En blues från oss !!!!
"Born under a Bad Sign."


mvh
 

Var på evangemang i helgen och hörde på bl a de här.
Couhourt of two kallar de sig för, kommer från Gävle,
,,,och är SVINBRA !!!!


mvh

 Har ju skrivit en del om bluesteori men inte tagigt upp ämnet ang. hur man erhåller grunden för en jazzblues byggd av grundskelettet spelat med bluessevenths. Nu avancerar vi vidare över till jazzblues.  Litet kunskap är farligt och mycket kunskap är frihet sägs det. Hoppas på att vägleda er till djupare insikt i bluesteori så att ni på egen hand kan förstå och komponera 12 takters jazzblues progressioner.

Vad man egentligen gör är att reharmonisera blues 12;an samt att plocka in diatoniska ackord till antingen Dorisk eller Melodisk moll skala beroendes på succesionen/låtens head (melodin).
 I jazzblues använder man dessa 5 metoder för att reharmonisera bluesskelettet;

1//
ii-V substitut - byts mot V ackordet.

2//
Tritonus substitut - Ett V7 ackord kan bytas mot ett ackord med samma kvalitet ett tritonussprång ifrån.

3//
Medianta substitut - Ackordet byts mot sitt ackord motsvarande en ters upp eller ned.

4//
Inversioner av Dim-ackordet - Att kasta om tonerna i dimackordet för att få ett annat dim ackord - främst för att få
 bas/grundtonen i ackordet i smooth linje med progressionen.

 Ett m7b5 ackord blir i inversion ett m6 en mollters upp, t ex bBm7b5 blir Dm6. m6 ackord är oftast Tonikan/ I ackordet och flaggar för Dorisk skala där 6:an är karaktärston. Är IV-ackordet ett m7b5 kan det bytas mot ett m6.

5//
Sekundära Dominanter- Ett V ackord kan ersättas av sin pV, sitt ackord fem tonsteg upp eller fyra tonsteg ned.
T.ex ett G7 ackord blir ett D7.

 Bluessevenths har vi redan gått igenom i föregående artikel och nu utgår vi från en vanlig 12:a skriven med sådana ackord.
 Logiken bakom en sådan här reharmonisering av 12 till jazzblues är tekniken Modal Interchange/Modal Mixture samt vanlig substutition. MI (Modal Interchange) låter dig låna ackord harmoniserde från andra skalor fast med samma grundton. När man förstår grunderna kan man även använda sig av tritonussubstutitionen och de andra teknikerna beskrivna i min förra artikel i ämnet blues;

 http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=32873.0

Har du inte läst den ännu rekommenderar jag att du gör det innan du läser vidare i denna artikel.


 Det finns som sagt 3 gyllene regler, en för varje ackordskvalite i en vanlig blues 12:a om man vill bygga en jazzblues. De reglerna är följande;

 Regel nr 1: I ackordet

 I-ackorden i en Blues kan bytas mot sekundära dominanter, vilka i sin tur kan ersättas av ii-V substitut diatoniskt till tonarten.

 Regel nr 2: IV ackordet

 Ett IV ackord kan bytas mot Vii m7-5, Vim7 eller Imaj7 ackord lånade från dess p5:as tonart i dur.

 Regel nr 3: V ackordet

 V-ackordet kan bytas mot sin diatoniska II-V substutition eller mot IV ackordet från bluesens orginaltonart, I ackordets tonart.
 Det kan även bytas mot ii-V progressioner lånade från dess paralelltonart i moll.
 Vanligt är att man ser IVsub som en tänkt p5 till I ackordet och lägger till ii framför det i sista takten av bluesen. Detta då ii ackordet i fråga är en tritonussubstutition till bluesens orginal V ackord.
 Detta för att få en iisub-Vsub-I kadens/progression då bluesen börjar om på I ackordet igen.

 ex.
 En följande bluesprogression

I - I - I - I
IV - IV - I - I
V - IV - I - V

 här skriven med bluessevenths

C7 - C7 - C7 - C7
F7 - F7 - C7 - C7
G7 - F7 - C7 - G7

(C Blues skala eller C Dorisk skala låter fint här precis som även  C dimskala gör. Bb Dominant -Lydisk skala fungerar också.)

 kan då bli (med den sekundära dominantens subdominant som substitut inräknat, vilket var vanligare i den tidiga jazzbluesen än idag. Men det ger ännu en möjlighet till variation och till förståelse av tidig jazzblues progressioner, så det får bli med i exemplet);

Bm7-5 - Bm7-5 - Dm7 (C#m7) - C7#9
Em7-5 - Cmaj7 - Bm7-5 -Dm7 G7#9
F#m7-5 B7 - Dm7 - Bm7-5 - Dm7 G7#9

(Ofta spelas I - iv - ii - V ,vanlig progression under 60 och 70 talet, över de två sista takterna i turnarounden och man skall känna till den progressionen.)

