för både baskaggen och pukorna. Känner på mig att de skulle bli svinbra på bara fyra kanaler (kaggemick som fjärde).

Men att bestämma såna härna grejer kan väl göra vem som helst helt hispig. Nyss var jag inne på en bandmick som mono oh på trummorna för att få fint tryck ihop med de bägge NT2-A, men nu vete fan. En bra bandmick kostar nog nio eller tio papp...

Jag har haft fördomar mot kinamickar, de har ökat efter det lilla test jag gjorde nu med de billiga sE1000a.

Röde Rules!

Är det ingen som brukar spela in trummorna som följande: (Bonhamset med bara en hängpuka) Kaggemicken sätter man in i kaggen som vanligt. Sen det ovanliga, man tar en riktigt superbra omni stormembranare och sätter framifrån över kaggen så den hamnar mitt emellan hängpukan och golvpukan, samt ganska nära virveln, ca 5- 10 cm framför och i en höjd så att membranet "ser" både överskinnet och kanten på virveln. Så den här micken blir den huvudsakliga upptagaren av virvelljudet, ingen närmickning med tex sm57. Den här omnin får även som uppgift att avståndsmicka kaggen, pukorna, hihat o cymbaler.
Att micka riktigt nära med SM57 tycker jag inte om, det tar inte med alla toner i virveln, det här borde vara bättre.
Sen tänkte jag sätta en Röde NT2-A nånstans snett framför/ovan hihaten så den tar hihat, puka och krash. En likadan Röde så den "tittar" över golvpukornas skinn, något närmare den bakre golvisen eftersom den främre golvpukan går in även i virvelmicken.
PÅ detta vis kan jag få in ett bra trumsound på fyra kanaler, jag har bara möjlighet till 8 spårs samtidig inspelning, de andra blir sång, bas, gitarr och keyboard.

Är idén kass? Är det bara dessa gamla sura SM57 som gäller på virvel? Jag har en Sennheiser E906 till gitarren, den låter svinbra på virveln med, mkt bättre än SM57 tycker jag.

Vilken mick skulle jag välja till den här "mitt-i-setet-positionen"?
En Röde K2? Den är ju nåt extra att göra sångpålägg i också?

Berätta vad ni anser om hela idén och gärna kommentarer på mickar med brett och fett register som hinner med trancienterna från en galen trummis. Obs att det får inte gå åt mer än fyra kanaler till trummorna.

Hälsningar från Sommarprataraspiranten.

Har aldrig hänt förut, men nu var det gjort:D Fick en rysning av min egna låt!
Happyface displayed

Finns den utlagd här?

Citat från: Rattlesnake skrivet 17.04.2009, 17:08:51

För mig är det inte ett "eller", utan ett "och". Utan varandra uträttade de inte bråkdelen av vad de gjorde tillsammans. Även om de i stort gjorde låtarna enskilt så genomgick alla Johns låtar ett välbehövligt "Paulfilter" och vice versa.

På samma sätt kan man säga att Pauls låtar gick genom ett "Johnfilter" så att de inte blev alltför sockriga och sentimentala.
Annars har jag en känsla av att när de jobbade tillsammans, att var och en bidrog men sin bit, t.ex att Paul gjorde ett B-parti till en låt som
Lennon skrivit., t.ex A day in a life, och också sjöng det partiet.
En lustig detalj som jag upptäckt är att John aldrig sjöng överstämma till Paul utan alltid understämma. Ändå kunde väl Lennon fixa kanska höga toner?
Någon elak skribent skrev att Lennon bara använder tre toner i sina låtar. Kraftigt överdrivet förstås, men man kan väl säga att han använde färre toner men blandade dom på ett smart sätt. Paul kan vara lite mer melodisk, ibland tyvärr på ett lite svulstigt sätt.

Paul sockrig? Han skrev de flesta rocklåtarna. Helter Skelter tex. Det är Paul det är mest tryck i. Dessutom var han bandets bästa gitarrist.

