1
Färdiga produktioner / Jumpin´Cat Style - pxm
« skrivet: 11.01.2021, 02:32:50 »
mvh
Visa inlägg
Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
2
Färdiga produktioner / pxm - "Dorean 12"
« skrivet: 15.07.2020, 06:05:37 »
En litet lätt reharmoniserad blues 12 som går i D Dorisk skala.
4/4, 142 bmp.
Det är två ensamma gitarrspår i mixen.
Hoppas att ni gillar den, jag tycker den blev trevlig.
mvh
4/4, 142 bmp.
Det är två ensamma gitarrspår i mixen.
Hoppas att ni gillar den, jag tycker den blev trevlig.
mvh
3
Färdiga produktioner / pxm - "Cattricks & Dogbites" // "Bop Bird´s Blues"
« skrivet: 03.07.2020, 21:58:20 »
CatTrix & Dogbites;
Modern/kontemporär nybörjar
blues i E7.
(Kanske litet vågad ??)
Gjorde den till en vän.
Hoppas att den funkar för er.
//
Bop Bird´s Blues;
En kort minut där jag försöker
boppa till Bird´s berömda
reharmonisering av ett
jazzbluesskelett i F7.
Önskar att jag lyckas litet grann.
mvh
Modern/kontemporär nybörjar
blues i E7.
(Kanske litet vågad ??)
Gjorde den till en vän.
Hoppas att den funkar för er.
//
Bop Bird´s Blues;
En kort minut där jag försöker
boppa till Bird´s berömda
reharmonisering av ett
jazzbluesskelett i F7.
Önskar att jag lyckas litet grann.
mvh
4
Färdiga produktioner / Boogie Label, Heavier Blues Theories
« skrivet: 21.06.2020, 09:17:55 »
Simplified and Paxomanized.
Class for study some more advanced scales and doublestops, backcykling whit Dom9ths and bluessevenths.)
"Boogie Label, Heavier Blues Theories"
Welcome, you hound of Blues !!!
In this short tune I demo advanced blues theories and scales easy listening 12 bar Boogie, house of Em7, in
swinging fourths at 145 bmp. Starting whit rythmguitar and showing som Lockwoodplayin in Broken Chords
and some cool chords that end whit a backcykling uses Dom9 chords and bluessevenths ending whit a
Minor7 chord a half step down on B, to the p5 (perfect 5).
A simple Boogie whit backcykling in the turnaround while the leadguitar play the octaves. Starting whit a lick in
the ordinary Bluesscale then sidesteppin (outside) Ess arpeggio wich solves into an harmonic E dom.arpeggio.
That starts the next 12 bars. Continues whit some playin in the B Dimscale for the upcoming phrase and ends it
whit a lick in B Wholetonescale. Combinating an Major Bluesscale in A whit the Lydian Dominant scale
(Overtonescale). The next sucession goes in E Super Locrian and makes an enclousere whit some doublestops.
Then back to the rythmmelody, the head of this Blues.
The sound of the lonely track presenting the chords of the head.
The Boogie, the rythmguitar, goes on for one more round while the leadguitar demonstrate the Dim chord moving
upwards in minor triads. The coming turnaround finish this blues off. Advanced Bluestheory presented by me 4 U
- this theory will also work for U in jazz and jazzblues too.
Simplified and Paxomanized.
Regards
Class for study some more advanced scales and doublestops, backcykling whit Dom9ths and bluessevenths.)
"Boogie Label, Heavier Blues Theories"
Welcome, you hound of Blues !!!
In this short tune I demo advanced blues theories and scales easy listening 12 bar Boogie, house of Em7, in
swinging fourths at 145 bmp. Starting whit rythmguitar and showing som Lockwoodplayin in Broken Chords
and some cool chords that end whit a backcykling uses Dom9 chords and bluessevenths ending whit a
Minor7 chord a half step down on B, to the p5 (perfect 5).
A simple Boogie whit backcykling in the turnaround while the leadguitar play the octaves. Starting whit a lick in
the ordinary Bluesscale then sidesteppin (outside) Ess arpeggio wich solves into an harmonic E dom.arpeggio.
That starts the next 12 bars. Continues whit some playin in the B Dimscale for the upcoming phrase and ends it
whit a lick in B Wholetonescale. Combinating an Major Bluesscale in A whit the Lydian Dominant scale
(Overtonescale). The next sucession goes in E Super Locrian and makes an enclousere whit some doublestops.
Then back to the rythmmelody, the head of this Blues.
The sound of the lonely track presenting the chords of the head.
The Boogie, the rythmguitar, goes on for one more round while the leadguitar demonstrate the Dim chord moving
upwards in minor triads. The coming turnaround finish this blues off. Advanced Bluestheory presented by me 4 U
- this theory will also work for U in jazz and jazzblues too.
Simplified and Paxomanized.
Regards
6
Färdiga produktioner / pxm-"DIRTY TOUCH" Feat.Jens Evaldsson (rockin´ the 12 bars "in the pocket")
« skrivet: 02.06.2020, 21:29:07 »
En trad. Bb7 blues12;a i snabb upbeat, triplets med swingfeelin´ - "in the pocket". 
Bjöd in Jens att göra gitarrsolo nr 2. Det blev riktigt skitigt sound och lir.
Vad är då meningen med att göra en blues12a utan reharmoniseringar och med
enbart clichee´r i ordinarie 4/4 ???
Jag tycker att det är så kul och spännande när andra musiker spelar mitt matriel
eller i samma ide´eller gör sin grejj över samma vamp som jag. Det är det bästa
jag vet. Det blir något nytt och annorlunda och oftast mycket bättre än just
mina egna ideér och jag tycker det är jätteintressant.
Melodin och komp går i beats som avslutas med trad. dubbelstops. Spelar i
triplets för att få litet jazzigare och piggare feeling på bluesen som ändå är mer i
swing och låter rockigare än trad. bluesgung. Detta "in the pocket"-beat inspirerat
från Buddy Rich storband som spelade jazzblues på 70-talet. Fast jag arrangerar
för ett litet band då orkester blir för svårt för mig.
Försökte få ljudbilden låta skitig.
För att det inte skulle låta för mycket prydlig 70-talsstorbandsjazz utan mer vild
rock, ösig blues fast med "jazzstorbandsbeatet" kvar. Dist. även på bakgrundssång
och trummor så klart.
Själva grundiden för gitarren kommer från början från Torvund Eivindson´s
fyra teoretiska gitarrövningar som han kallar "Jazzy Touch" i hans PDF om blues.
Jag letade jazzen i övningarna och hittade den först då jag spelade dem i triplets.
Torvund´s ideér presenteras något paxomaniserade först som både lead och
kompgura i en vamp och sedan kommer solo insatserna i de två kommande repriserna
av vampen. Jag kallar denna fil "Dirty Touch".
12;orna ligger i ett trad. AABA schema som utgör vampen för soloinsatserna. Jag
brukar sällan, nästan aldrig sjunga, men här doar jag i bakgrunden på reprisen
i B-sektionen.
Basgången är bara vanliga bluesclicheér då jag inte är bassist. Clicheér är
användbara och jag är inte rädd att använda dem rakt upp och ned utan att göra
något eget av dem då de ger ett välbekant stuk i en ide´som ändå kanske viker
av från den ordinarie jargongen. Här kombininerar jag 3 olika för basgången -
utom för linjen i reprisen på B-sektionen. Den jag har gjort själv. Basgången där
bygger på iden från melodin. För att hålla kvar stuket medan kompgitarren gör
sina cool men ändå liksom bryta av från de övriga repriserna i schemat. Skall låta
litet funkigare storbandsstuksinspirerat är det meningen. Hoppas den baslinjen
fungerar för er, lyckas och gör vampen mer dynamisk och något varierande, en
dimension till att spela solo över, trots att även det är en 12;a i samma takt och
tonart.
Detta är en traditionell vamp (kompmodell/loop) på alla sätt och vis.
Bluesrock.
Det mest intressanta är vad vi gör av den då vi spelar solo tycker jag.
Speciellt då vi är mer än en.
Jag kan inte spela som Jens, som är snabb, med känsla och har talang så jag
försökergöra mitt solo intressant genom litet udda skalor för att vara blues. En
trad Bb7 blues innebär ju att det inte finns några öppna strängar om man spelar
i vanlig stämning. Vid slide är det ju en fördel men för min del är det alltid en
spännande utmaning varje gång Jag leker litet sublimt med svajarmen för att
försöka få in känslan av "bluessevenths" ibland . Från början i samma frekvens
som det dominanta grundackordet med 7;a i barbershop, sägs det. För mitt solo
dock tänkte jag först igenom valen av skalor först, försökte sedan improvisera
med de byggstenarna, men det blev någon omtagning och jag editerade litet på
några ställen. Ibland har jag inte självförtroende att låta det vara.
Jag inleder mitt solo i vanliga bluesskalan i Bb, den samt övertonsskalan
(Lydisk Dominant) i F och tillbaks till ett dominant arpeggio
i Bb. Det mest spännande tycker jag är den lite snabba frasen i
"outside"arpeggiot av A7 som inleder det avslutande, också dominanta,
arpeggiot i hemmet Bb7. Det passar så bra in med sina augumenterade
toner i övergången från övertonsskalan (Lydisk Dominant) i F på väg
tillbaka till tonarten.
När det handlar om dom7 ackord, "bluessevenths", kommer man visserligen
undan med de mesta men detta fanns det alltså en känsla, en spontan tanke
bakom som jag tycker fungerade bra. Ville bara inflika det så att ni förstår
att det inte är noodling ni hör och i stället mer på känsla och skapande i
stunden. Men med medveten tanke och planering inbyggt på något mystiskt
vis i konceptet. Det är en av fördelarna med att spela över en trad. välkänd
progression/ackordsföljd man loopar till en vamp.
Försöker variera solot och hitta en egen rytmik,men ändå hålla enkla genren.
Tyckte att jag lyckades hyfsat denna gång. Sedan hörde jag Jens fil !!!
För mig är det rytmiken och förflyttningarna diagonalt samt snabbheten och
känslan som imponerar stort i hans solo. Jens är en suverän gitarrist, jag som
trodde att han mest var bassist !!! Hans sound här, Jens dist. är ju
störtskön. Denna fil blev jag lycklig av att få höra Artist, konstnär !!!