 Möjliga skalval för att passa hela progressionen är som ni ser att C Lydisk är påkallad. Men man spelar hellre i dess paralelltonart  i jazzblues, vilket då blir A Dorisk skala. Detta är den klassiska skallösningen för jazzblues. Den används även i vanlig blues. Det är också anledningen till att jag inte låter IV ackordet i orginal stå substitut för V ackordet. Då hade jag nämligen fått ett F7 ackord med i progressionen och det hade stämt dåligt tillsammans med den A Doriska skalan. Jag vill inte blanda in de annars i jazzblues vanliga skalbytena till ackordsföljderna i detta exempel. Det är också därför som jag undviker altereringen 7b9 på V ackordet i slutet av turnarounden vilket annars är standard i dagens jazzmusik.

 Jonisk och Aeolisk skala undviker man vanligen i det längsta möjliga inom blues/jazz/fusion.

 C#7 står inom parantes och den tritonussubstutitionen från G7 är med för att visa på att det då är läge för den Doriska Bebopskalan som har en extra kromatisk passingtone mellan den lilla tersen och 4:an. Ett enkelt sätt att komponera för Bebop blues.

 En blues innehåller ju trad. en hel del dissonans men för att spela progressionen än mer soft och smooth finns det möjligheter att göra den mer linjär till skalan. Man spelar t.ex ett Am6 istället för som i exemplet Am7-5 för att undvika dissonans då 6;an även är karaktärston för Dorisk skala. Det ackordet och den skalan passar tillsammans och gifter sig fint med varandra. Detta linjära tänkande eller mer modalt/diatoniskt tänkande är att ta i beräkningen då man väljer sina ackord och färgningar till sin jazzblues. Även om dissonans och tritonusförhållanden är en traditionell del av bluesen vill man kanske ibland göra sin jazzblues litet mjukare och mer soft. Den nämnda tekniken Modal Interchange låter dig låna ackord från mollskalor i samma grundton vilket gör att det går enklare att få en mer mjuk ljudbild, litet mörkare och utan dissonans. Man skulle exempelvis låna in ett iim7 ackord från den Doriska ackordskalan och ersätta Bm7-5 i ackordet i exemplet. Ett m7-5 ackord är ju ett ackord med en viss dissonans, spänning. Ett Bm7 istället låter bättre och dessutom diatoniskt till den Doriska skalan. Jag tror ni förstår grund-tekniken MI nu och hur den kan användas..Det finns regler för det också, jag har en tjock bok om just det ämnet men jag tänker inte gå in på detaljer ang MI i den här artikeln. Olika inversioner är också en möjlighet för att få litet annan voicing på ackorden.

 Reharmoniserad ytterligare är den mer smooth i förhållande till den Doriska skalan i A, men normalt gör man inte så. En stor del av funktionen och orginalsoundet av de dominanta ackorden som ger bluesen sin typiska karaktär har försvunnit. Man har istället en mer modalt uppbyggd progression. Därför blir det bäst till att börja med att hålla sig till de tre gyllene reglerna vi gått igenom. Då slipper man riskera att "tappa" bort bluesen.

Bm7 - Bm7 - Dm7 (C#7) - Am6
Em7 - Cmaj7add9 - Bm7 - Em7
F#m7-5 B9 - D13 - Bm7 - Dm7  G7

[mp3=200,20,0,center]http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=33083.msg238432#msg238432[/mp3]

 Visst går det att skriva en progression på det här viset direkt, men det är viktigt att man förstår grunderna och funktionerna av sin blues. Samt ser alla möligheterna man har.
 Här skulle jag nog behållit bara något enstaka ackord och gått tillbaka till den förra reharmoniseringen samt även placerat in några trad. bluessevenths från orginalprogressionen igen.

 Jag har en 9 och en 13 med för att demonstrera hur den Doriska skalan för in fler toner, möjliga färgningar i bluesen. Ett tips är att utesluta ackordets grundton 1;an och även dess 3;a då basen vanligtvis tar hand om de tonerna. 5;an behövs inte heller men 7 och #9/9/b9 behövs och man kan även inkludera 13 om man vill. Man spelar som akompangör "de övre triaderna" Det ger ett luftigare arrangemang och något att ha i åtanke då man jobbar med/spelar sin jazzbluesprogression.
Här spelar pianot de övre triaderna medan basen sköter grundtonerna;

[mp3=200,20,0,center]http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?action=dlattach;topic=33068.0;attach=6259[/mp3]

 Durblues skalan i C går utmärkt till denna sista progression om man vill tillbaka till rötterna i gospel och Delta eller Chicago blues och/eller förstärka att det faktiskt fortfarande är en bluesprogression.

