Kontrollrummet
Kategorier => Studio, produktion och övrigt => Ämnet startat av: Tokai skrivet 01.12.2007, 00:31:07
-
Ex. Stevie Wonder. 70-tal, alla otroliga plattor. Och nu - shit. Alltså, man undrar. Varför sämre?
Mätt? Rikedom?(om det var drivkraften?)
Min fråga är kort sagt : Blir man sämre låtskrivare ju äldre man blir?
Jag tror inte det, vad tror ni?
-
Man kanske blev pop då det inte fanns konkurrens på området, och efter att man blev pop så kom det 1000 andra artister med samma koncept. Sen blev lyssnarna trötta på hela genren, eller så lyckades artisten inte förnya sig.
AC/DC tycker jag är ett klassiskt exempel: deras skivor har inte ändrats på de senaste 30 åren, konceptet fungerar och gubbarna har aldrig följt trender.
-
Jag tror inte det generellt blir sämre, däremot blir det ju deffinitivt så med vissa artister, medans vissa bara blir bättre. Jag tror det handlar om hunger, är man inte särskilt hungrig på livet, då blir det heller inte så mycket kärlek till musiken och ganska platt.
-
edit: fattade inte frågan alls först. återkommer när sinnet är klarare
-
Jag tror det stämmer i många fall
För Procol Harum var det definitivt så - man började med en av popvärldens största låtar och då är det förstås i stor sett omöjligt att göra något bättre. Många av deras senare låtar var riktigt bra men kunde aldrig mäta sig med mästerverket.
Lennon-McCartney utvecklades oerhört från 63 till 67-68 men sen avtog utvecklingen även om ett antal pärlor kom efter det.
Sen är det väl kanske så att man i princip skriver samma låt med lite variationer om och om igen, så även om det blir lite "bättre" så har man hört det förut och då upplever lyssnarna det inte som så bra.
Tror också att den tid man lever i och tidsandan har betydelse för vad som anses bra. Mozart ansågs inte så bra medan han levde ... men han var ju rätt skaplig :D
-
Tror inte det har med ålder att göra. Snarare hur lång tid man ägnat sig åt det utan att hitta ny inspiration, nya marker att utforska. Blir istället bekväma och det blir bara ett jobb.
-
Tror man har en annan energi 25-årsåldern. Kreativiteten behöver inte vara sämre.
-
Tror man har en annan energi 25-årsåldern. Kreativiteten behöver inte vara sämre.
I 55-årsåldern menar du - mahan!
-
Utgår vi ifrån vår kropps begränsningar, där hjärnan är den viktigaste, och som med åldern har en minskande förmåga att lära nytt och utföra uppgifter, blir det tydligt att det finns en gyllene ålder för skapande. För precis som Nobelpristagare använder vi musiker vår hjärna vid komponerande (duh! ;)). Och tar man ett representativt slumpmässigt urval av nobelpristagare tenderar de att finnas ett hyffsat begränsat åldersspann då de gjorde sin upptäckt, och var på topp.
Först går vi ounvikligen igenom en lång period av lärande. Sedan praktiserar vi allt mer de kunskaper vi rekvirerat och skapar ibland nytt. Därefter når vi en platå då vi gör vi det bästa vi någonsin kommer göra, sedan är trenden för vår produktion negativ. Den blir lite sämre med ökande ålder.
Även om det kan förekomma personer som är undantag. Givetvis. Och det kan även förekomma bitvisa upptäckter eller vackra produktioner vid högre ålder. Men jag tror på att majoriteten av ens stordåd görs några år tidigare än mitten av våra liv. Mellan födsel och bortgång. 25-35 sådär.
-
Tror man har en annan energi 25-årsåldern. Kreativiteten behöver inte vara sämre.
I 55-årsåldern menar du - mahan!
:D Just det men han måste vara det enatående undantaget.
-
Tror man har en annan energi 25-årsåldern. Kreativiteten behöver inte vara sämre.
I 55-årsåldern menar du - mahan!
Oupps!
Vad skall man säga till detta då? 50+ är fakta, resten hör lyssnaren till.
Åldern kan man ju inte åt, så när kommentarerna glesnar och blir surare så måste man ju dra slutsatser själv.............
Men det är kul att jag blir uppdragen när det gäller ålder, känner ju mig inte ett dugg gammal, pensionsåldern närmar sig dock.....
Mätinstrumentet visar fortfarande "bara" 53, but who cares...hoppas verkligen nån kommer sig för att säga när det är dags att packa och dra sig tillbaka. Tycker ju själv att jag har mycket att bjuda på fortfarande, men det är ju bara att säga till så drar jag mig!
jag e med så länge ni vill :)
h. johan
-
rock on!!! :wub:
-
rock on!!! :wub:
Thanks mate :wub:
-
Först går vi ounvikligen igenom en lång period av lärande. Sedan praktiserar vi allt mer de kunskaper vi rekvirerat och skapar ibland nytt. Därefter når vi en platå då vi gör vi det bästa vi någonsin kommer göra, sedan är trenden för vår produktion negativ. Den blir lite sämre med ökande ålder.
Även om det kan förekomma personer som är undantag. Givetvis. Och det kan även förekomma bitvisa upptäckter eller vackra produktioner vid högre ålder. Men jag tror på att majoriteten av ens stordåd görs några år tidigare än mitten av våra liv. Mellan födsel och bortgång. 25-35 sådär.
Mycket intressanta teser, och jag håller med till fullo. Precis så ser jag det också. Jag skulle dock vilja sätta åldern lite lägre, jag tycker mig se 22-27 som absolut höjdpunkt bland de jag uppskattar. Man kan få för sig att fantasi är en ändlig resurs.
-
jag tror att om man blir etablerad, så kommer det bli sämmre & sämmre..ju mer man försöker upprepa sig själv
ta pink floyd tlx. de borde lagt ner efter the wall & kört på solo karriärer (som antagligen inte blitt lika stora)
men antagligen mer intressanta..
samma med metallica..de borde lagt ner efter master of puppets..
till skillnad mot PJ Harvey som är mer en artist som gör vad som faller henne in..hon fortsätter vara bra
men på nya sätt hela tiden..
på så sätt är det skönt att vara en hobby nisse..man gör vad man vill & därmed fortsätter man utvecklas
och musiken känns kul istället för en plikt, så länge det känns så tror jag att det det blir bättre med åldern!
;)
-
håller med larsson; den kreativa peak som finns beror nog på en hel del omständigheter, man har mer energi kanske.
men, många blir bättre o bättre. alan wilder lysnade exempel. och, johjy cash. han gör depeche och nin-covers vid en ålder av 75. inte fy skam :)
-
Först går vi ounvikligen igenom en lång period av lärande. Sedan praktiserar vi allt mer de kunskaper vi rekvirerat och skapar ibland nytt. Därefter når vi en platå då vi gör vi det bästa vi någonsin kommer göra, sedan är trenden för vår produktion negativ. Den blir lite sämre med ökande ålder.
Även om det kan förekomma personer som är undantag. Givetvis. Och det kan även förekomma bitvisa upptäckter eller vackra produktioner vid högre ålder. Men jag tror på att majoriteten av ens stordåd görs några år tidigare än mitten av våra liv. Mellan födsel och bortgång. 25-35 sådär.
Mycket intressanta teser, och jag håller med till fullo. Precis så ser jag det också. Jag skulle dock vilja sätta åldern lite lägre, jag tycker mig se 22-27 som absolut höjdpunkt bland de jag uppskattar. Man kan få för sig att fantasi är en ändlig resurs.