Det är hursomhelst två coola solon i vitt skilda stilar, som båda klarar av att
hålla intresset uppmärksamt hela tiden och som bägge går att digga
(,hoppas jag. ). Jag tycker att just detta gör det till en spännande blues
som rockar på bra trots att vampen som sagt är väldigt traditionell och utan
några som helst reharmoniseringar. Hoppas ändock på att även den har själ
och är egen liksom ljudbilden/mixen och mastern.
"Dirty Touch" är mixad i lurar men jag har f t bara en monitor. Därför bifogar
jag en monofil då jag är osäker på hur stereofilen låter.
Nu låter vi musiken tala i stället för att höra på mitt dravel.
Nå, rockar vi, jag & Jens, eller ???
mvh
Bjöd in Jens att göra gitarrsolo nr 2. Det blev riktigt skitigt sound och lir.
Vad är då meningen med att göra en blues12a utan reharmoniseringar och med
enbart clichee´r i ordinarie 4/4 ???
Jag tycker att det är så kul och spännande när andra musiker spelar mitt matriel
eller i samma ide´eller gör sin grejj över samma vamp som jag. Det är det bästa
jag vet.
Det blir något nytt och annorlunda och oftast mycket bättre än just mina egna ideér och jag tycker det är jätteintressant.
Melodin och komp går i beats som avslutas med trad. dubbelstops. Spelar i
triplets för att få litet jazzigare och piggare feeling på bluesen som ändå är mer i
swing och låter rockigare än trad. bluesgung. Detta "in the pocket"-beat inspirerat
från Buddy Rich storband som spelade jazzblues på 70-talet. Fast jag arrangerar
för ett litet band då orkester blir för svårt för mig.
Försökte få ljudbilden låta skitig.
För att det inte skulle låta för mycket prydlig 70-talsstorbandsjazz utan mer vild
rock, ösig blues fast med "jazzstorbandsbeatet" kvar. Dist. även på bakgrundssång
och trummor så klart.
&index=12&t=2s
Själva grundiden för gitarren kommer från början från Torvund Eivindson´s
fyra teoretiska gitarrövningar som han kallar "Jazzy Touch" i hans PDF om blues.
Jag letade jazzen i övningarna och hittade den först då jag spelade dem i triplets.
Torvund´s ideér presenteras något paxomaniserade först som både lead och
kompgura i en vamp och sedan kommer solo insatserna i de två kommande repriserna
av vampen. Jag kallar denna fil "Dirty Touch".
12;orna ligger i ett trad. AABA schema som utgör vampen för soloinsatserna. Jag
brukar sällan, nästan aldrig sjunga, men här doar jag i bakgrunden på reprisen
i B-sektionen.
Basgången är bara vanliga bluesclicheér då jag inte är bassist. Clicheér är
användbara och jag är inte rädd att använda dem rakt upp och ned utan att göra
något eget av dem då de ger ett välbekant stuk i en ide´som ändå kanske viker
av från den ordinarie jargongen. Här kombininerar jag 3 olika för basgången -
utom för linjen i reprisen på B-sektionen. Den jag har gjort själv. Basgången där
bygger på iden från melodin. För att hålla kvar stuket medan kompgitarren gör
sina cool men ändå liksom bryta av från de övriga repriserna i schemat. Skall låta
litet funkigare storbandsstuksinspirerat är det meningen.
Hoppas den baslinjen fungerar för er, lyckas och gör vampen mer dynamisk och något varierande, en
dimension till att spela solo över, trots att även det är en 12;a i samma takt och
tonart.
Detta är en traditionell vamp (kompmodell/loop) på alla sätt och vis.
Bluesrock.
Det mest intressanta är vad vi gör av den då vi spelar solo tycker jag.
Speciellt då vi är mer än en.
Jag kan inte spela som Jens, som är snabb, med känsla och har talang så jag
försökergöra mitt solo intressant genom litet udda skalor för att vara blues. En
trad Bb7 blues innebär ju att det inte finns några öppna strängar om man spelar
i vanlig stämning. Vid slide är det ju en fördel men för min del är det alltid en
spännande utmaning varje gång Jag leker litet sublimt med svajarmen för att
försöka få in känslan av "bluessevenths" ibland . Från början i samma frekvens
som det dominanta grundackordet med 7;a i barbershop, sägs det. För mitt solo
dock tänkte jag först igenom valen av skalor först, försökte sedan improvisera
med de byggstenarna, men det blev någon omtagning och jag editerade litet på
några ställen. Ibland har jag inte självförtroende att låta det vara.
Jag inleder mitt solo i vanliga bluesskalan i Bb, den samt övertonsskalan
(Lydisk Dominant) i F och tillbaks till ett dominant arpeggio
i Bb. Det mest spännande tycker jag är den lite snabba frasen i
"outside"arpeggiot av A7 som inleder det avslutande, också dominanta,
arpeggiot i hemmet Bb7. Det passar så bra in med sina augumenterade
toner i övergången från övertonsskalan (Lydisk Dominant) i F på väg
tillbaka till tonarten.
När det handlar om dom7 ackord, "bluessevenths", kommer man visserligen
undan med de mesta men detta fanns det alltså en känsla, en spontan tanke
bakom som jag tycker fungerade bra. Ville bara inflika det så att ni förstår
att det inte är noodling ni hör och i stället mer på känsla och skapande i
stunden. Men med medveten tanke och planering inbyggt på något mystiskt
vis i konceptet. Det är en av fördelarna med att spela över en trad. välkänd
progression/ackordsföljd man loopar till en vamp.
Försöker variera solot och hitta en egen rytmik,men ändå hålla enkla genren.
Tyckte att jag lyckades hyfsat denna gång. Sedan hörde jag Jens fil !!!
För mig är det rytmiken och förflyttningarna diagonalt samt snabbheten och
känslan som imponerar stort i hans solo. Jens är en suverän gitarrist, jag som
trodde att han mest var bassist !!!
Hans sound här, Jens dist. är ju störtskön. Denna fil blev jag lycklig av att få höra
Artist, konstnär !!!Det är hursomhelst två coola solon i vitt skilda stilar, som båda klarar av att
hålla intresset uppmärksamt hela tiden och som bägge går att digga
(,hoppas jag.
). Jag tycker att just detta gör det till en spännande blues som rockar på bra trots att vampen som sagt är väldigt traditionell och utan
några som helst reharmoniseringar. Hoppas ändock på att även den har själ
och är egen liksom ljudbilden/mixen och mastern.
"Dirty Touch" är mixad i lurar men jag har f t bara en monitor. Därför bifogar
jag en monofil då jag är osäker på hur stereofilen låter.
Nu låter vi musiken tala i stället för att höra på mitt dravel.
Nå, rockar vi, jag & Jens, eller ???
mvh
7
Studio, produktion och övrigt / Rösta fram mitt album i Rockbjörnen 2020 !!! :)
« skrivet: 29.04.2020, 16:59:25 »
Rösta på mitt album - Johan Paxom, ! <3 My Sister & My Brother - som "Årets Genombrott" i Rockbjörnen 2020. Tackar så mycket !!! <3
mvh
mvh
9
Färdiga produktioner / pxm & J.Evaldsson - "A Fabulous Idea"
« skrivet: 27.04.2020, 01:21:59 »
En ide som urprungligen bygger på en tempo/arpeggio övning i G-dur som
växte fram till en cool låt där Jens basgång ger liv åt kompositionen.
För att ungå att det lät glättigt fick därför solot och sångslingan
(som är likadana, nästan,) gå i Emoll då, såklart.
Jag sjunger på den här vilket jag nästan aldrig någonsin brukar göra !!!
Hoppas att ni gillar vår låt !!!
Skriv en rad och berätta om vad ni tyckte,,,,,,,
Johan & Jens.
växte fram till en cool låt där Jens basgång ger liv åt kompositionen.
För att ungå att det lät glättigt fick därför solot och sångslingan
(som är likadana, nästan,) gå i Emoll då, såklart.
Jag sjunger
på den här vilket jag nästan aldrig någonsin brukar göra !!!Hoppas att ni gillar vår låt !!!
Skriv en rad och berätta om vad ni tyckte,,,,,,,
Johan & Jens.
10
Studio, produktion och övrigt / God Jul önskar pxm.
« skrivet: 21.12.2019, 01:37:35 »
GOD JUL !!! <3
(16takters rockblues. Kompositör okänd.)
önskar
pxm
(16takters rockblues. Kompositör okänd.)
önskar
pxm
11
Färdiga produktioner / pxm - "JUST THAT."3 inviduella spår med gitarrer gör denna rockblues.
« skrivet: 15.12.2019, 20:11:51 »
En cool och (föhoppningsvis) orginell blues12a i Em som
rullar på i 5 repriser. 4/4, 120 bmp.
3 inviduella spår med gitarrer gör denna rockblues.
Njae, i andra reprisen dubbar den ena gitarren kompet.
Visst levererar Hyperionmickarna ett klart och prydligt
sound ??
mvh
rullar på i 5 repriser. 4/4, 120 bmp.
3 inviduella spår med gitarrer gör denna rockblues.
Njae, i andra reprisen dubbar den ena gitarren kompet.
Visst levererar Hyperionmickarna ett klart och prydligt
sound ??
mvh
12
Färdiga produktioner / pxm - "Paxpm´ Etude i"
« skrivet: 10.12.2019, 01:37:13 »
En etude i Am jag tycker blev okey.
Kanske litet otight.
"An short etude I came up whit last
night, wich presents the ordinary minor
scale in linear way, pedaltones, eights
and triplets in 4/4 and every scaletones
4th or p5 depending. Not so very tight,
not the best guitarsound but I´ll hope
U get the idea for this guitarexersise.
Do U think it can be useful as an
etude ???"
mvh
Kanske litet otight.
"An short etude I came up whit last
night, wich presents the ordinary minor
scale in linear way, pedaltones, eights
and triplets in 4/4 and every scaletones
4th or p5 depending. Not so very tight,
not the best guitarsound but I´ll hope
U get the idea for this guitarexersise.
Do U think it can be useful as an etude ???"
mvh
13
Studio, produktion och övrigt / Citronolja ???
« skrivet: 29.11.2019, 03:07:56 »
Hej !!!