 Takten/rythm i jazzblues spelas gärna och oftast, men inte alltid, dubbelt så fort som harmonierna spelas, d v s man använder åttondelar.

 I äldre, tidig, jazz och jazzblues var tempot mer lugnare och man spelade ii-Vii progressioner istället för ii-V. Man använder en sådan progression på samma sätt som den "nyare" kadensen. Skalvalen ser likadadan ut då V7 ackordet oftast är altererat, som t. ex i gospel, 7b9 och Super-Lokrisk är en traditionellt användbar skala. I vanlig blues använder man hellre dimskalan till sådana situationer men även över vanliga bluessevenths och altereringen 7#9, när man vill ha ett litet annat sound än vad bluesskalan ger.

Now the Dog has become an Alley-Cat.
Jazz it up,Cat !!!

mvh

En liten melodi....

mvh

 Jag läser just nu en masterclass kurs och inatt kom jag till ett kapitel om 7#9 ackord och hur de hänger ihop harmoniskt med varandra samt om skallösning till det hela, det blev dim-skalan eftersom det eg. är en jazzblues kurs.

 Teorin orkar jag inte gå in på just nu men trixet/användandet i praktiken går ut på att 7#9 ackord är harmoniskt relaterade flyttade i små terser/mollterser-du får då 4 olika 7#9 ackord på en oktav. Du kan sedan göra succesionen, melodin i dimskalan med roten från vilket som helst av dessa ackord och det stämmer. Detta trix lämpar sig också utmärkt för sequensing-som är ett upprepande av frasen (max 4 takter) i en högre eller en lägre pitch men inom samma tonart. Kompet kan då vara detsamma men man byter till någon av de andra ackordens rot och börjar dimskalans melodi där.

 Det fanns exempel i grundtakten för sambarythm för gitarr (går utmärkt till 4/4) - Texasblues är blandat med jazz och kan innehålla sydamerikanska rythmer. Användbart för att bygga bryggor/interludium till en vanlig bluestolva. Då behöver man inte byta skala om man redan spelar med dimskalan från början över 12:an. Det exemplet är såklart copyrightskyddat så jag gjorde en egen kort etude som går ut på att visa och lära/demonstrera det beskrivna tricket. Så tycker jag att det gav en så häftig ljudbild och spännande tonlandskap.

 Lade gitarrens progression (=harmoni/ackordsföljd) i grundtakt för jazz tillsammans med litet jazztrummor. Använde sedan en enkelbasgång inspirerad från en jazzklassiker och gjorde ett kort head/succesion (=melodi) med dimskalan, som jag sedan spelar i sequensing de övriga takterna av etuden. Grundrythm för samba på gitarr kommer i pausen mellan succesionerna/etuden´s head.

Som interludium använder jag den från pop/rock/blues/jazz på -60 och -70 talet numera klassiska I-iv-ii-V progressionen. Den ingick också i kursen och det är färgningar och en två ovanliga skallösningar till två av de ackorden. Liret i interludiumet är efter följande;

Dmaj7 (I) - D Jonisk skala
G7b9  (iv) - G# Melodisk moll skala
Em7   (ii) - E Aeolisk skala
A13   (V) - A# dim skala

Man undviker ju både Jonisk och Aeolisk skala så långt det är möjligt inom blues och jazz. Som ni ser används båda de skalorna här. Det är för att de harmoniserar med 7#9 ackorden samt dimskalorna och med de två ovanliga skalvalen ovan och det gör att hela låten låter smooth och sammanhängande och i en och samma tonart. I sådana lägen är det bjudet att använda Jonisk och Aeolisk för att se till helheten och intrycket som hela låten gör, hellre än att enbart spela de "konstiga" tonerna som Wes Montgomery uttryckte det. Att det gör musiken mer lättlyssnad  när man planerar och komponerar på detta vis gör att arbetet man lagt ned låter lyssnarna ta till sig avancerad musik de kanske aldrig skulle lyssnat på annars.
Att "bryta" mönstret med udda toner, skalval, gör antingen låtens head eller improvisationen beroendes på. Men inte  de båda elementen lika i samma låt då den antingen blir "konstig" eller rörig eller faller platt.
 En del av meningen med kursen är att studera progressionerna och dess färgningar, lära sig den noga för att sedan kunna improvisera till dess ackompangemang med upplägg på detta vis. Komponerar man på sådant vis lär kursen också vart i ackordet man lägger färgningarna i ackordet för att de inte skall kollidera med nästkommande ackord samt att alltid hålla en viss dynamik även om det skall låta smooth.

 Kursen är svår, fylld med häftiga prylar, exempel,teori och trix, att spela. Jag tror på att dela med mig då det finns jazz och bluesintresserade här på forumet.. Det här tycker jag är på nivå, och användbara tricks för bryggor och sequensing i både jazz och i blues att ha med i sin "Jacky´s bag of tricks", oavsett om man är jazzcat eller en bluesdog.

