Nu är det äntligen slut med den nö-sargiga programmeringen av virvel, jag har köpt en riktig virvel. En Premier ur deras 2000-serie, gammal fin 60-talsårgång. Nu kan jag peta in en baskaggetakt med trummaskin som jag sen kör hela låtarna (oftast) och sen spelar jag virveln själv, nästan som en riktig trummis, eller oxå lurar jag nån av alla trummisar jag känner att göra det. Slut med att sitta räkna och uslas i det oändliga! Hittade även en frisk SR16 för 300 kr som jag kan spela baskagge och annat på.
 
http://www.blocket.se/stockholm/Vintage_virvlar_29065601.htm?ca=5&w=3

Ja har man lite stålar så är det inte så mycket att göra. Självklart är det roligare spela bas själv men tänkte att den är kanon att ha när du uppträder själv.

Jag har redan över 10 timmar helt egengjorda backingtrax. Även om den är ganska lättskött tvivlar jag på att det funkar så bvra att köra den live och ställa om lite för varje låt. Får egentligen spader när jag tänker på allt automatiskt fuskskit som finns, och som även jag använt.
Är också lite inne på att enbart spela in baskagge och ev hihat från en trummaskin, sen manuellt spela riktig virvel med vispar till det. Men har varken virvel eller stativ heller...

Har hittat en Roland DR-880, den trummar very snyggt enligt demos på hemsidan. Den spelar bas oxå om man vill.
http://www.rolandus.com/products/productdetails.php?ProductId=473&ParentId=69

Citat från: Wernborg skrivet 17.08.2010, 21:51:33

Citera

<Insert genre here> är överlägsen all annan musik. Annan musik kan man lära sig att härma rent mekaniskt, eller tillverka i en pc med slumpgenerator. Cover<Insert genre here> är samma skit som dansbandshärmandet det med, bara copycat plojty skräp. <Insert genre here> är nåt som är bara ditt eget, ingen klarar av att härma det heller. Det bygger på toner som inte finns, och känslor som varken syns eller hörs, men ändå griper tag i den som lyssnar. 

Intressant inlägg i debatten - jag tror att det är något vi måste ta i beaktande - eller...?

Fast det att förmedla nåt som varken hörs eller syns i musiken, men ändå griper tag i lyssnaren, det lyckas ett fåtal med i all sorts musik. Men ändå, Jag tycker att artister som BB King och Stevie Ray är väldigt bra, men alla de som kan spela likadant är ganska ointressanta. De som kan hitta en egen stil är få. I jazzen finns nog de allra skickligaste musikanterna, men även i jazz finns det väl en och annan som mer eller mindre mekaniskt apar efter det Charlie Parker mfl redan spelat. Försöker apa efter kanske...

Bluesen är överlägsen all annan musik. Annan musik kan man lära sig att härma rent mekaniskt, eller tillverka i en pc med slumpgenerator. Coverblues är samma skit som dansbandshärmandet det med, bara copycat plojty skräp. Blues är nåt som är bara ditt eget, ingen klarar av att härma det heller. Det bygger på toner som inte finns, och känslor som varken syns eller hörs, men ändå griper tag i den som lyssnar. 

1. På vilka låtar spelar någon annan än Ringo trummor?
2. På vilka låtar spelar någon annan än Paul bas?
3. På vilka låtar spelar någon annan än George sologitarr?

1. The Ballad of John and Youko (stvning?) spelades in av enbart John och Paul med Paul på trummor. Det gavs ut en cd-box med typ 10, 12 cd med alla Beatlesskivor, och till det följde det med ett häfte där det stod vem som spelat vad på alla låtar. Att de bara var två på den låten var en slump tror jag, de kom för tidigt till studion eller nåt sånt och satte igång att spela.
2. Är det Hey Jude som filmades i studio med Paul på piano och George på bas? Nej, föresten, de körde den utan bas...
3. Eric Clapton spelar solon på många låtar, nåt de fick göra i smyg eftersom Clapton var knyten till annat skivbolag.

