Forum > Demolåtar
Div_1up-Modern_Art V3! Nu är det hip-hop!
1up:
--- Citat från: Dividend skrivet 23.04.2008, 20:57:52 ---
--- Citat från: 1up skrivet 23.04.2008, 20:44:46 ---
--- Citat från: ynot skrivet 23.04.2008, 19:51:48 ---fan nyskapande gillar utalet nästan hela tiden :)
o lite lägre volym på rösten ,,
gillas
tony
--- Slut citat ---
Cool :) Mmm, det slirar lite på något/några ställen. Det hör ni bättre än jag. Volym ned då på sången. Tackar!
--- Slut citat ---
Jag skulle gilla om pianot höjdes, och/eller gitarren sänktes något... ;)
--- Slut citat ---
okey. :P
egghuvud:
Hmmm jag vet inte riktigt. Det finns något intressant där, men jag är inte säker riktigt på vad det är. Jag brukar aldrig störa mig på uttal, men det låter lite konstigt Austrauliensiskt eller Irländskt vilket blir lite mysko. Eftersom du pratar så blir det så påtagligt hur det låter.
Sedan hinner jag aldrig fånga känslan riktigt. Jag hinner inte komma in i det för först så känns det som att det är sfärsikt svävande och jag får en känsla av mystik och lugn, men det texten och talet illustrerar känns mer som ilska/frustration.
Det svåra med konstmusik är att hitta autenciteten tycker jag. Det är lätt att vara obegriplig och visst, konst har den rättigheten, men samtidigt så kan jag känna mig lurad om jag ändå inte fattar vad du vill säga. Finns det en känsla som du vill förklara och illustrera? Då missade jag nog den. :)
Dividend:
Känslan är bakfylla tror jag (1up vet nog bättre), hos en man som vaknar med kläderna på i badkaret på morgonen.
En bubblig ambience feel finns där också, därför jag vill ha upp pianot ;)
1up:
--- Citat från: egghuvud skrivet 24.04.2008, 09:50:23 ---Hmmm jag vet inte riktigt. Det finns något intressant där, men jag är inte säker riktigt på vad det är. Jag brukar aldrig störa mig på uttal, men det låter lite konstigt Austrauliensiskt eller Irländskt vilket blir lite mysko. Eftersom du pratar så blir det så påtagligt hur det låter.
Sedan hinner jag aldrig fånga känslan riktigt. Jag hinner inte komma in i det för först så känns det som att det är sfärsikt svävande och jag får en känsla av mystik och lugn, men det texten och talet illustrerar känns mer som ilska/frustration.
Det svåra med konstmusik är att hitta autenciteten tycker jag. Det är lätt att vara obegriplig och visst, konst har den rättigheten, men samtidigt så kan jag känna mig lurad om jag ändå inte fattar vad du vill säga. Finns det en känsla som du vill förklara och illustrera? Då missade jag nog den. :)
--- Slut citat ---
Du levererar ofta väldigt intressanta inlägg formulerade på ett konstruktiv sätt - så även här. :wub:
Känslan är blandad. Känslan som jag vill föra fram alltså. Det mesta av pratet är improviserat. Så det är meningen att vara konstigt/skumt. Om vi ska hitta något djupare behöver vi borra oss igenom konventioner och allt som är "normalt". Det kräver mer av lyssnaren förstås, och av skaparna, att delge något intressant där djupt under.
Det som ska framföras är alltså dels en kritik mot sexuell avhållsamhet och den sociala konstruktionen som giftermål faktiskt är, som kommer ur kristna värderingar.
Resten är rent mumbo jumbo, man kommer till en surrealistisk realm där saker är blått, folk ligger med kläderna på i ett badkar och fönstret är öppet och där nere i öknen ligger Paris city.
Obegripligt? Bra. :)
Dividend:
1up - surrealisten.. Så höll ju surreal-författarna på, att skriva det första som dök upp ur det omedvetna.. Skrev fan hela romaner på det sättet har jag för mig.
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida
[*] Föregående sida