MOMA – In The Midst Archibald Whim IV

[MOMA]

MOMA – In The Midst – Archibald Whim IV

Ett kort litet stycke som är skrivet som en lugnare brygga i sviten "The Unpredictable Journeys of Archibald Whim". Den här gången har jag använt Spitfire Labs sköra stråkar och deras filtdämpade piano. I främsta linjen ligger Cinematic Studio Solo Strings, med 1a och 2a fiol solo, viola solo och den helt suveräna cellon längst fram. Efter mycket nitiskt övande är det också premiär för den nya kontrollen Palette för expression och vibrato. Knepigt, men rätt hanterad ger den en helt annan naturlig känsla i spelet.
Varje stämma är sedan inspelad för sig, vilket ger den dynamik som man gärna siktar på:)

Kommentarer och relevanta tankar är varmt välkomna! (fast den är väl kort:)

MOMA

[Asti]

Väldigt snygga stråkar med fin dynamik, anslag och utklingande (heter det så?)!
På några ställen ligger någon fiolstämma kvar och ger en "disharmonisk" klang, t.ex vid ca 1.07,
men efter att ha lyssnat några gånger känns det inte fel längre, utan ger i stället en spännande
och inte så tillrättalagd ljudbild. Vid 1:20 skulle jag dock vilja haft en annan ton på cellon/basfiolen! 
Blir intressant att höra hur detta funkar i helheten!
/Asti

[HasseFX]

Otroligt vackert stycke!    Perfekt som kort interlude, men du flyttar upp ribban för dig själv också!

Jag gillar det lågmälda romantiska i stycket, som bryter lite när du låter toner från föregående fras ligga kvar - det blir mycket mer nyanserat och "genomkomponerat" därmed.

Det imponerar lika mycket hur du verkligen fått till frasering och "spelande". Bland det bästa jag hört "samplat". Spännande att du ger dig på att "spela" instrumenten "manuellt" - det kräver sin finkänslighet och det låter riktigt bra om resultatet.  Jag har själv funderat på att använda min QuNexus, som har både polyfonisk Aftertouch och är "vibratokänslig", till de stråk- och blåsinstrument jag experimenterar med (EastWest och 8DIO). Hur som helst har du satt en ny "standard" att nå upp till när det gäller stråk

Den enda synpunkt jag har är när cello (eller bas?) kommer in i slutet - klangen håller inte riktigt i relation till de andra stråkarna. Effekten kan liknas vid att instrumentet placerats en meter framför de övriga, alldeles intill mikrofonen.

[Eddi]

Nåt Archibald borde vara stolt över. Det som förbryllar mig är att du skriver om cellon i fronten vilken jag hör men i slutet kommer det in en basigare variant av något som inte beskrivits - vad är det?

[MOMA]

Väldigt snygga stråkar med fin dynamik, anslag och utklingande (heter det så?)!
På några ställen ligger någon fiolstämma kvar och ger en "disharmonisk" klang, t.ex vid ca 1.07,
men efter att ha lyssnat några gånger känns det inte fel längre, utan ger i stället en spännande
och inte så tillrättalagd ljudbild. Vid 1:20 skulle jag dock vilja haft en annan ton på cellon/basfiolen! 
Blir intressant att höra hur detta funkar i helheten!
/Asti

Tackar för uppskattande kommentar Asti!

Och tack för att du (som alltid) lyssnar så pass väl att du hittar de där detaljerna. Det är sant att vissa toner "släpar", liksom de i vissa klassiska stycken kan komma in tidigare än själva ackordet. Men det är just där mycket av känslan sitter känner jag, man dras in på ett bra sätt.
Sedan är det som sagt ett första publicerat stycke med nya CSSS, och de soloinotrumenten är klart utmanande att få till. Så med mer övning så:)

Tackar för engagemanget och ha det gott så länge!

MOMA