Har bara hört ver5.
Det här är mustigt och klangrikt. Det finns en kraft som jag vet av egen erfarenhet är så svår att få fram i instrumentala verk. Musiken virvlar sig fram utan att stressa eller krångla.
Några saker stör i den nästan perfekta harmonin. Virvlarna nyps liksom, skulle vilja att de har ett slag på ettan som sista anslag. Cymbalerna känns lite tunna, och upprepas kanske en gång för mycket också. Vid 2:35 och 2:47 finns ett par toner på shamisen(?) som känns...fel. Pianot är inte roligt, känns onaturligt både som ljud och hur det "spelas". Konstig känsla när det är så hög klass på resten. Och körerna är lite Casio-aktiga... Mäktiga ja, men onaturligheten skiner tyvärr igenom för mycket när samplingarna pitchas.
Men andra saker är riktigt, riktigt bra.
Blåset spricker upp där det skall, cellon känns innerlig och djup. Stråket sväller upp utan att det låter baklänges. Träblås och stråkar flyter ihop på ett intrikat sätt.
Slutet är bra, avrundar det hela på ett skönt sätt.
Och där vart jag lurad, det var ju två minuter kvar! Dessa förstår jag nog inte är jag rädd. Eller så har det blivit för mycket på en gång...

Men de första åtta minuterna är riktigt hög klass. Bravo! Bravissimo!