Observera att annonsen säljer en 103: i trälåda, det betyder att shockmounten inte ingår. Det gör inte mikrofonen dåligare, menfastsättningen som kommer med dämpar inga vibrationer, den är mycket rudimentär. Själv fann jag en 103:a för ännu billigare peng, utan shockmount, men då visste jag att jag hade en Rycote till mitt förfogande.

En bra shockmount kostar bra pengar, 103:ans egna närmare 100€ och en Rycote likaså.

Rycote, är det den man föreslagit även till TLM 102?

Kommer ihåg att det i nån poptidning på den tiden stod att Ringo tävlade med en annan känd rockare om vem som hade störst näsa!
Vem var den andre med stor näsa? Ledtråd: Han rockar än.

Har hört att det inte alls är säkert att en erkänt bra preamp passar ihop med en erkänt bra mick. Det är vissa kombinationer som kan ge guldljud. Att med enbart en monopreamp jämföra olika mickar tycker jag är svårt. Även ganska billiga mickar låter ju bra idag. Men kan man sätta upp två olika bredvid varandra och köra genom en stereopreamp hör man lätt skillnaden på en TLM102 och en NT2-A.
Har man ingen stereopreamp, utan hellre vill satsa på en bra monodito så kanske man som kompletterande micktest koppla upp två, eller tre olika mickar i en enklare livemixer och lyssna i hörlursuttaget. Det säger ju inte allt om ljudet, men en viss jämförelse mellan mickarna ger det ju.
Nåt annat att tänka på när det gäller mickar är att man är ju inte tvingad att lyssna/använda dem med all eq på noll. Det kan ju vara så att en mick som behöver ett litet eq-lyft i diskanten i slutändan låter bättre än den mick som inte behöver eq alls. Eller tvärtom, om man skär lite topp på en mick med sk kinadiskant så kanske man kan få den att låta riktigt "tyskt" och varmt.
Om man ska investera i en ny mick till sånginspelning är det bra ta en inspelning av instrumenten utan sång, typ en låt man är väldigt van att sjunga, ta med kompet på cd till musikaffären, ta med egna favo lurar, och sen provsjunga genom en hyfsat bra mixer samtidigt som kompet spelar, och gärna med lite reverb osv på sångljudet. Först då kan man göra sig en uppfattning om hur helheten kommer att låta.
Den dan jag hittar 5000 kr på backen skickar jag omedelbart efter ännu en Neumann TLM102. En blöt dröm för en amatörstudiofreak.
Joachime på Studioforum skrev en recension av den för nån studiotidning, hittar tyvärr inte den, men den finns via länk nånstans på studioforum.

Citat från: Håkan Nilsson skrivet 27.07.2010, 12:54:12

Tappar man inte skärpan blir man ju en bättre musikant så länge man lever.

+1

Det är som med vilket yrke som helst, snickare tex. Öva varje dag och ge fan i att supa samtidigt. Viktigt också att försöka sätta sig in i hur andra instrument funkar, hur man ska få sammanhanget att bli bra. Det är svårt när man är en liten nykläckt gitarr-rocker.

För mig är Status Quo urtypen av gubbrock. Och de verkar det ju ha insett själva också, med tanke på namnet. Begreppet kan överföras på rock i shuffletakt i allmänt, oavsett artistens ålder. Ledord för stilen är harvande och laidback.

Rockabilly har för mig, trots sina äldre anor, en ungdomens fräschör. Rebelliskt. Attityd. Stones före 1980 är inte heller gubbrock för mig.

Wikipedia har förresten en definition av gubbrock. Den skiljer sig lite från min uppfattning, främst vad gäller the Who.

Gubbrock är en bred beskrivning av klassisk rockmusik som främst riktar sig åt äldre män[källa behövs], "gubbar". Termen har en något nedsättande klang och kan ses som en motsatts till så kallad modern rock. Gubbrock spelas i fåran av den folkrotade rocken som framförallt Bob Dylan gjorde populär på senare delen av 1960-talet. Inom den sentida gubbrocken är Ryan Adams en av portalfigurerna. Även bluesbaserad rock, så som boogie woogie benämns ibland "gubbrock". Det är okänt när termen "gubbrock" först myntades.

