Klart man har bra mickar...?
Jo!
Angående stämning av virveln:
Till att börja med är det ju en fördel om virveln i sig är bra, eller så bra man har råd med iaf.
Lösa skruvar, fladdrig mekanik och sånt är inte en fördel.
Gamla häckar med fjäderbelastade stämhus har en tendens att rassla vid inspelning. Dumt.
Det man kan göra är att packa stämhusen med bomull, så får man bort en hel del oönskat missljud.
Men låt mig nu utgå från min favoritvirlvel, en DW aluminium, storl 14x5 tum. Skulle tro att den är ca 5-6 år gammal, men låter och funkar som en dröm!
Jag tar av båda skinnen, och såklart sejarmattan, blåser rent i trumman så eventuellt damm och spån från trumstockar försvinner.
Jag kollar så att alla skruvar sitter som de ska, dvs. ett varv runt med mejsel.
Hade det varit en trätrumma hade jag tagit fram ett värmeljus och gnidigt runt fasningen, för att skinnet ska glida lite bättre. Funkar faktiskt.
Men nu är ju metall...
Jag börjar med sejarskinnet. Mitt val blir 10 gånger av 10 Remo Ambassador snare, alltså tunt prassligt sejarskinn.
Varför? Funkar bra, håller hyfsat länge, väldigt allround ljud. Lägger på skinnet, sedan sargen och skruvar dit alla stämskruvar för hand.
Beroende på trumma kan detta vara olika svårt.
Har man en Sonor av bättre kvalitet snudd på omöjligt, eftersom dom har en låsning i stämhuset, lika så vissa Yamaha. Då får man ta trumnyckel.
Jag skruvar åt så hårt det går med fingerkraft.
Jag slår med finger toppen vid varje stämhus, för att se att det låter ungefär lika överallt. Sen kan man stämma upp en del. Se bara till att skinnet hela tiden är relativt jämt stämt.
När det känns bra vänder jag på trumman.
Slagskinn på virveln kan vara lite olika, beroende på trumman självklart, och vad man är ute efter för ljud.
Jag har en DW exotic 14x5 som jag drog på Aquarian Hi-Energy. Galet tjockt, men lämpar sig utmärkt att stämma tokhögt, och låter hårdrock hela vägen hem.
På min alu-virvel väljer för det mesta Remo CS coated. På det skinnet sitter det en blackdot, fast på undersidan. Genom skinnet ser den blå ut.
Doten dämpar lite, och tar bort lite övertoner, vilket passar mig bra, plus att det hållet ganska så mycket längre. Hurra för det!
Samma procedur som för underskinnet. Handkraft först, sedan med nyckel.
Nu brukar trumman låta riktigt "bongit", typ.
Dags för sejarmattan. Tyvärr glömmer många att byta matta regelbundet, vilket medför pissdåligt ljud.
Jag gillar Puresound-mattor. Riktigt dyra, och egentligen inte värda pengarna. Kostar mellan 500-700 om jag minns rätt.
Tur då att Pearl har kommit med nya mattor som låter i det närmastte lika bra, om inte bättre.
kostar MYCKET mindre...
Vilken variant du ska ha beror på vad du vill åt. Jag har en Tama Royalstar 14x10 tum, stämd som bastrumma, typ. Kanon till feta fatback-komp. BRED sejarmatta.
Jag har en Joey Jordison-virvel från pearl. Högt stämd. Ganska smal sejarmatta.
På Alu-virveln valde jag en Pearl Uötrasound snare. Den låter jättebra! När jag lägger på mattan på trumman blev jag glad att jag tänkte mig för hur undersargen skulle sitta, så att jag slipper skruva upp den för att sejarmattan ska ligga rätt.... been there, done that.
Glöm inte att se till att sejarmekaniken är ganska löst inställd så du har lite att justeringsmöjligheter.
Se till att mattan liger rakt och i mitten. Skruva fast den!
Nu är det dags att stämma! Och där är det helt enkelt så att man blir duktig av att öva...
Dra åt sejarskinnet ett par varv, så får du ett visst ljud, gör tvärtom och dra åt slagskinnet, så får du ett annat!
Stäm jämt, virveln är inte en skidbacke. Drar du snett kan du i värsta fall göra sargen skev, eller pajja stämhus.
Sejjar mattan drar jag åt tills den slutar rassla, men absolut inte längre!
Dra man förbi det chokar man hela virveln. Dåligt!
Så gör jag. Det funkar utmärkt för mig.