Man får inte glömma att det är viss skillnad på konst och vetenskap här. T ex så är matematiker som gjort viktiga "upptäckter" överrepresenterade bland unga. Medans för förmågor som kräver längre inlärning (t ex författarskap) är inte tendensen så tydlig. Finns många som författar in i döden s a s... Musik intar väll något slags mellantillstånd..
Sen får man inte glömma att tala man om genomsnitt, så blir det lätt statistik av det hela. Och den ljuger ju som vi alla vet. ;)
AC/DC och mahan är båda exempel som sticker ut får man väl säga... Skulle tro att i båda fallen bygger konstnärskapen snarare på att man hittat nån form av kreativa "plattformar" att bygga på, än att det skulle vara fråga om att "har man hört en har man hört alla". Både TNT och Dirty deeds.. är skitbra låtar t ex, och de har förmågan att skapa sådana än. Så varför klaga på gubbarna? ;) (Och eventuella gummor ;)
-
så sant.
jag blir bara bättre och bättre, men det är förmodligen för att jag va så genomrutten i början att det är omöjligt att inte förbättras :lol: :lol: :lol:
jag tror oxo att det ev kan spela in andra saker än just förmåga och inspiration. Om man blir äldre ändras väl hela synen på saker kansek, man vill uttrycka andra saker. dessutom så tappar man nog lite den kommerciella aspekten, man gör mer saker för att man vill, och inte för att folk skall köpa det.
kanske. :) Vissa artister tycker jag verkar så med iallafall. de blir mer avskalade i sitt utrryck, mer egna också. inte så tillrättalagt.
Går säkert att hitta antiteser till detta, möjligen har jag själv flera oxo :) men några tankar iaf!
-
jag tror att om man blir etablerad, så kommer det bli sämmre & sämmre..ju mer man försöker upprepa sig själv
ta pink floyd tlx. de borde lagt ner efter the wall & kört på solo karriärer (som antagligen inte blitt lika stora)
men antagligen mer intressanta..
samma med metallica..de borde lagt ner efter master of puppets..
till skillnad mot PJ Harvey som är mer en artist som gör vad som faller henne in..hon fortsätter vara bra
men på nya sätt hela tiden..
på så sätt är det skönt att vara en hobby nisse..man gör vad man vill & därmed fortsätter man utvecklas
och musiken känns kul istället för en plikt, så länge det känns så tror jag att det det blir bättre med åldern!
;)
Det enda vettiga som sagts hittills i tråden, jag vill påstå samma sak (fast vem har ensamrätt på sanningen-finns den förresten?) att de som till stor del blivit kända och etablerade i 20-års åldern kanske har en potential för 4-5 bra plattor, kanske några till under sin peak/kreativa period, att det sedan finns undantag kommer ständigt bevisas tack och lov!
Att bli känd och få in några hits gör en givetvis mer pressad att slå sig själv nästa gång osv osv så att skrivkramp eller upprepningsfas gärna inträder inkl. ångest och förjlugenhet, svek av ideal i värsta fall, hora för bolagets viljor allt för kommersens skull, i värsta fall som sagt.
I mitt fall känner jag att jag bara blir bättre och bättre på både arrangemang och produktion då jag gör musik och mixar den, år efter år och till slut kanske den blir så pass rumsren så att dom jävlarna på radion till slut skulle vilja spela den för folket (fast dom borde gjort det för länge sedan enl. mig och många andra...men dom "kanske" är styrda av majorbolagen...).
Det är nog bra att det är som det är med facit i hand, jag hade nog inte fixat "stardom" då jag var 20, hade nog krökat/partat ihjäl mig inkl. alla frestelser, nu är jag dock mogen för revansch och vid 43 års ålder inser jag hur mycket glädje och nytta jag fått erfara ifrån livets ALLA sidor, hur pass mycket mer kött jag har på benen i alla avseenden och inte minst musikaliskt!!!
(även om jag trodde att jag visste något eller allt då jag var 20-ha ha ha...)
Drivmotorn i MITT fall har aldrig varit starkare än nu, håller tex på med 2 egna och helt olika plattor samtidigt som jag går på en grävmaskinistutbildning som kräver 110% av oss deltagare i ett halvår, tog C-kort i förrgår och...ja det finns att göra om man säger så, snart (senast i vår) kommer ni att få höra resultatet---om inte radion hinner före förstås, om dom vaknar... B)
Glöm inte bort alla (ni har inte nämt en enda utav dom här tycker jag-förutom J.Cash=död) rävar som då och då gör nya och jävligt bra plattor, de förtjänar all respekt trots att de hållit på i över 30 år--ETT exempel är Peter Gabriel* resten vill jag se åtminstone någon kunna lista!!!
Att det finns fler exempel på trötta gubbar som inte levererar längre är pinsamt nog och behöver väl inte ens nämnas, massor av de gamla storheterna borde lagt av för länge sedan, men samtidigt...om man inte kan något annat vad gör man då?
Life ain´t easy---or...
-
öh, och det där skiljer sig då från det jag sa i och med att......? :unsure:
-
Kul att den här frågan intresserar många. Själv har jag funderat mycket på detta och inte kommit till nåt bra svar. Men de synpunkter som kommit fram här har hjälpt till. Man kan väl säga att så länge man inte är en etablerad stjärna så är det här med ålder och kreativitet av mindre betydelse. Eller?
Man kan ju undra varför t.ex Stevie Wonder (och många andra storstjärnor) fortfarande ger ut skivor som inte ens nuddar vid vad han gjorde i "Songs in the key of life". Det kan ju inte handla om pengar, så vad handlar det om? Man kan ju tycka att det borde finnas nån slags revanschlystnad gentemot alla belackare som säger att man är slut. Att man typ vill visa att man inte bara är lika bra som förr utan tom bättre. Jag menar, kunskap om hur man gör bra låtar kan väl inte bara försvinna.
Sen kan jag inte riktigt greppa det här med att man har peak mellan 20 och 30 år. Är det biologiskt betingat? Mentalt är man väl mer risktagande och modig, kanske oförsiktig, i den åldern - och man har inte så mycket erfarenhet, som ju faktiskt kan vara en bromskloss. Men om man jämför med t.ex skådespeleri, som ju också är en krävande utövning, så finns ju där en utveckling ofta, ta ex. Jack Nicholson. Varför har inte han en peak mellan 20 och 30 år och sen bara utför?
Det finns många artister som ständigt utvecklas eller hittar tillbaka till sina rötter, ex. Fogertys senaste som anses vara en av de bästa han gjort sedan Creedence.
Alltså, det känns lite deprimerande att man som låtskrivare per definition är slut vid 30 års ålder. Det vägrar jag att acceptera!
-
Dividend: Jo, du har rätt i att matematiker är starkt överrepresenterade som unga. Då hjärnan är pigga och fräsch. De behövs i det fältet.
Vi kan komplettera diskussionen med en viktig faktor: motivation.
Som bekant är hotet om vår egen död den största motivation vi kan få i våra liv. Aldrig har stordåden vad gäller fysisk prestation, psykiskt uppbådande styrka, skapande och kreativitet varit så stor som just då vi står inför risken att förlora vårt liv. Nöden är uppfinningarnas moder.
