Kontrollrummet
Kategorier => Studio, produktion och övrigt => Ämnet startat av: egghuvud skrivet 26.03.2009, 09:59:23
-
Hej alla eders dryghuvud här. Jag började svamla en massa när jag skulle kommentera en låtidé av Gurano och insåg att diskussionen nog inte hörde hemma i hans tråd. (förlåt Gurano för att jag kapade den med en massa osammanhängande svammel) Men tankarna som väcktes gjorde att jag istället vill fundera mer öppet med er.
Jag har vid flera tillfälle haft en lite dryg attityd tilll de på kontrollrummet som skapar mer symfonisk/orkestrerad musik. Jag tycker det är svårt att kommentera låtar där jag inte hittar den musikaliska idén eller där det blir mycket improviserat.
Jag får inga tankar i huvudet utan tycker ungefär: "Ja det var ju vackert staplade toner" eller: "det låter ju naturtroget" alternativt: "det låter ju som att det är lite midiplugg". Det känns som att det blir ganska meningslösa kommentarer.
Så här kommer ett par påstående och jag är mycket intresserad av vad ni tycker. Är jag bara fördomsfull eller?
1. Det är mycket lättare att spåra och kommentera den musikaliska idén i en pop eller rocklåt.
Förmodligen för att jag är så förtrogen med formen och kan det musikaliska språket. Klassisk musik är svårare att lyssna på "kräver mer av mig"
2. Orkesterpluggar är förföriska. För det räcker att man spelar några toner så låter det fett. Därför är det lätt att tro att man faktiskt gjort något som är bra fast det egentligen bara är vackra ljud.
3. Att kunna göra t e x bra stråkarrangemang kräver att man kan en del musikteori. Man kan naturligtvis fuska lite och de flesta moderna pluggar spelar ju inte, som gamla GM midiinstrument-hela registret utan de toner som finns tillgängliga är de som finns på keyboardet. T e x så kan en violin inte spela toner som ligger utanför dess register g – ca a4.
Någon med tränat öra eller gedigen kunskap hör ändå direkt att det är en amatör som gjort det.
Det här kan vara svårt ibland för många av oss hemmapulare är väl inte så skolade i musik.(eller är jag fördomsfull) Jag kan t e x inte noter.
4. Det tar mycket längre tid att göra symfonisk musik än t e x popmusik. Egentligen mest på grund av att det är så många fler komponenter att handskas med. Formen är t e x mycket mindre bunden än i en traditionell poplåt.
5. En dåligt gjord symfonisk låt låter ändå bättre än en dåligt gjord poplåt. (se ovan orkesterpluggens förföriska charm)
Okej slå mig, sparka mig, håll med mig, upplys mig eller tyck att jag är en idiot. :)
-
Ja jag får väl bli först ut eftersom det var mitt inlägg som (i princip) startade denna tråd.
1. Håller med, pop/rock hörs dagligen i radion så referensramarna är bredare hos en bredare allmänhet
2. Förföriskt eller inte så handlar all musik om vackra toner. Här spelar det ingen roll vilken genre det är tycker jag
3. Att göra bra musik oavsett genre kräver bra musiker - så även klassiskt och konstmusik likväl som rock. Jag tror att ett tränat öra oxå hör att det är en amatör som gjort vissa poplåtar
4. man kan inte klocka en produktion oavsett genre.
5. Håller inte med. En dålig låt är en dålig låt.
Mina synpunkter lite kort, till att börja med
Ha det gott
Gurano
-
Tja igen
Tänkte även tillägga en sak. Du skriver att du har svårt att kommentera låtar där du inte hittar den musikaliska idén eller där det blir mycket improviserat. Kanske så säger det mer om dig än om musikteori? ;)
Ha det Gurano
-
Okej slå mig, sparka mig, håll med mig, upplys mig eller tyck att jag är en idiot. :)
Okej utan att ha läst vad andra redan skrivit så kommer rösterna från den portugisiska juryn:
1. Ja, för dig. Precis som det är mycket lättare för nån inbiten lyssnare av klassisk musik att göra detsamma med klassisk musik istället för pop/rock.
Det handlar helt enkelt om vad man är van att lyssna på eller höra. Viss klassisk musik kräver väldigt mycket, annan desto mindre - likaså med pop/rock. Det man är van vid hanterar man lättare helt enkelt.
2. Där tror jag du har en klar poäng. Bra ljud låter öht mer imponerande än dåliga ljud. Stapla samma toner på varann med ett enkelt piano och när orkesterns pampiga magi försvinner så är bara en musikalisk idé kvar som kanske inte håller. Med det sagt så delar jag inte uppfattningen att "en bra låt ska kunna spelas med akustisk gitarr och fortfarande vara lika bra" eller vad de brukar säga.
3. Ja, om man vill få det att låta verkligt. Och kunskap om de enskilda instrumenten. Men det gäller ju inte bara orkesterpluggar. Programmera trummor i en poplåt kräver samma insikt. Kanske är det så att det man redan kan och lärt sig tar man för självklart?
4. "Traditionell" klassisk musik finns också, så det kan nog vara rätt så bundet det också. Popmusik kan vara icke-traditionell. Men överlag har du nog rätt även om jag tror att det hänger mer på vad man är van vid - återigen.
5. Det tror jag beror på vem som lyssnar. Kanske är din kapacitet på en högre nivå än du tror om du just kommer fram till synpunkter som "Ja det var ju vackert staplade toner" eller: "det låter ju naturtroget" alternativt: "det låter ju som att det är lite midiplugg".
Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.
-
Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.
Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren :lol: :lol:. Nä skojade bara! Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta ;) :)
-
Tja igen
Tänkte även tillägga en sak. Du skriver att du har svårt att kommentera låtar där du inte hittar den musikaliska idén eller där det blir mycket improviserat. Kanske så säger det mer om dig än om musikteori? ;)
Ha det Gurano
Fullt möjligt men vad är en låt utan en musikalisk idé? Om igen staplade toner. Möjligen vackert staplade toner men ändå. :)
-
Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.
Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren :lol: :lol:. Nä skojade bara! Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta ;) :)
Jag ser fram emot den. Jag brukar ju gnälla på honom också, även om jag stundtals tycker att han är ett geni. :)
-
Okej slå mig, sparka mig, håll med mig, upplys mig eller tyck att jag är en idiot. :)
Okej utan att ha läst vad andra redan skrivit så kommer rösterna från den portugisiska juryn:
1. Ja, för dig. Precis som det är mycket lättare för nån inbiten lyssnare av klassisk musik att göra detsamma med klassisk musik istället för pop/rock.
Det handlar helt enkelt om vad man är van att lyssna på eller höra. Viss klassisk musik kräver väldigt mycket, annan desto mindre - likaså med pop/rock. Det man är van vid hanterar man lättare helt enkelt.
2. Där tror jag du har en klar poäng. Bra ljud låter öht mer imponerande än dåliga ljud. Stapla samma toner på varann med ett enkelt piano och när orkesterns pampiga magi försvinner så är bara en musikalisk idé kvar som kanske inte håller. Med det sagt så delar jag inte uppfattningen att "en bra låt ska kunna spelas med akustisk gitarr och fortfarande vara lika bra" eller vad de brukar säga.
3. Ja, om man vill få det att låta verkligt. Och kunskap om de enskilda instrumenten. Men det gäller ju inte bara orkesterpluggar. Programmera trummor i en poplåt kräver samma insikt. Kanske är det så att det man redan kan och lärt sig tar man för självklart?
4. "Traditionell" klassisk musik finns också, så det kan nog vara rätt så bundet det också. Popmusik kan vara icke-traditionell. Men överlag har du nog rätt även om jag tror att det hänger mer på vad man är van vid - återigen.
5. Det tror jag beror på vem som lyssnar. Kanske är din kapacitet på en högre nivå än du tror om du just kommer fram till synpunkter som "Ja det var ju vackert staplade toner" eller: "det låter ju naturtroget" alternativt: "det låter ju som att det är lite midiplugg".
Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.
Jo du har helt klart en hel del poänger i det du säger. Jag har lyssnat och lyssnar mycket på klassisk musik, men jag översköljs inte av det på samma sätt som med pop och rockmusik. Den genre som jag nog har svårast att sätta mig in i är konstmusik. Där gäller helt andra regler som jag har svår att associera till.
och visst är det väl så att klumpigt gjorda trummor kan dra ner betyget. Lite hemmablind är jag nog. :)
-
Egghuvud: du skriver "Fullt möjligt men vad är en låt utan en musikalisk idé? Om igen staplade toner. Möjligen vackert staplade toner men ändå."
Vad är en musikalisk idé? När vet du den musikaliska idén i en poplåt som presenteras här på forumet? mer än att du kan associera till den?
-
Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren :lol: :lol:. Nä skojade bara! Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta ;) :)
Jag vet att han gör det. Mina öron delar inte riktigt dinas upplevelse, vilket han vet ;)
-
Egghuvud: du skriver "Fullt möjligt men vad är en låt utan en musikalisk idé? Om igen staplade toner. Möjligen vackert staplade toner men ändå."