 Så här låter etude´n som jag kallar för "& Beyond";

mvh

Körde ackord och inte Jimmi stuket på Bo Diddleys beat idag.
Såg videona igår och testade litet.

Så här blev det;

Inledning/förord;


I den här artikeln kommer jag att gå in på de grundläggande baserna för Chicago-blues och även lätt beröra Delta-blues, Gospel samt litet om Jazzblues.

Vill försöka beskriva hur man får en vanlig blues att låta litet jazzigare, modernare utan att krångla till det för mycket. Hur man komponerar/spelar blues inom dess speciella teoriers ramar. Vill du förstå alla de (förvirrande ??) dominanta 7 ackorden i jazzblues och i vanlig blues samt den , för oss modalt eller klassiskt skolade konstigt placerade mollackordet kan detta förhoppningsvis vara till hjälp. Viss jazz kan också  uppbyggd med dessa musikaliska byggstenar. Så även en del Rockmusik.
Jag skall försöka förklara Chicago bluesen för er. Come on and get that dogbite.//


Delta Blues och Chicago Blues;

Vi utgår från roten till all blues, kallad Delta blues vilken är spelades först med Moll penatatoniska skalan på munspel ackompangemanget spelad på akustisk gitarr spelandes enbart dominanta 7 ackord med början i Missisippi. Chicago bluesen utvecklades senare och spelas med trummor, piano, elgitarr, bas, trumpet och saxofon. Man lade också till "den blå tonen" i Moll pentan så att skalan kom att innehålla 6 toner.
 I Chicago lade man även till toner durskalan samt toner från dominanta 9 ackord. Mer om det senare i artikeln då vi tittar på olika ackord och skalval till våran blues.
Chicago blues är levandes historia och jag antar att den är mest familjär för oss med musiker som bl a Muddy Waters och Jimi Hendrix. Idag lyssnar vi t ex på Joe Bonamassa.//


Blues rythm


De traditionella takterna att spela i är 4/4 och/eller 12/8 och vanligt förekommande betonar man även med synkoper Bo Diddleys beat (vilket är en form av son-clave´).
Så här räknar man Bo Diddleys beat över takten då;  One e and ah, two e and ah, three e and ah, four e and ah.
 Beatet betonar, i ordning, One, ah, and, and och four (and ah).
Son-clave är en sub Saharisk Afrikansk Rythm.//


Traditionell tonart;


En Delta-blues spelas trad. i tonarten Bb. Även  då man spelar blues inom jazzmusiken är denna tonart vanlig fast man låter då ofta blues skalan gå i F - vilken är Bb:s p5 (perfekta 5:e ton). Ibland, oftast i jazzblues spelar man den modernt, som bl a Pat Metheny, d vs hela bluesen i F.
Från början berodde det på en stämning av instrumenten som kommer från barbershop musiken, en vokal musikform, en sort fyrstämmig ensemble.
Det blev dock svårt att hålla denna stämning då pianon kom in i som en del av bluesensemblen. Därför använde man Bb som låg närmast i ton till det ursprungliga ackordet.//


Ackorden;


Blues spelas trad. med sk "Bluessevenths".Med det menas med dominanta 7-ackord.

Chicago bluesen utvacklade bluesmusiken därifrån.

 Moll 7 ackord används för V-ackordet för att ge bluesen en litet mjukare ton ibland och då skall det ses som en färgning av ett dominant 7 ackord, snarare än som ett moll 7.

En annan vanlig färgning är den #9:an och den b9:an för 9-ackorden i bluesens grundackord, I-ackordet, vilken klingar fint till bluesskalan.

Övriga färgningar är att expandera de dominanta 7 ackorden till dominanta 9 och/eller 13 ackord. Detta kan man göra efter eget tycke och smak.
9-ackorden är det som ger en litet jazzig ton till bluesen.

Bluesskalans 4:e tons diatoniska ackord är ett m7b5-ackord, ibland reducerat till ett dim-ackord.Om det används spelas det oftast som 5:e eller 6:e takt i blues 12:an. Bl a i några av Pat Metheny´s blues.

Då vet vi de ackord och färgningar som kan vara inblandade i en blues.

Tritonussubstutitioner kan användas, men det är vanligast när man spelar blues eller reharmoniserar en bluesprogression inom jazz. Ger en litet annan klang i bluesen. En sådan substutition går till på följande vis. Välj ett dominant 7 ackord och räkna tre stora tonsteg = 6 halvtonssteg uppåt eller nedåtgående och ta det dominanta 7 ackordet där istället. Det som händer är att att två av tonerna byter plats med varandra samt att du får en ny, vilket skapar en viss dissonans, spänning. Användes oftast i syfte för att göra en progression/ackordslinga med litet mjukare och mer linjära, kromatiska övergångar till nästkommande ackord.