Jag undrar om jag ka använda citronolja
till en rostad oljad hals i lönn ???
mvh
Jag undrar om jag ka använda citronolja
till en rostad oljad hals i lönn ???
mvh
14
Studio, produktion och övrigt / pxm - Miun nya gura
« skrivet: 24.11.2019, 06:19:04 »"317831AZ är resultatet av flera års testande, med många av världens bästa gitarrister som testpiloter, med målet ta fram den ultimata players player gitarren. Alltså ett extremt välljudande, lättspelat och stabilt instrument som man skall kunna spela i princip alla stilar av musik med. Rostade/bakade lönnhalsar för att det skall vara stabila hur man än turnerar runt planeten och var man än spelar. Rostfria band för att göra dem nästan outslitliga och kännas smooth och välputsade hur mycket man än spelar.
Ett perfekt fungerande stall med ett armfäste som inte glappar hur mycket du än sliter och drar i det. Och allt detta med “TON” skrivet i pannan, Inget specs i världen betyder något om det inte låter fantastiskt bra, och det gör det här, det låter bättre än fantastiskt.
Serien finns i två versioner med 24 eller 22 bands halsar. 24 bands versionerna med HH pickup konfiguration och 22 med HSS.
AZ halsen är en modern hals med vad Ibanez kallar oval C profil. En 1 bits Premium hals i rostad/bakad lönn. Träet rostas i en vacuum ugn vilket driver ut all vätska och kåda ur träet, vilket gör det extremt stabilt om nästan helt okänsligt för väder och luftfuktighet. Ljudmässigt gör det att träet beter sig som gammalt och torrt trä, mer resonas, sustain och ton. Detta är samma rosted teknik som funnits på marknaden i några år nu (vilket skiljer sig från den S-TECH rostning som Prestige versionerna har).Gitarren sjunger på ett helt annat sätt än motsvarande obehandlat trä och är flera gånger stabilare. Halsen är slutligen behandlad med olja vilket ger gitarren en väl inspelad träkänsla, glöm klippig lack att fastna i.
Halsprofil.
Ibanez kallar halsen AZ oval C, vilket beskriver den rätt exakt.C med lite mer axlar skulle också passa bra. Den är kännbart tjockare än hur Ibanez oftast har sina halsar, men för den skull inte fet eller klumpig. 20.5mm vid första band och 22.5 vid band 12. Den känns modern och tillgänglig samtidigt som den känns traditionell och familjär. Greppbrädans radius är en perfekt kompromiss för att vara perfekt både för ackord och solospel. Övergång mellan greppbräda och hals är mjukt avrundad kallat “rolled fretboard edges” vilket ger en väldigt smooth och inspelad känsla.
Kroppen.
Kroppen är designad för att vara komfortabel och utan vassa kanter för att man båda skall kunna stå eller sitta och spela i timmar i sträck. Avrundingen på kanterna är mjukare på baksidan än på framsidan. Halsen möter kroppen med Ibanez nya Super All Access Neck Joint, vilket är en vidareutveckling av deras väl beprövade All Access Neck Joint.SAANJ gör att hela halsen är extremt tillgänglig utan att man snott för mycket trä och börjat inverka negativt på tonen.
Seymour Duncan Hyperion Pickups
Hyperion är en mick framtagen i sammarbete med Marciela “MJ” Juarez hos Seymour Duncan. En tjej som varit Employee no.2 som Seymours högerhand sen 1976. Hon har bland annat gjort mickar till Eddie Van Halen, Jeff Beck, David Gimour, Slash, Joe Bonamassa, bara för att nämna några. En mick med moderat output och Alnico5 magneter. En tydlig, dynamisk mick med bra separation och en klar pick-attack. Mycket bra balans mellan strängarna så låga toner är tydliga och höga varma och fylliga. Mickar är kopplade på en dyna-MIX 10 switch med en extra wAlter switch. Det ger väldigt många användbara, trovärdiga, ljud från allt till humbucker till singlecoil.
Ibanez T1502 Tremolo
Stallet är en vidareutveckling av GOTOH 510, ett av väldens populäraste icke låsbara stall. Ibanez tänkte “är detta det bästa som finns eller går det att förbättra?”, och det gjorde det. T1502 är baserat på 510an och byggt av GOTOH, alltså modern 2 pivot style med låsbara studs. Uppdateringarna är bland annat en bättre, och helt glappfri, armfäste (snapp in med justerbart tryck. Armen kan bytas mot Ibanez Ultra Lite svajarm).T1502 har samma stringspacing som 510 narrow, 10.5mm isf 10.8mm.
GOTOH H.A.P-M machine heads
Stämskruvarna är GOTOH MAGNUM LOCK vilket är top of the line låsbara stämskruvar med höjdjusterbara strängstolpar (så att man kan få perfekt strängtryck över sadeln för optimal sustain och ton).
Mickkoppling kallas Ibanez Dyna-MIX och ihop med deras Alter switch kan man komma åt extremt många användbara ljud. Ett helt fantastiskt micksystem och makalöst bra mickar."
(saxat från beskrivningen från Uppsala Instrumentverkstad.)
15
Studio, produktion och övrigt / pxm - jag älskar den här låtenZbigniew Seifert - Turbulent Plover Sunlight Man
« skrivet: 24.11.2019, 06:13:33 »Helt underbar fusion. jag älskar den här låten
och vill bara dela den.
mvh
16
Färdiga produktioner / pxm - "SONG FOR LITTLE NELLY."
« skrivet: 19.11.2019, 14:04:10 »
Litet jazzrockfusion !!!
Grunden är en vanlig blues 12a i Gdur som jag reharmoniserat.
Det är riktigt coola progressioner jag klämt till med här, inner
voicings och backcykling bl a. Härliga ackord.
Basgången spelar dock bara blueslinecliches och håller sig till 12an
strikt för att det skall bli enklare att orientera sig i låten och göra
den mer lättlyssnad.
Trummorna är loopar från Yamahas bibliotek som jag klippt och
klistrat.
Succesionen/melodi går i D arpeggios, kromatik och i dimskalan. Så
använder jag även Paul Gilberts mixlydiska penta. Det hela ger ett
litet Mixolydiskt sound som låter väldigt mycket fusion tycker jag.
Det här är första inspelningen med min nya gitarr, en Ibanez med
Gotho 514 stall (svaj) och Seymour Duncan Hyperionmickar av samma
kvinna som designade Eddi Van Halens mickar. Låter bra som fan tycker
jag och den är rolig att spela på. En mycket fin och bra och klok gitarr
som går att använda till det mesta.
Halsen är rostad för att den skall vara litet hårdare. Kroppen är lätt.
Mixad och mastrad i Studio One. Hoppas att mixen sitter, jag har f t
inga monitors och den är mixad i lurar.
Jag är väldigt nöjd med den här filen och tror att det kan vara en av
de bästa mixar jag någonsin spelat in.
Hoppas att ni gillar den.
mvh
Grunden är en vanlig blues 12a i Gdur som jag reharmoniserat.
Det är riktigt coola progressioner jag klämt till med här, inner
voicings och backcykling bl a. Härliga ackord.
Basgången spelar dock bara blueslinecliches och håller sig till 12an
strikt för att det skall bli enklare att orientera sig i låten och göra
den mer lättlyssnad.
Trummorna är loopar från Yamahas bibliotek som jag klippt och
klistrat.
Succesionen/melodi går i D arpeggios, kromatik och i dimskalan. Så
använder jag även Paul Gilberts mixlydiska penta. Det hela ger ett
litet Mixolydiskt sound som låter väldigt mycket fusion tycker jag.
Det här är första inspelningen med min nya gitarr, en Ibanez med
Gotho 514 stall (svaj) och Seymour Duncan Hyperionmickar av samma
kvinna som designade Eddi Van Halens mickar. Låter bra som fan tycker
jag och den är rolig att spela på. En mycket fin och bra och klok gitarr
som går att använda till det mesta.
Halsen är rostad för att den skall vara litet hårdare. Kroppen är lätt.
Mixad och mastrad i Studio One. Hoppas att mixen sitter, jag har f t
inga monitors och den är mixad i lurar.
Jag är väldigt nöjd med den här filen och tror att det kan vara en av
de bästa mixar jag någonsin spelat in.
Hoppas att ni gillar den.
mvh
17
Demolåtar / pxm - "Koifish, Hardbop"
« skrivet: 17.10.2019, 02:48:52 »
Hej vänner !!!
Jag har spelat in ett hardbop komp. Med ett solo över 2 repriser !!!
Jag kan inte spela bas så det fick bli arpeggios på basen istället för
walkinbass.
Ackorden/vampen är ett vanlig jazzbluesskelett. Men ackorden är
rotlösa, det finns ingen bas/grundton i dem. Ackorden tangerar beat
2 och 4 i 4/4. För att det skall bli en litet swingkänsla och för att bop
fungerar så.
Man boppar de skalorna nedåt och placerar alltid boptonerna på
upstrikes.
Leadgitarren spelar bebop skalor, oftast en Mixolydisk skala med
en tillagd #7 och ibland även med en tillagd b4.
Skalorna tilllåter alltså en viss kromatik som gör att fraserna blir
längre. Man boppar i 8;ondelar.
Bebop och Hardbop är spännande och jääterolig att försöka spela in.
Det är en spännande form att spela jazz och jazzblues tycker jag.
mvh
Jag har spelat in ett hardbop komp. Med ett solo över 2 repriser !!!
Jag kan inte spela bas så det fick bli arpeggios på basen istället för
walkinbass.
Ackorden/vampen är ett vanlig jazzbluesskelett. Men ackorden är
rotlösa, det finns ingen bas/grundton i dem. Ackorden tangerar beat
2 och 4 i 4/4. För att det skall bli en litet swingkänsla och för att bop
fungerar så.
Man boppar de skalorna nedåt och placerar alltid boptonerna på
upstrikes.
Leadgitarren spelar bebop skalor, oftast en Mixolydisk skala med
en tillagd #7 och ibland även med en tillagd b4.
Skalorna tilllåter alltså en viss kromatik som gör att fraserna blir
längre. Man boppar i 8;ondelar.
Bebop och Hardbop är spännande och jääterolig att försöka spela in.
Det är en spännande form att spela jazz och jazzblues tycker jag.
mvh
18
Demolåtar / pxm - "Blues 17 Mixdown."
« skrivet: 06.10.2019, 01:19:56 »
Hej !!!
Mixad i hörlurar.
mvh
Mixad i hörlurar.
mvh
19
Demolåtar / pxm - "Elin Carina´s Serendipity, Original Blues"
« skrivet: 23.09.2019, 21:03:25 »
"Elin Carina´s Serendipity, Original Blues."