Vad är en musikalisk idé? När vet du den musikaliska idén i en poplåt som presenteras här på forumet? mer än att du kan associera till den?
Hmm nu blev det jobbigt. Nu måste jag ju formulera mig på ett vettigt och förståeligt sätt. Jag återkommer :)
-
Jag försöker förstå vad detta bottnar i. Alltså visst, du har helt klart en poäng med att "instrumentet" låter bra från start. Många syntljud låter bra mycket fetare än ett piano också liksom. Farlig väg att gå. Loopar borde räknas som fusk med :D
Sen tycker jag kanske inte att man ska jämföra all musik med konstmusik bara för att det råkar handla om samplingar med samma instrument. Det finns rum för enkla popiga orkesterarr med, se bara till filmmusik osv. Det behöver inte alltid vara intrikat stämföring och massa teori bakom, tycker jag då.
Slutligen måste jag bara säga att jag tycker det är kul faktiskt, att folk som inte egentligen kan spela ett instrument alls, men ändå lyckas styra upp en orkester i någon form. Även om det inte mäter sig med mozarts jobb. Vem vet vad som skapas när dessa människor leker sig fram i outforskad mark :)
-
Ahh,
kul ämne!
1. Det är mycket lättare att spåra och kommentera den musikaliska idén i en pop eller rocklåt.
Håller definitivt med. Ungefär samma sak som att det är lättare att läsa deckare än lyrik. Sedan finns det naturligtvis olika uppfattningar vad som är mest konstnärligt.
2. Orkesterpluggar är förföriska. För det räcker att man spelar några toner så låter det fett.
Håller med vad gäller filmmusikpluggar såsom EWQLSO. De låter egentligen inte som en symfoniorkester utan mycket maffigare. En enda hornstöt eller ett timpanislag kan låta fantastiskt bra, "out-of-the box"
3. Att kunna göra t e x bra stråkarrangemang kräver att man kan en del musikteori.
Troligen har du tyvärr rätt här, det finns inga genvägar. Övning och inlyssning ger viss färdighet, men det är svårt att nå högre nivåer då det är svårt att med endast örat avgöra hur orkestring görs.
4. Det tar mycket längre tid att göra symfonisk musik än t e x popmusik.
Nej, det tror jag inte. För mig gör det definitivt det, men inte för den som kan sitt jobb...
5. En dåligt gjord symfonisk låt låter ändå bättre än en dåligt gjord poplåt.
Ja, för en inbiten poplyssnare. En som i huvudsak bara lyssnar på klassiskt tycker nog att all popmusik låter lika illa.
-
Överlag tror jag det är viktigt att man spelar det man spelar istället för att klicka in värden. Detta gäller såväl piano i en poplåt som stråk- och blåspluggar i en symfoni.
+1
-
Tja igen
Tänkte även tillägga en sak. Du skriver att du har svårt att kommentera låtar där du inte hittar den musikaliska idén eller där det blir mycket improviserat. Kanske så säger det mer om dig än om musikteori? ;)
Ha det Gurano
Okej för att tydligare definiera vad jag menar med den musikaliska idén. Så här tänker jag. För mig är musikskapande både ett hantverk och ett konstnärligt uttryck.
Om jag t e x vill göra en låt som är i en speciell genre så måste jag hitta de ”markörer” som gör att lyssnaren känner igen vad det är för slags låt. Visst vissa kan häva att musik inte skall följa regler, men så tänker inte jag. Det går t e x att göra hårdrock med dragspel men resultatet blir oftast bara ett slags skämt eller metaskämt kring genren som sådan.
För att kunna göra bra musik så måste jag ha en viss hantverksskicklighet. D v s jag måste förstå de musikaliska markörerna och koderna för den typen av musik. Det handlar inte bara om intellektuella färdigheter utan naturligtvis också om något slags feeling.
edit: fel citat
Förutom hantverket så bör det ju finnas något slags skapande också. Där kan vi diskutera hur länge som helst vad vi anser vara skapande. För vissa är det att göra dansbandslåtar och för andra att göra avancerade orkesterarrangemang. Skapande för mig är alltid förenat med ett slags kommunikation. Utan konstnärens vilja att kommunicera eller förmedla så blir verket ointressant. Som onani eller något. Man gör det, det är trevligt, men slutresultatet är inte mycket att hänga i julgranen.
Om det inte finns en tanke som går att förmedla så lämnar det mig med en känsla av meningslöshet eller fattighet. Samma sak gäller för hur jag betraktar konst. Om det inte finns en idé som konstnären vill förmedla så blir det dålig konst.
Sedan kan det ju naturligtvis vara så att jag inte fattar vad du försöker förmedla. Vem bär ansvaret? Konst ligger i betraktarens öga sägs det ju, men jag tycker nog att konstnärer också har ett ansvar för vad de förmedlar.
Ja lite så ungefär.
Det måste finnas en idé en ambition en vilja att förmedla något. Varför postar vi annars låtar för varandra? :)
-
Jag försöker förstå vad detta bottnar i. Alltså visst, du har helt klart en poäng med att "instrumentet" låter bra från start. Många syntljud låter bra mycket fetare än ett piano också liksom. Farlig väg att gå. Loopar borde räknas som fusk med :D
Njaee det bottnar väl egentligen i en lång tids funderingar kring musik från min sida.... därav kanske det inte blir så glasklart :wub:
Sen tycker jag kanske inte att man ska jämföra all musik med konstmusik bara för att det råkar handla om samplingar med samma instrument. Det finns rum för enkla popiga orkesterarr med, se bara till filmmusik osv. Det behöver inte alltid vara intrikat stämföring och massa teori bakom, tycker jag då.
Det tycker nog inte jag heller egentligen. Men jag tror att det faktiskt kan tillföra mycket. Det är som det slitna gamla exemplet om att "min treåring kan måla som picasso". Visst men jag skulle vilja se honom göra Guernica. Det är stor skillnad på att ha en kunskap och välja att inte använda den och att inte ha kunskapen, om du fattar hur jag menar.
Slutligen måste jag bara säga att jag tycker det är kul faktiskt, att folk som inte egentligen kan spela ett instrument alls, men ändå lyckas styra upp en orkester i någon form. Även om det inte mäter sig med mozarts jobb. Vem vet vad som skapas när dessa människor leker sig fram i outforskad mark :)
Naturligtvis håller jag med dig. Men om jag ser på mig själv så tycker jag att jag har utvecklats mycket som låtskrivare de senaste femton åren. KUnskap och teori gör ju det möjligt för mig att söka fler värdar, sedan skall man inte föringa spontanitet och improvisation.
Vet inte om det blev klarare hur jag menar ellerl om jag baar tuggar på. :
eggs)
-
Hej igen
För dig (Egghuvud) verkar bra musik bara gå ut på igenkänning/markörer - det är då det bara kan bli bra. Ibland så KAN det vara så för mig oxå men lika ofta är musik, liksom konst i övrigt, intressant om jag inget hajjar. Det är då det blir spännande - Gränser ändras. För mig är det tråkigt att höra tex en blueslåt enmasse även om det är gjort av skitduktiga musiker som kan sätta sina riff.
Tänk om man skulle säga till tex Da vinci eller Elvis eller Chopin att sådär kan man inte göra för det har inte gjorts tidigare - ja då hade vi sluppit bra musik och konst.
Hur ofta känner du till en konstnärs (musiker är oxå konstnärer) tanke eller ambition med en produkt? Jag har en massa låtar här hemma där jag inte känner till meningen med dess förmedlingen. Jag som lyssnare skapar denna meningsfullhet genom att antingen uppskatta eller inte.
Gurano
-
Det tycker nog inte jag heller egentligen. Men jag tror att det faktiskt kan tillföra mycket. Det är som det slitna gamla exemplet om att "min treåring kan måla som picasso". Visst men jag skulle vilja se honom göra Guernica. Det är stor skillnad på att ha en kunskap och välja att inte använda den och att inte ha kunskapen, om du fattar hur jag menar.
Ja, jag förstår helt klart hur du menar. Men tycker du att man ska betrakta ett verk med detta i åtanken alltså? Vad personen har gjort tidigare, eller vad personen är kapabel till att uträtta?
Naturligtvis håller jag med dig. Men om jag ser på mig själv så tycker jag att jag har utvecklats mycket som låtskrivare de senaste femton åren. KUnskap och teori gör ju det möjligt för mig att söka fler värdar, sedan skall man inte föringa spontanitet och improvisation.
Vet inte om det blev klarare hur jag menar ellerl om jag baar tuggar på. :
eggs)
Absolut. Håller helt med dig. Jag har utbildat mig ganska mycket inom musik på olika sätt. Men samtidigt så tycker jag liksom att resultatet, som är musiken i vårt fall, borde tala för sig själv. Det spelar ingen roll för mig om personen är utbildad/kan spela instrumenten/kan sin teori osv, låter det bra så är det bra. Redskapen man får via teorin ska väl leda till något som låter bättre, vilket musiken i sig borde ge sken av. Vilket det oftast gör, men inte alltid...
Känns inte som att jag förklarar mig så bra.
