Det är bara på kul vi spelade in den här. När orginallåten fadade bort helt i lurarna för trummisen fortsatte han spela enligt mitt viftande, men höll igen bra nog.
Nån tanke på att arra den annorlunda än orginal hade vi inte heller, det råkade bara bli så at trum-Gunnar kom in i studion när jag var där. Basisten/organisten Putte och Gunnar har nästan aldrig träffats heller. Putte gjorde sina pålägg nån vecka efteråt. Så det bara blev som det blev
När Putte o jag har spelat ihop live förr har vi alltid brukat bland väldigt friskt, tex först Purple Haze, sen Önskebrunnen, sen Big Fat Mama, Blott en dag osv. Publiken älskar det, och vi med. Att enbart spela stenhårda låtar med vråliga solon gillar inte jag. Efter en sån här mjukis är det desto roligare att gå loss på gitarren.