(Elin Carina´s Serendipity, Original Blues av Johan Paxom, 2019)
//
Serendipitet
"(formellt) Förmågan att göra lyckliga upptäckter av en slump utan att egentligen leta, eller då man letar efter något annat; förekomsten av sådana upptäckter. “(Wictionary)
Jazzfusion
"Fusion är en sammanslagning av en eller flera andra musikgenrer, till exempel jazz blandad med rock blir jazzrock. Ett exempel på fusion som blandar jazz med andra genrer, som förutom rock kan vara exempelvis funk, rhythm and blues, världsmusik eller etno." (Wikipedia)
Modal Jazz
"is jazz that makes use of musical modes often modulating between them nstead of relying on one tonal center. In bebop as well as in hard bop, Bopmusicians use chords to provide the background for solos. A song starts out with a theme that introduces a series of chords for the solos. These chords repeat throughout the whole song, while the soloists play new, improvised themes over the repeated chord progression." (Wikipedia)
//
Hej !!!
Jag tycker att blues i rockjazzfusionstil är jätteroligt. Det har alla iingredienser som är utmanande och spännande och som ställer litet krav, även på den som lyssnar. För mig är det viktigt att bli förstådd,att lyssnare förstår ungefär vad jag försöker att skapa och att kanske skänka lyssnaren en ny insikt. Jag ser musik som en konst där man hela tiden måste försöka förstå vad man diggar. och vad artisterna egentligen försöker göra. vill förmedla. Jag tycker det är bäst när musiker som är långt bättre på musik och sitt instrument än vad jag är spelar in mina ideer och låtar. Om de förstått min mening med musiken och det brukar bli långt bättre alster än de jag åstadkommer. Det är roligt att lyssna på och det är skönt att bli förstådd.
Jag skall berätta litet allmänt vad som försigår i mitt huvud när jag komponerade denna blues. För att presentera denna konstform och öka förståelsen i ämnet.
Här kommer ett försök till en avskalad gitarrblues, (en rockjazzfusion.)
2 spår med min PRS 245 SE. Den ger ett klart och fint ljud.
1 basspår. Min bas är en Yamaha med aktiva mickar.
Kopplade in instrumenten direkt i ljudkortet och processade filerna i Studio One.
I den här bluesen finns det mycket att upptäcka, därav namnet. Nästan som en etyd. Filen är oxå döpt efter Elin Carina, Plinka. Hon är en begåvning och hon brukar fånga upp mina projekt att göra något vettigt av. Hon är en av de musiker som jag respekterar. Plinka har köpt en Hagströms Ultra Swede, med splittbara mickar och det hade varit spännande om hon ville vara med att spela gitarr i detta projekt. Men tyvärr är det tidsbrist. Jag hade henne i åtanke när jag gjorde den här bluesen så den är tillägnad henne. Jag hoppas att hon gillar den. Det är en spännande konstform.
Rockjazzfusion då rythmgitarren spelar en jazzblues och för att den går i raka 8-delar. Basen vandrar inte, man kan säga att den är statisk. Just avsaknaden av swing men ändå i 4/4 brukar vara en klar rockfusionizer. De allra flesta jazzlåtar är blues12or men de är reharmoniserade nästan så att man inte känner igen blues12an. Mr. PC, Girls next door och The Chickin är exempel på kända blues12or inom jazz och fusionmusiken. Inom bebop är det nästan uteslutande hårt reharmoniserade blues12or som spelas väldigt snabbt.
Det är väldigt sällan jag spelar blues i dur. Här blev det en riktigt spännande reharmonisering av skelettet som i grunden är en jazz-blues i F. Det blev spännande ackordsföljd och kadenserna låter naturlig och hemma i progressionen tycker jag. Svår stringskipping med dubbelstops i turnarounden. Leadgitarren spelar raking, främst i sista repris i solodelen men även på ett ställe i versen. Detta istället för targeting då man närmar sig måltonen ett helt tonsteg ovanifrån eller ett halvt tonsteg och upp till måltonen. Raking ersätter även synkoper då ingen trumfil finns.Tonarten F (precis som Bb) ger inte möjligheter till öppna strängar. Så denna blues har sina tekniska svårigheter.
F7-Bb7-F7-F7b5
Bb7-Bm7-5
F7-Bb7-Gb7-G7b9
(F7-D7)(-G7-C7)
Som ni ser är progressionen en enkel jazzblues. Valde att använda blues sevenths. Jag reharmoniserade skelettet till progressionen ovan men de första 7 takterna är standatd. Vampen ger en fin ii-I och i slutet av turnarounden en fin ii-V7-I som löser sig i reprisens/12ans första ackord. Just ii-V7-I är ju atypisk för jazz. Även John Coltranes berömda "backdoor progression" finns med. Mer jazz än så här finns inte även om bebop;en hade svåra och häftiga reharmoniserade blues12;or. Som vamp i jazzblues fungerar dock min reharmoniserade 12a utmärkt. Harmonilära, inversioner, substitut, modal interchange, ja reharmoniseringsmetoder behövs här för att skapa en spännande progression, en blues12a som låter bra, som sitter samman. Här skapas ramverket.
Att hitta skalor till en sådan vamp är svårt då ingen av kyrkotonarterna går att använda. Man får se till andra skalor eller spela linjärt, spela arpeggios. Till verserna använder jag en trad. japansk skala med 10 toner. Den tilllåter litet kromatik och går att boppa, precis som man gör med någon av bop-skalorna., (där man spelar i 8-delar och placerarboptonen/passingnote alltid på upbeat.) Det gör att den låter väldigt mycket jazz och det är min favoritskala även om jag inte använder den så ofta. Skalan i fråga heter Thaishikicho. I solodelen/improvisationen (över blues12an) byter jag ändå skala till en Mixolydisk pentatonisk som innehålller rätt toner även om en vanlig Mixolidisk skala i sig inte går att använda. till den här blues12;an. Då har jag begränsat mig till 5 toner, och det blir inte så svårt att hålla sig innanför det ramverket progressionen / blues12an ger . Mindre chans att göra bort sig då man skall improviseraoch skapa i stunden, i ögonblickets omedelbara invigelse.. Så denna blues har även sina teoretiska svårigheter.
Jag tror att jag lyckats presentera 12an (kompmodellen), tonarten, turnarounden, melodin och solo på ett begripligt vis. Även om denna blues kanske kräver litet av lyssnaren och jag hoppas det är värt det.
Det är i alla fall vad jag hoppas på och det som känns som målet med denna fil.
I vänster kanal;
En riktigt coolt reharmoniserad blues12a i F-dur, med en annorlunda turnaround. I turnarounden ligger det mollterser fast på upbeat och jag hoppas det skall fungera och att man uppfattar dem som passingnotes p g a den placeringen då ju detta är en durblues. Turnarounden fungerar även som bluesens head. Kompet ger en intressant vamp tycker jag. En fras i dimskalan kom med oxå.
I mittenspåret;
Basen mal på i raka 8-delar med samma fras hela tiden. Inspirerat av pedalton och jazzkontrapunkt. Den går i Fm bluesskala så jag hoppar så klart över att spela tersen och toner som skulle vilja vandra till den. Det blir enklare lyssning med ett rythmspår tycker jag och basen förstärker den jazziga känslan. Bas, trummor och keyboard är inte mittgebit egentligen och inte heller arr för stora band. Jag håller mig till gitarrerna men eftersom jag nu ändå spelat in ett basspår så,,,
I höger kanal;
Melodin/succesionen spelas i A# Thaishikicho, trad. skala med 10 toner från Japan, och solot i mitten går i en C Mixolydisk penta. En riktigt bra skala för blues, den låter blues åt det jazziga hållet. På ett ställe gör jag en citing av Pat Metheny och spelar en fras från hans funkjazzblues "Girls next Door". Pat Metheny är en av mina stora idoler så det känns inte konstigt att hedra honom med en citing. Bl a Paul Gilbert använder den Mixolydiska pentan.
Och vips så har vi en alldeles egen och orginell blues som ingen annan har spelat blues tidigare. Superhäftigt. Om någon förstår den och hör den, uppskattar konstformen, om jag kan nå fram - då känner jag mig lycklig.
Antagligen låter min fil för djävligt och är utan struktur, som vanligt !!!
mvh
Johan Paxom, Gävle, 2019
(Elin Carina´s Serendipity, Original Blues av Johan Paxom, 2019)
//
Serendipitet
"(formellt) Förmågan att göra lyckliga upptäckter av en slump utan att egentligen leta, eller då man letar efter något annat; förekomsten av sådana upptäckter. “(Wictionary)
Jazzfusion
"Fusion är en sammanslagning av en eller flera andra musikgenrer, till exempel jazz blandad med rock blir jazzrock. Ett exempel på fusion som blandar jazz med andra genrer, som förutom rock kan vara exempelvis funk, rhythm and blues, världsmusik eller etno." (Wikipedia)
Modal Jazz
"is jazz that makes use of musical modes often modulating between them nstead of relying on one tonal center. In bebop as well as in hard bop, Bopmusicians use chords to provide the background for solos. A song starts out with a theme that introduces a series of chords for the solos. These chords repeat throughout the whole song, while the soloists play new, improvised themes over the repeated chord progression." (Wikipedia)
//
Hej !!!
Jag tycker att blues i rockjazzfusionstil är jätteroligt. Det har alla iingredienser som är utmanande och spännande och som ställer litet krav, även på den som lyssnar. För mig är det viktigt att bli förstådd,att lyssnare förstår ungefär vad jag försöker att skapa och att kanske skänka lyssnaren en ny insikt. Jag ser musik som en konst där man hela tiden måste försöka förstå vad man diggar. och vad artisterna egentligen försöker göra. vill förmedla. Jag tycker det är bäst när musiker som är långt bättre på musik och sitt instrument än vad jag är spelar in mina ideer och låtar. Om de förstått min mening med musiken och det brukar bli långt bättre alster än de jag åstadkommer. Det är roligt att lyssna på och det är skönt att bli förstådd.
Jag skall berätta litet allmänt vad som försigår i mitt huvud när jag komponerade denna blues. För att presentera denna konstform och öka förståelsen i ämnet.
Här kommer ett försök till en avskalad gitarrblues, (en rockjazzfusion.)
2 spår med min PRS 245 SE. Den ger ett klart och fint ljud.
1 basspår. Min bas är en Yamaha med aktiva mickar.
Kopplade in instrumenten direkt i ljudkortet och processade filerna i Studio One.