Men alltså, vi försöker oss på ett exempel :)
Ibland stöter man på artister i popvärlden som kanske inte är bra sångare, inte ens några vidare bra instrumentalister, men dom förmedlar något som man tar till sig och gillar. En känsla, något äkta liksom. Det borde finnas plats för liknande artister i konstmusiken också tycker jag. Utan att man hytter med käppen och kommer med teoretiska floskler :D Konstmusiken har alltid haft en "förmer" status, vilket jag inte riktigt gillar faktiskt.
Undra om jag seglat helt OT nu igen, det brukar bli så när jag är inblandad :)
-
Hej igen
För dig (Egghuvud) verkar bra musik bara gå ut på igenkänning/markörer - det är då det bara kan bli bra. Ibland så KAN det vara så för mig oxå men lika ofta är musik, liksom konst i övrigt, intressant om jag inget hajjar. Det är då det blir spännande - Gränser ändras. För mig är det tråkigt att höra tex en blueslåt enmasse även om det är gjort av skitduktiga musiker som kan sätta sina riff.
Tänk om man skulle säga till tex Da vinci eller Elvis eller Chopin att sådär kan man inte göra för det har inte gjorts tidigare - ja då hade vi sluppit bra musik och konst.
Hur ofta känner du till en konstnärs (musiker är oxå konstnärer) tanke eller ambition med en produkt? Jag har en massa låtar här hemma där jag inte känner till meningen med dess förmedlingen. Jag som lyssnare skapar denna meningsfullhet genom att antingen uppskatta eller inte.
Gurano
Njaeee så menar jag nog inte. Men Jag tror att våra uppfattningar går isär. Om det är komlicerat eller enkelt har inget med saken att göra egentligen. Det viktiga är vad som förmedlas. Sedan tror jag verkligen inte att varken Da Vinci, Elvis eller Chopin var oskolade i sin konst.
OM jg inte försår idé eller tanken med ett verk så kanske den kan träffa mig känslomässigt, men jag tror inte att jag tycker att de tä rlika bra. Jag tror att hjärnan i första hand är inriktad på tolkning, både av det emotionella och det logiska. Markörerna finns där utan att vi själva tänker på dem alltid. Hur ofta får man inte referenser till saker somn t e x "Det där låter som en låt av dem och dem" men för att träda ut ramen så tror jag att man i så fall måste veta vad ramen är. Annars blir det omigen ingen tanke med det.
man får inte blanda ihop detta med dåliga idéer. Om vi jämför konst t e x så finns det ju massor av exemple på sådant som jag tycker är dåliga ideér t e x att vara kubist 2009. Dålig idé. Sedan finns det bra ideér men dåligt utförande (kommer inte på något bra exempel)
OM du som lyssnare skapar värdet så förefaller det för mig som att det bara bygger på en emotionell upplevelse av vad du sett eller hört. Visst det kan ha siona poänger men om det skall vara bra (enligt mitt sätt att se det) så bör det innehålla en del av hantverk och eftertanke också.
Jag låter så himla allvarlig, men egentligen så är musik mest på lek för mig. Fast det är en annan tråd. :)
-
Ibland stöter man på artister i popvärlden som kanske inte är bra sångare, inte ens några vidare bra instrumentalister, men dom förmedlar något som man tar till sig och gillar. En känsla, något äkta liksom. Det borde finnas plats för liknande artister i konstmusiken också tycker jag. Utan att man hytter med käppen och kommer med teoretiska floskler :D Konstmusiken har alltid haft en "förmer" status, vilket jag inte riktigt gillar faktiskt.
Undra om jag seglat helt OT nu igen, det brukar bli så när jag är inblandad :)
Ingen fara OT är kul. Jag håller med om vad du säger. KOnstumusik kan vara helt obegripligt, och frågar man någon som sysslar med det så skulle en del av dem säkert säga att det beror på att vi inte fattar vad de gör för något. Det där kan ju gränsa till snobbism och elitism, så jag gillar väl inte det heller. Natruligtvis skall man inte bortse från vad man tycker om och inte tycker om, men om man rannsakar varför man tycker om något så borde väl ett av skälen vara att "det talar till mig" och då handlar det om igen om något slags kommuniktion.
Ta Ian Hunter t e x han kan ju knappast sjunga. Men han är djävligt bra på att förmedla något.
:)
-
Som onani eller något. Man gör det, det är trevligt, men slutresultatet är inte mycket att hänga i julgranen.
... för någon annan än utövaren själv. ;) Håller helt med.
Det är också skillnad på att uppleva att något låter bra/imponerande/maffigt/verkligt/nyskapande, kontra att det också säger en något. Att man får ut nåt mer av det man hör eller ser än att man bara konstaterar något är förmodligen (åtminstone för mig) det du kallar kommunikation.
-
1. Det är mycket lättare att spåra och kommentera den musikaliska idén i en pop eller rocklåt.
Förmodligen för att jag är så förtrogen med formen och kan det musikaliska språket. Klassisk musik är svårare att lyssna på "kräver mer av mig"
Det är nog lättare i den mesta rock/pop-musiken dels pga det du skriver om det mer bekanta men också därför att den oftast är enklare uppbyggd.
Fast jag tycker ändå inte man kan säga att det är enklare att lyssna på den mesta rock/popen och att t.ex. klassisk musik är svårare att lyssna på. Visst man tycker ofta att kaffe är lite beskt i början men nu är det rätt svårt att hålla på att dricka hallonsaft. Det smakar för tråkigt sött och banalt helt enkelt, därmed är det svårdrucket.
3. Att kunna göra t e x bra stråkarrangemang kräver att man kan en del musikteori. Man kan naturligtvis fuska lite...
Jag tror det finns en stor poäng i att kunna mycket om sitt område, bli bra på det du vill utöva. Sen kanske det finns lite olika vägar och att alla inte måsta tillägna sig allt. Men i stort tror jag absolut på att kunna sina saker och som du säger mer medvetet välja att gå andra vägar. Hellre det än att vara för begränsad och endast ha vissa möjliga uttryck.
5. En dåligt gjord symfonisk låt låter ändå bättre än en dåligt gjord poplåt. (se ovan orkesterpluggens förföriska charm)
Är inte säker på det. Möjligen kan man kanske känna att jag vet inte så mycket om denna typen av musik "kanske skall den låta så här?" och därför tycker sig ha svårt att avgöra. Menegenltigen låter väl ett svagt och inte välgjort stycke musik dåligt oavsett genre. Möjligen bättre ljud?
-
Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren :lol: :lol:. Nä skojade bara! Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta ;) :)
Jag vet att han gör det. Mina öron delar inte riktigt dinas upplevelse, vilket han vet ;)
Det visste jag inte. Du vet därmot om att jag anser - att döma av dina inlägg här på forumet och studio - att din intelligens är sub-par.
Drar därför slutsatsen att jag inte vill höra musik du gjort. Någonsin..
(Ja, jag är arg, men snubben skriver pantade saker överallt hela tiden... Du borde lära dig förstå att du int vet allt om allt. Du är långt därifrån. )
-
Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren :lol: :lol:. Nä skojade bara! Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta ;) :)
Jag vet att han gör det. Mina öron delar inte riktigt dinas upplevelse, vilket han vet ;)
Det visste jag inte. Du vet därmot om att jag anser - att döma av dina inlägg här på forumet och studio - att din intelligens är sub-par.
Drar därför slutsatsen att jag inte vill höra musik du gjort. Någonsin..
(Ja, jag är arg, men snubben skriver pantade saker överallt hela tiden... Du borde lära dig förstå att du int vet allt om allt. Du är långt därifrån. )
:rolleyes:
För det första förstår jag inte vad du är arg över? För att jag inte diggar din musik eller för att jag skrivit det jag skrivit om musik här?
Undrar om du förväxlar mig med nån annan för på studioforumet har jag inte varit på ett par år sen de gjorde om det till community.
Vad är det för pantade saker jag skriver menar du?
Det var nog det töntigaste inlägg jag nånsin fått till svar på nånting.
-
Ni kommer du att få en kinesisk avrättning av Dividend för den kommentaren :lol: :lol:. Nä skojade bara! Men mig veterligen så brukar han klicka in sina noter och värden och det brukar ju låta alldeles utmärkt........för det mesta ;) :)
Jag vet att han gör det. Mina öron delar inte riktigt dinas upplevelse, vilket han vet ;)
Det visste jag inte. Du vet därmot om att jag anser - att döma av dina inlägg här på forumet och studio - att din intelligens är sub-par.
Drar därför slutsatsen att jag inte vill höra musik du gjort. Någonsin..
(Ja, jag är arg, men snubben skriver pantade saker överallt hela tiden... Du borde lära dig förstå att du int vet allt om allt. Du är långt därifrån. )
:rolleyes:
För det första förstår jag inte vad du är arg över? För att jag inte diggar din musik eller för att jag skrivit det jag skrivit om musik här?
Undrar om du förväxlar mig med nån annan för på studioforumet har jag inte varit på ett par år sen de gjorde om det till community.
Vad är det för pantade saker jag skriver menar du?
Det var nog det töntigaste inlägg jag nånsin fått till svar på nånting.
Jag skiter fullständigt i om folk gillar min musik eller inte... Men du är en mästare på att skriva dumma saker.
