Det kändes precis som man steg ini en rökig lokal o biran o mystiken vandrade fram o tillbaka i rummet .. bra groovat ini kaklet 
Tackar! Det är märkligt att man (särskilt jag) inte spelar in live i studio mer än man gör. Jag har alltid tyckt liveplattor är bäst med mina favoritband, Tex The Whos "Live at Leeds" Och Stones "Get your Ya-Yas out". Likt förbannat står jag själv o lägger på gitarrsolona efteråt nästan jämt fast det fan inte alls blir lika bra. Vi gjorde två tagningar på den här, denna var den andra. Nån av verserna från första tagningen var bättre än nån lite halvtråkig på den här, det kanske hade gått att klippa ihop då vi nog spelade så gott som exakt tempo. Men den får bara så här.
Nästa låt jag grejar med är en kortare Chuck Berry där jag som vanligt valde att bara kompa i grunden o lägga tre korta fjuttsolon efteråt. Tror jag höll på i tre timmar i min ensamhet med de där solona. Det måste vara nån sorts telepatisk överföring från medmusikanterna när man spelar tillsammans som gör att jag som gitarrist faktiskt ibland kan spela grejer på gitarren jag aldrig spelat förr, det går av sig själv på nåt vis. När jag står själv spelar jag bara rutingrejer jag kan sen förut. När vi spelar live blir det förstås rena kalkongrejerna ibland, men då är det bara att ta om. Man spar ändå en massa tid sammanlagt.
Basisten o trummisen spelar ju också fan så mkt bättre om de hör hur gitarr o sång låter (sången brukar jag köra en stödmick jag inte spelar in, då spelar jag inte en massa fills på gitarren där det ska vara sångstrofer) slutresultatet ska bli jmf med att bara lägga bas o trummor, eller ännu värre, bara en grej i taget till klick…
