Hittade några för otajta banjo-strokes och något skumt med basen som nu troligen är åtgärdat.
[mp3=200,20,0,left]http://max.shivas.se/music/MaxB_HinnaMedTaget_20140419b.mp3[/mp3]
Nu var det visst mer instrument i denna... Banjo e ju cool..men jag skulle väntat med den tills reffen ..tycker det räcker med akustisk o din sång på 1a versen..man vill lixom smaka din berättelse ett tag först...reffesången har du i handsken nu.. Den smakar gott att lyssna på...bra!
Bara två kompgitarrer resonator/"dobro" i första versen
Tillkommer lite munspel, bas och slide (på resonatorgitarr) i andra versen som sen är med hela tiden. Banjon kommer in i början på tredje versen och är även med på sista refrängen med utro
Inte dumt detta. Kanske 30-40 sek för lång? SSnyga slidegrejer och behagligt munspel.
Man vill spela brandkårsbas och tågvirvel. Får man det? (Nu kanske det ligger bas men det hör jag inte så här i fältlyssning i mobil.)
Kanske för lång men det har inte hindrat mig att lyssna många gånger...
Slidespelet på resonatorgitarren är spännande att utforska. Jag har inte musikaliska termer för hur jag menar med här har jag efteråt kommit på att jag spelar på takt och med sången men då man hör andra som spelar sånt här är det kanske oftare utfyllnad då sången inte pågår. Det är en sak jag kommit på efteråt, då jag lyssnat på detta. Om jag kommer ihåg det, kanske jag ska försöka mig på det, nästa gång det blir aktuellt. Jag hör brandkårsbasen redan men saknar trummor eller inte... Skulle tågvirveltrummor göra låten bättre? Om du vill, får du gärna leverera i 106 bpm. Borde de i så fall komma in samtidigt med bas, slide och munspel?
Fint porträtt av denna speciella kvinna. Gillar texten och ditt sätt att framföra den. Det är nåt med flytet i kompet... Kan inte säga säkert vad det är. Tight ståbas, virveltrumma och hi-hat skulle kanske blåsa bort det.
Texten, som är formulerad på detta sätt kan medvetet ge associationer till allt möjligt, i såväl fantasi som verklighet. Men för att ta vers 3 som exempel:
Det började så enkelt – hur han fick, henne på fall
Han gav henne vad hon behövde – ett leende, ett enkelt ögonkast
Hon var tacksam, tog emot – han var en välkommen gäst
Han såg, att hon... blev glad – av en så väldigt enkel gest
Det handlar helt enkelt om att hon saknade en gummiplupp i den ena av sina in-ear-hörlurar och jag hade ett par i reserv i innerfickan, eftersom jag köpte ett par in-ear-lurar dagen innan.
Jag gav vad hon behövde, ett par svarta pluppar till hörlurarna och hon tog tacksamt emot

Sen har vi sett varandra på tåget några gånger till efter det och även snackat med varandra och jag vet vad hon heter.
Och flytet... jag har fullt sjå att försöka få plocket att fungera. Har försökt tajta till värsta missarna. Även du har förslag på trumma...
Jag lyssnade på första och senaste versionen. Skön resa den här låten gjort, och mycket bättre har den blivit med tighta körstämmor och snyggt munspelskomp i den andra versionen. 
Däremot undrar jag lite vem som är berättarjaget. Pronomena växlar friskt, den är hon, han, jag och man om vart annat. Möjligen vill du något med det, men jag blir bara förvirrad. Jag skulle föreslå att du låter ditt allvetande berättarjag hålla sig utanför berättelsen och konsekvent håller dig till han och hon.
Jag undrar också vem som är berättarjaget men Eddi ger ju en rimlig förklaring.
Jag tänkte innan jag började, att jag skulle skriva utifrån den andra personens perspektiv, det var grundtanken. Sen har jag inte helt hållit mig till det. Det har istället blivit en berättarröst som sjunger om henne utifrån hennes perspektiv. Tror jag lyckats hålla mig själv utanför berättarjaget men det kanske inte är helt uppenbart?
Har du förslag på textändringar är du välkommen att presentera dessa så att det t ex bara är berättarjaget som är närvarande som sångare.
Ett exempel där det är galet är
- jag har gjort det igen borde bytas ut mot
- hon har gjort det igenHan är inte alls med som jag förstår det, hon är med och en reporter från utsidan som har kvar de journalistiska egenskaperna som tappas alltmer i svenska pressen. Så nu rätade jag ut allt va? 
Ja nu har du som sagt tightat upp allt och den börjar verka färdig 
Tack kära språkrör! Jo, det är mest den där reportern som sjunger. Kanske borde det uteslutande vara han som sjunger?
Skönt! Framförallt i första delen, med bara det fina gitarrplocket, fick lite trubadurvis-stämning där, för min del kunde det ha fått fortsätta så. Men visst, countrystilen passar ju med...
Bra sång och sköna stämmor! Texten verkar lyssningsvärd, tyvärr fick jag flera störningar här(från barn som pockar på uppmärksamhet) så lyckades inte hänga ed fullt ut i texten, så därför kommer jag att återkomma vid lugnare tillfälle för återlyssning! 
På puben eller festen får man väl sjunga den på det vis som du föreslår. Bara man hinner med gitarr-plocket, samtidigt som man ska sjunga.