Och är det nåt jag hatar så är det dumhet..
-
Är skit samma Phil, är väl bara på dåligt humör idag. Mycket som händer....
Många skriver dumma saker ibland... Inte bara du ;)
-
Trådskaparen gjorde bra effort att starta en bra diskussion. Håll er till ämnet, inte utanför. Jag förvisar allt onödigt gnabb till OT.
Resten tar vi i PM.
-
Trådskaparen gjorde bra effort att starta en bra diskussion. Håll er till ämnet, inte utanför. Jag förvisar allt onödigt gnabb till OT.
Resten tar vi i PM.
Thanks Tsamble
Så back on track som de säger i staterna. Tycker ni att musik måste ha en idé? Skulle vara intressant att höra lite från er som skriver instrumentalt. Försöker ni skriva om något eller låter ni bara tonerna föra er dit ni vill? Blir det bra då? :)
-
Trådskaparen gjorde bra effort att starta en bra diskussion. Håll er till ämnet, inte utanför. Jag förvisar allt onödigt gnabb till OT.
Resten tar vi i PM.
Thanks Tsamble
Så back on track som de säger i staterna. Tycker ni att musik måste ha en idé? Skulle vara intressant att höra lite från er som skriver instrumentalt. Försöker ni skriva om något eller låter ni bara tonerna föra er dit ni vill? Blir det bra då? :)
Det händer att jag gör instrumentalt. Men det är nog inte medvetet. De flesta låtar börjar med en ackordföljd eller melodi som man sedan klär med ord. Men ibland säger tonerna allt. Då är ord överflödiga och skulle ha negativ inverkan på slutprodukten. Har en gammal dänga som jag flera gånger försökt sätta text till, men den vill inte ha text. Tror inte heller att det handlar om att förmedla en viss känsla heller. Det är bara vackra(?) toner, sen får lyssnaren tolka dem hur han/hon vill.
Just sådana låtar är svåra att betitla eftersom de inte direkt vill förmedla något för lyssnarna.
Mycket för mig handlar om att experimentera, leka, känna efter, utan att ha en idé från början. Även om det förstås händer att man har en klar idé. Dock blir resultatet aldrig som idén i mitt fall. Man måste tillåta att låten utvecklas till något man inte tänkte från början, hellre än att krysta till det. Det som börjar som en akustisk ballad kan sluta som en elektronisk helvetesmaskin.
Usch, svammel. Det händer även att jag börjar i andra änden. En textrad som poppar upp när man står i duschen. Så, det är mycket olika.
EDIT: Jag gillar idén med att låta lyssnaren själv skapa sig en saga med musikens hjälp, hellre än att jag berättar sagan.
-
Gör nästan bara instrumental musik. Rätt sällan som jag utgår från en idé eller tanke när jag skriver/skapar musik. Man skulle nästan kunna säga att musiken skapar sig självt, men det är säkert inte alls är så egentligen. Man har ju vissa saker man har förkärlek till och det återkommer ju (alltför ofta).
Jag försöker inte utgå från en tanke som att nu skall jag spegla förändring eller en soluppgång etc. Men oftast rätt snart får/har ju ett litet stycke musik en viss karaktär och liksom fortsätter att dra en åt ett visst håll, en viss stämning. För mig nog mest en rätt abstrakt stämning eller åtminstone så behöver den inte vara mer än vag. Visst kan det ge tankar men det är inte så mycket det jag försöker åstadkomma. Mer att musiken är nog i sig själv.
Som lyssnare kräver jag aldrig att det skall finnas en programförklaring i musiken eller annan konst. Däremot får och bör det ju tala till en (eller någon).
Dock händer det någon gång att jag teoritiserar. Inte egentligen skapandet, men t.ex. när jag satt och övade piano efter noter och fingersättningar så var det en harmonisk mollskala. I jazz/pop används den ju inte så ofta så jag funderade på hur man harmoniserade den vilket ledde till lite andra vägar och en annan stämning i ett utkast till en låt. Gott så.
-
Hej
Många kloka ord sagda här i de senare inläggen tycker jag!
Jo det där med en musikalisk idé (det var ju ung. där vi började diskussionen, eller hur egghuvud :) ).
Som jag ser det så behöver/bör inte ett konstskapande (jag tycker att musik är ett konstnärligt uttryck) alltid begränsas av en idé. Naturligtvis så funkar det med att ha en konstnärlig vision/idé men som ChromaWoods skriver så blir det allt som oftast att idén får ett eget liv och landar i något helt nytt. Vad är då den teoretiska grundidén hos konstnären värd för en lyssnare?
Att, som du (Egghuvud) kallar det, stapla toner utan idé är för mig att låta penseln löpa fritt på duken. Allt hänger på hur bra "konstnär" man är. Det kan bli minst lika bra/dåligt som att göra en låt med en grundidé. Det ena utesluter inte det andra - om man är för rigid i sin syn så är det, åtminstone för mig, alldeles för begränsande.
Ha det
Gurano
-
Mmmm intressant. Att låta penseln löpa över duken... tja.. Jag har aldrig varit förtjust i nonfigurativ konst. Förutom möjligen Jason Pollock, men han hade väl i allra högsta grad en idé med vad han gjorde.
Man kan ju mena olika saker med en idé. Det behöver ju inte innnebära att man vill t e x inspireras av tranornas dans och skriva ett stycke om dem. Idén kan ju vara att prova ett visst sorts harmoni, att använda ett visst instrument osv.
När jag skriver musik så kommer tonerna oftast med en textfras eller en tanke om vad det skall handla om. Själva skrivandet blir sedan det svåra. Att "omsätta" eller klarifiera idén och vidareutveckla den. Jag tror att jag får försöka mig på några musikexempel för att illustrera vad jag menar.
-
Jag vet inte om tavelmålning är den bästa liknelsen till det jag tror Egghuvud menar med musikaliska idéer. Jag tycker litteratur är lättare. Tänk en bok med en handling som löper från början till mål, inte nödvändigtvis linjärt, men ändå med ett definierat slut som inte lämnar några trådar öppna. Till det jämför vi något av James Joyce... Visst finns det de som tycker att den typen av litteratur är läsvärd och helt underbar, men de flesta läsare vill ha struktur. Så tror jag det är med lyssnare också.
-
Hej igen
Struktur är för mig inte samma sak som en idé. Struktur kan finnas även i planlöst kaos.
Jag tycker att tavelmålning funkar alldeles utmärkt att jämföra med, men om vi då istället tar litteraturen så fick jag för några år sedan en diktbok i handen av en gammal polare (polaren hade inte skrivit den), som han tyckte att jag skulle läsa. Jag läste och tyckte att dikterna sög, varpå min polare sa att jag nog tyckte de var dåliga för att jag inte kände diktaren eller inte visste dennes bakgrund/idé.
Av detta menar jag att: om man måste känna producentens historia/bakgrund/idé för att överhuvudtaget uppskatta verket, så tycker jag att det är ett ganska klent verk. Verket måste, enligt mig, kunna stå på egna ben. Därmed inte sagt att bakgrundskännedom kan förhöja känslan för många lyssnare - men det ena utesluter som sagt inte det andra. Det är min fasta ståndpunkt :)
Ha´t
Gurano
-
Man kan ju mena olika saker med en idé. Det behöver ju inte innnebära att man vill t e x inspireras av tranornas dans och skriva ett stycke om dem. Idén kan ju vara att prova ett visst sorts harmoni, att använda ett visst instrument osv.
Visst är det så och därmed är det många gånger en idé med i skapandet och inte som jag lite halvflummigt utryckte det "musiken skapar sig själv". När man tänker efter lite mer så är det nästan alltid någon liten tanke med i processen. Kan vara allt från en idé om en rytm till en reaktion på vad man tidigare har gjort. Något som tvingar en att leta lite nya vägar. T.ex. andra instrument, harmonier/skalor osv.
Däremot är det i enlighet med det jag skrev tidigare i mitt fall sällan stora projekt eller teman som jag går in i och försöker utforska. Har nog aldrig hänt.
När jag skriver musik så kommer tonerna oftast med en textfras eller en tanke om vad det skall handla om. Själva skrivandet blir sedan det svåra. Att "omsätta" eller klarifiera idén och vidareutveckla den. Jag tror att jag får försöka mig på några musikexempel för att illustrera vad jag menar.
Även om det handlar om instrumental musik så känner jag igen mig. Man känner ganska snabbt vad det "skall handla om". Kanske inte hela stycket men varåt det drar. Efter att tag vad som saknas. 'Att "omsätta" eller klarifiera idén och vidareutveckla den.' blir ju det svåra.
-
Att, som du (Egghuvud) kallar det, stapla toner utan idé är för mig att låta penseln löpa fritt på duken. Allt hänger på hur bra "konstnär" man är. Det kan bli minst lika bra/dåligt som att göra en låt med en grundidé. Det ena utesluter inte det andra - om man är för rigid i sin syn så är det, åtminstone för mig, alldeles för begränsande.