Ska vi för en stund kika på kända hollywoodkompositörer? Vi människor är ju av naturen högst anpassningsbara varelser, och vi blir väldigt lätt lata. Så är det ju bara. :) Vare sig vi vill det eller inte. Har man 3 miljarder på banken, även om man är pigg, fräsch, lever i ett lyckligt förhållande, känner 100 otroligt begåvade och trevliga kreativa människor, och man själv är 60 år gammal, hittar man då den där djupgående kreativa lusten/behovet av att uttrycka sig med ett fenomenalt resultat som följd?
Jag har svårt att tro det.
Är man däremot fattig, ens framtida liv styrs i hög grad av vad man lyckas producera, då lägger man sannolikt ned enorm energi för att skapa något fint också.
Det finns ju också den aspekten att med åldern inser man att det inte alltid är värt att bara jobba. Utan att som livsnjutare göra avvägning mellan yrkesliv och fritidsliv.
Det har tangerats lite andra delar också i diskussionen. T.ex. låtarnas innehåll och förmågan att producera. Visst blir man bättre på att producera musik med ökad ålder. Det är en mer teknisk färdighet och där gäller andra lagar. Sen beror det förstås på när i ens liv man börjar med musik. Börjar man i 30-årsåldern så kommer man ju bli bättre med åren en bit framåt. Är debuten vid barnsben så blir läget ett annat.
Musikens innehåll varierar ju med åldern och utvecklas. Om vi ska se tesen att varför musiken blir sämre för artister med åldern, så är det frågan om ren populäritet. Visst gillar vissa deras senare verk bättre, men majoriteten gillar det tidigare materialet bättre. Och populäritet är ju också en frågan om att beröra generationer. Att ha något nytt och spännande att komma med.
-
Klart man inte är slut eller nödvändigtvis sämre efter 30!
Det har redan nämnts en massa möjliga skäl till att det kan vara på det ena eller andra sättet.
Divend påpekar mycket riktigt att man inte kan jämföra vetenskap som t.ex. matematik med musik. Det är inte samma sak. Dessutom blir en del friare och mer risktagande i äldre ålder en del var det när de var yngre.
Sen tror jag man tenderar att gå igenom faser med allt vad det kan innebära. Ibland kan det bli...
-
Det behöver man inte acceptera. :) Ingen är underställd statistik.
En sak kan ju tilläggas: Man kanske gör lika bra låtar, om inte bättre med åldern. MEN! Det är stor risk att de låter rätt lika, och sett då med erfarenhetens öron, så ter sig det nya materialet bara som billiga kopior (säg man har hört 100 låtar av en artist). Att lyckas vidareutveckla sin egen musik så det alltid finns en "kritisk massa" nyskapande verkar alltså avgörande.
-
man har ju en bioogisk peak föfr prestation (mer relaterat till hur många timmar man kan plöja per dag) vid en viss ålder, men jag trro den intea lls har med SKAPANDE att göra.
skapandet är nog som vi sagt mer realterat till nyfikenhet...lust, behov och så.
-
Jag kan verkligen inte se det här som något generellt... Man kan ta massor av fall av både det ena eller det andra men rätt sällan råder fullständigt konsensus (vissa gillar Division Bell, Reload och Get a grip).
Visst kan man tycka det är synd ibland, men när det börjar bli kommentarer som "de borde aldrig ha gjort den plattan" tycker jag man har lite fel inställning. Vad fan, folk gör väl förhoppningsvis det de är nöjda med och trivs att göra. Vissa utvecklas hela livet, lyckas alltid hitta nya vägar och experimenterar, andra gör ungefär samma sak gång på gång men gör det bra, vissa får ett enda fall av inspiration och gör två bra låtar osv, de allra flesta gör inte en enda bra låt. "Stjärnor" har den fördelen att det är ok att snacka skit om dem... Samma sak gäller inte till exempel här. Recensera en låt i demoforumet med "du borde inte skrivit den där låten, skulle lagt av efter den där förra du skrev"...
Det kanske är så att vi sätter något slags gudomlighetskomplex på stjärnorna och när de inte lever upp till det blir vi besvikna. Och det tror jag är en anledning till att många musiker och låtskrivare blir sämre på att leverera. Man håller mer på att leva upp till fansens förväntningar än att bli inspirerad och låta musiken komma från sig själv (vilket var det som man gillade med dem från början). Sen har man kanske dessutom krav från skivbolag och producent att nya plattan ska bli kommersiell. Bäst att dö ung kanske...
Jag tror ingen här behöver vara orolig för att de plötsligt ska tappa inspiration när man är 30. Det där gäller vissa personer i vissa situationer. Jag är bara 27 (har ett halvår på mig att dränka mig i mina spyor för att bli räknad bland de stora legenderna) och jag har tappat inspirationen hur många gånger som helst men den brukar komma tillbaka, det går periodvis. Å andra sidan har jag inga krav på mig från någon annan än mig själv att kunna leverera. Och det är klart att input kan vara bra men jag tror det lika gärna kan vara destruktivt (även om det är sk "konstruktiv kritik") för när man lyssnar för mycket på andra tappar man mycket av det som var personligt. För många kockar...
-
Så sant som det var sagt. Själv är jag 28 och lyckades passera den magiska 27 årsgränsen :)
-
Och det är klart att input kan vara bra men jag tror det lika gärna kan vara destruktivt (även om det är sk "konstruktiv kritik") för när man lyssnar för mycket på andra tappar man mycket av det som var personligt. För många kockar...
Det du säger är väldigt viktigt. Man får lyssna på, ta intryck, men inte ge efter för andra. Inte ens om de är snälla och säger vad du är bra. Man bör framför allt söka ett eget uttryck - vilket kanske kan ta hela livet.
-
Så sant som det var sagt. Själv är jag 28 och lyckades passera den magiska 27 årsgränsen :)
shit, vad menar du? Jag fyller 27 om 3 månader :/
-
Så sant som det var sagt. Själv är jag 28 och lyckades passera den magiska 27 årsgränsen :)
shit, vad menar du? Jag fyller 27 om 3 månader :/
Säg inte att du inte hört talas om "Klubb 27". Musiker som alla dog vid ålern 27. Här är några: Brian Jones, Janis Joplin, Jimi Hendrix, Jim Morrison, Kurt Cobain, Jeff Buckley, Robert Johnson ,mfl...
-
Så sant som det var sagt. Själv är jag 28 och lyckades passera den magiska 27 årsgränsen :)
shit, vad menar du? Jag fyller 27 om 3 månader :/
Säg inte att du inte hört talas om "Klubb 27". Musiker som alla dog vid ålern 27. Här är några: Brian Jones, Janis Joplin, Jimi Hendrix, Jim Morrison, Kurt Cobain, Jeff Buckley, Robert Johnson ,mfl...
27 sög faktiskt.
28 duger än så länge.
-
Minus Jeff Buckley då, som blev 31, hehe.
-
Minus Jeff Buckley då, som blev 31, hehe.
Då lurade någon mig :(
-
Min fråga är kort sagt : Blir man sämre låtskrivare ju äldre man blir?
Jag tror inte det, vad tror ni?
Det är nog inte åldern.
Drivkraften kan däremot försvinna, lusten, "den outforskade marken" o sånt flummigt ;)
Framgång kan kanske döda också i vissa fall. Man får bekräftelse på att det man gör är bra o börjar plötsligt snegla på att göra det som "folk/fans" tycker är bra istället för att bara fortsätta göra det man absolut själv tyckte vara bra. Man blir lite feg o bekväm. Man försöker leva upp till sig själv.
Tror också sånt kan gå i vågor.
