Kontrollrummet
Kategorier => Färdiga produktioner => Ämnet startat av: pxm skrivet 02.06.2020, 21:29:07
-
En trad. Bb7 blues12;a i snabb upbeat, triplets med swingfeelin´ - "in the pocket". :P
Bjöd in Jens att göra gitarrsolo nr 2. Det blev riktigt skitigt sound och lir. :wub:
Vad är då meningen med att göra en blues12a utan reharmoniseringar och med
enbart clichee´r i ordinarie 4/4 ??? :mellow:
Jag tycker att det är så kul och spännande när andra musiker spelar mitt matriel
eller i samma ide´eller gör sin grejj över samma vamp som jag. Det är det bästa
jag vet. :wub: Det blir något nytt och annorlunda och oftast mycket bättre än just
mina egna ideér och jag tycker det är jätteintressant. :)
Melodin och komp går i beats som avslutas med trad. dubbelstops. Spelar i
triplets för att få litet jazzigare och piggare feeling på bluesen som ändå är mer i
swing och låter rockigare än trad. bluesgung. Detta "in the pocket"-beat inspirerat
från Buddy Rich storband som spelade jazzblues på 70-talet. Fast jag arrangerar
för ett litet band då orkester blir för svårt för mig. :)
Försökte få ljudbilden låta skitig.
För att det inte skulle låta för mycket prydlig 70-talsstorbandsjazz utan mer vild
rock, ösig blues fast med "jazzstorbandsbeatet" kvar. Dist. även på bakgrundssång
och trummor så klart. :)
&index=12&t=2s
Själva grundiden för gitarren kommer från början från Torvund Eivindson´s :wub:
fyra teoretiska gitarrövningar som han kallar "Jazzy Touch" i hans PDF om blues.
Jag letade jazzen i övningarna och hittade den först då jag spelade dem i triplets. :)
Torvund´s ideér presenteras något paxomaniserade först som både lead och
kompgura i en vamp och sedan kommer solo insatserna i de två kommande repriserna
av vampen. Jag kallar denna fil "Dirty Touch". :)
12;orna ligger i ett trad. AABA schema som utgör vampen för soloinsatserna. Jag
brukar sällan, nästan aldrig sjunga, men här doar jag i bakgrunden på reprisen
i B-sektionen. :lol:
Basgången är bara vanliga bluesclicheér då jag inte är bassist. Clicheér är
användbara och jag är inte rädd att använda dem rakt upp och ned utan att göra
något eget av dem då de ger ett välbekant stuk i en ide´som ändå kanske viker
av från den ordinarie jargongen. Här kombininerar jag 3 olika för basgången -
utom för linjen i reprisen på B-sektionen. Den jag har gjort själv. Basgången där
bygger på iden från melodin. För att hålla kvar stuket medan kompgitarren gör
sina cool men ändå liksom bryta av från de övriga repriserna i schemat. Skall låta
litet funkigare storbandsstuksinspirerat är det meningen. :) Hoppas den baslinjen
fungerar för er, lyckas och gör vampen mer dynamisk och något varierande, en
dimension till att spela solo över, trots att även det är en 12;a i samma takt och
tonart. :)
Detta är en traditionell vamp (kompmodell/loop) på alla sätt och vis.
Bluesrock. :wub:
Det mest intressanta är vad vi gör av den då vi spelar solo tycker jag.