Ha det
Gurano
Fast då kommer vi automatiskt till nästa problem. Vad gör en god konstnär? Enligt mitt sätt att se det, med risk för att upprepa mig, så måste man ha ganska goda erfarenheter och tekniskt kunnande för att kunna bli en bra konstnär. Det räcker varken med fantastiska visioner eller med feeling. Erfarenheter gör att det blir svårare att inte relatera till det man gjort. Titta på dadaismen t e x . De försökte göra antikonst, men en del av de grejorna de gjorde blev faktiskt rätt så bra. Så följde de en idé också.
Ett annat exempel är Shönberg som av vissa kritiseras för att bara vara flummig och just "stapla" toner. Killen var ju faktiskt otroligt bildad och undervisade i komposition , bla till John Cage osv osv.
Jag vet inte om tavelmålning är den bästa liknelsen till det jag tror Egghuvud menar med musikaliska idéer. Jag tycker litteratur är lättare. Tänk en bok med en handling som löper från början till mål, inte nödvändigtvis linjärt, men ändå med ett definierat slut som inte lämnar några trådar öppna. Till det jämför vi något av James Joyce... Visst finns det de som tycker att den typen av litteratur är läsvärd och helt underbar, men de flesta läsare vill ha struktur. Så tror jag det är med lyssnare också.
Jo jag gillar Joyce, men faktum kvarstår att han arbetade med att motarbeta en tradition, d v s en klar och tydlig idé om vad han ville göra. Den drömska scenen i Odyssevs är ett välplanerat och välregisserat litterärt experiment. Strukturen kommer väl av vad vi är vana vid att höra och reltaera till. Och om igen som med konstmusik så tror jag att man har mycket större behållning och faktiskt fattar vad det handlar om om man faktiskt förstår genren. Inte för att då påstå att jag gör det. Mycket av det går faktiskt över min horisont.
Sedan handlar det ju om kontexten också. "Istället för musik förvirring" (för övrigt en bra låt av Bob Hund) skrev en kritiker om stravinskijs Våroffer. Folk slogs och bar sig åt när den hade urpremiär. Idag är det svårt att fatta vad folk bråkade om. :) :)
Visst är det så och därmed är det många gånger en idé med i skapandet och inte som jag lite halvflummigt utryckte det "musiken skapar sig själv". När man tänker efter lite mer så är det nästan alltid någon liten tanke med i processen. Kan vara allt från en idé om en rytm till en reaktion på vad man tidigare har gjort. Något som tvingar en att leta lite nya vägar. T.ex. andra instrument, harmonier/skalor osv.
Jo jag håller med dig. Jag tror att det är svårt att inte ha en idé när man gör saker. Frågan är bara hur medveten och skickligt gjord den är.
-
Intressant nonsens som skrivs.
Det finns en betraktare och det finns en skapare/konstnär.
Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.
-
Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.
Det låter mer kretierier på den bäste reklamnissen. Den störte konstnären blir då (inom musiken) t.ex Benny Andersson?
-
Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.
Det låter mer kretierier på den bäste reklamnissen. Den störte konstnären blir då (inom musiken) t.ex Benny Andersson?
vet du vad delmängd betyder?
-
Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.
Det låter mer kretierier på den bäste reklamnissen. Den störte konstnären blir då (inom musiken) t.ex Benny Andersson?
vet du vad delmängd betyder?
Förstör inte det roliga.
-
Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla). Enligt mig.
Det låter mer kretierier på den bäste reklamnissen. Den störte konstnären blir då (inom musiken) t.ex Benny Andersson?
vet du vad delmängd betyder?
Förstör inte det roliga.
Nämen allvarligt, du har ju rätt på så sätt att det är en dikotomi mellan "bra" som i "det som säljer bäst", och "bra" som i "nåt högre syfte/mål".
Det är det högre syftets/målets karakteristiska jag är intresserad av.
-
Diskussionen blir allt mer intressant :)
Tycker som DåligtGehör när han skriver "När man tänker efter lite mer så är det nästan alltid någon liten tanke med i processen". Med ett sådant förhållningssätt finns det således en idé när man även staplar toner :)
Det blir alltså inte en diskussion om att skapa med eller utan en idé. Frågan handlar i så fall bara om vad som är en bra/dålig idé. För att svara egghuvud vad som gör en bra konstnär blir svaret i så fall publiken: är man omtyckt är det bra annars dåligt. Det är i paritet med Dividends inlägg "Den bästa konstnären är den som lyckas kommunicera sin idé till en grupp (möjligtvis delmängd av alla)".
En mycket driven/duktig konstnär eller musiker, med de allra bästa ideer, är inget värd om ingen uppskattar det. Krass verklighet! Sen kan man alltid sitta å dividera om vem som har den bästa idén, enligt mig
Det är helt ok att ha högre mål än att bara bli omtyckt.
Gurano
-
För att svara egghuvud vad som gör en bra konstnär blir svaret i så fall publiken: är man omtyckt är det bra annars dåligt.
Fast nu blir det ju lite som DG sade att t e x Lillbabs är stor konst. Mjaee jag vet att du inte menar så, men vad "folk gillar" tror jag inte är ett bra exempel på vad som är bra konst. Iallfall inte för alla. Ta Mozart t e x hyfsat överreklamerad enligt mig (fast Don Giovanni är djäkligt bra) men efter filmen såldes plötsligt Mozart i parti och minut.
Nu låter jag som värsta kultursnobben, men det är jag inte. Jag tycker bara att viss sorts konst musik litteratur osv skall det vara lite jobb att ta till sig. Lite tuggmostånd och kamp för att verkligen föstå något tycker jag är en del av livets värde. :)
-
Sen är det tiden som är med och spökar. En del konstärer fick inget särskilt erkännande under sin livstid eller under sin mer verksamma period. Var deras verk inte bra då? Eller blev det bara bra när de fick erkännandet?
-
Försökte att illustrera mitt resonemang med två små snuttar musik här: http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=16717.0
Fast sedan vet jag inte om det blev så representativt. :unsure:
Den ena låten är bara staplade toner utan så mycket eftertanke och den andra något som jag verkligen jobbat med fast staplade toner. Är det svårt att höra vilken som har en idé och vilken som bara är toner? :)
-
Ja men är det rättvist att göra så?
Men ok då. Det andra exemplet var ju bara en massa toner staplade huller om buller till ingen nytta. Men det första var ett fint och vad jag förstår väl genomarbetat stycke med tanke och stringens. Här hör man verkligen vilken skillnad det blir när man tar det lugnt och tänker igenom saker först.
Jag skojade/ljög/var dum när jag sa att jag föredrog stycke 1. Det gör jag inte, verkligen inte vill jag nu ångerfullt understryka. (Man kan dock oftast lita på mig)
-
Ja men är det rättvist att göra så?
Men ok då. Det andra exemplet var ju bara en massa toner staplade huller om buller till ingen nytta. Men det första var ett fint och vad jag förstår väl genomarbetat stycke med tanke och stringens. Här hör man verkligen vilken skillnad det blir när man tar det lugnt och tänker igenom saker först.
nä okej det var inte rättvist jag försökte visa en poäng, men det kanske var lite klumpigt :)
-
Hej igen
Egghuvud: Ditt exempel på 2 låtar där en har, enligt dig, bara staplade toner och den andra då ska ha en idé funkar inte så bra tycker jag. Det styrker enligt mitt sätt att se det mina argument ang idé kontra staplade toner. Dåligt gehör tyckte att ditt första stycke var bättre än ditt andra medan jag faktiskt tyckte tvärtom, det var mer intressant. Vad ger det till diskussionen om att staplade toner är dåligt? Som jag ser det så ger det vid handen att musik, oavsett intentioner hos skaparen, måste vaskas hos betraktaren/lyssnaren - på så sätt är det bedömaren som alltid avgör vad som "subjektivt" är bra. Att konstnärer uppskattas långt senare efter döden innebär bara att ett paradigmskifte skett och att det just för tillfället uppskattas. Bra och dåligt är alltså relativa företeelser!
Man kan som sagt vara jäv...gt duktig tekniskt med goda ideer, men det är inget värt i sammanhang där andra lyssnar om ingen uppskattar det.
Ha det gott
Gurano
-
(08:28:03) Gurano: jag kan ju bara stapla toner
(08:28:06) Dividend: lol
(08:28:33) Gurano: det är skillnad på att stapla och att STAPLA
(08:28:56) Dividend: ja det ena är gemener och det andra versaler
(08:29:13) Gurano: HEHE staplar man toner på en gitarrhals är det ok - men inte i en dator
(08:30:05) Dividend: ja, det är idiotiskt , eller på papper med penna som mozart gjorde
(08:30:37) Gurano: så är det - skillnad på att stapla och stapla. Konstigt perspektiv tycker jag
(08:31:18) Dividend: synsättet är korkat ja
(08:31:36) Dividend: skall vi lägga in detta i tråden :D
Bara jag och gurano skriver musik på samma sätt som mozart gjorde :P (Fast det är vanligt enligt min erfarenhet på mer klassiskt orienterade forum på nätet, som Composers forum)
-
Handlar inte den här tråden bara om att folk har olika smak? Fattar nog inte grejen riktigt. Man föredrar helt enkelt olika former av struktur. De flesta vill ha en väldefinierad och logisk struktur som de känner igen, medan andra kan tycka det är fint med nån ny struktur som inte liknar nåt annat och verkar ologisk (eller följer en annan logik).