I den här bluesen finns det mycket att upptäcka, därav namnet. Nästan som en etyd. Filen är oxå döpt efter Elin Carina, Plinka. Hon är en begåvning och hon brukar fånga upp mina projekt att göra något vettigt av. Hon är en av de musiker som jag respekterar. Plinka har köpt en Hagströms Ultra Swede, med splittbara mickar och det hade varit spännande om hon ville vara med att spela gitarr i detta projekt. Men tyvärr är det tidsbrist. Jag hade henne i åtanke när jag gjorde den här bluesen så den är tillägnad henne. Jag hoppas att hon gillar den. Det är en spännande konstform.
Rockjazzfusion då rythmgitarren spelar en jazzblues och för att den går i raka 8-delar. Basen vandrar inte, man kan säga att den är statisk. Just avsaknaden av swing men ändå i 4/4 brukar vara en klar rockfusionizer. De allra flesta jazzlåtar är blues12or men de är reharmoniserade nästan så att man inte känner igen blues12an. Mr. PC, Girls next door och The Chickin är exempel på kända blues12or inom jazz och fusionmusiken. Inom bebop är det nästan uteslutande hårt reharmoniserade blues12or som spelas väldigt snabbt.
Det är väldigt sällan jag spelar blues i dur. Här blev det en riktigt spännande reharmonisering av skelettet som i grunden är en jazz-blues i F. Det blev spännande ackordsföljd och kadenserna låter naturlig och hemma i progressionen tycker jag. Svår stringskipping med dubbelstops i turnarounden. Leadgitarren spelar raking, främst i sista repris i solodelen men även på ett ställe i versen. Detta istället för targeting då man närmar sig måltonen ett helt tonsteg ovanifrån eller ett halvt tonsteg och upp till måltonen. Raking ersätter även synkoper då ingen trumfil finns.Tonarten F (precis som Bb) ger inte möjligheter till öppna strängar. Så denna blues har sina tekniska svårigheter.
F7-Bb7-F7-F7b5
Bb7-Bm7-5
F7-Bb7-Gb7-G7b9
(F7-D7)(-G7-C7)
Som ni ser är progressionen en enkel jazzblues. Valde att använda blues sevenths. Jag reharmoniserade skelettet till progressionen ovan men de första 7 takterna är standatd. Vampen ger en fin ii-I och i slutet av turnarounden en fin ii-V7-I som löser sig i reprisens/12ans första ackord. Just ii-V7-I är ju atypisk för jazz. Även John Coltranes berömda "backdoor progression" finns med. Mer jazz än så här finns inte även om bebop;en hade svåra och häftiga reharmoniserade blues12;or. Som vamp i jazzblues fungerar dock min reharmoniserade 12a utmärkt. Harmonilära, inversioner, substitut, modal interchange, ja reharmoniseringsmetoder behövs här för att skapa en spännande progression, en blues12a som låter bra, som sitter samman. Här skapas ramverket.
Att hitta skalor till en sådan vamp är svårt då ingen av kyrkotonarterna går att använda. Man får se till andra skalor eller spela linjärt, spela arpeggios. Till verserna använder jag en trad. japansk skala med 10 toner. Den tilllåter litet kromatik och går att boppa, precis som man gör med någon av bop-skalorna., (där man spelar i 8-delar och placerarboptonen/passingnote alltid på upbeat.) Det gör att den låter väldigt mycket jazz och det är min favoritskala även om jag inte använder den så ofta. Skalan i fråga heter Thaishikicho. I solodelen/improvisationen (över blues12an) byter jag ändå skala till en Mixolydisk pentatonisk som innehålller rätt toner även om en vanlig Mixolidisk skala i sig inte går att använda. till den här blues12;an. Då har jag begränsat mig till 5 toner, och det blir inte så svårt att hålla sig innanför det ramverket progressionen / blues12an ger . Mindre chans att göra bort sig då man skall improviseraoch skapa i stunden, i ögonblickets omedelbara invigelse.. Så denna blues har även sina teoretiska svårigheter.
Jag tror att jag lyckats presentera 12an (kompmodellen), tonarten, turnarounden, melodin och solo på ett begripligt vis. Även om denna blues kanske kräver litet av lyssnaren och jag hoppas det är värt det.
Det är i alla fall vad jag hoppas på och det som känns som målet med denna fil.
I vänster kanal;
En riktigt coolt reharmoniserad blues12a i F-dur, med en annorlunda turnaround. I turnarounden ligger det mollterser fast på upbeat och jag hoppas det skall fungera och att man uppfattar dem som passingnotes p g a den placeringen då ju detta är en durblues. Turnarounden fungerar även som bluesens head. Kompet ger en intressant vamp tycker jag. En fras i dimskalan kom med oxå.
I mittenspåret;
Basen mal på i raka 8-delar med samma fras hela tiden. Inspirerat av pedalton och jazzkontrapunkt. Den går i Fm bluesskala så jag hoppar så klart över att spela tersen och toner som skulle vilja vandra till den. Det blir enklare lyssning med ett rythmspår tycker jag och basen förstärker den jazziga känslan. Bas, trummor och keyboard är inte mittgebit egentligen och inte heller arr för stora band. Jag håller mig till gitarrerna men eftersom jag nu ändå spelat in ett basspår så,,,
I höger kanal;
Melodin/succesionen spelas i A# Thaishikicho, trad. skala med 10 toner från Japan, och solot i mitten går i en C Mixolydisk penta. En riktigt bra skala för blues, den låter blues åt det jazziga hållet. På ett ställe gör jag en citing av Pat Metheny och spelar en fras från hans funkjazzblues "Girls next Door". Pat Metheny är en av mina stora idoler så det känns inte konstigt att hedra honom med en citing. Bl a Paul Gilbert använder den Mixolydiska pentan.
Och vips så har vi en alldeles egen och orginell blues som ingen annan har spelat blues tidigare. Superhäftigt. Om någon förstår den och hör den, uppskattar konstformen, om jag kan nå fram - då känner jag mig lycklig.
Antagligen låter min fil för djävligt och är utan struktur, som vanligt !!!
mvh
Johan Paxom, Gävle, 2019
20
Färdiga produktioner / pxm - "The Blues Mixdown."
« skrivet: 20.08.2019, 10:26:03 »
Spelade in den här med bas och gitarr pluggad rakt in i ljudkortet. Inga effekter är
pålagda mer än en eq på masterbussen.
Min vän Peo har mixat och mastrat.
Denna blues är tänkt att vara första spåret på ett singelalbum.
Njuter så av soundet som P90 på min Pacifica levererar. Basen har aktiva mickar.
Congas är REX-loopar.
Inga konstigheter utan en rak 12 takters i E och i 120 bmp 4/4. Så där enkelt och
rakt på. En avskalad minimalistisk blues.
Hoppas att ni gillar den här, den är jätterolig och enkel att spela, bara bluesskalan.
Är inte helt nöjd med improvisationsdelen men det får vara så, det hörs att det är
impro med litet noodling emellan åt, trevande. Basen och congas spelar en så
skön vamp.
jag är ganska nöjd. Nu återstår det att se vad ni tycker.
mvh
pålagda mer än en eq på masterbussen.
Min vän Peo har mixat och mastrat.
Denna blues är tänkt att vara första spåret på ett singelalbum.
Njuter så av soundet som P90 på min Pacifica levererar. Basen har aktiva mickar.
Congas är REX-loopar.
Inga konstigheter utan en rak 12 takters i E och i 120 bmp 4/4. Så där enkelt och
rakt på. En avskalad minimalistisk blues.
Hoppas att ni gillar den här, den är jätterolig och enkel att spela, bara bluesskalan.
Är inte helt nöjd med improvisationsdelen men det får vara så, det hörs att det är
impro med litet noodling emellan åt, trevande.
Basen och congas spelar en så skön vamp.
jag är ganska nöjd. Nu återstår det att se vad ni tycker.
mvh
21
Demolåtar / pxm - "HOPE." (Modal Hope and Serendipity.)
« skrivet: 08.06.2019, 05:26:12 »
Det här är nog det allra coolaste jag komponerat och spelat in.
Det är tre st gitarrspår samt ett stereospår med congas. Gitarren är en Yamaha Pacifica 611 med Seymour Duncan mickar, en P90 i halsläget och en Custom 5 med kåpa vid stallet. Jag använder ett hybridset, Rotoblues, 0,10-0,52, på alla mina gitarrer.
Congas är loopar, REX-filer från Yamaha.Jag har distat dem litet.
Den här gången mixade jag och mastrade i Studio One. Allt är presets. Jag höll det så enkelt som möjligt.
Tonarten är vanlig C dur, 120 bmp, 4/4 så det är inga konstigheter. Är verkligen nyfiken hur den här går hem hos er,,,eller inte. Skriv en kommentar och låt mig få veta. mvh
Det är tre st gitarrspår samt ett stereospår med congas. Gitarren är en Yamaha Pacifica 611 med Seymour Duncan mickar, en P90 i halsläget och en Custom 5 med kåpa vid stallet. Jag använder ett hybridset, Rotoblues, 0,10-0,52, på alla mina gitarrer.
Congas är loopar, REX-filer från Yamaha.Jag har distat dem litet.
Den här gången mixade jag och mastrade i Studio One. Allt är presets. Jag höll det så enkelt som möjligt.
Tonarten är vanlig C dur, 120 bmp, 4/4 så det är inga konstigheter. Är verkligen nyfiken hur den här går hem hos er,,,eller inte. Skriv en kommentar och låt mig få veta. mvh
22
Demolåtar / pxm - "STOLEN FROM JIMI"
« skrivet: 10.04.2019, 02:47:40 »
Ackordsföljden är Jimi´s, han tog superhäftiga ackord.
Men jag kan inte spela som han så därför markerar jag
dem bara så att man hör hur de stämmer in till solot.
Solot är hämtat från "Crosstown Traffic".
Det är litet för svårt för mig men jag gillar att spela
Hendrix och har en bok med alla hans inspelade solon
på både tab och på not.
Vad gillar ni den här stölden ???
Men jag kan inte spela som han så därför markerar jag
dem bara så att man hör hur de stämmer in till solot.
Solot är hämtat från "Crosstown Traffic".
Det är litet för svårt för mig men jag gillar att spela
Hendrix och har en bok med alla hans inspelade solon
på både tab och på not.
Vad gillar ni den här stölden ???
23
Demolåtar / pxm - "Etude."
