Kontrollrummet
Kategorier => Demolåtar => Ämnet startat av: Dividend skrivet 07.09.2012, 21:58:44
-
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha för feed på detta "intro".
Tanken är att det skall sammanfogas med pianokvartett-stycket Automnal epitaph som också är dystert. Mina pianostycken bygger ju på 2-3 teman som kan vara mer eller mindre olika och styckena ska allihop - med hjälp av diverse metoder klaffa, utan känslan av att det är ett tema-medley man lyssnar på.
Detta är ett utkast med några teman i introt bara, så det är bara själva lyssningsupplevelsen eller jobbiga mixproblem som vore bra att dissat och påpeka :)
Tack!
Per
-
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha för feed på detta "intro".
Tanken är att det skall sammanfogas med pianokvartett-stycket Automnal epitaph som också är dystert. Mina pianostycken bygger ju på 2-3 teman som kan vara mer eller mindre olika och styckena ska allihop - med hjälp av diverse metoder klaffa, utan känslan av att det är ett tema-medley man lyssnar på.
Detta är ett utkast med några teman i introt bara, så det är bara själva lyssningsupplevelsen eller jobbiga mixproblem som vore bra att dissat och påpeka :)
Tack!
Per
Nej jag vet inte heller. Har du möjligen blivit för konformistisk det händer liksom inget.Oboens flykt från nothäftet liksom. Nej jag vill höra mer Dividend vilket innebär mer osannolika skepnader och överraskningar i den musikaliska expressionen än vad som nu presenteras.
-
Här känner man sig hemma! Dystert värre! :D
Tycker introt är lite för "sprittande" för att handla om död....
Skulle vilja ha lite mer sorgsna, svepande tongångar.
Här låter det nästan lite som att något håller på att vakna till liv, åtminstone i början.
Men annars sköna tongångar på pianot.
/Asti
-
En klassiker från Div, har varken bu eller bä att frammana. Bearbeta stycket vidare.
-
Håller med Asti här - det låter som någonting vaknar
Jag tänkte morgon i skärgården, det första lätta ljuset och så vaknar allt till liv
Lättsamma fina teman - lite kines-ton
-
Sådan här musik älskar jag, men är inte bevandrad i rent tekniskt på något sätt.
Inledningen låter inte det minsta sorglig i mina öron, när pianot kommer in så börjar det dala ner en aning men det känns mer åskåande, panorerande, nästan drömmande, än sorgligt? Jag ser scener som förvisso är lite grå, men det känns inte som sorg utan mer som acceptans och konstaterande bakom. Ett helt liv skulle kunna panorera förbi till de här tonerna med sina up's and down's, så det ligger någonstans mitt emellan i tonen tycker jag.
[lång utläggning: av]
-
...mix etc - du är riktigt bra på att få till illusionen av människor som spelar tillsammans. Jag tycker det är viktigt för då kommer "deras" tolkning av materialet in i upplevelsen :) De är verkligen i "din lokal" och spelar!
Orkestrering och stämföring har du också riktigt bra koll på nu! Borta är den där improviserade känslan och "pop-arren" - det är banne mig väl framförd "klassisk musik" jag hör (in the good sense :))
...så då återstår att diskutera själva tonsättarens arbete ^_^ Att det är du som skrivit det framgår eftersom du håller dig i samma härad med lättlyssnade romantiska och folkmusikinspirerade teman, liksom det kinesiska inflytandet (Don't mention the n-word!!!) En idé att kliva vidare kan vara att testa en del "avvikelser" från det folkmusikaliska - i temat, men inte minst rytmiskt - nu är rytmen rätt stadig i någon slags "Intåg i Sommarhagen"-frasering. Håller också med om intrycket att det är uppvaknande snarare än död som illustreras :)
-
Håller med många andra. Jättehärligt stycke men knappast död, uppvaknande skrev någon, visst det nappar jag på. Du kanske ska fundera över titeln på stycket... (skoj)
mvh Roffe H :)