Kontrollrummet
Kategorier => Demolåtar => Ämnet startat av: Larsinger skrivet 15.02.2016, 22:05:21
-
En enkel instrumental trudelutt med ackordsfölljd som byter tonart mellan varje vers. Variationer på meloditemat runt hela skalan. 1-2-3, 1-2-3-4-5 är takten, därav låtnamnet. Inspiration: 70-tal: Focus, Wigwam
-
Helskön lyssning.
Att det skulle vara 3/4 och sedan 5/4 känner jag inte. Helt vanlig fyrtakt rakt igenom som jag känner det. Fast 3+5 blir ju också 8, men det är väl att krångla till det om man skulle notera denna låt så?
Gillar skarpt tonartsändringarna som pågår.
Bra!
-
Snygg instrumentallåt med finfint gitarrspel! Basen är inte dum den heller! :)
Jag upplever det också som 4-takt fast med betoning på 4:an varannan gång.
Vad jag kan uppfatta är mixen bra.
/Asti
-
Snygg instrumentallåt med finfint gitarrspel! Basen är inte dum den heller! :)
Jag upplever det också som 4-takt fast med betoning på 4:an varannan gång.
Vad jag kan uppfatta är mixen bra.
/Asti
Medhåll :D
-
Håller med om snyggt spel, dessutom en fin ljudbild. Tycker det är trevligt och med en instrumental "druddelåt" emellanåt... :)
Roffe H
-
Snyggt jag gillade det. Jag håller med Wernborg om tonartsförändringarna. Det gjorde det verkligen för mig. Tycker gitarrfigurerna är nyanserade och snygga. Enda abret var nog trummorna som var bra programmerade (eller spelade) men det störde mig lite att krashcymbalen låg på hela tiden.
Annars kändes det väldigt kompetent och bra genomfört :)
-
Roligt med nytt som påminner om kära Jan A och gänget Focus. Skön lyssning och jag tycker ljudbilden är bra!
-
Tack era kommentarer. Naturligtvis är det 4/4 takt genom hela låten. 3-5:an kommer sig av hur kompet på hammondorgeln är lagt. En hel takt räknas till 8 och omfattar 2 toner. 1:a tonen går över 1-2-3, medan andra tonen går över 4-5-6-7-8. Alltså 3 + 5. Du har rätt där, Wernborg. Det hörs tydligt i versen där gitarrerna börjar spela stämmor. Det är detta som gör pulsen i låten. Missvisande av mig att skriva "takt" i första inlägget.
Leadgitarr är spelat på en gammal Gibson Les Paul Custom "Black Beauty" med 3 mickar. Likadan som Jan Akkerman spelade på när det begav sig. Basen är en Presicion. Inspirerad av finska Wigwam (LPn Fairyport från 1971 KANONBRA). Den alltför tidigt bortgångne Pekka Pohjola; en mästerlig basist och multiinstrumentalist. Tappingen är gjord på en PRS P24. Den cleana gitarren är samma PRS. Trummorna är byggda av ett antal programmerade loopar. Crashen ska nog gå att fixa.
Trefemman är låtens arbetsnamn. Kanske ska den få heta Climax. Intro, uppbyggnad, tappingen, dess sluttoner, nedbyggnad och outro kan möjligen med fantasi påminna om andra aktiviteter...
Tack för att ni tog er tid och lyssnade.
-
Snyggt lir! Har inte superkoll på sjuttiotalsljud, tycker detta låter bra! Trummorna smyger ner snyggt ihop med resten på slutet, kanske skulle smyga in trumorna lite mer i början, speciellt baskaggen som känns lite stark i början - men det är en smaksak!
Mvh Henric
-
Helt OK låt, men lite intetsägande.
-
Snyggt intro som gärna kunde kommit tillbaka i slutet. Ett rumphugget slut är ju synd på en fin komposition. Riktigt snyggt gitarrljud och fina fraser ...men jag har svårt för att det inte pitchar ordentligt. Då mest i första hälften. Du kanske diggar det men jag har lite svårt för det.
Fina influenser du har. Focus och finska Wigwam var ju kanonband. :D Iallafall en komposition som kan bli riktigt bra.