« skrivet: 12.03.2019, 08:28:43 »
ETUDE (2019)
Spännande progression och
teknisk invecklande succesioner.
Jag försöker lära mig spela gitarr
och jag gillar sånt här.
En etude är ett lärande,
utvecklande musikstycke.
Detta är en etude med syftet att
ge insikt i teori, harmonilära, samt
att utveckla tekniska färdigheter,
bl a fingersättning och sweeping.
Att spela figurer och utveckla
succesioner som inte spelas i
någon skala.
Den är låter bra och är intressant
tycker jag. Jag har knyckt det mesta
från olika kursböcker, utvecklat det
och satt ihop det.
Det är det här jag
tränar på just nu. Målet är att se nya
ackordsföljder och emphasi få en bättre
plektrumteknik samt fingersättning
som är korrekt.
Önskar jag kunde ha skrivit denna
etude själv. Delar den för att det
blev en bra och tydlig etude med
mycket att upptäcka och växa i.
Serendipitet.
Spelar på min Pacifica 611. En
P90 och en Custom 5 vid stallet.
Rätt in i ljudkortet. Digitala kabinett.
Jag tycker om den.
Det är en bra etude.
Vad gillar ni den ???
mvh
Spännande progression och
teknisk invecklande succesioner.
Jag försöker lära mig spela gitarr
och jag gillar sånt här.
En etude är ett lärande,
utvecklande musikstycke.
Detta är en etude med syftet att
ge insikt i teori, harmonilära, samt
att utveckla tekniska färdigheter,
bl a fingersättning och sweeping.
Att spela figurer och utveckla
succesioner som inte spelas i
någon skala.
Den är låter bra och är intressant
tycker jag. Jag har knyckt det mesta
från olika kursböcker, utvecklat det
och satt ihop det.
Det är det här jag
tränar på just nu. Målet är att se nya
ackordsföljder och emphasi få en bättre
plektrumteknik samt fingersättning
som är korrekt.
Önskar jag kunde ha skrivit denna
etude själv.
Delar den för att detblev en bra och tydlig etude med
mycket att upptäcka och växa i.
Serendipitet.
Spelar på min Pacifica 611. En
P90 och en Custom 5 vid stallet.
Rätt in i ljudkortet. Digitala kabinett.
Jag tycker om den.
Det är en bra etude.
Vad gillar ni den ???
mvh
24
Demolåtar / pxm - "New Blues Mixdown."
« skrivet: 26.02.2019, 19:32:46 »
En 12 takters reharmoniserad blues i Am.
Med riktigt coola ackord.
Har spelat in båda gitarrspåren med min Yamaha.
Seymour Duncans P90 och Custom 5, med kåpa
vid stallet låter fantastiskt och det här är helt
oprocessade spår så när som på en försiktig
equalizer.
Är det här en cool blues ???
mvh
Med riktigt coola ackord.
Har spelat in båda gitarrspåren med min Yamaha.
Seymour Duncans P90 och Custom 5, med kåpa
vid stallet låter fantastiskt och det här är helt
oprocessade spår så när som på en försiktig
equalizer.
Är det här en cool blues ???
mvh
25
Demolåtar / pxm - "Mixdown Song 9". Ny mix 190212
« skrivet: 12.02.2019, 09:28:46 »
Jag hoppas detta är en grym gitarrlåt ???
mvh
mvh
26
Färdiga produktioner / pxm - "Plinkas Song, Jens Mix" Backingtrax finns i tråden !!!
« skrivet: 16.10.2018, 13:02:15 »
Den här är jag jätteglad över och är väldigt
enbtusiastisk. Det här kan vara min bästa
låtide hittills och jag är glad att jag fick hjälp
med den.
Jens JEvaldsson har mixat och mastrat min låt.
Det blev kanonbra. Maj6, m13, dimskalan och
McLaughlins skala. Det finns mycket att
upptäcka och studera och spela från den här
låten. Den har serendipitet med emphasis på
dimskalan.
Spännande ackordsföljd, intervallet i dimskalan
ger en kadens som Coltrane kallade för
"The Backdoor Progression", reharmoniserade
ackord och roliga skalor.
Basen spelar grundton och b5, ackorden är
maj 6 ackord och ett E moll13 utan bas som
växlar efter Bb dimskalan, W-H mönster.
Men tonarten är Em.
Det är dimskalan jag spelar låtens head/tema i.
En duktig gitarrist, Mats Hedberg, jag köpte ett
kompendium av föreslog McLaughlins skala.
Ovanlig skala jag inte visste fanns.
Jättespännande.
Här är låtens head, första stycket spelas 2 ggr.
E|--------------------------------------|------------------------------------
B|--------------------------------------|--------------------------------12--
G|--------------------------------------|--------------------------------12------
D|----------------------14--16--17--14--|------------------------------------
A|--------------13--15------------------|---------15---------13--------------
E|--12--14--15--------------------------|--0--14------0--11------12----------
Den gjordes som en kompmodell för att
spela solon till. Inte helt lätt och man får
finna kluriga lösningar och toner man inte
spelar tillsammans så ofta. Tror den här
kan vara mycketutvecklande. Skickade
den till Plinka först, därav namnet.
Glad och tacksam att Jens ville mixa.
Han lyckas med det jag strävar efter.
Att presentera teori och utmaningar klart
och tydligt, lättlyssnat så att musiken når
fram och blir begriplig. Jens imponerar och
presenterar ide´n i en mycket bra mix.
Toppenbra arr och prod..
Jag postar ett backingtrack senare idag och
hoppas att någon spelar. Jag tycker det
skulle vara spännande att lyssna på.
Här är mixen, jag hoppas att ni tycker om den.
mvh
enbtusiastisk.
Det här kan vara min bästa låtide hittills och jag är glad att jag fick hjälp
med den.
Jens JEvaldsson har mixat och mastrat min låt.
Det blev kanonbra. Maj6, m13, dimskalan och
McLaughlins skala. Det finns mycket att
upptäcka och studera och spela från den här
låten. Den har serendipitet med emphasis på
dimskalan.
Spännande ackordsföljd, intervallet i dimskalan
ger en kadens som Coltrane kallade för
"The Backdoor Progression", reharmoniserade
ackord och roliga skalor.
Basen spelar grundton och b5, ackorden är
maj 6 ackord och ett E moll13 utan bas som
växlar efter Bb dimskalan, W-H mönster.
Men tonarten är Em.
Det är dimskalan jag spelar låtens head/tema i.
En duktig gitarrist, Mats Hedberg, jag köpte ett
kompendium av föreslog McLaughlins skala.
Ovanlig skala jag inte visste fanns.
Jättespännande.
Här är låtens head, första stycket spelas 2 ggr.
E|--------------------------------------|------------------------------------
B|--------------------------------------|--------------------------------12--
G|--------------------------------------|--------------------------------12------
D|----------------------14--16--17--14--|------------------------------------
A|--------------13--15------------------|---------15---------13--------------
E|--12--14--15--------------------------|--0--14------0--11------12----------
Den gjordes som en kompmodell för att
spela solon till. Inte helt lätt och man får
finna kluriga lösningar och toner man inte
spelar tillsammans så ofta. Tror den här
kan vara mycketutvecklande. Skickade
den till Plinka först, därav namnet.
Glad och tacksam att Jens ville mixa.
Han lyckas med det jag strävar efter.
Att presentera teori och utmaningar klart
och tydligt, lättlyssnat så att musiken når
fram och blir begriplig. Jens imponerar och
presenterar ide´n i en mycket bra mix.
Toppenbra arr och prod..
Jag postar ett backingtrack senare idag och
hoppas att någon spelar. Jag tycker det
skulle vara spännande att lyssna på.
Här är mixen, jag hoppas att ni tycker om den.
mvh
27
Demolåtar / pxm - "4 o´clock in the morning."
« skrivet: 25.09.2018, 07:54:30 »
Jag gillar maj9 och moll12 väldigt mycket.
Det är så fina ackord tycker jag.
Det här är en ganska avskalad durblues.
Hoppas ni gillar den.
mvh
Det är så fina ackord tycker jag.
Det här är en ganska avskalad durblues.
Hoppas ni gillar den.
mvh
28
Demolåtar / pxm - "Jazz Rock Fusionizer." (Back to the basics)
« skrivet: 18.09.2018, 16:17:38 »
En ii-V7-I som snurrar runt i
4/4,,120 bmp, och vanlig C dur.
Stämningen är av 440 mHz.
Jag har en slarvig spelstil och
är inte bäst på att spela gitarr.
Detta är inspelat med min
PRS 245 SE. Lade på litet xtra
pengar och fick en med Dalbergia
rosenträ (det tillverkas inga nya
gitarrer med det träslaget längre,)
och med de riktiga klassiska PRS
mickarna.
245 SE 2018 modellen hade sålt
slut men jag tror jag gjorde ett
bra val som lade på en sudd kr
xtra och köpte den här gitarren
istället. Jag gillar verkligen
den.
Den här låten är jätterolig att spela
, fast solot blir olika varje gång,
och jag hoppas den går enkelt
att följa med i och är lätt att
lyssna på, trots att den är väldigt
mycket pxm
Hoppas ni gillar den.
mvh
4/4,,120 bmp, och vanlig C dur.
Stämningen är av 440 mHz.
Jag har en slarvig spelstil och
är inte bäst på att spela gitarr.
Detta är inspelat med min
PRS 245 SE. Lade på litet xtra
pengar och fick en med Dalbergia
rosenträ (det tillverkas inga nya
gitarrer med det träslaget längre,)
och med de riktiga klassiska PRS
mickarna.
245 SE 2018 modellen hade sålt
slut men jag tror jag gjorde ett
bra val som lade på en sudd kr
xtra och köpte den här gitarren
istället. Jag gillar verkligen
den.
Den här låten är jätterolig att spela
, fast solot blir olika varje gång,
och jag hoppas den går enkelt
att följa med i och är lätt att
lyssna på, trots att den är väldigt
mycket pxm
Hoppas ni gillar den.
mvh
29
Demolåtar / pxm - "Rock Song."
« skrivet: 04.09.2018, 20:09:03 »
Här har jag jobbat mig bort från skalorna och försöker spela det jag hör.
Kromatik och dissonanta toner är spännande.
Det är en befriande känsla att spela så.
Det är min PRS SE 245 jag använder här.
Mickarna är djävligt bra och jag tycker nog de håller bättre kvalitet än
exempelvis Seymour Duncan.
mvh
Kromatik och dissonanta toner är spännande.
