Den här låten gjordes först av The Ronettes, men blev ingen hit med dem. Beach Boys tog senare upp den, o då slog den väl rejält, Carl Wilson sjöng lead, ruggigt bra med Beach Boys. Ronettes version är lite segare...
Jag har brötat på med många spår. Spelade först trummor i grundkompet så jag fick ihop till en trumloop på 21 sekunder ungefär. Att loopa mina "äkta" trummor är nytt o lite kul för mig. Sen la jag tre kompgitarrer, plus två melodigitarrer som spelar melodin i varsin oktav. Sen var det inte nån ljudplats för nån akustisk gitarr fast jag tänkte så från början. Jag är värdelös på stämsång så jag tänkte sjunga tre ggr unisont med gitarrerna, de skulle få kamoflera den usla sången. Jag är dessutom vrålförkyld, höll på att hosta tarmarna ur mig mellan verserna.
Det gick till en början hyfsat att sjunga, men på refrängen blev det helt kört på ett ställe. Kom snart på att jag spelat alla instrument fel där, helt fel ackord. Så jag fick göra om allt utom trummorna.

Lätt gjort att spela fel är man aldrig spelat en låt förr.
Senare spelade jag trummor en gång till, men bandade bara OH. På refrängen är det både hihat o ride samtidigt. Och hängpuka o virvelslag samtidigt lite som Beach Boys gjorde den.
Det låter ju inte som Beach Boys, och det varken ville eller kunde jag få till. Jag gjorde alltihop på två dar
Jag borde väntat ut förkylningen, men orkade inte vänta... Det låter mer Status Quo än Beach Boys om den. Blir nog bra ös på kroggolvet av den i alla fall.
https://soundcloud.com/fender-king-ljusne/hakan-nilsson-i-can-hear-music-151028
Har ni några ideer om ändringar i arret ifall jag tar fram den o gör ny sång framöver?
Nya versionen:
https://soundcloud.com/fender-king-ljusne/hakan-nilsson-i-can-hear-music-151105
« Senast ändrad: 06.11.2015, 11:29:42 by Håkan Nilsson »
Varför ska man älska den man ändå aldrig får?
Karin Boye (eller?)