Vid första lyssen hörde jag inga problem med klockorna därefter läste jag Emus kommentar och jo nåt konstigt är det med dom. I övrigt maffigt och bra - gillar speciellt de glidande trumpeterna - kanske skulle kören få mer plats i ljudbilden hur nu det skulle gå till?
Det där med licensieringen får du gärna berätta mer om.
Hej Eddi,
Tack, det stöder nog idén att ta bort första partiet helt och hållet, då det verkar vara svaga punkten i kompositionen/framförandet. Lyssnade igen på kören, och den är lite låg. Ska peta upp den ett snäpp.
Licensering tror jag vi har haft en tråd om för nåt år sedan, och det är ju inte helt okontroversiellt. I korthet går det ut på att man erbjuder sina låtar till fritt användande mot en fast avgift (kanske 10 dollar till upphovsmannen). Sen vet man inte om låten används över huvud taget, hamnar som musik i en powerpointpresentation eller blir ledmotiv i en tv-serie. Rutten deal, visst, å andra sidan kan låten licenseras hur många gånger som helst då den inte är exklusiv för den som köper en licens.
Tack för lyssningen!
Skön lyssning detta!! Håller med övriga - vore kul att höra oftare av dig!
Positivt:
Bland det bättre jag hört att få till en bra klangvärld från de olika pluggarna - speciellt bleckblåset är illusoriskt! Du har verkligen skapat en orkester vid dina fingerspetsar. Jag tycker också du fått till stämfördelning mellan orkesterdelarna och "avståndsbalansen" bra med några undantag. Jag skulle säga att partituret är helt utan anmärkning
Möjliga förbättringar IMHO (Det mesta rör det virtuella "framförandet" och "inspelningen"):
- Rytmiskt blir det för stelt och "kvanitiserat" och vissa ostinaton låter för mekaniskt, typ för få round-robin-samplingar i t ex stråkarna? Dessutom, några små rubaton mellan de olika delarna skulle blåsa ytterligare liv i lyssningsupplevelsen.
- Dynamiken är tidvis ganska skev. De individuella partierna är OK, men sammansatt åker det upp och ned. De svagare och glesare partierna är "närmikade" in-your-face och de stora crecendona är för långt bort.
- Solostråket har spretig klang och låter rätt syntetiskt.
Sammantaget har du gjort ett fantastiskt jobb med att skapa din orkester och sätta dem i en riktigt bra konserthus, men det finns mer att jobba med, främst för att "limma" soloinstrument och orkester. En naturlig balans är svår och kanske inte ens något att sträva efter. Jag tycker filmmusik är lättare än traditionell "klassisk" musik eftersom dynamiken behöver slätas ut ganska mycket och då kommer man undan med att träblåset ibland låter "större" än tutti-stråkar och bleckblås
Hej Hasse,
Tack för de fina orden, det känns jättekul att höra det från någon som uppenbarligen är klassiskt skolad, speciellt det om partituret! Det jag tycker är svårast är just att få till arrangemangen/orkestreringen/kompositionen.
Äger ju inget riktigt bra stråkbibliotek, så jag blandar de jag har. Round-robins finns det flest av där de inte behövs - på Adagietto som har mjuka attacker och därmed inte så lämpligt för ostinaton. Detta 8diobibliotek är lite av en besvikelse, och gillar inte heller att stereobilderna är väldigt diffusa, svårt att panorera på ett "klassiskt sätt".
VSL SE med sina snabba attacker även på legatopatcharna, låter mekaniskt så fort en fras upprepas - få velocitylager och inga round robins. Försöker lösa problemet med att köra layering, dvs kopiera midispåren och köra ut till en annan plugg.
Något rubato ("häng på tonerna"?) finns nog inte, jag har alltid pga latencyn problem med att tonerna hamnar lite fel, och får justera både manuellt och med lite kvantisering. Det är rak tempo förutom en smärre temposänkning på de lugna partierna.
Att placera samplingar i ett rum är banne mig inte lätt. Har inget riktigt bra reverb heller, kör Waves Renaissance verb som nog är det bästa jag har, men som få höjer till skyarna...Soloinstrumenten har en förmåga att sticka ut och låta högt, oavsett hur mycket reverb jag lägger på, speciellt blås från VSL. Vet inte varför.
TAck för alla tips och konstruktiv kritik!