Det är en befriande känsla att spela så.
Det är min PRS SE 245 jag använder här.
Mickarna är djävligt bra och jag tycker nog de håller bättre kvalitet än
exempelvis Seymour Duncan.
mvh
30
Demolåtar / pxm - "Blues Mixdown".
« skrivet: 28.08.2018, 20:31:47 »
Spelar i Bluesskalans 4e modus,
litet frygisk sound över den skalan.
Bjuder på cool polyrytmik.
Älskar min nya PRS och det här är
första inspelningen med den.
mvh
litet frygisk sound över den skalan.
Bjuder på cool polyrytmik.
Älskar min nya PRS och det här är
första inspelningen med den.
mvh
31
Demolåtar / pxm - "PURUSHA AVATAR" // Sidesteppin Funk. (Ett försök till modern jazz.)
« skrivet: 15.05.2018, 00:09:48 »
"Purusha Avatar" // Sidesteppin Funk.
(C dur, 4/4, 120 bmp.)
Namnet syftar på den ursprungliga avataren av
Vishnu eller Krsna. Många gitarrister, som t ex
Steinar Aadnekvam och John McLaughlin är hinduister.
Så jag är i gott sällskap.
Det här är verkligen spännande.
Den här jazzen är verkligen hip.
Framåt upbeat funkjazzfusion.
Låt mig förklara funken och dela med mig.
Kontemporär gitarrmusik, jazz, fusion.
Modern modal jazz med diatonisk planering och med ett
linjärt jazz inslag. Det sistnämnda kallas för "Blue Funk".
Häng med på det här. Här finns många litet ovanliga,
riktigt bra tips på nivå, man kan vara kreativ med.
Egentligen ett skolexempel på hur man spelar modern jazz.
Jazzen börjar med två repriser av sitt head.
Låter leadgitarren spela succesionen outside, de 5 tonerna
utanför tonartens skala, medan rythmgitarren och basen
spelar i C dur.
Så använder jag mollarpeggios utom arpeggiot jag startar på,
byggd från 4an, 5an och 7an som jag flyttar en mollters åt
gången till jag åter är tillbaka på C fast en oktav högre.
Jobbar beatet i´son-clave, 3-2.
Det låter bra då mollarpeggion byggd på detta vis är likadana
som dominanta arpeggios och kan stå substitut för dimackord
som ju går att flytta en mollters över hela halsen och man
erhåller olika inversioner. Det ger också en litet coolare ljudbild
med litet moll till C dur kompet som inte blir fullt så glatt utan
litet mer allvarligt. Båda gitarrerna spelar arpeggios
tillsammans en vers i ett linjärt inslag med modern jazz..
Jag tycker att det ger själ åt låtens head som är lätt att ta till
sig. Båda verserna och repriserna är bra. De fungerar och gör
vett. Jag hoppas att låten talar till er och är intressant.
Kompmodellen är en ii-V7-I progression, typisk för jazz,
ornamenterad/ reharmoniserad med inversioner och
subdominanter.
Använder stora 13 ackord, där det finns toner som är med
i nästkommande ackord för att göra ackordbytena mer smooth,
blandat med 7ackord (spelad på de ljusa strängarna,) utan
baston, för att släppa fram basen ibland och för att få alternativa
grundtoner till ackorden. Det här kompet skulle vara alldeles för
aggressivt och styltigt annars. Basgången blir mer spännande
och krockar inte med ackordens grundton.
Jazzkontrapunkt/fri kontrapunkt. Modal jazz.
Ackorden blir litet ljusare och får ett härligt funkigt sound.
Mycket stora dom7 och några m7b5 ackord så att låtens head ju
spelad i sidesteppin smälter in fint med sina dissonanta toner.
I några takter börjar kompet på 4e taktslaget för att ge litet swing
feeling och för att få litet mer smooth övergång till nästkommande
takt.
Det blir ett speciellt ljudlandskap jag tror är användbart i funk
och i fusion. Låter spännande tycker jag.
Solot börjar direkt efter head utan några takter emellan för att
solot liksom skall smyga in och låta som om det tillhör funken.
Solodelen i mitten spelas med bopskalor, dur bebop, den
japanska skalan Thaishikicho över 2 repriser. Solodelen har
ett tema om två fraser som återkommer. Kromatiska mål som
låter linjär och modern jazz. Spelar samma fras om igen
under sista reprisen för solot att då på så sätt framhäva
rythmgitarren och kompet. Det bryter fint mot kompets
variationer och dynamik.
Spännande polyrytmik. Leadgitarren jobbar delvisi ´son-clave
2-3 här.
Funken avslutas med två repriser av funkens head.
Vad tycker ni om sidesteppin/playin outside (the house) och om
mina arpeggios ??? Bygger de låtens head bra ???
Rythmgitarrens stora ackord ??? Basgången ??? Är ideerna
användbar och hur tycker du att det låter ??? Sitter mixen ???
Lyckas jag få funken att låta modern jazz ???
Vill att den skall vara lättlyssnad samtidigt som man blir tvungen
att lyssna. Litet nerv. Lyckas jag få allt sitta samman och föra
fram de olika delarna som en hel låt ???
Jag tycker det är viktigt att förstå musiken även om det inte
behövs för att digga den.
Så tycker jag det är viktigt att bli förstådd. Det ger bekräftelse
och jag vill så gärna dela med mig av denna coola jazz.
Monsterfunk.
Med vänlig hälsning
(C dur, 4/4, 120 bmp.)
Namnet syftar på den ursprungliga avataren av
Vishnu eller Krsna.
Många gitarrister, som t ex Steinar Aadnekvam och John McLaughlin är hinduister.
Så jag är i gott sällskap.
Det här är verkligen spännande.
Den här jazzen är verkligen hip.
Framåt upbeat funkjazzfusion.
Låt mig förklara funken och dela med mig.
Kontemporär gitarrmusik, jazz, fusion.
Modern modal jazz med diatonisk planering och med ett
linjärt jazz inslag. Det sistnämnda kallas för "Blue Funk".
Häng med på det här. Här finns många litet ovanliga,
riktigt bra tips på nivå, man kan vara kreativ med.
Egentligen ett skolexempel på hur man spelar modern jazz.
Jazzen börjar med två repriser av sitt head.
Låter leadgitarren spela succesionen outside, de 5 tonerna
utanför tonartens skala, medan rythmgitarren och basen
spelar i C dur.
Så använder jag mollarpeggios utom arpeggiot jag startar på,
byggd från 4an, 5an och 7an som jag flyttar en mollters åt
gången till jag åter är tillbaka på C fast en oktav högre.
Jobbar beatet i´son-clave, 3-2.
Det låter bra då mollarpeggion byggd på detta vis är likadana
som dominanta arpeggios och kan stå substitut för dimackord
som ju går att flytta en mollters över hela halsen och man
erhåller olika inversioner. Det ger också en litet coolare ljudbild
med litet moll till C dur kompet som inte blir fullt så glatt utan
litet mer allvarligt.
Båda gitarrerna spelar arpeggios tillsammans en vers i ett linjärt inslag med modern jazz..
Jag tycker att det ger själ åt låtens head som är lätt att ta till
sig. Båda verserna och repriserna är bra. De fungerar och gör
vett. Jag hoppas att låten talar till er och är intressant.
Kompmodellen är en ii-V7-I progression, typisk för jazz,
ornamenterad/ reharmoniserad med inversioner och
subdominanter.
Använder stora 13 ackord, där det finns toner som är med
i nästkommande ackord för att göra ackordbytena mer smooth,
blandat med 7ackord (spelad på de ljusa strängarna,) utan
baston, för att släppa fram basen ibland och för att få alternativa
grundtoner till ackorden. Det här kompet skulle vara alldeles för
aggressivt och styltigt annars. Basgången blir mer spännande
och krockar inte med ackordens grundton.
Jazzkontrapunkt/fri kontrapunkt.
Modal jazz. Ackorden blir litet ljusare och får ett härligt funkigt sound.
Mycket stora dom7 och några m7b5 ackord så att låtens head ju
spelad i sidesteppin smälter in fint med sina dissonanta toner.
I några takter börjar kompet på 4e taktslaget för att ge litet swing
feeling och för att få litet mer smooth övergång till nästkommande
takt.
Det blir ett speciellt ljudlandskap jag tror är användbart i funk
och i fusion. Låter spännande tycker jag.
Solot börjar direkt efter head utan några takter emellan för att
solot liksom skall smyga in och låta som om det tillhör funken.
Solodelen i mitten spelas med bopskalor, dur bebop, den
japanska skalan Thaishikicho över 2 repriser. Solodelen har
ett tema om två fraser som återkommer. Kromatiska mål som
låter linjär och modern jazz.
Spelar samma fras om igen under sista reprisen för solot att då på så sätt framhäva
rythmgitarren och kompet. Det bryter fint mot kompets
variationer och dynamik.
Spännande polyrytmik. Leadgitarren jobbar delvisi ´son-clave
2-3 här.
Funken avslutas med två repriser av funkens head.
Vad tycker ni om sidesteppin/playin outside (the house) och om
mina arpeggios ??? Bygger de låtens head bra ???
Rythmgitarrens stora ackord ??? Basgången ??? Är ideerna
användbar och hur tycker du att det låter ??? Sitter mixen ???
Lyckas jag få funken att låta modern jazz ???
Vill att den skall vara lättlyssnad samtidigt som man blir tvungen
att lyssna. Litet nerv.
Lyckas jag få allt sitta samman och föra fram de olika delarna som en hel låt ???
Jag tycker det är viktigt att förstå musiken även om det inte
behövs för att digga den.
Så tycker jag det är viktigt att bli förstådd.
Det ger bekräftelseoch jag vill så gärna dela med mig av denna coola jazz.
Monsterfunk.
Med vänlig hälsning
32
Färdiga produktioner / JEvaldsson (efter en ide av pxm) - "Kvinna på Stadens Torg".
« skrivet: 09.05.2018, 17:12:23 »
"KVINNA PÅ STADENS TORG"
Johan Paxom (1986)
Jens Joel Evaldsson (2018)
JEvaldsson får verkligen mixen att leva.
Tolkningen är suverän, jag blir så glad.
Det betyder mycket för mig då
bakgrunden till denna är den första
kompletta låt jag komponerade,.
Året var 1986 och jag tycker det
hörs att jag är uppvuxen i Dalarna.
