Stort grattis till de värdiga vinnarna Sand & Strand!!
Flera bra bidrag och en ära att röstas fram som runner-up
Nedan mina utlovade kommentarer till bidragen, nu när röstningen är avgjord. Kriterierna för mina poäng var känsla med kvalitet och musikalisk kvalitet och bluesighet... typ... Har inte brytt mig om texter eller produktion - mycket av den bästa bluesen hörs på skrapiga stenkakor
Sand & Strand - given vinnare. Skön Country-blues med ett riff som svängde igång så skönt
Bra tuff sång, som om Union Station blivit förbannande! Svag för dobro....
Wernborg - skön gladblues i bästa BB King-anda! Spontant, svängigt och stilsäkert, även om "sproing-soundet" inte är någon favorit. Och blues SKA ha sång
Ett stort plus för spontaniteten! Blues ska hända i nuet!
Asti - levererar alltid!
Proffsigt och säker - mer Asti-poplåt med blues-smak än blues av Asti
Förutom S&S är det denna jag lyssnar helst på.
Fuzzdub - Mer rock'n'roll ala Chucken än blues, men det roligaste riffet måste premieras, värdigt Marc Bolan
. Hade önskat mer variation - nu mal det på lite för enahanda.
Morgonte - Skön lounge-jazz med en antydan blueskänsla - hade gärna fått vara lite mer blå. Kul avbrott i allt gitarriffande!
Marre & Darkside - bra förutsättningar, men det faller tyvärr isär lite - jag tycker Marres ultrabluesiga röst aldrig riktigt limmar med det duktiga bandet, i sound och timing.
PXM, Eddi & Cykeln - musik och arr får jag inte riktigt ihop - lite för avantgarde för mig möjligen, men sången/rösten lyfter bidraget! Hade gjort rätt för sig i vilket bluesband som helst!
PeoPirat - math-metal-blues möjligen, men jag tappar bort mig
En hel del intressant gitarrspel och sound gömmer sig i brötet! Dags för en metal-festival kanske?
Hellfog - låter punk i mina öron, vilket jag tyvärr är allergisk mot ända sedan överdoserna på Musikverket och i Ultrahuset
sorry...
HasseFX - lite bakgrund till mitt bidrag:
Inte riktigt lika spontant som Wernborgs, men nästan
Jag satt och lattjade med min nylonsträngade i söndags med några bluesriff och kom på tanken att hinna slänga in ett bidrag till festivalen. Jag torskade ju i soul-festivalen med för höga ambitioner och för lite tid - nu hade jag också för lite tid (drygt två timmar till midnatt), men ambitionerna slängde jag åt fanders
Så snabb planering - in först in med lite fritt akustiskt plonk, sedan stöd-komp till metronom (tyvärr, men så är det med one-man-band), på med stöd-bas. Därefter en tagning trummor följt av lite tvivelaktig sång. Sedan på med ordentligare bas spel och till sist, andra sektionen akustisk och den eklekt.. elektriska! Sedan var klockan 23.45 så någon mixning har inte hänt
Oavsett resultat så var det riktigt roligt och lite av personlig revansch! Har varit lite deppigt pga tinnitus och trilskande nerver i vänsterhandens ring- och lillfinger. Men jag upptäckte att det hjälpte handen en hel del att träna på att spela elbas - det gör stor nytta för att återfå precision, smidighet och inte minst styrka. Rekommenderar det verkligen till gitarrister som känner sig fummelhänta
Nervproblemen får man dock lära sig leva med.
Spontant slängde jag in alla gamla influenser - svart rakbrättad cowboyhatt med stor fjäder, rutig flanellskjorta och svarta Zoso-broderade byxor - i en elektrisk blueshärva. Gitarr, bas, trummor och usel sång är en klassisk kombination
Återkommer förhoppningsvis med en uppstädad och mixad version vad det/jag lider - Färdigbabblat!