Citat från: Håkan Nilsson skrivet 05.04.2009, 02:01:27

Ruskigt bra tråd som jag missat tills nyss. Jag tänkte starta en liknade själv med den ledande frågan att om man vill ha bra dynamik och snärt i trummorna så är det väl teoretiskt omöjlig att nå toppvolym på CDn. Och det tyx ju nästan alla vara ense om redan. Fast på Studioforum har jag sett många som är less för att de inte får upp maxvolymen.
Jag har saboterat många av mina backtrax så här, efter att ha kämpat med en låt i fyra dar och haft superljud innan den sk mastringen. Superkorkat.

Nu har jag ju hittat min Revox och har setat och lyssnat på en mycket dynamisk country-cd med superljud i den. Man kan välja direktljud eller tejpljud när man spelar in, och VU-mätarna flaxar efter insignaln när man höör på den, vickar man om brytaren till tapen så blir ljudet fan så mycket bättre, det är inget skämt, jag kommer ihåg det där från förr. Och Vu-metern blir mycket lugnare i rörelse på tejpläget, en Revox rullbandare måste vara den ultimata kompressorn, helt lagom kompression trummorna tappar absolut inget tryck, allt låter bara bättre. Fast den här Merle Haggard-cdn har det bästa ljud jag nånsin hört låter den bättre ändå inspelad på rullbandet!
Det känns som att jag är pånyttfödd!

Grattis

Men, det är ju bara ett förvridet ideal du suktar efter, eller hur?   Inget snack om att låta naturligt eller så, utan du vill ha det där speciella ljudet genom tapen.


Helt OK för mig. men det är ju lite som att vissa gillar sändermanglat skit, eller hur ?

Förvridet och söndermanglat... nja. Ska man jämföra med nåt är det nog vad en dyr rörmick kan tillföra till sång. Det blir nästan tvärtom med cymbalerna, de låter naturligare på tejpen än direkt.

Jag föredrar helt klart att spela in allt live, dels på grund av att det går så mycket fortare och för att man får en bättre känsla när man spelar tillsammans.

Huvet på spiken!
Man kan visserligen spela in otroliga grejer med pålägg eller helt ensam, ljudet kan ju också bli hur bra som helst. Men hur bra det än är så blir den musik som är hopbyggd bit för bit ganska ointressant. Jag har alltid gillat Stones, deras liveskivor är alltid bäst, lika med alla andra artister. Samspelet mellan musiker är nåt man aldrig kan förklara, men finns där, bara när man spelar samtidigt. En basist som spelar ett "billigt" entonspump tillför hur mycket som helst, han/hon gör så att de andra spelar bättre, och vice versa.

Spelar ni utan gitarrförstärkare allihop? Det låter ruskigt tycker jag. Att spela elgitarr genom en bra rörförstärkare är ju bland det underbaraste som finns. Hur man kan avstå det? Jag påstår inte att line6 och dataprogram skulle vara sämre, men jag fattar det inte. Hu!

Jag har spelat i 40 år. Det finns egentligen bara tre sk effekter jag är intresserad av, reverb och delay, (eko) dessa två har jag i en och samma TC M300 rackburk. Den tredje är kompressor.
Den kan man inte vara utan. När man lär sig att använda de här tre på sin egen röst kommer man att lära sig att sjunga bätttre, fortare. De flesta mår väl illa när de hör sin egen röst från början.
Kompressorer har de använt så länge de spelat in musik.
Genom att titta på hur mycket eller lite det blinkar på kompressorn när man sjunger så lär man sig att sjunga mindre stötigt, och att få bättre mikrofonteknik, att backa lite när man tar i hårt. När man övat tillräckligt länge kan man nästan ta bort kompressorn igen! Fast det låter hur som helst bättre med kompressor.
Jag har några små Behringerburkar som har både kompressor, gate, mickpreamp och fantommatning.
Säljer de för 250 kr styck. Enormt mycket bättre än att vara utan. Jag har kört på dem i många år när jag spelat in sång och ak gitarr. Nu har jag bättre don, men de var bra att lära sig på.
De har en rundgångsätare också kommer jag ihåg nu. De heter Behringer Shark.