Vanligare inom bluesen är mediantik. Det betyder att man flyttar grundtonen en stor eller liten ters och böjar ackordet eller skalan man ämnar spela i där. Ett, enklare tycker jag, sätt att beskriva det som är att man använder paralelltonarten, även om inte det uttrycket användes för att beskriva bluesteori.

Som ni förstår så fungerar det inte med ackordsfamiljer, Subdominant, Dominant och Tonika inom bluesteorin. Den är utvecklad helt för sig själv utan inblandning av klassisk teori.
Man talar däremot om Statisk fas/Statiskt capo, d v s bluesens första takter och om Dynamisk fas d v s turnarounden.

Jazzblues;

 För att få turnarounden att sluta med en ii-V progression lade man till ii-ackordet,vilket blir ytterligare ett m7-5-ackord. Det blir en fin fullständig kvintsekvens då bluesen åter början på I-ackordet. Man erhåller jazzens berömda och karaktäristiska ii-V-I. Detta sista m7-5-ackord då jazzens ii-V-I progression är diatonisk till Harmonisk mollskala. I Blues brukar det spelas som ett Bluessevenths.
Det sista ackordet i turnarounden, V, kan altereras med en # eller b 9:a för en mjukare, mer smooth, övergång till I-ackordet.

Specifikt för jazzblues är även tillagda sekundära dominanter samt relaterade IIm7 ackord.//


Bluesen;


Så här kan våran blues se ut nu;

Ex.

Bb7#9 Bb7#9 Bb9 Bb9
Em7-5 Eb13 Bb9 Bb9
Fm7 Eb13 Bb9 Cdim/F7b9

[mp3=200,20,0,center]http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?action=dlattach;topic=32877.0;attach=6220[/mp3]

Jag försökte spela en blues ^^, med ovanstående progression/ackordsföljd, som rockade litet och där Bo Diddleys Beat demonstreras av kompgitarren.


Prova de nämnda skalorna till den här blues-progressionen;

Bb Dorisk
Bb Melodisk moll
Bb dim
Bb Heltons
Bb Blues//


Skalorna;


Skall vi tänka, blanda in, litet modal jazz i detta för att få mer möjligheter och nyanser i våra bluesfraseringar så spelades den Doriska-skalan och Melodisk moll-skala med fördel till Blues tillsammans med Bluesskalan och dess 4 modus. Vi har ju den Doriska-skalan då den innehåller  toner som går i harmoni med Blues-skalans "blå"ton", dess 4:e ton. Jimi Hendrix blandade den Doriska skalan med Blues skalan då han spelade över 9-ackord.

 Även Melodisk moll-skala,går att använda vilken även låter fint alterat över Blues-sevenths-ackord.
 Dess 4:e och 7 modus används ofta i jazzblues, Dominant-Lydisk över 7 ackord och Super-Lokrisk skala över altererade 7 ackord. Detta hjälper till att förstärka dynamiken mellan bluesens statiska capo och dess (dynamiska) turnaround.

Vanliga skalor inom blues är Dim-skalan och Heltons-skalan. Bl a Scott Henderson använder sig av de skalorna ibland i sin blues.

 Den Dominant-Lydiska skalan med början två semitoner lägre än Bluesens i frågas grundackord är användbart och mycket bluesigt. Den täcker även de toner som Scriabin´s skala Prometheus innehåller.
 Prometheus är en mytomspunnen skala inom bluesen Alexander Scriabin (1915) presenterade i sin "Prometheus; The Poem of Fire" 1910. Det är en europeisk skala som blev adopterad av bluesmusikerna.

( I det verket presenterade Scriabin också "the Mystic chord"/Prometheus ackordet som är ett syntetiskt sex tons ackord - C, F#, Bb, E, A, D.
 Användbart som substitut för I ackordet i blues, här - i detta ex "the Mystic chord" i C istället för ett Bb7, sparsamt, när man vill spela något ovanligt och få publiken intresse.)

Ett roligt trix när man skall spela solo över bluesseventh´s ackord är att börja bluesskalan med en durters och sedan fortsätta den som vanligt över två oktaver. Bl a Larry Cartlon använder sig av detta trix ibland.

Blues skalan med de möjliga extra tonerna.

E|-------------------------------------------------6--9--11--
B|---------------------------------------6--9--10------------
G|------------------------------6--8--9----------------------
D|---------------------5--6--8-------------------------------
A|---------------6--7--8-------------------------------------
E|--6--8--9--10----------------------------------------------

Skala tt använda över progressioner/ackordsföljder byggda av bluessevenths-ackord.
(av pxm.)