Hur man ska bemöta något som inte faller en i smaken är förstås en intressant fråga, då det lätt blir ett försök att styra verket åt "sitt" håll om man försöker ge lite konstruktiv kritik. Men vad annat kan man göra? Det är väl bara att namedroppa lite i sin signatur för att förtydliga vilka referensramar man har. Eller låta bli att kommentera.
-
Nja - både ja och nej. Ursprunget till tråden är Egghuvuds tankar om att musik byggd på staplade principer inte kan bedömas och att all bra musik måste ha en idé. Ursprunget till allt finns i ett av mina trådar där Egghuvud och jag började diskutera olika förhållningsätt.
Men sen vet man ju aldrig vart en tråd drar. En trådbörjan är aldrig detsamma som slutprodukten. Lite som att stapla toner eller som att låta penseln löpa över duken :)
Det är det som är kul
Gurano
-
Handlar inte den här tråden bara om att folk har olika smak? Fattar nog inte grejen riktigt. Man föredrar helt enkelt olika former av struktur. De flesta vill ha en väldefinierad och logisk struktur som de känner igen, medan andra kan tycka det är fint med nån ny struktur som inte liknar nåt annat och verkar ologisk (eller följer en annan logik).
Hur man ska bemöta något som inte faller en i smaken är förstås en intressant fråga, då det lätt blir ett försök att styra verket åt "sitt" håll om man försöker ge lite konstruktiv kritik. Men vad annat kan man göra? Det är väl bara att namedroppa lite i sin signatur för att förtydliga vilka referensramar man har. Eller låta bli att kommentera.
Usch nej jag hoppas verkligen inte att den bara handlar om namedropping (fast det är kalrt att jag nog gjort mig skyldig till lite sådant :wub:) eller om vad som är bra och inte bra.
Diskussionen kretsar nog mer kring hur man skapar musik. Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör eller om det bara går att fritt improvisera fram musik.
Den handlar väl också om hur man skall bedöma musik, vilket tenderar att vara ett av mina specialintressen, med tanke på hur många trådar jag egetnligen gjort på samma tema.
Vilka kriterier använder man för att bedöma musiken här.
-
Om jag lägger ut musik för lyssning, och lyssnare tycker att musiken låter som jag har slumpvis satt ihop tonerna, så har lyssnaren rätt. Även om jag har funderat i flera år efter hur melodin skall vara så är en uppfattning alltid riktig. Det spelar ingen roll hur kompositionen är gjord, det är resultatet som räknas. Och resultatet är hur mottagaren uppfattar musiken.
Om jag vill att min musik skall uppfattas som genomtänkt och planerad får jag ta åt mig kritiken och göra på ett annat sätt. Att få kritik är en ynnest - hur skall man annars kunna utvecklas om bara ryggdunkarna låter sig höras? (Man behöver uppmuntran också, inget fel i det :)) Så låt inte bli att kommentera bara för att inte allt faller en i smaken.
-
+1
-
Rattlesnake - du e klok du!
präxis vad jag sagt i ett antal inlägg - men du satte huvet på spiken
Ha det gott
Gurano
-
Här kommer en liknelse till, för att förstärka min hävd att ett musikaliskt verk inte nödvändigtvis måste ha en uttänkt idé: Tavelmotiv.
Det finns en sjujäkla massa konst som jag inte fattar. Men, det gör inget. Det finns tavlor som jag tycker är ascoola, men jag fattar inte vad de vill säga. Som de min morbror målar. De är abstrakta och märkliga, men så himla häftiga! Varenda en av de motiven har säkert en idé som de är uppbyggda kring, men de behövde inte haft det för att jag skulle uppskatta dem och vilja ha dem. EDIT: Jag insåg just nu att mitt resonemang faller lite... för, fanns det ingen idé så hade nog inte de motiven målats öht... :unsure:
Jag brukade själv skissa abstrakta motiv med mina blyertspennor. Och folk sa "åh, vad coolt", vilket skänkte mig en känsla av att det jag gjorde var bra och uppskattat. Utan att jag hade en idé med mina motiv.
Och dessutom. Egghuvud säger "Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör" - "Måste". För vem? Varför? Om det finns ett måste så innebär ju det att alla ofelbart kräver att det ska vara så? Måsten känns för mig väldigt främmande i en estetiskt kreativ värld.
Jag kanske inte heller fattar tråden riktigt. Måste broccoli vara äckligt? :D
-
Jag brukade själv skissa abstrakta motiv med mina blyertspennor. Och folk sa "åh, vad coolt", vilket skänkte mig en känsla av att det jag gjorde var bra och uppskattat. Utan att jag hade en idé med mina motiv.
Och dessutom. Egghuvud säger "Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör" - "Måste". För vem? Varför? Om det finns ett måste så innebär ju det att alla ofelbart kräver att det ska vara så? Måsten känns för mig väldigt främmande i en estetiskt kreativ värld.
Du har helt rätt.. Gillar också abstrakt konst, både att titta på och göra själv utan att veta målet eller slutresultatet. SOm skulptören som SER saker medans stenflisor hackas bort
Chroma, vad tycker du om följande teckning? :) Från 2005 (Egget får gärna blunda :D
(https://www.kontrollrummet.com/proxy.php?request=http%3A%2F%2Fdragoncolour.com%2Fuploads%2Fabstraktion2.jpg&hash=4d6bc2c5bc87ffb4e794538d1382fc3e)
-
Gillar bilden! Den påminner ganska mycket om din musik, men eftersom jag inte har lika mycket referensramar som ligger och (för)stör i bildkonstvärlden så gillar jag bilden bättre. Hoppas det är ok :)
(Ibland önskar jag att man kunde vara ett tomt blad inom musik igen. Det hade varit så mycket mer intressant då)
-
Gillar bilden! Den påminner ganska mycket om din musik, men eftersom jag inte har lika mycket referensramar som ligger och (för)stör i bildkonstvärlden så gillar jag bilden bättre. Hoppas det är ok :)
(Ibland önskar jag att man kunde vara ett tomt blad inom musik igen. Det hade varit så mycket mer intressant då)
Förstår vad du menar. ATtans tur att jag kom ur countryträsket när jag var liten fick jag lyssna på skiten hela tiden :D
-
Och dessutom. Egghuvud säger "Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör" - "Måste". För vem? Varför? Om det finns ett måste så innebär ju det att alla ofelbart kräver att det ska vara så? Måsten känns för mig väldigt främmande i en estetiskt kreativ värld.
Jag kanske inte heller fattar tråden riktigt. Måste broccoli vara äckligt? :D
Okej jag kanske skulle definierat att det naturligtvis är min ståndpunkt att det "måste finnas en idé" Det är ju inte nödvändigtvis så att alla delar min uppfattning. Idélöst brukar för mig betyda dåligt, men visst, ibland kan det naturligtvis vara bra ändå.
Flera av er har sagt att ni inte riktigt fattar var vi är på väg och tråden for iväg åt en massa olika håll som det brukar vara med en lång filosofisk diskussion. :)
För att återvända till grundfrågan så handlade det om svårigheten att kommentera musik som jag har svårt att spåra den musikaliska idén i. Det är som tidigare sagt kanske vackert staplat, men jag hör inte intentionen eller idén med det. Resonemanget har sedanhandlat om detta. Måste det finnas en idé och måste den vara begriplig?
Sedan kan vi diskutera bra eller dåligt men det är en annan femma.
Vi kan diskutera om mina referensramar är snäva eller om jag helt enkelt inte förstår mig på verket som sådant. - visst så kanske det är.
Jag försöker ändå fortsätta mitt resonemang. Om jag som konstnär presenterar en tavla med en prick i mitten så försöker jag ju kommunicera något till min omvärld. I detta finns en idé.
Sedan kan folk tycka olika om pricken. Att den är dålig, respektive att den är bra att den är meningslös eller att den provocerar och ifrågasätter vad konst är för något eller att det inte säger mig något alls. Om jag vill ha folks kritik på det jag gör, så kommunicerar jag samtidigt med dem. Jag vill väl förmedla något eller ha referenser till om materialet fungerar eller liknande. Men om jag inte har någon tanke med det jag gör vad spelar det då för roll om folk tycker det är "bra" eller "dåligt"? eller går jag runt i cirklar? :)
-
Om jag lägger ut musik för lyssning, och lyssnare tycker att musiken låter som jag har slumpvis satt ihop tonerna, så har lyssnaren rätt. Även om jag har funderat i flera år efter hur melodin skall vara så är en uppfattning alltid riktig. Det spelar ingen roll hur kompositionen är gjord, det är resultatet som räknas. Och resultatet är hur mottagaren uppfattar musiken.
Om jag vill att min musik skall uppfattas som genomtänkt och planerad får jag ta åt mig kritiken och göra på ett annat sätt. Att få kritik är en ynnest - hur skall man annars kunna utvecklas om bara ryggdunkarna låter sig höras? (Man behöver uppmuntran också, inget fel i det :)) Så låt inte bli att kommentera bara för att inte allt faller en i smaken.
