Kontrollrummet
Kategorier => Demolåtar => Ämnet startat av: Jonte skrivet 21.07.2010, 12:45:59
-
...gör mig väldigt frustrerad. Det är först när man drabbas som anhörig som man inser
hur överdjävulskt ovärdig denna sjukdom är. Håller på med ett stycke som ganska väl
beskriver känslorna hos mig inför detta.
[mp3=200,20,0,center]http://web.comhem.se/jonasberglundmusik/prelude_alzheimer.mp3[/mp3]
/Jonte
-
Något jag på olika sätt kan relatera till. Inget konstruktivt från mitt håll idag, bara att det grep tag i mig och lämnar nån slags hål inombords efteråt, vilket ju faktiskt är precis vad som händer...på något sätt.
Bra gjort. Känslorna utanpå.
-
Stycket för kort - du har glömt att göra det längre (hoppas det är ok att skoja så).
Jag har själv en del liknande (senilitet eller åldersdemens eller vad det nu är) att relatera till men det går långsamt så jag har hunnit vänja mig vid faktum.
-
Tack Emulator och Max. Jadå, man måste skoja om detta, ett sätt att stå ut. Idag tappade jag
tålamodet och skrek åt mamma, får dåligt samvete för det. Lite senare skrattade vi båda åt
hur dåligt minne hon har. Nä, ser inte fram till den stunden då hon inte känner igen mig.
Hoppas att något annat har tagit henne innan dess.
Ja, det är ett preludium, till något som kanske blir längre.
/Jonte
-
Musik är ett bra sätt att uttrycka känslor på och det tycker jag att du får fram här - frustrationen ligger som en tät dimma över verket som kanske är lite för kort just nu men som ändå berättar vad det handlar om. Känner med dig Jonte.
-
preludiet låter bra.
Jag känner också med mig jonte.. För jäkligt slut för en människas liv.
-
Tack för stödet alla, uppskattar det!
-
Musik är känslor. Och ett bra sätt att uttrycka dem, är att klä det svåra i toner, när det är för svårt att omsätta dem i ord.
Jag gjorde ngt liknande när min mor gick bort. Inte lika vackert som detta, men det funkade bra just då.
Ser fram emot en fortsättning på stycket.
-
Oj, här kan man känna känslorna, hur de övergår i olika faser, väldigt vackert och värdigt :rolleyes:
Underbart, fortsätt med denna, här finns mycken potential ^_^
/Marre
-
Det låter mycket bra.
Jag känner inte så mycket frustration i stycket, utan snarare ett vemod/sorg och med känslomässiga utbrott på ett par ställen. Jag hör görna en fortsättning på detta.
-
En vemodig och ostrukturerad känsla vill du nog åt, vilket kan göra att det är svårt att bedöma om det låter helt naturligt. Det är ju kanske inte så ofta man hör timpani spela "fritt", dvs utan att bygga upp ett crescendo, men det känns som lite udda. Jag tycker också att stråken gör ett konstigt volymhopp vid 19s. Annars tycker jag om hur du blandar stråk och träblås var och en för sig och ihop.
Ska du fortsätta på stycket? Det känns som det bara har börjat.
Jag höll också på med ett orkesterstycke när min far plötsligt blev sjuk och inlagd. Han kände helt plötsligt inte igen mig och trodde jag jobbade på sjukhuset... Han kom aldrig därifrån, och att arbeta med den låten blev min terapi.
Jag läste artikeln om Alzheimers sjukdom på Wikipedia. Det var verkligen ingen munter läsning, det låter helt enkelt för jävligt.
-
Tack för det nytillkomna kommentarerna! Börjar bli pinsamt många saker jag borde avsluta, ytterligare en
sak läggs på hög ...
Håller med om volymen på stråkarna vid 19s, borde var mycket mjukare start där.
När man får vara med om alzheimer på nära håll, så tror man inte det är sant. Och som sagt det har bara börjat...
Känner en av världens främsta på området, var på hans disputation 1996, får även stöd därifrån.
-
Vackert, vemodigt. Tror att det är ett bra sätt att få ur sig känslorna via musik.
Gjorde själv en hel del låtar under en period när båda mina föräldrar och min systers man
gick bort för 5-6 år sedan. Tycker absolut att du ska försöka vidareutveckla stycket!