Det går självklart utmärkt att spela den Lydiska skalan över dominanta ackord i Chicago Blues. Man använder den på samma sätt som Fusion artisterna använder den Mixolydiska skalan i Blues.

Då man spelar blues inom Fusion -grenen använder man bluesseventh´s och till det den Mixolydiska skalan. Man blir då tvungen att modulera inför varje ackordsbyte i bluesen.

Den Lokriska skalan användes i Chicago blues på samma sätt som den Mixolydiska skalan användes då man spelar blues i Fusion genren.//


Gospel skalan;


Gospel kan beskrivas som en slags bluesform mitt emellan Delta och Chicago blues. Även denna musikform i den Amerikanska södern. Tänk Chicago blues då du spelar/komponerar Gospel och använd den för Gospel traditionella skalan med intervallerna 1, 2, m3, 3, p5, 6 och 8. Det blir då tonföljden; C - D - Eb - E - G - A - C. Den kan även ses som en inverison spelad från ton nr. 2 i den vanliga blues skalan. Eller som blues skalans 2:a modus, mer känt som Dur-blues skalan. Stämmorna ligger vanligen på intervallerna m3 eller 3, och 6.
Möjliga ackord är C7, C6, Cm6 Am, Am7 eller Adim samt Am7-5. Man använder då C7 ackordet, blueseventh ackordet - formen vilken passar utmärkt till Dur Blues skalan.
Andra skalor som används i Gospel är Blues skalan, pentorna, dim och heltons skalan och den Super-Lokriska ( Jazz skalans / Melodisk moll skala´s 7:e modus.)
Son-clave´eller Bo Diddleys beat får det att svänga.//


Exempel på traditionell uppbyggnad av Bluesspells;


Bluesspell användes vid sång till blues och är verserna i den. Man använder även spells vid Gunfights/duells
Uppbyggnaden ser vanligen ut så här i Chicago blues:

ex. Salty Dog (trad. Blues.)
Salty Dog Blues.

Chorus:


"Let me be your    salty dog,
Or    I won't be your man at all,
Honey, let me be your salty    dog.


Verses:

 
Standing on the corner with the    low-down blues,
A     great big hole in the bottom of my shoes,
Honey, let me be your salty    dog.

Look here, Sal, I know you,
With a low-down slipper and a brogan shoe,
Honey, let me be your salty dog.

We pulled the trigger and the gun said go,
The shot rung over in Mexico,
Honey, let me be your salty dog."


jmf detta med the spell i bluesen "I put a Spell on You, baby" ( av Screamin Jay Hawkin´s). Creedence Clearwater Survival och Brian Ferry har gjort inspelningar av den och den har nog de allra flesta hört, så jag tycker den är ett bra exempel.
Sången "I put a Spell on You" är traditionellt uppbyggt på ett sätt mer vanligt för Rock och Delta blues än Chicago Blues.Den formen användes oftast mer i Gunfights/duells. Ett annat välkänt exempel är "Black Magic Woman".//

Kotym

Inom jazz är det standard och ofta i blues är det kotym på att i sluten av låten, efter att solona/improvisationerna spelats, att ta två takter var och "svara" varandra.//


Now - get your Mojo workin !!!

[mp3=200,20,0,center]http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?action=dlattach;topic=32903.0;attach=6225[/mp3]


Bb7#9 - Eb9 - Bb7#9 - Bb7#9
Eb9 -    Eb9 - Bb7#9 - Bb7#9
Fm7 -   Eb9 - Bb7#9 - Fm7

mvh//pxm


 

Trummor; Addictve Drums
Conga´s; Loop
Gitarr, vox & bas; pxm
Elpiano; roll från BiB
Saxofon; jonasgun (99music)
Text; trad. blues spell.

Visst låter det John Coltrane om låtens första halva ???? 

mvh

 

Ackorden är dom7b13 fast jag spelar bara den övre triaden 7, 9,11 och b13. För att ligga nära "bluessevenths"
och för att låta basen sköta jobbet med ackordets grundton. Hoppas att instrumenten
inte krockar på så vis, vilket skulle vara oturligt då basen "vandrar" till grundtonen och spelar
den sist i takten - delayed resolution..

Stommen är en vanlig blues 12:a för att det skall vara enkelt att orientera sig..
Samt att blanda blues och jazzteori till poprock rythm i en mysig Fusion. Men för att det skall
likna modal Rock Jazz Fusion har jag petat in ett Am7b5-ackord (också spelat på övre triaden) för mjukare
(tersgång) övergång till IV samt en iisub-V i slutet av 12:an så att det blir en iisub-V-I när 12;an börjar om på I;an igen.
Substitut för att jag genom Modal Interchange låter ett sus-ackord
lånat från Melodisk moll skalas diatoniska ackord stå istället för m7b5.
 Detta för att slippa skalbyte..