-
Och det är klart att input kan vara bra men jag tror det lika gärna kan vara destruktivt (även om det är sk "konstruktiv kritik") för när man lyssnar för mycket på andra tappar man mycket av det som var personligt. För många kockar...
Det du säger är väldigt viktigt. Man får lyssna på, ta intryck, men inte ge efter för andra. Inte ens om de är snälla och säger vad du är bra. Man bör framför allt söka ett eget uttryck - vilket kanske kan ta hela livet.
Håller väl med... JAg sa inte det tidigare men jag är fullständigt övertygad om att människan (som grupp, och den enskilde) utmärks av att vara skapande. Det som skiljer oss (mer eller mindre) från djuren är att vi dels inhämtar kunskap i olika utsträckning, och dels har förmåga att skapa. Dvs, skapa ny kunskap, som på nåt sätt är väsensskild från experimentellt (eller filosofiskt) inhämtad sådan. Det är väl därför socialvetenskaperna om man går ner på nivån av enstaka frågeställningar dels kan ha en logisk-matematisk infallsvinkel, dels inte! "Det beror på..."
Mycket är ju givet den enskilde, iofs, så för många räcker det (tyvärr) med att inhämta kunskap om omvärlden, och sedan reagera fantasilöst på denna kunskap eller inre mentala bild av omvärlden.
Å andra sidan verkar det värre om en person helt skiter i att lära sig och skapar sin verklighet själv. Kommer att tänka på Hitler, som var konstnär. Hitler skapade en ideologi som ju mest är pseudovetenskap (och en del målningar, nån bok och så).
På nåt sätt känns det vettigt att godta att människan, en gång i tiden, var nödgad att tänka/skapa för att överleva, dvs använda sina förmågor på ett kreativt sätt. Jag menar, Homo sapiens är inte ett särskilt väl utrustat djur att överleva i någon biotop alls egentligen, ännu mindre vara ett hot mot andra djur, om det inte vore för denna kreativa förmåga. Det bara råkar vara så att till skillnad från t ex schimpansen (som numera håller till på ett fåtal "stabila" platser söder om Afrika, där de är ganska hotade av den påträngande mänskliga civilisationen.)
så gjorde vi tidigt spjut där olika delar av redskapet har olika funktion. Har för mig att t o m när vår hjärna var av H. habilis storlek (mindre än 50% av nuvarande storlek), kunde vi göra upp eld och planera. På savannen hade jag hellre mött ett lejon än en tänkt förhistorisk afrikan med spjut! i bästa fall använder en schimpans grenar, även sten, för att slåss med :)
Vart vill jag komma? :) Jo, om nöden kräver det kan en människa vara jäkligt kreativ ;) (oavsett ålder)
Vissa är "jäkligt" kreativa hela tiden. Tänker ut dikter eller flummar med matematiska problem för att döda tristess. Att det sen har slagit över i att vissa gör musiken till en livsstil och andra i-landsproblem, kan iofs vara jobbigt att stå ut med ;) men så är det väl bara.
Jag menar musik har ju sällan verklighetsförankring, liksom Hitlers målningar och teorier är musiken en märklig skuggbild av verkliga problem eller möjligheter. Som individen mycket väl kan se, men i vissa fall inte.
Dock, musiker brukar sällan vara knäppgökar på samma sätt som t ex författare varit och är. ;)
hej hej!
/Per
-
Mycket väl talat, Per!
-
Mycket väl talat, Per!
Tack. Hoppas det var intressant.
Finns så många infallsvinklar här tyckte jag, när jag kollade igenom tråden, att jag bara måste nämna Hitler, så nån galning kan påstå att jag förlorat :)
-
Så sant som det var sagt. Själv är jag 28 och lyckades passera den magiska 27 årsgränsen :)
shit, vad menar du? Jag fyller 27 om 3 månader :/
Säg inte att du inte hört talas om "Klubb 27". Musiker som alla dog vid ålern 27. Här är några: Brian Jones, Janis Joplin, Jimi Hendrix, Jim Morrison, Kurt Cobain, Jeff Buckley, Robert Johnson ,mfl...
just ja, det ringer någon halvtrasig klocka innanför pannfläsket på mig. Jag har nog hört talas om det men kopplade inte direkt eftersom jag inte kom ihåg att det var vid 27-års ålder detta inträffade. :) Jag som trodde det var något värre... typ att man blev automatiskt otajt eller att man började lyssna ohämmat på Lillie och Sussie. Så då kan jag lugna ner mig lite alltså.
-
äh det var inget förestten!!..move on please! :unsure:
-
skulle editera..men blev visst dubbel post!!
-
äh det var inget förestten!!..move on please! :unsure:
Hehe, hann faktiskt läsa det innan du redigerade bort det. Vad fick dig att ändra dig...?
-
Hitler skapade en ideologi som ju mest är pseudovetenskap (och en del målningar, nån bok och så).
Inte för att såga dig men han skapade ingenting, han tog bara andras idéer och omsatte i praktiken. Och det gick ju bra... :( Annars är jag med. :)
-
Hellpig: Ungefär så som 90% av allt skapande går till alltså...
-
Hitler skapade en ideologi som ju mest är pseudovetenskap (och en del målningar, nån bok och så).
Inte för att såga dig men han skapade ingenting, han tog bara andras idéer och omsatte i praktiken. Och det gick ju bra... :( Annars är jag med. :)
Vilkas idéer menar du? Tror inte jag håller med. Nazismen som den framställs i de flesta moderna uppslagsverk, VERKAR låna drag från t ex Nietzsche och Darwin. Men socialdarwinister var ju varken Nietzsche och Darwin på det sättet. Judehatare var de inte heller, osv...
För mig verkar det klart att hitler förvred "stora" tyska tänkares idéer, stöpte dem i nåt slags form som passade hans (och delar av det tyska folkets) psykologi efter 1a världskriget...
-
Intressant tråd!
En av de saker som jag upplever tar bort väldigt mycket av känslan i musiken idag, är det att man underskattar lyssnarna. Det får inte vara för komplicerade skalor, måste vara lätt text och absolut inte för mÿcket text, det skall finnas en liten försmak av refrängmelodi i intro för att lyssnare lätt skall känna igen och hänga med osv. Lyssnaren behandlas som ett litet barn där man undanhåller alla de lite "farliga" sakerna som ger den extra kryddan i tillvaron.
Ljudbilden måste ju också vara väldigt lätt att ta till sig och det måste vara tegelstensform på ljudkurvan, för fy skam om du skulle behöva röra volymknappen någon gång för att musiken råkar vara lite dynamisk.
I början av sin karriär kanske man inte tänker så mycket på detta, men när radio och skivbolag trycker på och vill ha, kan jag tro att det är väldigt lätt att åka dit och själen i musiken förloras. Hur många gånger har man inte lyssnat på en demo på en ny låt från en artist, snabbt inspelad och som är grymt bra, för att sedan med stor förhoppning lyssna på den välproducerade versionen och bli ruggugt besviken? En riktigt hemsk sådan att kolla är Silen Screams med Rob Halford. Demon är så jäkla bra och skivversionen är helt död.
-
äh det var inget förestten!!..move on please! :unsure:
Hehe, hann faktiskt läsa det innan du redigerade bort det. Vad fick dig att ändra dig...?
att svamla offentligt ger mig ångest!! :lol:
-
äh det var inget förestten!!..move on please! :unsure:
Hehe, hann faktiskt läsa det innan du redigerade bort det. Vad fick dig att ändra dig...?
att svamla offentligt ger mig ångest!! :lol:
Haha! Det vore nog nyttigt för mig att få ångest av det också!