Jodå det håller jag med om. Alternativet är väl förstås att jag inte fattar vad kompositören förmedlar. T e x kan det vara svårt för mig att kritisera musik som jag totalt saknar referensramar till.
Jag hörde en skiva med pygmé-musik för många år sedan. Det var tre killar från en pygmestam som skrek atonlat med ganska små röster. Det har aldrig riktigt lämnat mig fast jag inte någonsin har hört talas om samma genre själv. Det var fräckt, men fullständigt ohörbart, fast ändå tilltalande.
-
Jag brukade själv skissa abstrakta motiv med mina blyertspennor. Och folk sa "åh, vad coolt", vilket skänkte mig en känsla av att det jag gjorde var bra och uppskattat. Utan att jag hade en idé med mina motiv.
Och dessutom. Egghuvud säger "Om det måste finnas en bakomliggande idé om vad man gör" - "Måste". För vem? Varför? Om det finns ett måste så innebär ju det att alla ofelbart kräver att det ska vara så? Måsten känns för mig väldigt främmande i en estetiskt kreativ värld.
Du har helt rätt.. Gillar också abstrakt konst, både att titta på och göra själv utan att veta målet eller slutresultatet. SOm skulptören som SER saker medans stenflisor hackas bort
Chroma, vad tycker du om följande teckning? :) Från 2005 (Egget får gärna blunda :D
(https://www.kontrollrummet.com/proxy.php?request=http%3A%2F%2Fdragoncolour.com%2Fuploads%2Fabstraktion2.jpg&hash=4d6bc2c5bc87ffb4e794538d1382fc3e)
Nej för fan jag tittar. Nu får ni inte tro att jag inte gillar abstrakt konst alls. Jag sade ju innan att jag t e x är rätt så förtjust i Jason Pollock. (för att namedroppa lite ;))
Abstrakt konst är väl i högsta grad en intellektuell konstruktion från första början. Det handlade inte alls om att bara måla på en tavla utan om att ifrågasätta estetik och värdet av färg komposition och liknande
(http://sv.wikipedia.org/wiki/Abstrakt_konst)
Ibland tror jag att folk sätter likhetstecken mellan abstrakt konst och kladdande och för mig är det två helt olika saker. :)
-
Dividend, bilden påminner mig om vad jag brukar kludda på ibland när jag sitter i telefonköer :) Du vet, man börjar med ett mönster, fyller i och bygger vidare. Fast din är snyggare och har ett 2D/3D-koncept som gör den mycket ballare med.
I övrigt så har jag inte följt er debatt här mot slutet i tråden, får läsa igenom ett par sidor :)
Hojjt!
-
Hej igen
Egghuvud: Ditt exempel på 2 låtar där en har, enligt dig, bara staplade toner och den andra då ska ha en idé funkar inte så bra tycker jag. Det styrker enligt mitt sätt att se det mina argument ang idé kontra staplade toner. Dåligt gehör tyckte att ditt första stycke var bättre än ditt andra medan jag faktiskt tyckte tvärtom, det var mer intressant. Vad ger det till diskussionen om att staplade toner är dåligt? Som jag ser det så ger det vid handen att musik, oavsett intentioner hos skaparen, måste vaskas hos betraktaren/lyssnaren - på så sätt är det bedömaren som alltid avgör vad som "subjektivt" är bra. Att konstnärer uppskattas långt senare efter döden innebär bara att ett paradigmskifte skett och att det just för tillfället uppskattas. Bra och dåligt är alltså relativa företeelser!
Man kan som sagt vara jäv...gt duktig tekniskt med goda ideer, men det är inget värt i sammanhang där andra lyssnar om ingen uppskattar det.
Ha det gott
Gurano
Najee tanken var väl att det skulle ganska lätt gå att höra vilken låt som jag skrivit på fem sekunder och vilken som det verkligen ligger tankeverksamhet bakom, fast båda består (till en början) till synes av tonstaplande. Men det kanske inte var det bästa exemplet. :)
-
Chroma, vad tycker du om följande teckning? :) Från 2005 (Egget får gärna blunda :D
Jag gillar den! Det är ett sånt motiv som man kan sitta och titta länge på, utan att man egentligen vet varför. :) Jag vill se en bergskedja i den.
Ibland tror jag att folk sätter likhetstecken mellan abstrakt konst och kladdande och för mig är det två helt olika saker
Jag håller med dig.
-
Hm...
När jag lyssnar på instrumental musik - texter drar en ofta så starkt in i något mer eller mindre färdigfärgat - är det sällan så att jag tycker mig se en bäck, höra vinden, uppleva rött eller blått, se ett fältslag osv. Kanske jag snuddar vid något sådant, men min lyssning är inte grundad i att behöva översätta musiken i tydliga begrepp. Åtminstone inte fasta. På så sätt är jag heller inte bekymmrad över om den som skapade verket hade en idé som jag kan begripa eller inte.
Ändå kan vissa saker upplevas, som Egg beskriver, som om någon har rätt planlöst staplat toner. Det kan vara rätt vackert och harmoniskt helt ok, men ändå på något sätt utan en "verklig" intention.
Jag för ett tag sedan på en jazzkonsert som var rätt usel. Det var inga amatörer som spelade om än inte rikskända. Alla grepp inom stilen var där mer eller mindre. Byggstenar användes osv. Men inga vägar byggdes, inga stigar upptäcktes, inga samtal tog fart. Alla intentioner på något sätt dog så fort de hade presenterats som i ett samtal där man redan i samma stund man sagt en mening känner hur den kommer att hänga fritt och kanske få ett oengagerad halvsvar. Man funderar redan på vad man i ledan istället skall säga härnäst. Man kommer inte på något man vill säga. Säger något. Spelar något.
Sedan finns den glade bagaren herr Nöjd. Som bakar kakor hela dagen. De är inte särkilt goda men han bakar obekymrat på ändå.
I båda fallen saknas bl.a kommunikation. Nöjd är glad om han får baka och inte särkilt intresserad av hur omvärlden tar emot hans bakverk. I jazzkonserten vet i fan vad det var som saknades, men inte var det ett sampel mellan musikerna som fungerade och inte fanns det någon energi.
Jag tänker tillbaka på en annan konsert på en s.k. jamkväll på Nefertiti. En för mig då okänd svensk saxofonist spelade och sedan jammade med andra. När han spelade solo så bara forsade idéer ur honom. Det tog aldrig slut. Där den en frasen slutade tog den andra vid och antingen kramade musten ur den befintliga idéen eller drog vidare mot andra områden. När musik fungerar så vare sig den är skriven eller improviserad så lider den inte någon brist på idéer.
För mig är nog de bärande "idéerna" i musik en blandning och sammansmältning av energi, tystnad, avsteg och möte.
-
Följt denna tråd med intresse och länge tänkt dryfta mina funderingar.
Först och främst är Rattlets synpunkt bra och överens stämmer med min.
När jag skriver låtar så är det gitarr och munspel som gäller.Jag behärskar munspel bra och kan improvisera i vilken riktning jag vill.Lirar jag gura till så brukar det komma fram små ide´r mellan varven som är användbara.I början av min låtskrivar "karriär",så klickade jag alltid in basgångar och stråk,trummor osv då jag saknade keyboard för att "färdig" ställa alstret.
Låtar som:
"Voice of an angel"
"It´s okay"
"Do you know me"
"New York Central Park" - grund ide´n till "Learn your lesson" som Wernborg utvecklade till ett mästerverk,är alla klickade noter/toner.Dessa låtar är avsedda som exempel,det finns fler från de första åren..
Systemet med att skriva/spela in sin musik med noter/mus är väldigt tidsödande och kräver ett ohyggligt tålamod.
Men det fina i kråksången är att man faktiskt kan få ut det man hör i huvudet.För det är väl ändå där musiken uppstår?
Sen är inte alla begåvade med Segovias gitarrekvillibreringsteknik(jäddra långt ord det där),utan får använda andra hjälpmedel för att få ut ide´n ur huvudet.Givetvis är kunskapen om hur ett ackord fungerar och en låts sammansättning över en tänkt tidslinje en grundläggande del för att alstret skall "bli nåt".
Om man utvecklar resonemanget om vad man hör i huvudet och kan sätta det på pränt med sitt instrument,så finns det förbannelser och svårigheter att övervinna även med det.Som exempel kan jag nämna att jag tog ut ett munspelssolo,ett solo som jag anser vara i världsklass och helt rätt för låten.Infogade och skickade alstret som var ett beställnings jobb.Tiil svar fick jag att sångaren i det bandet tyckte att det "tog över",ändå låg inte mitt lir på dennes fraser.Han/hon kände sig alltså mindervärdig,min tolkning dock - men någon annan slutsats kunde jag inte dra.Om jag hade varit lite sämre på att lira så kanske mitt bidrag platsat och jag hade varit/blivit världsberömd :D - som tes då: Trådskaparens funderingar i ämnet musikaliska ide´r kontra konstruktiv kritik.Givetvis har munspelssolot inte nåt att göra med egget som person,men det utgår jag ifrån att ni förstår.
