Forum > Färdiga produktioner
yessongs - Kyrkotonart no. I: Major
ynot:
--- Citat från: Wernborg skrivet 07.03.2007, 13:30:54 ---Mumma för en gammal Oldfield-, Yes- och Rushfantast.
Ska bli kul att höra resten.
--- Slut citat ---
Mumma för en gammal Oldfield-, Yes- och Rushfantast. :wub:
equality:
Gillar det där ostinatot som tusan och där basen liksom bestämmer färgen. Vad är det för instrument, blir aningen vasst och lite gnissligt men inte jobbigt. Vilken snygg övergång vid 03:50... Ett stycke som bygger upp en massa förväntningar, släkt med indisk raga och meditativt, inget för en stressad MTV-själ och tur att man inte har en sån... :P
Visst hör jag släktskap med Oldsfield men jag tycker du har en helt egen stil och ditt stilrena möblemang som är jordnära, akustiskt med äkthet långt bortom slapdelayer, VSTi:er och emuleringar, tilltalar mig allt mer.
dede:
Jo för fan detta köper jag. Jag har nån soloskiva med John Andersson som påminner lite om det här. Kommer oxå att tänka på Steve Hillage "Fish Rising" Roligt att det är så många här som bara gör musik efter eget huvud för att de vill att det ska låta så och inte gluttar på trender och listplaceringar. Det är på grund av denna och andra livsbejakande bidrag som jag har som nöje att gräva i demohögarna.
:)
yessongs:
--- Citat från: equality skrivet 07.03.2007, 20:08:22 ---Gillar det där ostinatot som tusan och där basen liksom bestämmer färgen. Vad är det för instrument, blir aningen vasst och lite gnissligt men inte jobbigt. Vilken snygg övergång vid 03:50
--- Slut citat ---
Instrumentet som snor mest uppmärksamhet är stråkmaskinen. Jag körde den genom min gitarrstärkare, med medvetet ganska mycket overdrive (spelade man fler än en ton i taget blev det bara white noice av det hela ). Jag tror jag även körde stråkarna genom en "dynamic filter"-pedal.
Basen är ett annat kapitel; jag började med att spela på "contra bass"-ljudet på stråkmaskinen (vilket låter mer som en sinuston från en moog) i lägsta möjliga register. Sedan dubblade jag det en eller två oktaver upp med min riktiga bas (en Fender jazzbas), men denna gång med "dynamic filter"-effekten så överdriven som möjligt. Sedan slog jag ihop de båda ljuden ("basen" från stråkmaskinen och "toppen" och karaktären från jazzbasen).
Och ja, jag blev nöjd med nämnda övergången. Jag overdubbade ett spår efter det andra utan några som helst helhetsplaner, och när jag lade gitarren så föll det liksom på plats. Som en gratisbonus :)
--- Citat från: dede skrivet 07.03.2007, 23:26:06 --- Jag har nån soloskiva med John Andersson som påminner lite om det här. Kommer oxå att tänka på Steve Hillage "Fish Rising"
--- Slut citat ---
Du dede, om det är Jon Andersons Olias of Sunhillow du menar så blir jag nästan gråtfärdig. Utan tvekan den plattan som jag – ljudmässigt – avgudar mest. Jag har säkerligen lyssnat på den så många gånger att det mesta av musiken internaliserats på ett djupt, nästan metafysiskt plan. Att jag sedan diggar till Fish Rising åtminstone någon gång i månaden gick er visst inte omärkt förbi heller. Fan. Hör du vad jag åt till frukost igår också? :P
Florian le Sage:
Hej, återigen-jag har inte läst de andra inläggen ännu...
Börjar som ett Peter Gabriel/Genesis 1974 aktigt stycke, går sedan in i ett U2 liknande refr.parti och sedan tillbaka igen osv.
Det är inte utan att du expeimenterar med ljuden och det är alltid bra att laborera, men resultatet blir i mina öron lite märkligt med tanke på valda ljud ibland, och ibland riktigt lyckat...
kanske därför jag retar mig på elgitarren som kommer in lite trevande och inkännande utan att riktigt passa in fast ändå skulle den kunna funka med ett annat ljud-ett annat tänk i produktionen!
Med några få/små grepp vad gäller just ljud och produktion + lite mer muskler skulle detta kunna bli så mastodont och maffigt som dinosaurerna Genesis/Yes/ELP ville ha det...
B)
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida
[*] Föregående sida