Jag hade precis köpt min metalic
röda Japanstrata och en 30 W
Dean Markley-stärkare med Celestion
element. Ångrar så att jag sålde
men behövde pengar till knark på
den tiden.
Jag är så glad att JEvaldsson
spelade in den. Och hans gitarrsolo
är suveränt. Ett mycket smakfullt solo.
Jag undviker att göra en master till
den här då han verkligen fått mixen
att sitta.
JEvaldsson är en suverän musiker
med mycket bra och intressant.
mvh
Johan Paxom (1986)
Jens Joel Evaldsson (2018)
JEvaldsson får verkligen mixen att leva.
Tolkningen är suverän, jag blir så glad.
Det betyder mycket för mig då
bakgrunden till denna är den första
kompletta låt jag komponerade,.
Året var 1986 och jag tycker det
hörs att jag är uppvuxen i Dalarna.
Jag hade precis köpt min metalic
röda Japanstrata och en 30 W
Dean Markley-stärkare med Celestion
element. Ångrar så att jag sålde
men behövde pengar till knark på
den tiden.
Jag är så glad att JEvaldsson
spelade in den. Och hans gitarrsolo
är suveränt. Ett mycket smakfullt solo.
Jag undviker att göra en master till
den här då han verkligen fått mixen
att sitta.
JEvaldsson är en suverän musiker
med mycket bra och intressant.
mvh
33
Demolåtar / pxm - "G Emphasis, Vai´s Etude´s"
« skrivet: 08.05.2018, 21:52:46 »
Jag satt och bläddrade och slöspelade några licks och övningar ur
"Guitar Workout" av Steve Vai.
Inte nog med att han är snabb och teknisk - han är ett geni på
musikteori och det var verkligen spännande och intressant att
försöka förstå Vai.
Gitarrspåret här har jag inte gjort så mycket mer än att spela,
Vai har skrivit licksen.
Verkligen skojj och trevligt och superintressant att spela dem.
Det är G durskalan som man jobbar ifrån.
Gitarren släpar en halv 16;del. Jag spelade tight men det var
latency från ljudkortet. Tror inte att det hörs eller märks.
Hoppas att ni tycker detta är spännande.
mvh
"Guitar Workout" av Steve Vai.
Inte nog med att han är snabb och teknisk - han är ett geni på
musikteori och det var verkligen spännande och intressant att
försöka förstå Vai.
Gitarrspåret här har jag inte gjort så mycket mer än att spela,
Vai har skrivit licksen.
Verkligen skojj och trevligt och superintressant att spela dem.
Det är G durskalan som man jobbar ifrån.
Gitarren släpar en halv 16;del. Jag spelade tight men det var
latency från ljudkortet. Tror inte att det hörs eller märks.
Hoppas att ni tycker detta är spännande.
mvh
34
Studio, produktion och övrigt / Restaurera en 80-talslåt, spela, mixa eller skriva text ???
« skrivet: 11.04.2018, 18:00:32 »
Jag är vän med några väldigt duktiga jazzmusiker på Facebook. Ett tag samlade jag på duktiga jazzmusiker på FB. En av dem blev nyfiken och tittade analytiskt på låten "Kvinna på Stadens Torg". Det är jättespännande och se hur jag tänkte 1986 utan att jag kunde något. Jag var modigare då.
https://www.kontrollrummet.com/index.php/topic,46134.0.html
Det coola är att jag spelade en ii-V7-I progression trots att jag inte kunde några ackord. (Am9(no5) - Dm - G7#9(no5) - Am7 - Bm - Cm) och att jag höll mig inom den Aeoliska skalan i A med en passingnote #A trots att jag inte kunde några skalor. Melodin bygger egentligen på C(Eb) och det går även att använda både Melodisk och Harmonisk moll så min passingnote stämmer precis. Tonen E är liksom #C tveksamma, speciellt #C som dock är en passingnote. Just det här sammanhanget låter den bra, då de är korrekt placerade på downstrokes så det är ju jättecool thinking out of the box. Fränt att jag placerad passingnotes på downstrokes utan att veta något om det.
Min vän Prillans (RIP) basgång går i Am och fungerar bra. Den undviker tonen E men jag har lagt till den som passingnote och det blir ingen clash.
Min jazzvän föreslår att jag ändrar Bm till ett Bdim eller ett Bm7b5 och gör samma sak med Dm. Då kommer progressionen att innefatta ett bE.
Jag tycker att låten är cool och för mig är den litet nostalgi för att det var den första riktiga kompletta låten jag gjorde. Texten är glömd sedan många år då jag inte sjunger själv. Den handlade om en kvinna som letade sin man på torget. Poliserna hade dock kört ut mannen 2 mil i skogen och tagit hans skor. Det är en sann historia från en mellansvensk stad. Jag var vän med de inblandade och skrev texten om den händelsen.
Texten kommer jag inte ihåg men om någon skulle vilja restaurera den med den här storyn i bakhuvudet och sjunga ett spår så vill jag restaurera musiken efter min jazzväns goda råd. Det skulle bli ett trevligt projekt och ett jättespännande att samarbeta med.
Om någon vill spela orgel och om någon vill göra trummorna (den går i 4/8, 108 bmp); bongo eller djembe t ex, gitarr kanske, vi kan göra plats för ett till solo (Am pentan eller mollskalan går bra,) - alla som vill får vara med. Jag skulle gilla melodin och ett kort solo på klarinett eller på tvärflöjt. Annars skulle melodin på munspel vara coolt. Eller något annat instrument skulle vara coolt. Någon som kan spela slapin på bas kanhända ??? Någon som vill mixa (mastern vill jag gärna göra) ??? Alla som vill får vara med och restaurera denna låt !!! Det kan bli jätteskojj och man behöver inte förstå teorin. Vi spelar tills det låter bra. Det är liksom devisen den här låten grundar sig på.
mvh
Jag var modigare då.https://www.kontrollrummet.com/index.php/topic,46134.0.html
Det coola är att jag spelade en ii-V7-I progression trots att jag inte kunde några ackord. (Am9(no5) - Dm - G7#9(no5) - Am7 - Bm - Cm) och att jag höll mig inom den Aeoliska skalan i A med en passingnote #A trots att jag inte kunde några skalor. Melodin bygger egentligen på C(Eb) och det går även att använda både Melodisk och Harmonisk moll så min passingnote stämmer precis. Tonen E är liksom #C tveksamma, speciellt #C som dock är en passingnote. Just det här sammanhanget låter den bra, då de är korrekt placerade på downstrokes så det är ju jättecool thinking out of the box. Fränt att jag placerad passingnotes på downstrokes utan att veta något om det.
Min vän Prillans (RIP) basgång går i Am och fungerar bra. Den undviker tonen E men jag har lagt till den som passingnote och det blir ingen clash.
Min jazzvän föreslår att jag ändrar Bm till ett Bdim eller ett Bm7b5 och gör samma sak med Dm. Då kommer progressionen att innefatta ett bE.
Jag tycker att låten är cool och för mig är den litet nostalgi för att det var den första riktiga kompletta låten jag gjorde. Texten är glömd sedan många år då jag inte sjunger själv. Den handlade om en kvinna som letade sin man på torget. Poliserna hade dock kört ut mannen 2 mil i skogen och tagit hans skor. Det är en sann historia från en mellansvensk stad. Jag var vän med de inblandade och skrev texten om den händelsen.
Texten kommer jag inte ihåg men om någon skulle vilja restaurera den med den här storyn i bakhuvudet och sjunga ett spår så vill jag restaurera musiken efter min jazzväns goda råd. Det skulle bli ett trevligt projekt och ett jättespännande att samarbeta med.
Om någon vill spela orgel och om någon vill göra trummorna (den går i 4/8, 108 bmp); bongo eller djembe t ex, gitarr kanske, vi kan göra plats för ett till solo (Am pentan eller mollskalan går bra,) - alla som vill får vara med. Jag skulle gilla melodin och ett kort solo på klarinett eller på tvärflöjt. Annars skulle melodin på munspel vara coolt. Eller något annat instrument skulle vara coolt. Någon som kan spela slapin på bas kanhända ??? Någon som vill mixa (mastern vill jag gärna göra) ??? Alla som vill får vara med och restaurera denna låt !!!
Det kan bli jätteskojj och man behöver inte förstå teorin. Vi spelar tills det låter bra. Det är liksom devisen den här låten grundar sig på.mvh
35
Demolåtar / pxm - "Kvinna på Stadens Torg" (skrev denna 1986)
« skrivet: 10.04.2018, 12:43:17 »
Den här skrev jag 1986 för ett band vi hade då.
Ackord och melodi. Basgången har Prillan (RIP)
skrivet. Det fanns en bra sångtext men eftersom
jag inte sjunger har den fallit i glömska.
Den är ganska typisk för hur jag spelade och
gjorde låtar på 80-talet. Kunde inga skalor
och ackord tog jag litet hur som helst så att
det lät bra. Kunde spela allt på mitt vis.
Jag klarade mig igenom låtarna trots att jag
saknade kunskap om teori. Jag hade bra
öron, bättre än vad jag har nu.
Jag har inte klippt filerna utan den här gången
spelar jag. Kanske inte snortight men det känns
som om alla instrument klarar sig. Mina gamla
låtar och covers från 80-talet spelar jag utan att
klippa.
Solot/improvisationen var rolig att spela. Det är
ett tacksamt och bra komp tycker jag. Det kan
vara det bästa solot jag någonsin spelat.
Spännande att höra vad ni gillar den här.
mvh
Ackord och melodi. Basgången har Prillan (RIP)
skrivet. Det fanns en bra sångtext men eftersom
jag inte sjunger har den fallit i glömska.
Den är ganska typisk för hur jag spelade och
gjorde låtar på 80-talet.
Kunde inga skalor och ackord tog jag litet hur som helst så att
det lät bra.
Kunde spela allt på mitt vis. Jag klarade mig igenom låtarna trots att jag
saknade kunskap om teori. Jag hade bra
öron, bättre än vad jag har nu.
Jag har inte klippt filerna utan den här gången
spelar jag. Kanske inte snortight men det känns
som om alla instrument klarar sig.
Mina gamla låtar och covers från 80-talet spelar jag utan att
klippa.
Solot/improvisationen var rolig att spela. Det är
ett tacksamt och bra komp tycker jag. Det kan
vara det bästa solot jag någonsin spelat.
Spännande att höra vad ni gillar den här.
mvh