Trummorna är Addictive Drums. En rolig poprock takt. 4/4 i 77 knyck...



Till detta finns det enbart en skallösning och det är Bebop Jazz -skalan. Den är enkel - man lägger
bara till en # 7:a i Melodisk moll skala. Skalan kommer alltså att innehålla 8 toner och ha en kromatisk
passage..Låtens head spelas dock i stämma från 3;an och 7;an - det kanske vanligaste sättet för stämföring
i jazz musiken istället för att spela med den klassiska kombinationen 1;an och 6;an.
Ganska självklart när det är de tonerna (3;an och 7;an) i ackordet som visar ackordets kvalitet (moll, dur eller dom.)

Det var dock jättekul och spännande att göra solot/improvisationen i den skalan till det här kompet !!!
Hoppas det märks....
Gjorde den mest från början för att få veta om ljudlandskapet fungerar och om det gillas ???
Försöker hitta ett koncept att använda till att skriva låtar men även spela
andras låtar på. Nu är det ju enbart basteori jag spelar och har ingen aning om varför jag döpte den till X-primental.
Kanske för att det är ett x-priment att lägga ut den på forumet till er att gilla eller såga.
 Kan en sådan här ljudbild fungera ???? Gillas stuket ???

Om vi typ har den här låten som skelett, finns det då någon/några som är
intresserade av att vara med i projektet ????? Jag är entusiastisk över den här...!!!!
Det kan nog bli spännande och kul !!!!!! Tänkte att alla som är med får varsina 12 takter att köra sitt solo över...
Den är mycket tacksam och rolig att improvisera/spela solon till för alla instrument. Den ger mycket utrymme trots att
man är begränsad till en skala.

mvh

Texten är royaltyfree Nicholas Gordon..Man får inte tjäna pengar på den..
Här är min jullåt och min nyårslåt jag vill ha sångare/sångerska till.....
Jag har pratsjungit in en slask, så ni skall veta ung. hur jag vill ha det.



Julsången

Här är en jazzblues (variant 3) med ett naket och rått arrangemang och mix.
Jag gillar det så...

Har lärt mig använda litet kromatik mellan måltonerna nu, targetting.
Så det låter mindre skala..............

Hittade ett trad. Blues spell på Wikipedia...

Har litet svårt att hitta svänget just nu men,,,,bluesen blev rätt okay ändå.
Fast det låter mer blues än jazz, just nu..............
Så,,,, här är den !!!

mvh

Jazzetud nr. 01// Cat Elementary skall demonstrera Johan Coltranes the backdoor progression, en fullständig kvintsekvens samt en ii-V-I med ett Modal Interchange subtitut. Detta för att den skall passa Jazzskalan (Melodisk moll), ett tritonussbstitut samt ackorden diatoniska till jazzskalan.
Även ackord byggda med kvartsstapling och att byta 15 & 6 mot dess 9 samt att ta ackordets 3 utbytt mot en # 9.

Basen utrycker att övre arpeggio och kromatisk targeting med deceptive resolution. Spelar även stämma på 7:an tllsammans med Lead gitarren under ett avsnitt.

Trummorna går i adaptiv jazztakt 120 klick.

Sologitarren demonstrerar Jazzskalan.

Denna jazzetuden skall vara enkel för transskriptation..

Etuden innehåller att avsnitt i mitten för improvisation. Detta för att man skall kunna träna använda jazzskalan och dess modus.

Den är på basic nivå så den får heta Cat Elementary.
Försökte skriva en på intermediate nivå igår men det var för svårt och lät skit.

Hoppas att denna är bättre

Här är en liten kort jazzetude av mig som är ganska trevlig.
Jag har gjort den mycket vänlig för transkriptation.
Den  demonstrerar ackordsmöjligheter (9;ors användning i ackorden och kvartsstapling,) en alternativ
ii-V-I (sub. via Modal Interchange) samt jazzskalans olika stämmor till adaptiv jazztakt (120 bmp) och
 kromatisk targeting med deceptive resolution för basen. 
John Coltranes The Backdoorprogression x2 på slutet med det sista I-ackordet spelat
i andra inversion (= paralelltonarten i dur.) får utgöra avslutet på etuden. Med bas och Gitarr i
den vanliga bluesskalan, för att markera att the backdoor progression är menad att vara bluesy.

Sedan börjar progressionen om men den delen är till för att improvisera över, jag försöker göra det i den
här versionen. Kunde inte låta bli. 

Svårighetsgraden är intermediate och en fortsättning av min lesson ;

http://www.all-guitar-chords.com/lesson.php?id=290

Vill ni veta exakt vad jazzetuden demonstrerar/lär och spela övningen, PM;a mig !!! 
Har inte fått ordning på den slutgiltiga texten ännu men jag kan skicka det jag har hittills.

 Nu gott morgon kaffe...