-
Intressant tråd!
En av de saker som jag upplever tar bort väldigt mycket av känslan i musiken idag, är det att man underskattar lyssnarna. Det får inte vara för komplicerade skalor, måste vara lätt text och absolut inte för mÿcket text, det skall finnas en liten försmak av refrängmelodi i intro för att lyssnare lätt skall känna igen och hänga med osv. Lyssnaren behandlas som ett litet barn där man undanhåller alla de lite "farliga" sakerna som ger den extra kryddan i tillvaron.
Ljudbilden måste ju också vara väldigt lätt att ta till sig och det måste vara tegelstensform på ljudkurvan, för fy skam om du skulle behöva röra volymknappen någon gång för att musiken råkar vara lite dynamisk.
I början av sin karriär kanske man inte tänker så mycket på detta, men när radio och skivbolag trycker på och vill ha, kan jag tro att det är väldigt lätt att åka dit och själen i musiken förloras. Hur många gånger har man inte lyssnat på en demo på en ny låt från en artist, snabbt inspelad och som är grymt bra, för att sedan med stor förhoppning lyssna på den välproducerade versionen och bli ruggugt besviken? En riktigt hemsk sådan att kolla är Silen Screams med Rob Halford. Demon är så jäkla bra och skivversionen är helt död.
Tänker i första hand på det första stycket.
Jag uppfattar det som att vi verkligen lever i en tid då man skall anpassa sig till den tänka målgruppen osv. Gärna slipa av lite och lite till i rädslan över att inte nå ut, nå fram, sälja, bli omtyckt. Det är ju så ont om tid och så stort utbud. Naturligtvis tänker in alla så tydliga tankar kring detta men är nog likväl drabbade av andan.
-
Jo jag hoppas det kommer en tid där det är så lugnt att jag inte behöver syssla med musik längre och bara kan sitta med min fru och lira tolvor och sjunga om hur fint det är med en trygg vardag.
-
Jo jag hoppas det kommer en tid där det är så lugnt att jag inte behöver syssla med musik längre och bara kan sitta med min fru och lira tolvor och sjunga om hur fint det är med en trygg vardag.
Bluestolvor? Eller tolvtonsmusik? :blink:
När jag blir gammal ska jag sitta på verandan med min Buchla (http://www.buchla.com/historical/b100/images/100-system-large.jpeg) och lira elektroakustisk musik för min katt...
-
Jo jag hoppas det kommer en tid där det är så lugnt att jag inte behöver syssla med musik längre och bara kan sitta med min fru och lira tolvor och sjunga om hur fint det är med en trygg vardag.
Bluestolvor? Eller tolvtonsmusik? :blink:
När jag blir gammal ska jag sitta på verandan med min Buchla (http://www.buchla.com/historical/b100/images/100-system-large.jpeg) och lira elektroakustisk musik för min katt...
Hur gör man för att bli din katt ^_^
-
..och lira elektroakustisk musik för min katt...
Elektroakustiskt måste vara det roligaste begreppet jag hört, humor!
-
När jag blir gammal ska jag sitta på verandan med min Buchla och lira elektroakustisk musik för min katt...k:
.. när JAG blir gammal ska jag sitta på min veranda och enbart spela basuntoner på min http://www.greecetravel.com/musicmuseum/tsabouna.jpg (http://www.greecetravel.com/musicmuseum/tsabouna.jpg) för min smutstvätt
The four yorkshiremen, någon? :)
-
Jag tror inte åldern spelar någon som helst roll, inte heller hur länge man hållt på. Snarare borde det vara tvärtom man lär sig mer dessto fler låtar man skriver.
Dock så kanske de inte är samma typ av låtar som de skrev när de var yngre. Man förändras som personen, världen förändras osv.
Sen kanske många tappar den där riktiga glöden för att skriva när de blir äldre och på såvis blir det inte lika bra låtar.
-
Måste ändå passa på att säga att det finns undantag men det börjar bli sällsynt
Satt i bilen idag och lyssnade på Dylans senaste, en cool sak Jazzig och rökig
med låtar som "bara" maler text
jag kom på hur underbart det verkligen är att göra så idag, jag satt fanimig med öron som trattar :P för att inte missa orden
Och Anders F :s senaste.. också en resa i textmagi
slänger man på radion så är det 98,5% av utbudet som är som ni beskriver det
för mig blir det betydelselös bakgrundsmusik
och det avbryts hela tiden med BÄST MUSIK JUST NUUUUUUUU
eller RIIIIX MEGAPOOOOOOOOOOLLLLL
-
Måste ändå passa på att säga att det finns undantag men det börjar bli sällsynt
Satt i bilen idag och lyssnade på Dylans senaste, en cool sak Jazzig och rökig
med låtar som "bara" maler text
jag kom på hur underbart det verkligen är att göra så idag, jag satt fanimig med öron som trattar :P för att inte missa orden
Och Anders F :s senaste.. också en resa i textmagi
slänger man på radion så är det 98,5% av utbudet som är som ni beskriver det
för mig blir det betydelselös bakgrundsmusik
och det avbryts hela tiden med BÄST MUSIK JUST NUUUUUUUU
eller RIIIIX MEGAPOOOOOOOOOOLLLLL
Faan så rätt du har.Den som skriker högst hörs mest,typ.
Bra musik är alltid bra musik(om den sedan gjordes för 300 år sedan eller i morgon.....Big Deal.
Mycket (det mesta?) som hörs på radion idag är.........skräp.!
idol vinnare och......näe :wub:
bara mina högst egna funderingar folks. ;)
-
.. när JAG blir gammal ska jag sitta på min veranda och enbart spela basuntoner på min tsabouna för min smutstvätt
(https://www.kontrollrummet.com/proxy.php?request=http%3A%2F%2Fwww.greecetravel.com%2Fmusicmuseum%2Ftsabouna.jpg&hash=267ddf49675b5873d3a1c34efeb7b655)
The four yorkshiremen, någon? :)
Herregud, det är bland det mest obscena instrument jag sett. På gränsen till tidelag.
Tror inte min katt skulle uppskatta det...
-
Hur gör man för att bli din katt ^_^
Sluta raka dig och odla svans. Stryker du runt min port i mer än tre dygn betraktar jag dig som min!
-
.. när JAG blir gammal ska jag sitta på min veranda och enbart spela basuntoner på min tsabouna för min smutstvätt
(https://www.kontrollrummet.com/proxy.php?request=http%3A%2F%2Fwww.greecetravel.com%2Fmusicmuseum%2Ftsabouna.jpg&hash=267ddf49675b5873d3a1c34efeb7b655)
The four yorkshiremen, någon? :)
Herregud, det är bland det mest obscena instrument jag sett. På gränsen till tidelag.
Tror inte min katt skulle uppskatta det...
Det är ju en ut-o-in-vänd get , helmysigt :P
-
Det ser ut som en uttjänt elefantpung.
Hur låter en sådan :blink:
-
På tal om pung, har ju Freud en möjlig förklaring på trådens orginalfråga. "Utan sublimering, ingen konst". Dvs sexualdrift omsätts i kreativitet. Libido minskar med ålder = tråkig gubbrock.
-
Många som pratar här är ju rätt unga vad jag förstår...runt 20 säg...och en del av er tycker jag verkar lite väl fördomsfulla respektive åldersföraktande ur flera aspekter vilket ju förstås hör ungdomen till men betänk att ni straxt blir "gamla" ni också, det går blixtsnabbt mina gossar och fröknar!