Ja, utan reverb blir det lätt ganska rysansvärt!
Jag lånade nån sorts rullbandare när jag var typ 14 år och spelade in Lycklig Hendriks Polka med sound-on-sound. En bas, en komp och en sologitarr. Det blev rätt bra minns jag, det svängde som bara den. Men när jag senare försökt göra den bättre ändå har det bara blivit sämre.

Citat från: Odrörir skrivet 13.04.2009, 23:22:42

... Det är vanligt att man blandar med olika förstärkare och när man dubbar att de alla har lite olika ljud. Hur mycket man dubbar beror på hur man vill att det ska låta. Inte ovanligt med3-4 på varje sida.

Jag är skeptisk. Jag tror det blir bättre med en gitarr. En jazzgitarr!

Håller med om att en gitarr ofta är bättre än åtta. Men nästan alla skriver det som en självklarhet att dubba en massa gånger. Jag för min del anser att det ofta är en kass metod. Det stjäl utrymme från de fantastiska instrumenten bas och trummor.

Intressant om bashorn. Här står det att de låter 100 ggr högre med samma effelt och högtalare som en sluten låda!
http://www.drkrupp.se/hifi/box_horn.html

Vet inte vad som är vanligast nu, men när jag lirade i band på 90-talet så gjordes alla spår som separata pålägg, var väl kutym då åtminstone inom pop/rock. Möjligen kunde bas och trummor spelas samtidigt ihop med kanske en gitarr, men bara trummorna behölls, resten blev slaskspår. Fick absolut inte vara läck.

Vi brukade alltid göra demos innan som livetagning 2-6 mickar eller live backingtrack med senare sångpålägg.  Dessa inspelningar blev alltid mest nerv i. Bara en sån sak som sejarmattans rassel av vissa bastoner. I studion blev det kliniskt, även fast vi jobbade analogt med tape på 16 alt 24 kanaler tycker jag inspelningarna låter skit idag.

Jag håller på livegrunder med sångpålägg efteråt. Och läck - yes!

Håller med om att sången kan få läggas efteråt. Jag ska ändå göra både leadgitarr och sången samtidigt har jag tänkt. I alla fall när det gäller blues. Att spela improviserat efteråt med lurar på skallen, det går inte, jag spelar typ 1000 gr bättre om jag spelar samtidigt som mina polare öser på. Det är egentligen konstigt. Vi spelar alla tre grejer i bland som ingen av oss gjort förr under 30 år. Står jag och harvar solon i 14 dar till det som redan är inspelat blir det typ skapligt, men det blir aldrig det där extra. När jag hör basen och 24-tumskaggen hamnar jag i koma, sen spelar fingrarna själv. Basisten är lika, dreglet rinner runt käften pån, och ögonen snurrar som i en enarmad bandit. Så ska man spela för fan. Vansinnet ska vibrera i hela huset.

Så kallat läck och spill kan vara det som gör att ljudet blir som allra bäst.
Nästa tillbehör jag ska skaffa till min portabla studio är en lång skarv till hörlurarna så jag kan lyfta runt mickarna samtidigt som bandet repar, då måste lurarna förstås isolera bra. Tar man tid på sig med mickflyttning får man värsta supertrumljudet med bara tre mickar. Sen ser man till att tex gitarrstärkaren riktas så den läcker lite grann in i trummickarna. Då blir gitarren mickad med en närmick, sen funkar trummickarna som tre avståndsmickar till gitarren. Att helt separera allt tycker jag låter skit, men det är bara min åsikt.
Och att stå en i taget och spela för sig själv, det är rena idiotin tycker jag, fast jag gjort det hur mycket som helst själv. Det blir ingen bra musik av det.

Oj vad schuckert! Vad ska du sjunga där inne?
Tyget var ju kanon. Lite mitt emellan raggarbil och horhus, underbart!

Vad blir det  för mick?