Har redan planerat nästa lesson, den skall handla om bl a övre arpeggios  ,  men jag
skall som sagt först skriva ned den här på engelska efter jag lyckats få ihop den på svenska.
Usch-jag tycker engelska är svårt...

Ha det gott !!!
 
mvh

Edit; Det lät för djävligt hörde jag nu när jag nyktrat till. Tar in filen för lagning !!!

Till alla jazzkatter;

Bill Evan´s och Miles Davis förstod problemet med avoidtones, den tritonära tonen i skalorna.
Det låter inte alltid mjukt och soft.
I jazzklassikern "So what" introducerade de ackord bygda av kvarter istället för terser.
Låter så mycket mer smooth och vilken som helst av tonerna i ackordet kan vara rot.
Detta har använts flitigt av jazzkompositörer de senaste 40 åren och anses vara litet grann
som en hemlighet. Nu vet ni den !!!!!
Det blir således dock ingen färgning , utan spänning och upplösning i musiken skapas genom
succesionen/melodin/head. Det finns inte heller någon självklar tonart/skala men ger ett stort utrymme
för improvisatören, här får man lita på eget tycke, öron, intuinutet och erfarenhet.

Testa att gör en succesion och använd sedan detta sätt att konstruera ackorden på så att de passar melodin.
Sedan använder du den progressionen för (utan succesionen) för improvisation.
Låter mer smooth om du låter basen vandra kromatiskt till ackordens målton, (som i detta fallet med dessa
ackord uppbyggda av kvarter har 4 möjliga måltoner..)

Kul och bra träning om man vill ha en helt fri session, improvisation.
Själv gillar jag ju ackordsanalyser och vågade/ovanliga skalval men jag testade det här nyss..
Häftigt.

Eftersom ni vill att jag inte skall tänka skalor när jag spelar. Jag köpte två kurs först som var bra och talade
om kromatik och måltoner och idag släppte Berkley Uni en del av en kurs medden här ovanstående kunskapen
som en freebe, vilken jag laddade ned..

Använder du vanliga ackord till succesionen går även det att få det låta jazz så det brinner hett alltså !!!
Ed Byrne berättar i sin demo av sin jazzbok att använda 9:an för 1, 5 och 6 samt #9 för 3:an. Du får då ackord som låter
så mycket jazz, riktigt smooth.
Ett fint trick för varje musikers bag of tricks...

Och så till rådet jag fått om att nynna melodin samtidigt som jag spelar. Jag  håller på att försöka lära mig solmisationen för kromatik så att jag kan nynna det jag spelar. Solmisationen är bra hjälp, för det hjälper inte bara att nynna om man inte vet
tonen man nynnar. Utan att veta tonen kan nynnande däremot göra att man håller takten enklare och bättre.
Men om man vill spela det man har i i sinnets ögonblick i en improvisation utan klara skalval är solmisation
jättebra. Då kan man spela vad man vill, sägs det. Och jag tror verkligen det.

Bra råd och önskemål båda två. Litet svårt och ovanligt bara men jazzens finaste pryl, liksom. Men jag har väntat litet för jag vill veta vad jag gör/förstå det jag spelar. Och för att ha grunderna klar för mig.
Nu får ni dras med nybörjarlåtar spelade på detta vis och med fria improvisationer ett tag. 

mvh

Horras - Gitarr , distad
JEvaldsson - Bas & sång, textförfattare
Niklas J_Blixt - Trummor
pxm - Gitarr, komp & plock
Yllet - Mix

Detta har varit ett spännande projekt från ide´/slask tills nu när den är färdig för att
lyssnas och kommenteras.
Jag tycker att alla  inblandade gjort suveräna insatser  i en svår och egen, annorlunda låt
och att det låter bra om detta !!!! Visst är det Rock Fusion känsla i den ????
Vad tycker ni ????
Lägger ut den omixade versionen i nästa inlägg i denna tråd så att det går att jämföra och höra vad Yllet gjort i mixen

mvh

 
Dikt (royaltyfree.) av Nicholas Gordon ::
mvh

Suttit uppe hela natten och trilskats med denna mix.
Tror att jag har fått ordning på den nu...
Det blev en helt ny låt...

Hoppas ni gillar den 

Ackorden;
Bb7#9 Bb7#9 Bb9 Bb9
Em7-5 Db13 Bb9 Bb9
Fm7 Db13 Bb9 Cdim/F7b9                chords/reharmonization by Johan Paxom


Texten;
Darrin is a ship of dreams
Afloat upon the wind,
Reserved for those whom love redeems,
Resolved to turn again
In grim and patient sacrifice,
Not for themselves, but him.              poem by Nicholas Gordon

Skalorna;
Blues
Melodisk moll
Dorisk
Dim
Heltons


mvh

....så är det bara !!!!!!!