Tesen i uttryckta ordalag som att skaparkraften/glöden etc skulle avta vid en viss ålder är för mig oerhört korkad; jag tror snarare att om man som 20-åring äntrat en mer eller mindre framgångsrik musikalisk karriär och endast ägnat sig åt denna i hela sitt liv, då kanske denna glöd så småningom falnar eftersom väldigt få individer i pop/rock-världen historiskt sett lyckats hålla samma kvalitét under 30 år, men detta kan i sin tur bero på att gamla fans inte gillat nya grepp eller utveckling och riktningar i nya banor som för de flesta skapande människor är ett måste, vilken konst det än gäller-medans kanske nya fans som ej vuxit upp med samma artist upptäcker detta bättre...vem vet, finns massvis av aspekter att beakta hursomhelst.
Till dagens intetsägande skitmusik i radion då, är det då "gamlingar" som spelar den?
Knappast, nej det handlar ju enbart om fokusering på målgrupper upp till 20 etc och framförs av just ungtuppar/hönor som fallit offer för men samtidigt åskådligör och föder en hysteriskt usel och själsdödande/vilseledande non-kultur baserad på snabba kassa struntgrejor hela jävla tiden...hörs man inte på radion så finns man inte, läskigt men sant för både den stora massan lyssnare som inte aktivt letar upp bättre kultur och därigenom går miste om det bästa, samt allra värst för de oerhört begåvade musiker/artister som kanske varit verksamma under många långa år och kämpat kämpat kämpat men aldrig någonsin fått det gehör eller gensvar eller rent av den hype som just idiotartister som "Hej hej Monika" eller annat satans skräp fått för att dra en extrem men glasklar parallell om hur Svenskt musikliv mår!!!
(Idol/Melodifestivalen etc orkar jag inte ens gå in på...)
Nej, jag tror på en massa begåvade människor som jag hört och inte hört-för de finns, både unga som gamla, som förhoppningsvis får en fet revansch när det gått så långt (vilket det iofs gjort för hur länge sen som helst) att alla spyr och protesterar-skriker efter äkta vara, eller???
En motsats till åldersteserna en del presenterat här rör ju kompositörer etc ifrån svunna tider vilka just presterat guldkornen eller sina allra bästa verk på ålderns höst-tack vare mognad och erfarenhet, plågor och nya inspirationer...osv osv!
B)
-
Många som pratar här är ju rätt unga vad jag förstår...runt 20 säg...och en del av er tycker jag verkar lite väl fördomsfulla respektive åldersföraktande ur flera aspekter vilket ju förstås hör ungdomen till men betänk att ni straxt blir "gamla" ni också, det går blixtsnabbt mina gossar och fröknar!
Tesen i uttryckta ordalag som att skaparkraften/glöden etc skulle avta vid en viss ålder är för mig oerhört korkad; jag tror snarare att om man som 20-åring äntrat en mer eller mindre framgångsrik musikalisk karriär och endast ägnat sig åt denna i hela sitt liv, då kanske denna glöd så småningom falnar eftersom väldigt få individer i pop/rock-världen historiskt sett lyckats hålla samma kvalitét under 30 år, men detta kan i sin tur bero på att gamla fans inte gillat nya grepp eller utveckling och riktningar i nya banor som för de flesta skapande människor är ett måste, vilken konst det än gäller-medans kanske nya fans som ej vuxit upp med samma artist upptäcker detta bättre...vem vet, finns massvis av aspekter att beakta hursomhelst.
Till dagens intetsägande skitmusik i radion då, är det då "gamlingar" som spelar den?
Knappast, nej det handlar ju enbart om fokusering på målgrupper upp till 20 etc och framförs av just ungtuppar/hönor som fallit offer för men samtidigt åskådligör och föder en hysteriskt usel och själsdödande/vilseledande non-kultur baserad på snabba kassa struntgrejor hela jävla tiden...hörs man inte på radion så finns man inte, läskigt men sant för både den stora massan lyssnare som inte aktivt letar upp bättre kultur och därigenom går miste om det bästa, samt allra värst för de oerhört begåvade musiker/artister som kanske varit verksamma under många långa år och kämpat kämpat kämpat men aldrig någonsin fått det gehör eller gensvar eller rent av den hype som just idiotartister som "Hej hej Monika" eller annat satans skräp fått för att dra en extrem men glasklar parallell om hur Svenskt musikliv mår!!!
(Idol/Melodifestivalen etc orkar jag inte ens gå in på...)
Nej, jag tror på en massa begåvade människor som jag hört och inte hört-för de finns, både unga som gamla, som förhoppningsvis får en fet revansch när det gått så långt (vilket det iofs gjort för hur länge sen som helst) att alla spyr och protesterar-skriker efter äkta vara, eller???
En motsats till åldersteserna en del presenterat här rör ju kompositörer etc ifrån svunna tider vilka just presterat guldkornen eller sina allra bästa verk på ålderns höst-tack vare mognad och erfarenhet, plågor och nya inspirationer...osv osv!
B)
Snyggt inlägg Florian! Min "mätare" svängde över till 54 på söndagen men jag känner mig fortfarande kreativ och som en person som fortfarande har nåt att ge med min musik. Trots hög ålder och kanske en aningen påbörjad dementi så har jag faktiskt "beundrare" från 16 år o uppåt. Hardrock/rock/pop passar ju mig galant, men det hörs på sounden och kanske arret att det stundom luktar lite 70-80 tal, men det kan väl inte skada nån......tror jag. Jag hör ju inte till bussinessmusikerna eller producenterna, kör ju bara för eget behov utan inkomster från musiken, kan ju tänkas att det är som du säger att den som sökt sitt bröd på musikbranschen i 30 år kanske inte känner sig fullt så motiverad längre. Men som amatör känner jag mig nöjd med att fortfaran de kunna ställa upp och bli accepterad även bland unga lyssnare och musiker! :)
h. johan
-
Hmm,är snart 50,känner ingen som helst lust att lägga ner,tvärtom,riffen snurrar i huvudet...... :P
frågan är vilket av dem som skall användas. :rolleyes:
Nu är vi inne i den ljusa årstiden,vill inte sitta innomhus då,men dagligen sitter jag ändå med någon av gitarrerna,oftast akke numer ,innan ideérna blir elektriska.Bandlös bas lockar,har fixat gammelbasen,det kommer ju att ge nya infallsvinklar även det. ;)
Jag är helt säker på att åldern inte har ett dugg med skaparkraft att göra,däremot sållar man mer,finns inget behov av RIX MEGAPOOOOLLL!!!!!! i min ålder,dessutom har jag ett mycket välbetalt arbete som dessutom är jävligt roligt och givande,och hur många kan säga det om sin tillvarao?????? :rolleyes:
näe, ålder kontra musik är inget stort problem här i världsmetropolen Kista..... :P :rolleyes:
Däremot, Den tid jag har går åt till att fixa i trädgården,ta hand om 5 katter(Maine Coon :wub:) Cykla,hiva skrot,surfa,umgås med min älskade sambo........ :D
-
Det är klart att åldern inte har med låtskrivande att göra - möjligen bara i så fall åt det positiva hållet - man är väl lite klokare än när man var sjutton och stod och dängde gitarrsolon rakt in i örat med 100 WATT/sekund - det skulle jag inte göra idag - och inte du heller vet jag. :D
Eko
-
varför bara åt det positiva hållet?
-
Ja?
