Jag undrar ofta vilken engelska man som svensk sjungande på engelska bör härma? Chicagodialekt eller cockney som Jagger? Eller den svåra irländska dialekten? Det är lite märkligt att jag aldrig nånsin hört någon kommentera att Bob Marley borde lära sig att sjunga på riktig engelska. Tar man upp det med nån som pratar om svengelska då menar ofta den att "Jamen han var ju från Jamaica, där har dom den dialekten." Jag känner flera engelsktalande, brorsan fru är från irland, har frågat henne samt ett gäng andra vad som låter bäst, att försöka härma bluesgubbar från Texas eller Chicago (stor skillnad mellan de två) eller om jag ska sjunga med min egen dialekt. Svaret är alltid det samma. Så att försöka sjunga som jag skulle ha gjort om jag bott hela livet i Memphis eller Edinburgh får vara. Tycker faktiskt det låter löjligt, eller åtminstone opersonligt när svenskar gör det.
Andra får ju göra det eftersom det är det vanliga, men ändå, vilken engelsk dialekt är det man då borde sjunga på? Det finns många att välja på jorden runt. Liverpool som Beatles?
Hoppas inte det här lät tyket, tackar för rewejwsen, vill bara förklara hur jag tänker. Jag har fått höra att jag har likheter med Neil Young långt innan jag kände till honom, så jag försöker inte härma honom
Röde NT5 är nog i samma liga som Oktava MK12, de är aningen dyrare. Det var mellan de två jag velade, men läste att en del tyckte NT5 var lite vassa. En annan ak inspelning jag nyligt gjorde tyckte jag inte alls blev lika bra som den här. Det blir typ annorunda ljud jämt fast jag tycker jag gör ungefär lika-