 Exempel på artister/grupper  [redigera]
Neil Young
Bruce Springsteen
The Rolling Stones
Creedence Clearwater Revival
The Who
Status Quo

Svårt att se några likheter mellan tidiga Dylan och tidiga eller sena The Who! Status förlöjligas också ibland mer än nödvändigt, många av deras låtar är jävligt avancerade och väldigt varierade, mer variation än många andra band har. Och de set de kör live, att som gitarrist försöka repa in alla dessa olika riff och vändor, det finns nog inte nån som klarar det. Bra gubbrock tycker jag.
Fast The Who är nog absolut störst för mig. Såg dem för typ 13 år sen på Globen när de gjorde Quadrophenia, fy fan det var det bästa jag sett. John Entwistle var med och levande då, satan jag säger bara det. Ringo Starr´s son spelade trummor så det lät som Keith Moon. Hoppas de kommer hit igen.

Jag tog hem ett par bandmickar och testade, mest på sång. En billigare och en lite dyrare. Har en bra stereopreamp så det går lätt att jämföra med andra mickar. Men jag bandmickarna tyckte mest lät konstigt hur jag än skruvade. Matte på Börsen i Gävle uttryckte sig lika, "du kommer nog att tycka att de där enbart låter konstigt" och det var precis vad jag tyckte. Men många gillar dem ju, helt klart. Skriver detta bara för att jag är ganska säker på fler än jag aldrig kommer att förstå sig på dem. 

Inte slutar Stones så länge de lever. Hur värdelösa än många, speciellt musiker tycker de är, så är de världens största band. Inga andra kommer i närheten. De borde ha en egen tråd. Tatto You, och Steel Wheels är jävligt bra.

Fy fan. Tacka vet jag Eilert, han har nåt mysko i sina eländes versioner som jag gillar.

Citat från: Håkan Nilsson skrivet 26.07.2010, 17:18:21

Gubbrock blir det väl när musikerna blir gamla, och framförallt ser gamla ut. Hur det de spelar låter tror jag betyder mkt mindre, eller ingenting. Ofrånkomligt. Är betraktaren 30 år tycker han nog att musik framförd av 50-åringar är gubbrock. Om betraktaren är 15 år kanske han tycker att 35-åriga musiker är patetiska gubbrockare?
Gubbrock är fint. Stones konserter drar väl mest folk i världen fortfarande som de gjort typ sen 1963?
ZZ-Top, de blir bara finare med åren...

Håller inte med om definitionen av stilen. (eller jag tycker det är en stil i alla fall.)

För att ta ett exempel. Rockabilly tex är inte gubbrock för mig. Det är något ännu hemskare  , men de som ursprungligen utövade det är väl döda eller riktigt gamla. De som utövar det i dag tycker jag inte praktiserar gubbrock.

Depeche Mode är 50-åringar och det ser jag inte som gubbrock.

Det är väl så jag menar. Om tonårskillar spelar rockabilly blir det inte gubbrock.

Gubbrock blir det väl när musikerna blir gamla, och framförallt ser gamla ut. Hur det de spelar låter tror jag betyder mkt mindre, eller ingenting. Ofrånkomligt. Är betraktaren 30 år tycker han nog att musik framförd av 50-åringar är gubbrock. Om betraktaren är 15 år kanske han tycker att 35-åriga musiker är patetiska gubbrockare?
Gubbrock är fint. Stones konserter drar väl mest folk i världen fortfarande som de gjort typ sen 1963?
ZZ-Top, de blir bara finare med åren...

Nyfniken i en strut; vad ska du med kassettband till? Sälja till äldre folk som inte hunnit komma in i cd-åldern än?

En ensam akustisk gitarr tycker jag blir mycket snyggare om man spelar in den i stereo. Jag brukar tom ta tre mickar, en mono vid 12:te bandet så där snett mot ljudhålet som de flesta gör, sen ett stereopar lite längre ifrån. Alltså, alla mickarna är i sig mono, men i mixen panorerar jag ut de två sistnämnda helt åt sidorna. Eller nästan helt
Lägger man flera gitarrer ihop med trummor, bas, osv så är det oftast ingen vits med stereo, man panorerar gitarrerna ut åt sidorna bara.