Vidare så fick jag alltid kritik på mina första alster för att mina basgångar var "midiska" i soundet,trummorna stela och utan liv.Jag kunde inte ett jota om trumprogrammering.Än mindre om att programmera basgångar,jag gick på det jag hörde i huvudet.Men jag är den envisa typen så jag köpte mig en bas och tränade upp mina färdigheter.
Fördelen med det,är att man kan testa olika ide´r snabbt istf det tidsödande klickandet.
Keyboardet öppnade samma förutsättningar,men vette fanken om jag skriver bättre låtar för att jag har lärt mig(nåja utvecklat)mina färdigheter på några instrument till?
Sen byggde jag några övertonsflöjter vilka ni säkert hört,och lirade det jag hörde i huvudet efter lite träning.Bättre låtar av det,inte ett jota men kanske roligare att lyssna på..?
Kontentan av resonemanget:
Musiken sitter mellan öronen och måste ut ur huvudet oavsett vad man har för förutsättningar eller instrument/mus klickning.Det är skaparglädjen som är det centrala.En visa som ses som banal för en ekvillibrist kan vara det vackraste som finns för någon annan som lirar som en Gud eller inte lirar alls.Sinnestämning,tråkigheter av livet,glädje - allt ryms i lyssnarens öra och är specifikt för den personen vid lyssningstillfället.Gillar man inte alstret eller kompositörens sätt att förvalta det han/hon hört i sitt huvud,kan man alltid erbjuda sina tjänster med en liten gura snutt eller ett snyggare piano,sång,munspel,trummor etc..Om man nu tycker att det är det som saknas för att göra alstret "bättre",men då är det fråga om det egna tyckandet och inte kompositörens.
Det finns inga rätt eller fel i själva skapandet,bara begränsningar i att uttrycka teori i praktik.Det är kunskap som skiljer oss åt samt olika genre tillhörighet.Huvudskaen är att man har kul,sen om nån annan gillar det man hört i sitt huvud och lyckats pränta ned det via instrument eller klick - bingo!
Jag kan inga noter,allt jag gör baserar sig på gehör.Däremot så förstår jag vad som bygger ett ackord och hur man kan färga dom med omvändningar och alla andra krusiduller.
En annan aspekt som jag märkt i de egna alstren,när kunskapen ökar så ökar också svårighets graden att få till låtarna.Jag vill göra det svårare än det är,förmodligen en skada av mina nyvunna instrumentala färdigheter.Och i mitt fall så blir det hämmande för den musikaliska skaparprocessen.Smolk i bägaren alltså,tänk enkelt,skriv låten,spela in första ide´n,sen utveckla..
Måste pränta in det i skallen..
mvh
Micael
-
En annan aspekt som jag märkt i de egna alstren,när kunskapen ökar så ökar också svårighets graden att få till låtarna.Jag vill göra det svårare än det är,förmodligen en skada av mina nyvunna instrumentala färdigheter.Och i mitt fall så blir det hämmande för den musikaliska skaparprocessen.Smolk i bägaren alltså,tänk enkelt,skriv låten,spela in första ide´n,sen utveckla..
Måste pränta in det i skallen..
Det tror jag man måste acceptera när man utvecklas. Det tar lite tid att integrera och värdera det nyvunna Lite tid innan man kan välja rätt mellan att vräka en räka och vara tyst som en lite visthusmus.
-
Ja jo... det ligger alltså alltid i betraktarens öra?
Ja jo, ja på sätt och vis är det oundvikligen så eftersom det är dennes öra och inte mitt eller ditt. Om man lägger ut något för världen så har man inte kontroll över hur det uppfattas eller värderas osv.
Och visst de flesta vill inte leva helt isolerade med sin verksamhet (undatag finns, får ut "det" på andra sätt osv.). Det är roligare om andra tar del av det man skapar och tycker om det. Man är mer eller mindre fången i sin längtan efter gillande.
Men men, kan inte detta lätt leda till att man anpassar sig för mycket, gör avkall på sin särart? Väljer redan upptrampade säkra vägar. Om ens konst inte har något värde alls innan mottagaren satt sitt godkännande? Något jag iofs inte tycker stämmer. Man kan vara mottagare/lyssnare av sina egna verk. Njuta av dem liksom av skaparprocessen. Ja vet, den gamla tråkiga onani-invändningan kan naturligtvis dras fram, men den är så tråkig så det låter vi bli. Det finns även en möjlig publik, en framtida publik. Jag skulle t.o.m vilja säga att det kan vara ok att välja att inte presentera något alls istället för att anpassa sig till något som inte känns särskilt bra är att föredra - åtminstone konstnärligt.
-
"Konstnärer är fåfänga" /Nietzsche
-
"Konstnärer är fåfänga" /Nietzsche
Tacka vet jag en kälkborgare /Nisse
-
Vad betyder ordet "kälkborgare" om du har tålamod med min okunskap?
-
Politisk diskussion hör inte hemma här, socialistsvin ;)
-
Vad betyder ordet "kälkborgare" om du har tålamod med min okunskap?
Typ småborgerlig och inskränkt person.
http://runeberg.org/display.pl?mode=facsimile&work=nfbo&page=0295
[off-topic]Oj herregud nu går siten sakta. Vilket påmminer mig om att jag pga att jag faktist suttit och jobbat med musik idag (med föga resultat dessvärre) och då har missat "Vem äter mest?" en Brittisk dokumentärserie från 2008. Här sätts de främsta ätarna i världen på hårda prov när de försöker slå rekord i att äta mat på tid.[/off-topic]
-
[off-topic]Och kälkborgare, är du en sån. Eller jag? Vad vill du ha sagt???[/off-topic]
-
(08:28:03) Gurano: jag kan ju bara stapla toner
(08:28:06) Dividend: lol
(08:28:33) Gurano: det är skillnad på att stapla och att STAPLA
(08:28:56) Dividend: ja det ena är gemener och det andra versaler
(08:29:13) Gurano: HEHE staplar man toner på en gitarrhals är det ok - men inte i en dator
(08:30:05) Dividend: ja, det är idiotiskt , eller på papper med penna som mozart gjorde
(08:30:37) Gurano: så är det - skillnad på att stapla och stapla. Konstigt perspektiv tycker jag
(08:31:18) Dividend: synsättet är korkat ja
(08:31:36) Dividend: skall vi lägga in detta i tråden :D
Bara jag och gurano skriver musik på samma sätt som mozart gjorde :P (Fast det är vanligt enligt min erfarenhet på mer klassiskt orienterade forum på nätet, som Composers forum)
Hej Hej... jag har aldrig sagt något ont om improvisation. Mycket musik kommer väl till på det sättet. Jag hade en kompis som spelade mycket jazz. En kille han spelade med. som var trummis, berättade att han jammat med några gamala jazzmusiker och de funderade hur de skulle göra. Trummisen hade en idé och föreslog att de skule spela som gensvar på publiken. Först var det tyst och om någon sedan hostade så spelade de det. Musiken skullev äxa fram i något slags samspel. Då säger saxofonisten: -"Äsch det där gjorde vi redan våren 1968"
Frågan är om improvisation står för sig själv eller om det också följder ideér.
När det gäller midiknappande så gör jag också så. Jag har svårt att spela alla de saker jag skulle vilja så det blir en del programmerande. Jag försöker med keyboardet, men det är inte alltid så lätt. :)
Och visst, min poäng är väl att det är en väldig skillnad på att stapla och att stapla.
Tack för att ni delade med er av er diskussion killar. Jag tycker denna tråden är riktigt kul. :)
-
Hej DåligtGehör!
Du skrev: Om ens konst inte har något värde alls innan mottagaren satt sitt godkännande? Något jag iofs inte tycker stämmer. Man kan vara mottagare/lyssnare av sina egna verk. Njuta av dem liksom av skaparprocessen. ....... Det finns även en möjlig publik, en framtida publik. Jag skulle t.o.m vilja säga att det kan vara ok att välja att inte presentera något alls istället för att anpassa sig till något som inte känns särskilt bra är att föredra - åtminstone konstnärligt.
Visst är det så att allt har ett visst värde - och man kan nöja sig med att skapa bara för sin egen skull, men då blir en värdering av omgivningen meningslös. De alster som läggs upp i KR i demos bör tex ses som alster gjorda för andra att lyssna på annars är synpunkter värdelösa. Det här med en framtida publik - det var det jag i tidigare inlägg kallade för paradigmskifte. Så länge ingen uppskattar ett verk så är det i princip värdelöst, men när strömningar & åsikter ändras får det ett värde, ibland ett stort värde. Ett exempel från annan branch är - under 1970 kunde man köpa plastmuggar för en sportstyver, alltså ett ringa värde, men idag har synen på dessa produkter ändrats och man får betala betydligt mera. Detsamma kan gälla musik då man kan gå från värdelös till värdefull till värdelös igen - alla varianter finns. Men som jag ser det så är det alltid betraktaren som tillskriver musiken dess värde.
Ha det gott
Gurano
-
[off-topic]Tråden handlar väl inte om mig ochdig heller. Du skrev en sak jag skrev en annan. Varför känna dig träffad?
[Och kälkborgare, är du en sån. Eller jag? Vad vill du ha sagt???
[/off-topic]