Visst kanske man kan blir tekniskt skickligare med åren (tills man börjar sega ihop...)
Annars tror jag att man kanske gör mer spännande saker när man är yngre och (oftast) tänker friare -_-
Men, det är ju högt personligt
De flesta har ju mer radikala åsikter som unga... sen soggar de ihop och blir gråsossar :o
Tror det är lite liknande med musiken...
-
Hmm,är snart 50,känner ingen som helst lust att lägga ner,tvärtom,riffen snurrar i huvudet...... :P
frågan är vilket av dem som skall användas. :rolleyes:
Nu är vi inne i den ljusa årstiden,vill inte sitta innomhus då,men dagligen sitter jag ändå med någon av gitarrerna,oftast akke numer ,innan ideérna blir elektriska.Bandlös bas lockar,har fixat gammelbasen,det kommer ju att ge nya infallsvinklar även det. ;)
Jag är helt säker på att åldern inte har ett dugg med skaparkraft att göra,däremot sållar man mer,finns inget behov av RIX MEGAPOOOOLLL!!!!!! i min ålder,dessutom har jag ett mycket välbetalt arbete som dessutom är jävligt roligt och givande,och hur många kan säga det om sin tillvarao?????? :rolleyes:
näe, ålder kontra musik är inget stort problem här i världsmetropolen Kista..... :P :rolleyes:
Däremot, Den tid jag har går åt till att fixa i trädgården,ta hand om 5 katter(Maine Coon :wub:) Cykla,hiva skrot,surfa,umgås med min älskade sambo........ :D
tror det du säger är skitviktigt: de som gör musik endast för skapandets skull har det lite lyxigare....kan koncentrera sig på att skriva för sitt höga nöjes skull.
Sen behöver man ju inte nedvärdera mix megapol heller, även om jag själv gör det :D
Sen undrar jag lite hur ditt mycket välbetalda jobb spelar in ;)
-
Jag e nog för gammal att delta i dessa diskusioner, hör så dåligt åxå,
synen då, tvivlar ju ibland på vad jag ser...Söker efter oldboysavdelningen, för döva o trefingrade gitarrister....
BTW. var kan jag parkera min rollator? Har ni nåt avgiftsfritt område? Jaha, jasså.... bakom Storkyrkan,,,,åker väl dit då!
GODA FRAMTIDVISIONER! :D
h. johan
-
Jag e nog för gammal att delta i dessa diskusioner, hör så dåligt åxå,
synen då, tvivlar ju ibland på vad jag ser...Söker efter oldboysavdelningen, för döva o trefingrade gitarrister....
BTW. var kan jag parkera min rollator? Har ni nåt avgiftsfritt område? Jaha, jasså.... bakom Storkyrkan,,,,åker väl dit då!
GODA FRAMTIDVISIONER! :D
h. johan
Man ska ju slita ut en generation i daget ;)
Oldboys ja...de enda som skiljer män från pojkar är ju priset på leksakerna :D
-
Jag e nog för gammal att delta i dessa diskusioner, hör så dåligt åxå,
synen då, tvivlar ju ibland på vad jag ser...Söker efter oldboysavdelningen, för döva o trefingrade gitarrister....
BTW. var kan jag parkera min rollator? Har ni nåt avgiftsfritt område? Jaha, jasså.... bakom Storkyrkan,,,,åker väl dit då!
GODA FRAMTIDVISIONER! :D
h. johan
Man ska ju slita ut en generation i daget ;)
Oldboys ja...de enda som skiljer män från pojkar är ju priset på leksakerna :D
Du kan parkera rullatorn i Kista :lol:
Jag behöver snart en sådan själv.....
Näe,nedvärdera inte ålder och sådant,vi som varit med i 40 år ungefär,varför skulle vi inte räknas?????????? Vi som såg Deep Purple,Led Zeppelin,Black Sabbath,Chreedence,Quo,Lizzy,Rainbow,Hep Stars,Hendix,Stones........VARFÖR ÄR VI MINDRE VÄRDA ÄN KIDSEN FRÅN I DAG?????? :P utan att svära.......och jag citerar Qeens sångare här:Fuck You!! :lol: :lol:
Vi räknas........... :P :P :P :P
-
jag tycker nog ALLA är värda lika mycket :) den perfekta kombon torde väl egentligen vara när man blandar gamla rockrävar med yngre förmågor.
och inte behöver man vara ung för att göra någe nytt.
Lyssna tex. på subHuman, av recoil. Där samsas Alan Wilder med en bluessångare, Joe Richardsson. alltså, den musiken görs INTE av någon annan, och samtliga är 50+ tror jag.
-
Född 53 gillar allt utom opera och jazz, kan digga loss på allt från Brittney till värsta electroköret, har iofs. liiiite svårt för en del av det som man förväntas gilla i min ålder typ Gubbrock ala Clapton och Dire Strejts faktiskt. För mig är det lite som "det var då det nu är det nytt som gäller" men Focus live i Köpenhamn det var häftigt och Johnny Winter oxå live i Köpenhamn ja dom spelade så jäkla högt så det var inte sant. Pink Floyd samma stad det var häftigt, Emerson Lake and Palmer samma stad :D lika häftigt men kasst ljud, lirade i en Ishall. Ja man är väl inte klok och demensen smyger sig på :D
-
Först går vi ounvikligen igenom en lång period av lärande. Sedan praktiserar vi allt mer de kunskaper vi rekvirerat och skapar ibland nytt. Därefter når vi en platå då vi gör vi det bästa vi någonsin kommer göra, sedan är trenden för vår produktion negativ. Den blir lite sämre med ökande ålder.
Även om det kan förekomma personer som är undantag. Givetvis. Och det kan även förekomma bitvisa upptäckter eller vackra produktioner vid högre ålder. Men jag tror på att majoriteten av ens stordåd görs några år tidigare än mitten av våra liv. Mellan födsel och bortgång. 25-35 sådär.
Mycket intressanta teser, och jag håller med till fullo. Precis så ser jag det också. Jag skulle dock vilja sätta åldern lite lägre, jag tycker mig se 22-27 som absolut höjdpunkt bland de jag uppskattar. Man kan få för sig att fantasi är en ändlig resurs.
Jag är benägen att hålla med om ovanstående om musikern i fråga bara rör sig i samma genre. Kolla på tex Paul Mcartney som har komponerat en hel del klassiska verk genom åren, tycker att han håller fortfarande. Status Quo däremot känns lätt föråldrat. PF håller jag inte med om, tycker de kör sin grundgrej men hittar eller utnyttjar nya saker på ett bra sätt.
En annan sak som inte är oviktigt är att även smaken ändras med ålder. Ett exempel, jazz var för mig länge något katten släpade in medan hårdrock det var grejer! Nu är det inte riktigt motsatt förhållande men jag har definitivt utvecklat min smak för jazz medan jag fortfarande gillar den hårdrock som framförallt gjordes på 70-80 talen.
-
Av ovanstående diskussioner kan man kanske dra slutsatsen att det inte lönar sig att ha för bråttom i livet! Om man skyndar lugnt kanske man har sina höjdare framför sig! :D
-
Utan att sno tråden så kan jag berätta för de yngre forum medlemmarna att desto äldre man blir desto mer tycks man älska musik från ens egen uppväxt tid. Jag har själv återupptäkt och återupptäcker hela tiden 70-tals artisterna och de alster de då gjorde.