Speciellt då vi är mer än en. :)
Jag kan inte spela som Jens, som är snabb, med känsla och har talang så jag
försökergöra mitt solo intressant genom litet udda skalor för att vara blues. En
trad Bb7 blues innebär ju att det inte finns några öppna strängar om man spelar
i vanlig stämning. Vid slide är det ju en fördel men för min del är det alltid en
spännande utmaning varje gång Jag leker litet sublimt med svajarmen för att
försöka få in känslan av "bluessevenths" ibland . Från början i samma frekvens
som det dominanta grundackordet med 7;a i barbershop, sägs det. För mitt solo
dock tänkte jag först igenom valen av skalor först, försökte sedan improvisera
med de byggstenarna, men det blev någon omtagning och jag editerade litet på
några ställen. Ibland har jag inte självförtroende att låta det vara. :unsure:
Jag inleder mitt solo i vanliga bluesskalan i Bb, den samt övertonsskalan
(Lydisk Dominant) i F och tillbaks till ett dominant arpeggio
i Bb. Det mest spännande tycker jag är den lite snabba frasen i
"outside"arpeggiot av A7 som inleder det avslutande, också dominanta,
arpeggiot i hemmet Bb7. Det passar så bra in med sina augumenterade
toner i övergången från övertonsskalan (Lydisk Dominant) i F på väg
tillbaka till tonarten. :wacko:
När det handlar om dom7 ackord, "bluessevenths", kommer man visserligen
undan med de mesta men detta fanns det alltså en känsla, en spontan tanke
bakom som jag tycker fungerade bra. Ville bara inflika det så att ni förstår
att det inte är noodling ni hör och i stället mer på känsla och skapande i
stunden. Men med medveten tanke och planering inbyggt på något mystiskt
vis i konceptet. Det är en av fördelarna med att spela över en trad. välkänd
progression/ackordsföljd man loopar till en vamp. B)
Försöker variera solot och hitta en egen rytmik,men ändå hålla enkla genren.
Tyckte att jag lyckades hyfsat denna gång. Sedan hörde jag Jens fil !!! :wub:
För mig är det rytmiken och förflyttningarna diagonalt samt snabbheten och
känslan som imponerar stort i hans solo. Jens är en suverän gitarrist, jag som
trodde att han mest var bassist !!! :lol: Hans sound här, Jens dist. är ju
störtskön. Denna fil blev jag lycklig av att få höra :wub: Artist, konstnär !!!
Det är hursomhelst två coola solon i vitt skilda stilar, som båda klarar av att
hålla intresset uppmärksamt hela tiden och som bägge går att digga
(,hoppas jag. :unsure: ). Jag tycker att just detta gör det till en spännande blues
som rockar på bra trots att vampen som sagt är väldigt traditionell och utan
några som helst reharmoniseringar. Hoppas ändock på att även den har själ
och är egen liksom ljudbilden/mixen och mastern. ;)
"Dirty Touch" är mixad i lurar men jag har f t bara en monitor. Därför bifogar
jag en monofil då jag är osäker på hur stereofilen låter. :(
Nu låter vi musiken tala i stället för att höra på mitt dravel. :lol:
Nå, rockar vi, jag & Jens, eller ??? :unsure:
mvh
:rolleyes:
-
Ja herrejössus musik ska väcka känslor i oss som lyssnar och det gör denna. Dock så är det rätt så odefinierade känslor som är lite svåra att beskriva men jag försöker. Det hagelsmattrande trumkompet var rätt så hysteriskt genom hela låten men passar bra ändå. Jag har sagt det tidigare Pixel att du är en jäkligt bra bassist så även i denna låt. Jag har svårt att förstå att en så bra bassist har så svårt att få ihop det på guran. Allt före 3.30 tycker inte jag låter bra vad gäller guraspelet därefter dock på den mer lågfrekventa solodelen så låter det väldigt bra eller i alla fall bättre. Hela kökkenmöddingen låter egentligen som nån slags pre-punk på 70 talet typ. Ja jag får med mig såväl bra vibbar som lite sämre men jag tycker du ska lägga om sologuran innan 3:30 så kan det bli lysande alltihopa :D
-
Måste medge att jag inte hänger med i harmonier och taktindelningar.... :o
Men mixen kan jag försöka kommentera! :)
Tycker att det mesta ligger i mitten, så jag skulle inte ha något emot att du sprider ut instrumenten vad gäller stereoperspektivet.
Det förekommer en del sång, som jag tycker ska upp i mixen!
Trummorna låter lite tunt. Gärna mer botten där.
Kanske ska basen ha ett lite "fetare" och tyngre ljud....
Sologuran kan vara lite återhållsam i de partier där det förekommer sång...
Baranågra tankar som dök upp under lyssningen!
Ha det gott Johan!
/Asti
-
Eddi !!!
Det är Jens solo du gillar och det gör jag med. :wub:
Jag kan inte spela om mina gitarrer och få det låta som Jens. :lol:
mvh
Asti !!!
Det är en vanlig blues 12a i triplets, in the pocket. :)
Jag klarar inte mixa som du säger eller att få det i stereo just nu
då jag bara har en monitor. Det är därför det är i mono. :lol:
mvh