Annorlunda mot hur jag brukar göra. Blev det Ok?
Blåser det en vind,
känn en fläkt av välbehag
Njut av var minut,
varje skimrande stund
Längtans starka lust
hörs i dina andetag
Sorg och glädje möts
i varenda sekund
Ingenting är förgäves
om du ger av dig själv
Av nåd och ömhet
i kärleken
Någonting dröjer kvar
i vindens fart, solens ljus
i strandens grus
och i tysta natten
En dag är du en av dem,
som har levat förut i en svunnen tid
En dag, kanske länge än,
ska du vaggas till ro, själen finna frid
Dina gärningar,
ditt ord, din tro
vandrar vidare i
dina barnbarns blod
Så som havet bär var våg i sin famn
famnar tillvaron evigt
Människan
Blåser det en vind, känn en fläkt av evighet
Kommer det en dag då du själv inte finns
Vinden bär i sig hela livets hemlighet
Allt vad gjort och sagt ryms i det som vi minns
Som en vind flyktar timmarna förbi, dag blir år
om tiden går eller människan
Som en vind, när den sista dagen gryr släcks ett ljus
så tänds en stjärna på nattens himmel
En dag är du en av dem, som har levat förut i en svunnen tid
En dag, kanske länge än, ska du vaggas till ro, själen finna frid
Dina gärningar, ditt ord, din tro vandrar vidare i dina barnbarns blod
Så som havet bär var våg i sin famn famnar tillvaron evigt människan
Liv, liv är kraft, längtan, lust
liv är vilja; gå din egen väg
varje gång stigen delas är vägvalet ditt
ditt är livet, allt händer nu
Nu och här i ett andetag
stjärnans glans lyser stark och svag
luften rörs av en fjärils slag
ditt liv vilar i vinden
Blåser det en vind, känn en fläkt av evighet
kommer det en dag då du själv inte finns
Vinden bär i sig hela livets hemlighet
allt vad gjort och sagt ryms i det som vi minns
Som en vind flyktar timmarna förbi, dag blir år
om tiden går eller människan
Som en vind när den sista dagen gryr släcks ett ljus
så tänds en stjärna på nattens himmel
En dag är du en av dem, som har levat förut i en svunnen tid
En dag, kanske länge än, ska du vaggas till ro, själen finna frid
Dina gärningar, ditt ord, din tro vandrar vidare i dina barnbarns blod
Så som havet bär var våg i sin famn famnar tillvaron evigt människan
Volund är ett svenskt folkmusikdrama från 1997 med musik av Jan Ekedahl och sångtexter av Eva Sjöstrand. Det handlar om den fornnordiske smeden Volund, som hämnas våldsamt och gruvligt på den avundsjuke kungen Nidad. Förlaga är kvädet om Volund ur den poetiska Eddan. Inspirationen till verket var avbildningen av Volund på en av Ardrestenarna, en gotländsk bildsten från 750-talet. Musikdramat arrangerades för kör av dirigenten Mats Hallberg.
Musik: Jan Ekedahl
Texter: Eva Sjöstrand