Tycker nästan synd om den yngre generationen som har "missat" hela utvecklingen de senaste 40 åren. Med tanke på vad som kommer ut som "nytt" nuförtiden. / Mikke
-
Ex. Stevie Wonder. 70-tal, alla otroliga plattor. Och nu - shit. Alltså, man undrar. Varför sämre?
Mätt? Rikedom?(om det var drivkraften?)
Min fråga är kort sagt : Blir man sämre låtskrivare ju äldre man blir?
Jag tror inte det, vad tror ni?
Tjena.
Det där är en intressant fråga.
Jag tror helt enkelt det handlar om att personen gör personliga framsteg och utvecklas på de området han/ hon vill.
Är nog svårt för någon annan att se vad som blivit "bättre" eller "sämre".
Så känns det iaf för mig.
-
Utan att sno tråden så kan jag berätta för de yngre forum medlemmarna att desto äldre man blir desto mer tycks man älska musik från ens egen uppväxt tid. Jag har själv återupptäkt och återupptäcker hela tiden 70-tals artisterna och de alster de då gjorde.
Tycker nästan synd om den yngre generationen som har "missat" hela utvecklingen de senaste 40 åren. Med tanke på vad som kommer ut som "nytt" nuförtiden. / Mikke
jag känner igen det där...man letar lite efter rötterna på alla plan på något sätt.
Angående inovativitet etc så tänker jag lite att när man blir äldre så vill man nog mer göra sin grej....jag tror inte man hittar på något nytt "bara för att". Om det behövs så tror jag iof inte det är något problem heller...en konstnärssjäl är alltid ung vad gäller skapande tror jag lite.
-
Det verkar som en del har glömt en viktig aspekt i det hela, och det är den filosofiska, eller om du så vill den andliga biten av det hela. Alla som pysslar med någon slags konstform vet ju om att det finns en filosofisk/andlig del i det hela. Så, nu blir det den filosofiska timmen! :D
"Den kreativa processen vet ju inte om vare sig tiden eller rummet, den vet ju endast om flödet den befinner sig i" :huh:
Så vad har detta med åldern att göra då?
Inget och allt skulle jag vilja påstå. Är du 20 kanske du har svårt att ta dig till den andliga biten, när du är 55 har du lättare att göra det. Du behöver inte bry dig om konventioner som samhället har spikat upp åt dig. Om du är 20 så är du sugen på att göra den där hiten som ska lyfta in dig i konstartens finrum -läs rockmyten. Är du 55 så är du kanske inte intresserad av att göra den där "hiten" längre, varför? För att du vill befinna dig i ett konstant skapande flöde hellre än att springa runt på partys med champagneglaset i handen och småle åt alla. Du vill hellre vara kreativ, skapa något som utgår från dig själv, inte från någon producent som har sagt att "spela dessa ackord, sjung den slingan, gör ditten, gör datten"
Med handen på hjärtat, hur många i detta forum vill bli "stjärnor"? Hur många vill inte hellre få ett erkännande för sitt kreativa process från sina medmänniskor? Jovisst, det låter ju bra, tänker du kanske, men jag vill få mina låtar lirade på radion, osv, osv. Det vill väl alla? Ja, de flesta vill det, men för att komma dit så finns det ett bra utryck som jag brukar köra med:
"Många är kallade, men få utvalda" Nope, jag är inte kristen,(tvärtom) men jäkligt bra sagt, -vem det nu var som sa det... :unsure:
Betyder det att jag är körd då, om jag inte är bland de "utvalda"? Det tror jag inte, man ska nog inte ta det ordspråket bokstavligt talat. Det handlar nog om att man ska vara målmedveten i sin konstform och att tro på det du gör, oavsett vad andra säger om det, samt ha en jäkla massa självinsikt, för i stora drag har ju ditt skapande sitt ursprung från dig själv, -därav behovet av självinsikt.
Så finns det en annan sak i det hela som jag tror på. Det är att: Att göra en låt, själva skapandet kräver sin energi. Att vara ute och gigga kräver sin energi, dvs, två helt olika former av energier. Att vara ute och gigga kräver en fysisk energi, som går att träna upp. Att vara kreativ kräver en "andlig" energi, -går den att öva upp? Borde göra det, för att dessa två energier går hand i hand enligt mig, men hur man går till väga har jag inte en aning om. Någon här kanske som är inne på den andliga/filosofiska biten kanske har några teorier? Finns bara en sak som är säker, och det är att skit i alla konventioner som finns, skapa utifrån dig själv, oavsett om du är 15 eller 75.
-
lite som jag sa? ;)
vet inte riktigt om skapandeenergi och ren fysisk energi beror på varandra: helt klart (för mig) så är det lättare med den kreativa sidan om jag dessutom befinner mig i npgelunda bra fysisk form, men inte tvingande.
åt andra hållet med. Det är skönt att jobba hprt med musklerna om man suttit 8h först på jobbet och utvecklat koncept7designat, och sen 6h framför musikdatorn. då behöves andra stimuli för hjärnan.
skitbra inlägg gitarrmanne, och välkommen till forumet. Hälsa jonnerstone ;)
-
Gillade också det andliga inlägget. DEt får du karma för! :D
-
Bra skrivet gitarrmannen!
-
lite som jag sa? ;)
vet inte riktigt om skapandeenergi och ren fysisk energi beror på varandra: helt klart (för mig) så är det lättare med den kreativa sidan om jag dessutom befinner mig i npgelunda bra fysisk form, men inte tvingande.
åt andra hållet med. Det är skönt att jobba hprt med musklerna om man suttit 8h först på jobbet och utvecklat koncept7designat, och sen 6h framför musikdatorn. då behöves andra stimuli för hjärnan.
skitbra inlägg gitarrmanne, och välkommen till forumet. Hälsa jonnerstone ;)
Tackar för välkomandet! Ska hälsa jonnerstone..!
Ja, det är inte alldeles lätt det där att reda ut vad som är vad när det gäller den kreativa processen, -om det nu behövs redas ut vill säga.
Vissa dagar när jag känt mig allmänt sunkig när det gäller den fysiska energin. Har väl tänkt något i stil med "Shit, hur ska jag palla att göra något kreativt idag?? Funkar ju inte, känns om jag är bakis som f-n" men, helt utan förväntingar har jag satt mig ner och börjat jobba med något. Det intressanta i det här är att helt plötsligt så hamnar man i ett kreativt flöde. Enligt konstens alla regler så borde jag inte gjort det. Andra dagar har jag tänkt något i stil med "Idag känner jag mig kreativ som satan i gatan! Nu ska det göras musik!" Och satt mig ner bara för att märka att det är ingenting som kommer ur mig. Hep! Så roligt var det! Märkligt fenomen det där.. Är det någon annan här som känner igen sig?
-
hur många i detta forum vill bli "stjärnor"? Hur många vill inte hellre få ett erkännande för sitt kreativa process från sina medmänniskor?
Måste det vara ett motsatsförhållande?
-
Absolut inget motsatsförhållande... Men steget dit till "äran" och "berömmelsen" är väldigt stor. Kolla bara hur många band/artister/konstnärer, -plus alla som jag inte nämnt, det finns jämfört med de som är etablerade. Nu vet jag ju om att verkligheten inte bara är så enkel som att: "Var kreativ och använd dina energier på rätt sätt så löser sig allt" (sagt med en liten flummig stämma) :rolleyes: Ville bara ta upp den filosofiska/andliga delen i det hela.
-
Absolut inget motsatsförhållande...
Bra! För jag vill bägge! :D
-
Det vill jag oxå... :D